Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 15:22 Online: Ja

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår 2017 - Lucka 15

KennyMan666 I går 20:545 visningarKommentera: 0 !

Vi kör på som vanligt, även om det blev lite sent i dag. Men, kolla på kalendern!



Till vänster, ungefär i mitten, uppepå ännu fler tunnor, så hittade chips vår lucka för dagen, så vi öppnar den upp.



En person med röda kläder och blont hår.

Lucka 15 - Crypt of the Necrodancer

Här har vi två saker i ett: Ett rytmspel och en Roguelike.

Jag gillar rytmspel. Jag är inte fullt lika förtjust i Roguelikes.

Jag spelade i alla fall Crypt of the Necrodancer under en period i maj. Jag återvände aldrig till det efteråt, mest för att jag hade annat att spela, tror jag. Jag hade planer på att spela mer och låsa upp mer grejor.

Så vi har ett Roguelike i vilket alla dina rörelser ska vara i takt till soundtracket. Upp, ner, höger, vänster. Det är allt. I takt. Så det gäller att fatta snabba belut om man inte vill tappa sin kombo.

Sondtracket, ja. Det är värt att specifikt nämna, för det är riktigt bra. Låtarna är väl anpassade till spelsättet. Finns i en mängd olika remixar också, vilket är trevligt.

Sen var det ju spelet.

Det är ändå en Roguelike - med allt vad det innebär.

Slumpgenererade nivåer.

Slumpgenererade fiendeplaceringar.

Och, förstås - slumpgenererade skatter.

Det är ju det där sista.

Det är det som allt faller på. Ibland hittar man en bra arsenal på de första nivåerna - ibland hittar man inget vettigt alls. Till viss del så kan man givetvis kompensera genom att veta hur allt is pelet fungerar - men om man inte har hittat tillräckligt med vettigt stuff så blir det efter ett tag lite oäverkomligt ändå. Fienderna blir fel och mer komplicerade, banorna blir större och introducerar flera typer av hinder. Börjar man få stryk brukar det oftast leda till att man fortsätter få stryk och så var det slut på den spelomgången.

Jag hade lite samma problem med Spelunky. Jag och Sture testade det i co-op, men det klickade aldrig för mig. Ibland hittade vi bra grejer, ibland ingenting, och det kändes som om det var slumpen som helt avgjorde om man kunde klara de kommande nivåerna.

Jag gillar inte riktigt det.

Och visst. Det är så Roguelikes funkar. Det är slumpgeneration som gäller. Det gör varje spelomgång till något nytt.

Men ibland känns det som att spelet bestämde att man inte skulle kunna göra bra ifrån sig innan man ens började.

Då tröttnar jag rätt snabbt. Även om jag sannerligen inte är främmande för att dunka huvudet mot samma sak gång på gång på gång - jag är ju ändå speedrunner.

Men det här orkar jag inte riktigt med längre.Taggar: December, kalender

Kennys spelår 2017 - Lucka 14

KennyMan666 14 dec 2017 21:448 visningarKommentera: 0 !

Med bara tio dagar till jul går vi oförtrutet vidare och tar upp kalendern.



Vi sökte, och det var chips som var snabbast igen. På den lägsta plattformen på den högra strukturen, bakom en tunna, gömmer sig visst nummer fjorton. Vi öppnar den, tycker jag.



En snubbe med en kamera.

Lucka 14 - Dead Rising

Här har vi ett spel som jag försökt ge mig på ett antal gånger.

Första gången var innan jag ens hade en Xbox 360 själv. En vän skulle iväg till Japan på ett par månader, så jag fick låna hans. Jag lirade inte jättemycket på den, men Dead Rising var det jag hade velat spela mest.

Det gick sådär.

Spelade lite, men kom aldrig riktigt någon vart innan det var dags att återlämna konsolen och spelet.

Senare så inhandlade jag mig en egen Xbox 360. Lånade åter Dead Rising från samma vän, har jag för mig, och började om. Spelade lite, men kom aldrig riktigt någon vart innan jag återlämnade det.

