Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag måste bara börja med att kommentera lokaliseringen som präglar upplevelsen av demot. För det måste nämnas, men jag vill gärna få det överstökat så snabbt som möjligt.

Det finns något beundransvärt i hur mycket kraft och energi som Microsoft lagt på att skapa en svenskspråkig version av Forza Horizon. För det är inte bara menyerna som översatts utan radiopratare, speakers och till och med GPS-rösten har blivit inläst på svenska. Synd bara att det är helt outhärdligt att lyssna på.

Kommer ni ihåg hur barnspelen såg ut förr i tiden? Långt innan Wii, innan Kinect, innan dyra Lego-produktioner? Så låter nämligen Forza Horizon på svenska. Som en hemsk barntitel med obefintlig budget där receptionisten och städaren lånat ut sina röster för att det inte fanns pengar till riktiga skådespelare.

När Forza Horizon släpps i slutet av månaden förväntar jag mig att språket kommer kunna ställas in i en meny som inte är tillgänglig i demot och att detta därför inte är något stort problem. Men vetskapen om att Microsoft lagt ner pengar på den här lokaliseringen är skrämmande och inget barn – och framför allt ingen vuxen – borde behöva genomlida detta. Men nog om det, låt oss gå vidare.

Den kanske viktigaste frågan när det kommer till Forza Horizon är om det känns som Forza Motorsport eller om simulatorn blivit nedtonad för en mer arkadig stil? Svaret är mycket enkelt, för det känns inte alls som Forza Motorsport, och jag kan inte påstå att jag är det minsta förvånad. Att släppa ut urstarka sportbilar med hundratals hästkrafter i den vanliga trafiken hade troligtvis aldrig fungerat om fysikmotorn varit inställd på full simulering – det hade blivit alldeles för svårt och dödat spelglädjen. Horizon känns därför som en kompromiss där Playground Studios försökt justera den grund som Turn 10 lagt och anpassa det för rådande omständigheter. Ett aningen fegt men ändå ganska logiskt beslut.

Men hur känns Forza Horizon då? Jo, lite som en landsbygdsversion av Project Gotham Racing. Bilarna är lättstyrda och glider lite väl obehindrat över marken men det finns samtidigt en närvaro i körningen som till exempel Need for Speed-serien saknar. Man måste alltså använda bromsen då och då (fast för det mesta räcker det med att släppa lite lätt på gasen och växla ned ett snäpp). Det fungerar bra men det är svårt att skaka av sig känslan av att något saknas. Som det är nu ger det ett lite slätstruket intryck.

Ett annat stort frågetecken inför releasen av Forza Horizon har varit bildhastigheten. Forza har gått från 60 bilder per sekund till 30 för att bland annat ge plats åt grafiskt lullull. Jag upplever det dock inte som någon jättegrej, för så som spelet är upplagt märks det ingen större skillnad. 60 kommer alltid vara bättre än 30 men det känns inte som att Horizon är speciellt långsamt eller segt. Bilduppdateringen kommer inte vara det som avgör spelets öde.

De grafiska tilläggen, som dag/natt-cykeln, får Colorado att kännas levande och jag vill definitivt se mer av vad den amerikanska delstaten har att erbjuda. Så även här rör det sig om ett designbeslut som jag kan ha förståelse för även om jag inte sympatiserar med det.

Demot av Forza Horizon ger en skaplig bild av vad man kan förvänta sig av spelet men lyckas inte få mig att hoppas på att det rör sig om det spel som jag drömt om i flera år. Där simulatorinriktad racing möter den öppna världen utanför banan. Om Playground lyckas fylla Colorado med spännande saker och får bilfestivalen att kännas lite mer seriös än den gjorde på svenska så kan de ha en hit framför sig, men det finns också en risk för att det här inte blir något annat än en parentes i Forzas historia. Den 23 oktober vet vi mer.Taggar: Forza Horizon, Demointryck, jag gillar faktiskt musiken för en gångs skull så bespara mig ert dubstep-hat