Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag har alltid intresserat mig väldigt mycket för musik av alla olika slag, men tyvärr aldrig varit någon större musikalisk talang. Eller rättare sagt, jag har inte haft tålamodet för att bli bra. Bortsett från några års pianolektioner för många år sedan höll jag mig helt till passiv musikinteraktion (läs att endast lyssna på den).

Men sen kom Guitar Hero – och en helt ny värld öppnades upp. Guitar Hero 2 blev min inkörsport och det var på många sätt ett drömspel. Visst, att hamra på några plastknappar har väldigt lite med riktigt gitarrspelande att göra, men det spelade mindre roll, för känslan var den rätta. Även om jag inte var någon riktig gitarrspelare så var det mina knapptryck som fick låtarna att komma till liv, det var min fingerfärdighet – i kombination med Harmonix programmerare – som fick långa solon att omvandlas till ljuv musik. Och framför allt så var det väldigt, väldigt roligt.

Jag har följt Harmonix sedan dess och med spänning sett fram emot varje steg. När de, efter skilsmässan med Activision (Redoctane is just the label!), tog musikgenren till nästa steg med Rock Band så var jag självklart där – och hemmet utökades med fler plastinstrument. Det var också nu som rockdrömmarna tog fart på riktigt. För medan plastgitarrerna knappt hade något gemensamt med dess verkliga motpart så påminde trummorna åtminstone till viss del om riktigt trumslagande. Och om det var något som alltid fascinerat mig så var det trummorna.

Mina farföräldrar brukar berätta historier om hur min pappa som liten knatte stängde in sig i en garderob för att banka på sitt hemmagjorda trumset (som mest bestod av uppochnedvända hinkar och andra saker som kunde föra så mycket oljud som möjligt). Han drev dem förstås till vansinne, och han har fortsatt driva folk till vansinne med sitt ständiga trummande (han kan ofta inte sitta still i mer än fem minuter innan han börjar banka på bordet med sina handflator). Några riktiga trummor har det aldrig blivit dock – det har alltid funnits någon som satt stopp för sådana planer.

Vi delar samma intresse pappa och jag. Vi kan till exempel båda sitta och kolla på trumfilmer på Youtube i timmar (han älskar Lynyrd Skynyrd så till den grad att jag knappt kan lyssna på dem längre) och för mig är det trummisar och inte gitarrister som är hjältarna. Så i det avseendet antar jag att äpplet inte föll så långt i från trädet.

Hur som helst, det blev ganska snart uppenbart att rockband-trummorna inte riktigt räckte till. Baspedalen gick snart av på mitten, men räddades med hjälp av två köksknivar och stora mängder tejp. Bankandet fortsatte men något senare började även en av plattorna ge hädan. Den klarade inte längre av att registrera träffar.

Samtidigt hade Harmonix fundera på hur de kunde utveckla sina trummor ytterligare, presenterat Pro drums-läget och kunde nu erbjuda stöd för sju olika delar (plus baspedalen). Det var dags för en uppgradering och efter ett omfattande researcharbete var beslutet fattat. Det var dags att gå vidare från alla fakeinstrument och köpa något lite mer riktigt.

Ett elektroniskt trumset från Roland inhandlades och kopplades upp till Rock Band – och det gick inte längre att säga att det var på låtsas. Det gick inte heller att gå tillbaka till plastgitarrerna.



Harmonix musikspel har genom åren kostat mig enorma summor pengar men också skänkt mer glädje än nästan alla andra spel (svårt att säga exakt för spelglädje är svårt att mäta). De har också på allvar fått mig att närma mig musik på ett annat sätt. En ny värld har öppnats och för det är jag otroligt tacksam. Utan Harmonix hjälp hade jag troligtvis aldrig upptäckt hur fantastiskt kul det faktiskt är att spela trummor. Jag må inte vara bra på det, men vem fan bryr sig?

Jag har plastinstrument överallt, inklusive en turntable från DJ Hero (grymt kul spel som kom i helt fel tid), det enda jag saknar är en Pro Guitar (och så kommer det nog förbli). Jag har även lagt mer pengar på låtar i Rock Band-affären än all annan DLC tillsammans. Så när Harmonix nu går tillbaka till rötterna och släpper Rock Band Blitz – som bara kräver en vanlig handkontroll – så är jag förstås extremt nyfiken på vad som väntar. Blitz är inte Harmonix nästa revolution, men oavsett vad de tar sig för så är det mästare på att göra fantastiskt underhållande musikupplevelser. Upplevelser som föder drömmar. Rockstjärnedrömmar.


Svaret på vad jag tycker om Rock Band Blitz kommer för övrigt i en recension inom en snar framtid.Taggar: Du skrev väl inte allt det där för att promota en recension?, Harmonix, Rock Band Blitz, Rock Band 3, Guitar Hero, plastinstrument, trummor