Köpte spel från någon på Loading, och skaffade mig ett eget ex av Dead Rising. Började om. Spelade lite... kom en bit in, men fortsatte inte riktigt.

Tror det mycket väl kan ha blivit något försök till under åren som gick, men jag vet inte vad det var som fick mig att aldrig riktigt hålla fast vid det.

Däremot så ska det sägas att bortsett från när jag spelade det på den lånade Xboxen så var alla mina försök att ta mig an spelet inte helt bortkastad tid - eftersom Dead Rising har konstant NG+, där Frank får behålla all den exp och tillhörande karaktärsnivåer man fått när man börjar om storyn från början. Det är egentligen nästan så att det kan rekommenderas att man till en början bara tar och lirar, utan att spara eller så, tills man dör och sen börjar från början igen med lite bättre förutsättningar. Det är kanske inte den allrs bästa speldesignen om man behöver göra något sånt, men, tja.

I alla fall så bestämde jag mig i år att nu får det fan vara dags att faktiskt komma någon vart i det här spelet. Det hjälpte säkerligen att jag kunde börja med några extra livspoäng och utrustningsslots, och att det hade gått så lång tid sedan jag spelade det sist att det inte kändes tradigt. Jag började i slutet av sommaren, gjorde ett uppehåll av en rad anledningar, och plockade sen upp det igen i oktober. Och då tog jag mig verkligen tiden med det - och blev färdig med 72h Mode mot slutet av månaden. Ganska exakt två veckor senare (det var under hösten det här året som det visade sig att min Xbox 360 började få lite problem med att läsa skivor, fick öppna och stänga släden flertalet gånger för att den skulle läsa skivan - så när jag skulle spela spel jag hade på skiva så ville jag lägga längre tid på varje spelsession, så det blev mindre ofta spelat) såg jag eftertexterna efter Overtime Mode rulla förbi.

Tio år eller så efter att jag som Frank West tagit mina första stapplande steg in i Willamettes köpcentrum hade jag äntligen tagit mig igenom hela horden av zombies och stod där som segrare.

Frank West, fotojournalist.

Ett yrke jag kan ta till mig eftersom jag är nästan färdigutbildad journalist (harvar med en revision av ett exjobb som jag oroar mig lite för att jag börjar bli alldeles för hemmablind på). Fotografering är en sån där kul grej i spel, också (ge mig ett Pokémon Snap 2, Nintendo).

Frank beger sig till Willamette eftersom något har hänt där och stöter på ett köpcentrum som i bästa Romero-stil är under angrepp av en hord av zombies. En av överlevarna som barrikaderat sig är dum i huvudet och orsakar att zombierna kommer in i köpcentret, och så börjar tre långa dagar i Frank Wests karriär.

Det finns två primära saker att göra: Kötta zombies och fixa scoop. Scoopen är spelets story, och är saker som händer vid specifika klockslag. Så finns det lite överlevare att rädda också, och bossar i form av psykopater att besegra. Om man vill kan man bara ignorera allt det andra och spendera sin tid med att slakta zombier i massor, men då avbryts storyn och man får inget bra slut. Fast man bygger upp Frank lite till framtida spelomgångar, i alla fall.

På den vägen är det.

Köpcentret är stort, med många olika butiker att hitta saker att nyttja som vapen i. Vapen som går sönder efter ett tag. Finns böcker som får dem att räcka längre. Och förstås finns det helande föremål i form av mat, också. Frank kan svepa en flaska vin eller en hel baguette eller ett paket frysta grönsaker på ett ögonblick. Det finns många vrår att hitta, många småhistorier som inte har något mer med huvudstoryn att göra än att de sker under zombieangreppet.

Jag tog mig an storyn, men det är gott om tid mellan scoopen där man kan vandra runt i köpcentret och döda zombies. Det är rätt så underhållande. Jag vet att det fanns en del saker jag missade. Jag kanske återvänder någon gång, ger mig på Endless mode för att kunna se vad det bjuder på.

