Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Obehagligt men samtidigt är det något som... på något olustigt vis... känns rätt så sant. Förstår inte riktigt varför, dock.

(Clint Hocking ser ut som han den där "alla manliga karaktärer i tv-spel av idag någonsin"-snubben)

Alla har väl testat att döda sina karaktärer?
Jag gjorde det i Star Fox Adventures. Kastade Fox utanför klippkanter för att se om man kunde överleva. Max i liv och man hoppar från det högsta stället i spelet och överlever med endast en bit hälsa kvar.

För att inte tala om The Sims.

Tror inte att det är något unikt i Tomb Raiders fall men det gäller väl att smida innan järnet kallnar.

"för jag har svårt att tro att det sker i samma utsträckning."
Men varför? Sa de ens något om att det (att det var roligt att döda avataren) hade med dennes kön att göra? Jag har tvärtom svårt att tro att det är någon skillnad, men då utgår jag helt ifrån egna erfarenheter. Att dö för sakens skull var aldrig speciellt underhållande i TR-spelen och jag kan inte minnas att någon i min omgivning ens pratade om den aspekten. Att utvecklarna tar upp det känns mest som ett försök att vara lite 'edgy'.

"För även om Crystal Dynamics säger att de vill skydda Lara så menar de nog innerst inne att de vill döda henne. Varför annars allt detta lidande?"
De säger inte att de själva vill skydda Lara och jag förstår inte hur du landar vid den här slutsatsen oavsett. De vill göra en actionrökare a la Indiana Jones men med en kvinnlig huvudroll, och visa hur den formas till att bli en självständig och råbarkad äventyrare genom diverse traumatiska händelser. Behöver inte vara krångligare än så. Att man reagear som dig på våldet och situationerna för att det är en kvinna är förståeligt, men samtidigt en rätt trist inställning som jag får intrycket bottnar i samma tänk som utvecklarna har när de säger att män bara kan vilja skydda Lara och inte identifiera sig med henne. Som om könet var någon slags oöverkomlig barriär.
Själv brukar jag se avataren som en förlängning av mig själv i actionspel, oavsett hur den ser ut. Det är egentligen bara i cutscenes som jag då helt ser på spelkaraktärer utifrån och om jag känner för dem har med alla möjliga faktorer att göra.
I det här spelets fall verkar det som man kommer använda för uttjatade och överdrivna grepp för att jag ska bli engagerad på riktigt, men jag hoppas bli motbevisad.

Hmm... Jag tror inte heller att det nödvändigtvis har att göra med karaktärens kön; att ha ihjäl gubbar och gummor 'på skoj' är roligt oavsett om det handlar om penis eller vagina. Det är ingen slump att det finns videor om 100 sätt att dö i Skyrim, till exempel, eller att spel som Lemmings kunde underhålla länge bara genom att spränga de små stackarna i bitar.

Ibland när jag tröttnade på den tröga, sirapsaktiga kontrollen i Tomb Raider så dödade jag Lara med flit, för på något sätt så var det tillfredsställande att höra hennes ben knäckas mot golvet från det höga fallet. Men jag reflekterade aldrig över att det var på grund av hennes kön jag gjorde det.

Ungefär så som jag gör i Anniversary, för där hatar jag verkligen kontrollen... till skillnad från kontrollen i originalspelet som jag tycker är helt perfekt anpassad för spelet och dess nivåer.

Känner igen mig, gör så iprincip alla spel. Tror det handlar om responsen från spelet "hur" den handlar situationerna.

Ungefär: *Vad händer om jag skjuter daddy's ben när jag får min BB-gun som barn i Fallout 3?"

Så det är bara jag som inte ser någon poäng alls med att döda ens avatar för nöjes skull? Jag kan förstå det i kontexten av en sandlåda (GTA, Lemmings, Worms, The Sims), då de spelen uppmuntrar till experimenterade, men inte i den här typen av spel, som försöker skapa ett band mellan spelare och karaktär. Det ni pratar om känns därför inte alls som samma typ av dödande som Toby Gard pratar om. Sättet som han pratar om det får mig att känna att det handlar om något annat som går bortom att bara testa för skojs skull för att se vad som händer.


Temat är "Playing a female character", så uppenbarligen har det med karaktärens kön att göra.


Gard har inte längre något med Tomb Raider att göra så jag ser inte vad han skulle tjäna på det. Men det är förstås fullt möjligt att han snackar skit, även om jag inte tror det.


