Jag spelar Black Mesa, Half-Life-modden som efter 8 års utveckling äntligen kommit ut, och det tar extremt lång tid. Jag hindras nämligen hela tiden av min lätt irriterande stävan efter perfektion och av system som är som gjorda för att förstärka åkomman.
De här problemen är inte nya men efter många års terapi i form av checkpoint-system och autogenererande hälsa har det blivit betydligt värre. Jag kan inte hantera snabbspara- och snabbladdaknapparna längre. Så fort jag förlorar den minsta lilla hälsa så laddar jag om – inte för att jag behöver göra det utan för att jag ”måste” göra det.
Behovet av att ha fulla mätare förtar mycket av spelglädjen. Jag behöver lära mig att bara springa vidare – det finns ju gott om hälsostationer – men jag klara inte av det. I stället tar jag mig maniskt fram igenom spelet ständigt redo att ladda om och försöka igen. Det går, förstås, väldigt långsamt, och är inte heller speciellt roligt.
Lösningen finns ju där och är väldigt enkel, det är bara att ge fan i att ladda om hela tiden. Men likt mina problem med att
spela Battlefield 3 så sker det en form av mental låsning som kontrollerar mina rationella tankar.
Det är givetvis höjden av i-landsproblem men likväl väldigt jobbigt. Framför allt eftersom det är så onödigt – och jag så plågsamt medveten om det är.
Och då ska vi inte ens gå in på min samlarmani... jag behöver verkligen inte mer mineraler men mätaren ger ju utslag... så klart att jag måste skicka iväg en sond... och tänk om det finns en än större källa på andra sidan planeten... undrar hur det ser ut i nästa solsystem... SLUTA!
Vilka tvångstankar stör era spelupplevelser?
Taggar: Half-Life, Black Mesa, Battlefield 3, Mass Effect 2, i-landsproblem, tvångstankar, Varför ha roligt när man kan ha tråkigt? Jag är ju dum i huvudet
Marow • 16 sep 2012 0q
Själv har jag ett stort problem när det gäller utforskning i spel.
Jag vill nämligen utforska varenda litet hörn.
Spelar jag ett JRPG och är i en grotta som delar sig i två möjliga vägar? PANIK. Utforska ena en kort stund, springer sedan tillbaka till andra änden. Leder båda vägarna till nya ställen, alternativt fortsätter en längre stund, blir jag galen. Tänk om jag missar något i andra änden?!