Christoffer Holmbäck
Kalmar @ChrisHolmbck
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Dags att ställa högre krav?
Jag tror det beror på att vi blivit bortskämda. Efter att ständigt tvingats kämpa i motvind och nästan behöva skämmas för våra intressen, behöva stå till svars får vår kultur, så har det odlats fram en vi mot dem-mentalitet.
Så när någon kritisera det vi gillar blir vi defensiva för att sedan attacker. Men bara budbäraren. Spel är ju något fint och för att visa det för världen så har vi tagit i lite extra – för att verkligen få alla att förstå hur fantastiskt spelmediet är. Okritisk hyllningsjournalistik som många gånger agerat direkt förlängning av spelens PR-kampanjer. Och när någon försöker bryta mönstret slår vi tillbaka direkt för att vi inte kan hantera det.
I ett försök att upplyfta spelmediet väljer vi att se genom fingrarna när utvecklare och utgivare släpper bristfälliga produkter, försvarar dem till och med – för spelutveckling är svårt (som om annan kulturproduktion vore lätt). Samtidigt går vi till angrepp mot dem som vågar lyfta fram och diskutera bristerna. För det kommer ju fixas i en patch. Kanske. Annars blir det säkert bättre nästa gång.
Det är på tiden att vi höjer nivån – på samtliga plan. Att ett spel idag släpps, säg, en fungerande kontroll är inget som utvecklare förtjänar att hyllas för – det borde snarare vara det minsta vi kan begära. I ett spel med mångmiljonbudget borde det till och med ses som en självklarhet. Knappt värt att ta upp. Det går inte att skylla på att det är ett ungt medium längre, vissa saker borde alltid fungera och endast förlåtas i extrema undantagsfall.
Jag tror att vi alla mår bättre av mer kritiskt tänkande, vare sig det handlar om utvecklare, skribenter eller publik. På det sättet kan vi aktivt arbeta fram en högre standard med bättre kvalité som följd. För om spelkulturen ska vara värd att tas på allvar – och det är den – så måste vi förhålla oss till spelen därefter.
Jag förespråkar inte en humorlös framtid och säger inte att alla spel måste vara superseriösa. Men om vi börjar hålla spelutvecklare till samma standard som vi håller författare och filmare så kommer de tvingas att anpassa sig därefter.
I vilken riktning vill vi att spelmediet ska röra sig? Och hur snabbt?
Vems är ansvaret?
Varför ska någon ändra på det som fungerar? Varför lägga tid och pengar på något som ändå inte behöver förbättras – även om det efterfrågas? Det måste göra ont att slarva.
Det är inte fult att begära bättring. Vilja ha mer. Det gör dig inte bitter.
Det behövs ingen revolution om vi bara framtvingar en snabbare evolution.
Det är dags att ställa högre krav. På de som gör spelen, på de som bevakar spelen, på de som spelar spelen.
Det här är vårt medium. Våga ställa krav på det!
Så när någon kritisera det vi gillar blir vi defensiva för att sedan attacker. Men bara budbäraren. Spel är ju något fint och för att visa det för världen så har vi tagit i lite extra – för att verkligen få alla att förstå hur fantastiskt spelmediet är. Okritisk hyllningsjournalistik som många gånger agerat direkt förlängning av spelens PR-kampanjer. Och när någon försöker bryta mönstret slår vi tillbaka direkt för att vi inte kan hantera det.
I ett försök att upplyfta spelmediet väljer vi att se genom fingrarna när utvecklare och utgivare släpper bristfälliga produkter, försvarar dem till och med – för spelutveckling är svårt (som om annan kulturproduktion vore lätt). Samtidigt går vi till angrepp mot dem som vågar lyfta fram och diskutera bristerna. För det kommer ju fixas i en patch. Kanske. Annars blir det säkert bättre nästa gång.
Det är på tiden att vi höjer nivån – på samtliga plan. Att ett spel idag släpps, säg, en fungerande kontroll är inget som utvecklare förtjänar att hyllas för – det borde snarare vara det minsta vi kan begära. I ett spel med mångmiljonbudget borde det till och med ses som en självklarhet. Knappt värt att ta upp. Det går inte att skylla på att det är ett ungt medium längre, vissa saker borde alltid fungera och endast förlåtas i extrema undantagsfall.
Jag tror att vi alla mår bättre av mer kritiskt tänkande, vare sig det handlar om utvecklare, skribenter eller publik. På det sättet kan vi aktivt arbeta fram en högre standard med bättre kvalité som följd. För om spelkulturen ska vara värd att tas på allvar – och det är den – så måste vi förhålla oss till spelen därefter.
Jag förespråkar inte en humorlös framtid och säger inte att alla spel måste vara superseriösa. Men om vi börjar hålla spelutvecklare till samma standard som vi håller författare och filmare så kommer de tvingas att anpassa sig därefter.
I vilken riktning vill vi att spelmediet ska röra sig? Och hur snabbt?
Vems är ansvaret?
Varför ska någon ändra på det som fungerar? Varför lägga tid och pengar på något som ändå inte behöver förbättras – även om det efterfrågas? Det måste göra ont att slarva.
Det är inte fult att begära bättring. Vilja ha mer. Det gör dig inte bitter.
Det behövs ingen revolution om vi bara framtvingar en snabbare evolution.
Det är dags att ställa högre krav. På de som gör spelen, på de som bevakar spelen, på de som spelar spelen.
Det här är vårt medium. Våga ställa krav på det!
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.