Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag håller just nu på att spela Bulletstorm, People Can Flys roliga men förbisedda FPS som i stort går ut på att döda fiender på så kreativa sätt som möjligt, och jag har inte haft så här roligt med en shooter på väldigt länge. Problemet är bara att jag får skuldkänslor varje gång jag startar spelet.



Jag inhandlade Bulletstorm för en billig penning under den senaste Steam-rean och det var en väldigt bra affär (även om jag svurit högt över att spelet har Games for Windows Live – som måste ha designats med förhoppningen att få spelare att, i ren frustration, överge sina speldatorer för en Xbox). Det var i alla fall en väldigt bra affär för mig. Däremot inte för People Can Fly, och jag påminns av det varje gång jag öppnar spelets Steam-sida och ser nyhetsrubriken som förkunnar att den tilltänkta uppföljaren blivit nedlagd på grund av att Bulletstorm sålde för dåligt.

Likt Benny Holmström köper jag sällan spel till fullpris, för det är betydligt mer sunt ur ett egenekonomiskt perspektiv att vänta någon månad och få det billigare. Men även om det gynnar mig inser jag också att det ibland får konsekvenser som jag egentligen inte är beredd att betala för – för jag är en del av problemet som sänkte Bulletstorm. Jag uppmanar, med mina ord ,ständigt utgivare och utvecklare att våga satsa på nya titlar och innovativa idéer, men när något som stämmer in på den beskrivningen kommer så vågar jag ändå inte köpa det, samtidigt som jag inte har några problem med att slanta upp för stortitlar som Mass Effect 3 och Diablo 3 (båda enorma besvikelser). Och jag är knappast ensam.

Det sägs att vi som konsumenter kan utöva vår makt genom att rösta med våra plånböcker men det är inte riktigt sant – marknaden är alldeles för utstuderad för det, och min plånbok röstar inte alls efter min kulturella ideologi. Ibland, men inte alltid.

Så här i efterhand hade jag mycket hellre sett att mina pengar gått till People Can Fly och inte till Blizzard, men jag är feg och vågar inte chansa på okända kort, delvis för jag saknar de ekonomiska förutsättningarna men främst för att jag faller för hypen och intalar mig själv att jag måste ha spelen som är på allas läppar. Och jag hatar mig själv för det, även om jag försöker råda bot på problemet.

Just denna gång slutade det ganska bra ändå. För även om jag gillar Bulletstorm så hade jag nog inte varit speciellt sugen på en uppföljare och People Can Fly har det relativt tryggt trots misslyckandet. De ägs av Epic och arbetar för tillfället med nästa del i Gears of War-sagan. Men sensmoralen i den här historien är inte speciellt munter, för vad som hände var att en talangfull utvecklare med egna idéer gjorde ett bra spel men inte fick något för det och i dag därför arbetar med ett säkert kort – ett beställningsjobb.

Och jag ser ingen direkt förändring i sikte (även om det som skett med Kickstarter kan vara starten på något nytt – där vi verkligen kan rösta med våra pengar). Spelindustrin har hamnat i ett läge där spel måste sälja i miljontals exemplar för att klassas som framgångsrika – eller göras av två eldsjälar i ett garage som offrar all sin fritid för en dröm. Utrymmet för misslyckande är så gott som obefintlig i båda fallen.

Inte undra på att det bara görs uppföljare.Taggar: Bulletstorm, People Can Fly, att rösta med plånboken, Uppföljare, Jag ber om ursäkt till utvecklarna för mitt oansvariga användande av mina pengar, Typiskt finnar att komma hit och sno våra idéer