Du drar förhastade slutsatser här. Jag har inga problem i sig med att en karaktär utsätts för våld, oavsett kön, problemet ligger i skaparnas bakomliggande motiv, eller som i det här fallet, att det särskiljs på grunda av könstillhörighet. Att vi förväntas identifiera oss med manliga karaktärer men inte med kvinnliga.


De säger det indirekt. Crystal Dynamics försöker projicera deras uppfattningar om hur man bör relatera till karaktären över till spelaren.


Samma här, och det är därför som det Gard berättar får mig att reagera. För om spelare njöt av att döda Lara så måste det ha funnits något som fick dem att distansera sig från karaktären på ett sätt som jag skulle säga är ovanligt för den här typen av spel.

Jag har då aldrig hört att spelare älskar av att kasta Nathan Drake utför stup bara för att få se han dö (fast det kanske sker).

Kollade på det klippet igen och visst väcker det tankar, men det går inte att göra kopplingen att det hade med karaktärens kön att göra för de spelare som dödade Lara för skojs skull bara utifrån Gards spekulationer. Han säger inte 'och då sa folk såhär', han säger 'jag tror att det beror på det här'. Han säger också att det hade med att ha kontroll över en stark karaktär att göra, inte just över en kvinna.


Jo och jag tycker som sagt att de är fel ute, men steget från 'du kommer vilja skydda, inte identifiera dig med' och 'vi vill döda Lara' är extremt långt. Jag ser verkligen inte kopplingen där.


Det fanns (och finns) det ju massor av i spel och andra medium, och det är om något ett tecken på friskhet att de kan det. Jag skulle bli mer orolig om spelare inte distanserade sig från spelen och deras karaktärer utan började ta allt i dem på allvar.

Ett barn i min närhet fick prova mitt Mario Kart Wii för några år sedan. Han var egentligen lite för ung tror jag, men han hade åtminstone roligt.
När han kom på att man kunde köra av banan, utför ett stup, och få höra Luigis "dödsskrik" så var det, så att säga, kört; från och med då var det det som gällde. Att störta karten ut i avgrunder var det absolut roligaste med spelet för honom. Om och om igen tills de andra kört i mål och spelet avbröts.

Jag tycker det går alldeles ypperligt att göra den kopplingen. Det går inte att säkerställa dess grad av korrekthet, men med dagens Tomb Raider-debatt i färskt minne är steget inte alls så långt som du vill göra det till (men mer om det längre ner).


Jag ser det som underförstått att det rör sig om just en stark kvinnlig karaktär, vilket dessutom var väldigt ovanligt vid den här tidpunkten (om man nu väljer att klassa Lara Croft som en stark karaktär, det känns som en diskussion i sig, för på många sätt är det en efterkonstruktion).


Det är skillnad på att inte kunna se skillnad på och distansera sig från en karaktär och att finna ett nöje i att ta livet av sagda karaktär. För att ta ett tidigare exempel igen: Om till exempel Naughty Dog skulle gå ut och säga att det visat sig att många spelare älskar att döda Nathan Drake, att njuta av att se honom dö, ja då förändra det saker och ting (men vore fortfarande intressant som fenomen), men jag tror inte det lär hända (men det här är förstås bara spekulationer från min sida, jag sitter inte på någon hemlig statistik, tyvärr, och kulturkritik går sällan att kvantifiera).


Crystal Dynamics designfilosofi när det kommer till det nya Tomb Raider är att vi, i stället för att identifiera oss med Lara, ska känna sympati för och vilja beskydda henne för att hon är en ung och skör kvinna som utsätts för kopiösa mängder våld (så lång är vi väl överrens?).

Så CD dödar henne om och om igen (men eftersom det är fiktion så överlever hon alla dessa situationer som hade dödat en vanlig människa) för att verkligen spela ann på just dessa impulser. De matar oss med bilder av en Lara som kastas ut från höga höjder för att sedan falla till marken.

Sen kommer alltså Toby Gard och berättar att mängder med spelare njöt av att se henne dö 1996 (det vill säga, att utsättas för kopiösa mängder våld). I båda fallen handlar det om att vilja se en "stark karaktär" brytas ned och reduceras till ett offer, medan vi som betraktare har makten.

Och vipps så är inte Tomb Raider längre en historia om en kvinna som försöker övervinna omöjliga odds utan simpel "torture porn" som vältrar sig i hennes lidande. Vi tycker synd om henne och vi vill skydda henne, men samtidigt gillar vi det, för vi har makten att rädda henne.

