Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Hur ofta har ni hört att spel är dumma? Troligtvis väldigt ofta, och det är inte så konstigt, det är ju sant. Att spel inte bedöms på samma nivå som film eller litteratur beror inte bara på fördomar från ett bakåtsträvande kulturetablissemang utan också på att spelbranschen allt för ofta är pinsamt omogen. Men dumt behöver inte vara lika med dåligt, när det görs på rätt sätt kan det vara alldeles underbart. Det är här en hyllning till det dumma, en serie där jag tänker lyfta spel som kanske inte väljs ut för att demonstrera den konstnärliga potentialen i mediet men som likväl lyckas väldigt väl på sitt egna lilla vis.

Den här gången: Lococycle



Men vänta nu, Lococycle har ju inte ens släppts säger ni. Det har ju precis hunnit avtäckas och det har bara visats några få klipp. Hur kan det få vara med?

För att om vi ska passa på att hylla det dumma så får vi (jag) även vara lite dumma och leka med reglerna (inte för att det finns några, men ändå). Men Lococycle är ett undantag, och inte för att det handlar om en kille som sitter fast med byxorna i en motorcykel på krigsstigen (eller rättare sagt om en motorcykel som har en kille hängande efter sig), utan för hur det kom till.

Det här är en hyllning till uppkomsten.

Twisted Pixel har blivit kända som studion som kommer med galet roliga idéer men som har det lite svårare med att omvandla dem till riktigt bra spel. De flesta verkar vara överens om att Twisted Pixels styrka är deras skruvade manus och urflippade filmsekvenser (jag har spenderat betydligt längre tid med att titta på Twisted Pixels spel än att faktiskt spela dem). Ingen blev nog ens överraskad när rälsskjutaren Gunstringer fick ett FMV-baserat tillägg, Wavy Tube Man Chronicles, direkt inspirerat av Laserdisc-”klassikern” Mad Dog McCree.

Men även mot den bakgrunden framstår Lococycle som nästan helt obegripligt. Det är ett actionracingspel där intelligenta, medvetna experimentmotorcyklar slåss med varandra (och där människor tydligen kan råka fastna med byxbenet och släpas efter), gärna genom avancerad luftakrobatik. Fast när man får höra bakgrunden så verkar det hela åtminstone lite mer logiskt, och så fort utvecklarna nämnde en viss film så var mitt intresse väckt på riktigt.

Josh Bear, som är ansvarig för det kreativa på Twisted Pixel, hade den goda smaken att en kväll se Torque. En actionfilm från 2004 som ersatt bilarna från The Fast and the Furious med motorcyklar för att sedan vrida upp samtliga reglage till elva. Om ni inte sett Torque så bör ni åtgärda det, för Torque är en av de bästa b-filmer som någonsin gjorts. Den är absurd, löjlig, korkad och... alldeles, alldeles underbar. En film med glimten i ögat som dock misstogs för att försöka vara allvarlig – och floppade.

Torque stannade uppenbarligen kvar i Josh Bears medvetande för under natten drömde han mardrömmar om filmen. Mardrömmar som skulle ligga till grund för Lococycle.

För Twisted Pixel är inte som de flesta spelföretag. På Twisted Pixel kan du komma i dagen efter att du haft märkliga drömmar om motorcykelstrider och säga att du nu ska göra spel på temat. Om vem kan klandra Josh Bear efter att ha sätt följande klipp?



Det känns skönt att veta att det finns utvecklare som Twisted Pixel, för en sak är säker; det går inte att förutse deras nästa steg. För vem vet vad Josh Bear drömmer mardrömmar om härnäst?

Det är mycket möjligt att Lococycle aldrig kommer klara av att leva upp till de förväntningar som konceptet automatiskt genererat. Men om man gör spel baserade på kvalitetsfilm som Torque (Ni måste se den!) och dessutom kan stoltsera med Robert Patrick i rollistan (för att kunna prata Terminator 2) så har man kommit en bra bit på väg.

Sluta aldrig med era galna idéer Twisted Pixel. De är värda att hyllas.

Tidigare delar i den här serien: Def Jam: Fight for NY, Saints Row: The ThirdTaggar: En hyllning till det dumma, Lococycle, Twisted Pixel, Torque, Josh Bear, Robert Patrick, Ice Cube har en telefon fastklistrad på sin hjälm!