Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 02:39 Online: Nej

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår 2016 - Lucka 7

KennyMan666 7 dec 2016 12:4188 visningarKommentera: 0 !

Vi är redan en vecka in i december, och luckorna går åt i en rasande takt. Så vi får leta efter dagens.



I dag letade vi efter lucka sju och det var chips som hittade den. I den övre längan, till höger om Lumines-klossarna, mittemellan de två plattformarn där. Så vi kan ta och se vad vi har därunder.



En till som sparkar.

Lucka 7 - First of the North Star: Ken's Rage

YOU wa SHOCK.

(rekommenderar att man lyssnar på den där när man läser dagens lucka.)

Hokuto no Ken. Fist of the North Star. Eller som den (ytterst kortlivade svenskdubben) fick heta på svenska, Ken - Rättvisans Kämpe. (eller som valda delar av Mangakai kallar den: Hokuto no Våld.)

Ur-shounen-serien. Den som introducerade flertalet av koncepten vi sett i senare serier.

Och så, förstås, en massa muskler och våld och tryckpunkter.

Jag har sett igenom hela animén, och så några av de senare animéfilmerna.

Däremot inte spelat mycket till spel baserat på det. Närmsta jag kommit har väl egentligen varit att använda Kenshiro och Raoh i Jump Ultimate Stars.

Sen var det ju det här med Musou, eller som det kallas i väst, Warriors. En serie jag inte spelat alls före Huryle Warriors (på tal om vilket så spelade jag rätt mycket Hyrule Warriors i år... bland annat spelade jag 80 timmar bara i april och jag vet inte heller hur fan det gick till).

En serie vars koncept man ju kan tycka passar väldigt bra för sådant som just Fist of the North Star.

Vid något tillfälle förra året inhandlade jag, lite sådär på impuls, ett begagnat ex av Ken's Rage på Gamestop för typ 80 spänn. I somras blev det av att jag började spela det också.

Det första som slog mig var att det var radikalt mycket färre fiender här än i Hyrule Warriors. Förvisso en konsolgeneration tidigare, men fiendeformationerna var påtagligt mycket mindre och bestod at 5-10 fiender åt gången. Dessutom handlade det här inte om några stora slagfält, utan snarare om linjärare banor där man fick spöa upp en massa folk på vägen till en boss.

Men det betyder ju inte att det var något inneboende dåligt i det.

För det var kul, annat går inte att påstå.

Men om vi tar storyn från början här.

Det var förstås Kenshiro som var först ut.

Den första representanten för Hokuto Shinken, eller som det om jag minns rätt hette på svenska, den heliga björnens näve. Tryckpunkter. Hårda slag. Och så, förstås, klassikern Hokuto Hyakuretsu Ken och dess varianter.

I spelet blir Hokuto stilen som karaktäriseras av just hårda, lite långsammare slag. Kenshiro har inte mycket till distansattacker och ganska lite gruppkontroll utanför signaturattackerna. Förvisso kan man så småningom låsa upp Tenha Kassatsu, vilket är en av spelets bästa signaturattacker och helt fantastisk områdessvepare.

Men Kenshiro är långt ifrån spelets bästa spelbara karaktär.

Kenshiro är långsam. Motsatsen hittar vi i den första representanten för Nanto Seiken, vilket givetvis är Rei som är en av mina favoritkaraktärer i serien.

Nanto karaktäriseras ju då istället av svepande, graciösa rörelser. Skär sönder folk med luftdrag och så. Så att spela Rei är mycket snabbare, fler snabba attacker, mer svepande rörelser, och så var det ju det där som jag inte riktigt vet vad det kommer ifrån i kanon, men Nanto-användarna kan gå in i ett temporärt superläge som gör varje attack, i princip, till en kombo-avslutare. Som är svepande. Jag klagar inte.

Så var det ju den tredje stilen i spelet. Den så kallade Special, vilket innefattar karaktärerna som snarare än kampsport använder sig av vapen av olika slag.

Och det är där Mamiya kommer in.

Mamiya är den enda spelbara kvinnan i Ken's Rage. I den del av originalserien som spelet behandlar (alltså i princip hela första halvan) är hon den enda kvinnan som kan slåss på riktigt och hon dör inte ens. Men med några få undantag så är alla som inte använder sig av en Hokuto- eller Nanto-stil helt lämnade på efterkälken styrkemässigt, och Mamiya är inte ett av de undantagen.

Här, dock?

Här är Mamiya en av de bästa - tack vare att hon kan hålla det mesta på behagligt avstånd.

Och att hålla saker på avstånd är verkligen en nyckel till framgång i det här spelet.

Till och med Jagi är bra, med sina hagelgevär och sin bazooka. Så var det de övriga Hokuto-bröderna Toki och Raoh, som visserligen hör till de absolut starkaste i originalserien också och Raoh är en av de bästa i spelet i allmänhet, men de får extra plus tack vare sina avståndsattacker.

Så kan det gå.

Jag spelade igenom alla karaktärernas historier i Legend Mode. Sen var det ju då dags för Dream Mode, en ansamling What if-berättelser för karaktärerna.

Och hej.

Det var där som det mer välkända Musou-gameplayet gömde sig. Här fanns det baser (eller, ja, utposter) att ta över genom att spöa på fiender. Här fanns det mer av arméer som slåss mot varandra. Här fanns det mer av hjältar ute på banorna. Här fanns det mindre linjära banor.

Så det var bara att mörsa på.

En del intressanta historier där, också, som man i vissa fall kan tycka var bättre än originalstoryn. Men men.

Jag är inte klar med alla drömmar än. Sen finns det lite DLC med nya karaktärer att införskaffa, också.

Och så finns det ju en uppföljare.

Vi får se om jag skaffar den.

(Förresten så är du är redan död.)Taggar: December, kalender, Musou, Fist of the North Star, warriors

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.