Oavsett om man vill se storyn till slutet eller bara kötta horder av zombies så är det ett underhållande spel. Inte utan brister, dock. Och nu när det finns hela tre uppföljare som jag har hört förbättrar saker och ting så vet jag egentligen inte hur mycket poäng det ligger i att spela originalet. Jag hade påbörjat det några gånger när det var det enda jag hade tillgång till alls, så jag ville kunna avsluta det kapitlet.

Har tvåan, också. Fick det gratis på Games with Gold en gång i tiden. Har DLCn och jag har till och med Off the Record.

Det får bli nästa gång jag får ett sug efter att meja zombies.Taggar: December, kalender

Kennys spelår 2017 - Lucka 13

KennyMan666 14 dec 2017 01:5311 visningarKommentera: 0 !

Okej, så det har hunnit bli den fjortonde, men jag har inte gått och lagt mig ån, så i mitt huvud är det fortfarande den trettonde. En luciadag som regnade bort. Det var skitväder här. Vi får trösta oss med kalendern.



Vi letade efter nummer tretton och det var prositen som gjorde comeback och hittade den. På vänster kant, rakt ovanför en sjöjungfru, har vi dagens lilla nuffra. Vad har vi bakom den, kan tänka?



En lyktgubbe med en snögubbe på ryggen, tydligen.

Lucka 13 - Shin Megami Tensei: Synchronicity Prologue

Så... tja.

Den här luckan kan jag redan nu säga kommer ha samma problem som Momodora-luckan - fast ännu värre. Här är det bara ett spel.

Låt mig inleda med att säga att jag vet i princip ingenting om Shin Megami Tensei-serien. Har inte spelat ett enda spel från den.

Vad som hände var i alla fall att det kom en reklamfilm om nästa SMT-spel. I den reklamfilmen visades korta sekvenser från ett pixligt, sidoscrollande, Metroidvania-liknande spel med Jack Frost och Jack o' Lantern. Filmen slutade med en varning om att det spelet inte existerade, utan sekvenserna hade skapats bara för reklamen.

Typ två dagar senare så släpptes Shin Megami Tensei: Synchronicity Prologue, 2D-spelet från reklamfilmen, gratis på nätet. Det var sant ändå.

Nog för att det verkligen såg ut som att det skulle vara på riktigt, men att bara direkt efter att man sagt att det inte finns slänga ur sig ett helt spel ändå var lite oväntat. Gissade väl snarare först på att det skulle vara ett bonusspel i nästa Shin Megami Tensei-spel, eller nåt.

Det var ett gratis Metroidvania. Jag drog ner det och spelade igenom det på en dag.

Det var rätt så exakt vad jag hade förväntat mig, antar jag. Ett litet gratis Metroidvania, med allt vad det innebär. En sammanhängande värld att leta sig igenom. Uppgraderingar att hitta. Lite gömda grejer, också. Precis som vanligt.

Från början har man bara Jack Frost. Innan man är färdig med det första området har man även hittat Jack o' Lantern och kan fritt växla mellan de båda. De har lite olika attacker och förmågor, och en av de mer påtagliga är att Jack Frost inte tar någon skada från is och Jack o' Lantern inte tar någon skada från eld. Återigen bevisande att polaritets-mekaniken fungerar långt mycket bättre i den här typen av spel.

Och på den vägen är det. Det finns säkert saker jag inte fattar eftersom jag inte spelat Shin Megami Tensei. Jag hittade inte alla saker i spelet. Men jag klarade av det.

Synchronicity Prologue kan inte sägas ha varit så mycket mer än en parantes under mitt spelår. Ett freeware-spel med kopplingar till en större spelserie. Det kändes värt att ladda ner och spela, men jag har inte mycket mer än så att säga om det.

Det är vad det är, och det får väl räcka så.Taggar: December, kalender

Kennys spelår 2017 - Lucka 12

KennyMan666 13 dec 2017 17:1312 visningarKommentera: 0 !

Att jag missade att posta den här i går förvånar mig inte, för i går kom jag hem jävligt sent.

Vi låtsas i alla fall som att det var den tolfte, så vi tittar på kalendern för den dagen.



