Tre av mina absoluta favoritserier är Heroes of Might and Magic, Civilization och Football Manager. De har alla en sak gemensamt; spridandet av en ytterst harmonisk känsla sprungen ur dess turordningsbaserade spelsystem.
Jag älskar helt enkelt att ta det lugn när jag spelar och att bara behöva vara till hälften närvarande.
Spelindustrin däremot föredrar att se på sin publik som en pundare med ett nyfött barns koncentrationsförmåga, som är lika lättdistraherad som hundarna i Up.
Ja precis. Men jag tröttnar ganska snabbt på att jaga ekorrar. Att långsamt klicka mig fram i strategispel samtidigt som, säg, en intressant podcast snurra i bakgrunden, det är riktig lycka (även om det andra är rätt kul det med).
Nästa vecka släpper Firaxis sitt nya X-Com-spel. Det är långsamt, turordningsbaserat och tydligen så in i helvete svårt om man bara vågar välja ”classic” som svårighetsgrad. Det låter alldeles, alldeles underbart. Som en sån där bal på slottet... där jag, eh... lämnar danssalen och smyger upp på rummet, och låter mig själv försjunka in en mycket mysigare fantasivärld än den som innehåller små glasskor.
Så just nu försöker jag bygga upp en resistens mot den så beryktade onda bråda döden (där har vi ett uttryck som måste dö snart – framför allt i spelpress), så att jag klarar av att hantera förlusten av alla mina stackars soldater som kommer behöva sätta livet till i ett försök att stoppa rymdvarelsernas invasion.
Instämmer. Utvecklarna idag verkar vara så rädda för att förlora publikens intresse om det inte händer något typ varje sekund. Främst bland alla actiontitlar är det så tröttsamt när det ska sprängas, skjutas och scriptas i var och varannan minut. "Less is more"-principen är något som många borde arbeta efter.
"Less is more"-principen är något som många borde arbeta efter.
Mm, många av de mest minnesvärda ögonblicken i de senaste årens actionspel är de där det inte händer något. Stunder där man bara får gå omkring och insupa atmosfären.
Som t ex öppningsminuterna i Bioshock eller återkomsten till Ishimura i Dead Space 2.
Där sprack nog bröllopsplanerna för jag är en av dem som inte alls gillar "No russian". ;)
Jag tycker den är misslyckad i sitt effektsökeri eftersom IW inte klara av att motivera scenen i spelets kontext, och hänvisar mycket hellre till Spec Ops: The Lines Dold text: fosforscen i stället.
Jag gillar det som faen. De sänker det överdrivna tempot så man hinner reflektera. Man hinner inse att man göra fel. De vågar vara långsamma. Tyvärr bara i 45sekunder. Men bland de bästa 45sekundrarna i fps historien...
Ico är ett av mina favoritspel tack vare det lugna tempot och den underbara atmosfären. Jag älskar också dem lugna stunderna när man åker båt i Half Life 2.
maq777 • 6 okt 2012 0q