Målar jag fan på väggen? Kanske. Kan jag bevisa att det är just så här? Nej. Finns det uppenbara strukturella likheter som dessutom går igen i andra kulturformer? Absolut, Tomb Raider, Lara Croft och Crystal Dynamics existerar inte i ett vakuum.

Jag har inte givit upp hoppet om Tomb Raider, på många sätt är det det spel jag ser fram emot att få spela allra mest, för jag är extremt nyfiken på att se vad det slutgiltiga verket kommer innehålla. Men jag ser mönster som oroar väldigt mycket och det här är en del i det. Som en pusselbit som passar lite för bra in i ett större pussel för att inte höra dit.

Att små barn är de största sadisterna i samhället är ingen nyhet. Barnen på min mammas dagis brukar prata om människor som dött i GTA. ;)

Tänkte på det att hoppa utför stup, nu brukar jag inte göra det själv i spel men GTA San Andreas var ett undantag. Var bara tvungen när jag körde det efter att det hade släppts så hade jag åkt ända upp på det största berget, sen tog jag bilen och körde så fort jag kunde över stupet, hoppade ur bilen i luften, kolla ner på hur bilen slår i backen och... "Ja just det, nu glömde jag den där förbannade fallskärmen igen" :p och faller sedan mot mitt öde.

Jo och det där går väl att beskriva som våldsporr om man vill (vilket jag absolut inte skulle göra då det har ett syfte som vi båda är överens om och utspelar sig som ett underordnat element av en berättelse), men det är ingen skillnad i det mot hur manliga hjältar behandlas i actionfilmer (bortsett från våldtäktsscener som ju är ovanliga). Det enda kontroversiella jag kan se hittills är utvecklarnas fördomar om sin publik.


Att döda henne ja (hopp från höga höjder mer specifikt), men det du skriver inom parentes är din egen tolkning. Och som vi konstaterat så var det där Gards spekulationer. Jag tror snarare att de flesta bara gör detta som en del av lekupplevelsen i att spela och att sparfunktionen var en viktig del i att göra detta lättillgängligt. Spelare kommer alltid testa vad man kan göra inom spelets gränser och vad som händer när man går utanför syftet med spelet. Visst finns det såna som i sitt huvud lever ut någon slags fantasi som de inte tillåts göra i verkligheten, det är oundvikligt vare sig det gäller spel eller något annat medium, men jag kan inte se hur det skulle vara utvecklarnas mål med nya Tomb Raider att främst tillfredsställa dessa mörkare infall i människors psyken. Inte baserat på något jag sett hittills. Hade dödandet av Lara varit i fokus så hade nog spelet marknadsförts och utformats på ett helt annat sätt, kanske något i stil med Bubsy eller Pain (PSN).

Det känns faktiskt som att du är ivrig att dra negativa slutsatser så fort det bara går och därför fyller i själv lite här och där. Men vi är i alla fall överens om att CD har lite konstiga förväntningar på sin publik och ja, kanske att det är en projicering av deras egna uppfattningar också.

En intervju med Gard/CD som gick in i det här mer på djupet hade varit högst intressant.

Att folk gillade att döda Lara 1996 ser jag främst som förvånade och fascinerande, snarare än kontroversiellt. Jag ser det här som något väldigt intressant som jag vill få svar på, därför applicerar jag min tolkning/upfattning på det för att försöka bena ut ett svar (bara för att jag tror på min tolkning betyder det inte att den är absolut).


Jag säger inte att Tomb Raider främst går ut på att skada/döda Lara Croft, bara att jag ser en underliggande impuls som verka följa med serien. Det är alltså bara en liten del av upplevelsen (och jag tror det har haft större fokus i marknadsföringen är vad det kommer få i spelet då det kommer blandas upp med spelmoment).

Det måste gå att diskutera enskilda beståndsdelar utan att sänka ett helt spel (som att kritisera The Witcher för att ha inslag av sexism men ändå hylla det som ett fantastisk RPG). Till en gräns förstås, vissa delar kan sänka ett helt spel, oavsett hur liten den är.

Och jag är alltid ivrig att dra slutsatser (om det finns slutsatser att dra, jag tänker inte börja häva ut mig saker bara för att få en reaktion), att de råkar var negativa är en ren tillfällighet. Jag såg ett klipp och reagerade (mest med förvåning, då jag inte kände igen vad Gard beskrev). Började fundera och såg ett mönster, ett mönster jag inte kunde släppa för att jag sett det förut.


Absolut, men det lär nog dröja innan det ens är möjligt för CD har blivit väldigt försiktiga efter all negativ kritik.