Vi fick ett nytt namn som luckfinnare i dag, nämligen Alexander Rehnman. På plattformen mellan de två höga strukturerna, ovanför Natsuki från Doki Doki Literature Club! och till höger om röthäxan Lubella från Momodora, hittade han nummer tolv. Vi tittar efter.



En ninja. Okej då, det är Naruto. Det är inget Naruto-spel i dag, men jag är rätt så säker på att några saker i dagens spel var en referens ditåt och det var de mest passande sprites jag kunde hitta för att representera dagens spel.

Lucka 12 - Ninja Battle Heroes

Ett 3DS-ninja-spel från eShop i år också. Inte lika mycket av ett hidden gem den här gången, men...

Minns inte om det var på rea eller om det bara var billigt som det var, men hade läst en recension av det på Nintendolife och det fick en bedömning som klart var bättre än vad det såg ut att vara. Så jag gav det en chans.

Det handlar om ninjan Saizo Kirigakure, som efter ett uppdrag (eller nåt) kommer hem och märker att alla hans kompanjoner i bestbrigaden (alla karaktärer är djur) har försvunnit, så han ger sig iväg för att hitta dem och ta reda på vad det är som pågår. Okej, det är inte den mest originella storyn man hört, men det är ju nödvändigtvis inte negativt.

Det är i alla fall upptakten till ett sött litet actionplattformsspel som har mer djup än det kan verka vid en första anblick (och nu menar jag inte att det finns fiender på Z-axeln också).

Man spelar alltså som Saizo på hans färd i jakt på sinna vänner. Till sitt förfogande har man till en början ett svärd och ett outtömligt förråd av kaststjärnor, som används med samma knapp - är du nära en fiende används svärdet, annars kaststjärnor. Så finns det en knapp för att flänga kaststjärnor på fiender som är i bakgrunden, också - siktar in sig automatiskt på den närmaste fienden, vilket inte i hundra procent av fallen kanske var det man ville attackera. Men i allmänhet så fungerar den biten bra.

Okej, så de huvudsakliga vapnen är spelet igenom svärdet och kaststjärnorna. Men på den undre skärmen så finns det sex stycken cirklar - där man kan ha färdigheter. Inte så många från början - varje slot (utom den första, tror jag) måste låsas upp. Finns tre typer av färdigheter - två typer av passiva som helt enkelt ger en bonus så länge man har lagt dem på en av sina färdighetsslots, och så frammanings-färdigheter som låter en åkalla fritagna vänner från bestbrigaden. De flesta fördigheterna går att uppgradera genom att spendera spirit-poäng som besegrade fiender släpper ifrån sig. De behöver även samlas in för att kunna nyttja de aktiva färdigheterna under banorna.

Jag använde mig mest av passiva färdigheter, men vissa av de aktiva testades. Det var föga överraskande de man fick senare i spelet som var de bästa. Och de använde jag mest mot bossar.

Varje bana har dessutom tre uppdrag man kan försöka klara. Alla uppdrag, så vitt jag kan minnas, är något av följande: Klara banan på en viss tid, klara banan utan att ta skada, besegra X fiender, få en Y lång kombo, samla ihop Z spirit-poäng. I början är det inte så svårt, men på vissa senare banor är fiendeantalet rätt extremt, och att få till en kombo är inte alltid det lättaste eftersom man tappar kombon om man blir träffad - och det är lätt att bli träffad. Klarar man ett uppdrag får man en belöning i from av ett stort antal spirit-poäng, en ny färdighet, eller en ny färdighets-slot (jag har insett att det inte finns någon bra översättning av "slot" i den här betydelsen på svenska. Förslag emottages gärna). Att samla på sig fler så att man kan ha fler fädigheter valda blir väldigt viktigt efter ett tag.

Spelade mycket det här på bussen. Banorna var korta nog för att det skulle passa rätt bra till det. Klarade så småningom av det, och då låstes ett hard mode upp. Testade det, och "hard mode" betydde i det här fallet att banorna fylls med en jävla massa fler fiender, så jag tror jag hoppar över det. Har något uppdrag kvar på slutbossen, men det var ett jobbigt sådant.

Ninja Battle Heroes är ett kul, sött och färgglatt spel med en hel del finesser som gör det väl värt att kolla in, även om det har en del små frustrerande partier. Förvänta dig inget världsomvälvande, men det finns sämre saker att lägga dina pengar på.Taggar: December, kalender

Kennys spelår 2017 - Lucka 11

KennyMan666 11 dec 2017 18:3733 visningarKommentera: 0 !

Måndag och det snöar här. Det gillar jag inte. Vi får trösta oss med att ta fram kalendern.



Vi sökte, och ännu en gång var det chips som hittade luckan. Ovanför den vänstra strukturen, framför Kracko från Kirby, har vi våra två ettor. Så vi kan öppna lucka elva.



Ett rymdskepp. Ett rosa. Och runt.

Lucka 11 - Lovers in a Dangerous Spacetime

Jag önskade mig fler bra co-op-spel tidigare, och här har vi ju ett till som jag spelade i år.

Och när jag säger "jag" så menar jag förstås "jag och Sture".

I julas var det Lara Croft and the Guardian of Light vi arbetade oss igenom på ett par dagar. Men jag var på besök hos föräldrarna i somras också, och då hade vi grävt upp ett annat spel att ta oss an tillsammans.

Det tog också bara ett par dagar.

Men det var underbara dagar.

Lovers in a Dangerous Spacetime är egentligen för upp till fyra spelare, men vi körde igenom det bara vi två. Storyn är lite sådär avsiktligt fånig - kärlek är kraften som driver saker och ting, något skiter sig, dags att hoppa in i ett experimentiellt rymdskepp och rädda galaxen. Så ger man sig iväg för att rädda små rymdkaniner och andra djur.

Allt i hela spelet är med den där lilla glimten i ögat.

Så vi ger oss iväg. I skepnad av två små rymd-"Lovers", små astronautfigurer, hoppar vi in i ett väldigt runt och väldigt rosa rymdskepp. Dat har en motor, en sköld och några kanoner. Var och en av dessa har en egen kontrollpanel.

Så för att styra rymdskeppet får vi springa omkring och sätta oss vid olika kontrollpaneler för att kontrollera just den delen av skeppet. Ska vi åka någonstans måste någon sitta vid motorn. Ska vi skjuta något måste någon sitta vid en kanon. Och så vidare.

Det är helt fantastiskt.

Det är den bästa sortens co-op. Samarbete är helt centralt. Det handlar inte om att vi är två distinkta karaktärer som kan göra sitt eget även om vi jobbar mot samma mål, utan vi kontrollerar samma rymdskepp. Om vi ska lyckas med det här måste vi kommunicera med varandra, komma överens om vem som ska göra vad, hur vi ska ta oss an det som finns framför oss.

Ibland så var vi samspelta utan att behöva säga så mycket. Vi visste precis vad som behövde göras, och vi såg till att göra det också. Men det var förstås också mycket snack mellan oss.

Båda hade sina skift på alla olika delar av rymdskeppet, även om den valigast förekommande konfigurationen när vi utforskade banorna var att han satt vid motorn och därmed styrde själva rymdskeppet, och jag satt vid skölden för att skydda från fiender och krockar med planeter och annat, vilket ibland även inkluderade att ställa in skölden och sen hatta över till en närliggande kanon för att ta hand om några fiender. När det var mycket strid på gång så satt vi förstås båda vid varsin kanon.

De flesta banorna går ut på att rädda ett antal rymdvänner. Ett visst antal låser upp portalen till nästa nivå, men det finns fler än man behöver - att rädda extra ger fler poäng som sedan används till att skaffa sig bättre rymdskepp. Banorna är lite slumpuppbyggda, också, även om det var en del byggstenar som man kände igen även när man spelade banorna flera gånger.

Så kan man förstärka kontrollpanelerna med olika typer av kristaller man hittar, också. Först bara med en, men senare två, och med tre olika typer av kristaller gick det att göra många olika kombinationer, så vi experimenterade en del för att hitta de bästa kombinationerna.

Så var det bossarna, också. Förutom den sista, som tog ett antal försök, så var de kanske inte det svåraste med spelet.

Spelet i sig var ju då egentligen i allmänhet inte jättesvårt, eller som sagt jättelångt. Även om vi återvände och se till att rädda alla rymdvänner på alla banor så var vi klara efter tre dagar.

Jag vill egentligen inte säga någonting om att spela Lovers in a Dangerous Spacetime själv, för det är inte ett spel som man ska spela själv. Till skillnad från Guardian of Light så skulle ett ensamspelande av det här (har inte testat det, men ändå) vara, tja... tomt.

Det kräver en vän.

Eller två.

Eller ännu hellre tre. Vill absolut testa att spela det med fyra spelare någon gång.

Och så behöver jag och Sture fler såhär klockrena co-op-spel. Jag har ett ospelat spel i biblioteket som sägs ha co-op-läge, så jag tänker pitcha det det när jag besöker föräldrarna (och därmed också Sture) för årets julefirande.

Men det får ni läsa om nästa år.Taggar: December, kalender

Tidigare inlägg

1 2 3 4 5 6 | nästa | sista

Kennys spelår 2017 - Lucka 10

10 dec 2017 16:350

Redan andra advent. Så fort det går. Vi får väl jobba oss igenom lite...

Kennys spelår 2017 - Lucka 9

9 dec 2017 15:370

Dagarna går! Likaså luckorna, så vi får kika på kalendern....

Kennys spelår (och Loadingkalendern) 2017 - Lucka 8

8 dec 2017 11:420

Stor dag i dag, då, eftersom det är den traditionsenliga...

Kennys spelår 2017 - Lucka 7

7 dec 2017 10:470

Vi går oförtrutet vidare med vårt...

Kennys spelår 2017 - Lucka 6

7 dec 2017 10:020

Skulle gjort det här i går. Tänkte till och med på det. Glömde bort...

Kennys spelår 2017 - Lucka 5

5 dec 2017 15:020

Vi fortsätter oförtrutet med att ta fram...

Kennys spelår 2017 - Lucka 4

5 dec 2017 15:000

Tydligen missade jag att posta den här på bloggen under rätt datum,...

Kennys spelår 2017 - Lucka 3

3 dec 2017 16:430

Det är den första advent, , men det är långt från första gången vi...

Kennys spelår 2017 - Lucka 2

2 dec 2017 14:161

Vi fortsätter med kalendrandet. Vi tar en...

Kennys spelår 2017 - Lucka 1

1 dec 2017 12:400

Då börjar vi alltså på riktigt. Det är den förste december, så nu kan...

Årets adventskalender från Kenny är här

1 dec 2017 00:210

Det bidde ingen Switch i år. Om jag ska summera spelåret 2017,...

Kennys spelår 2016 - Lucka 31

31 dec 2016 16:010

Så var vi då här. Årets sista dag. Och med det en titt på kalendern...

Kennys spelår 2016 - Lucka 30

30 dec 2016 13:260

Med mindre än 48 timmar kvar på året tar vi fram kalendern...

Kennys spelår 2016 - Lucka 29

29 dec 2016 15:240

Luckorna sinar, men än finns de att öppna! Så det är bara att snällt...

Kennys spelår 2016 - Lucka 28

28 dec 2016 14:290

Så, då får jag ta och posta en lucka från tåget i år också. För nu är...

Kennys spelår 2016 - Lucka 27

27 dec 2016 13:090

Juldagarna var således över, men kalendern truckar på året ut! Så det...

Kennys spelår 2016 - Lucka 26

26 dec 2016 12:050

Annandagen är här, och med det nästa...

Kennys spelår 2016 - Lucka 25

25 dec 2016 12:170

Då var det juldagen, och bonusveckan inleds! Och den fungerar precis...

Kennys spelår 2016 - Lucka 24

24 dec 2016 12:590

Dopparedagen är här igen, och det är då det händer. När varje liten...

1 2 3 4 5 6 | nästa | sista