Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 11:34 Online: Nej

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår 2016 - Lucka 22

KennyMan66622 dec 2016 13:0763 visningarKommentera: 0 !

Det är inte ens julafton än men jag har redan både slagit in och rimmat alla mina julklappar. så kan det gå! Så kalenderdags nurå.



Vi sökte nummer tjugotvå, och det var chips som hittade den och som därmed knappar in lite såhär på upploppet inför julafton. Han hittade den på marken, framför vänster rullband, bredvid Axiom Verge-dronen. Och vad kan tänkas finnas bakom den?



En dude i rött med stort svärd.

Lucka 22 - Darksiders

Minns ni Shadow the Hedgehog? Spelet, alltså.

Okej, jag spelade det inte själv. Men från vad jag har hört så är det lite, ja... Sonic, fast edgy. Och det blev inget bra.

Darksiders är Zelda fast edgy. Och det blev faktiskt bra.

Jag testade demot av Darksiders någon gång. Tror det kan ha varit i samband med rean som jag också köpte det på. Demot bestod i alla fall av spelets första "tempel", och det var ju rätt tydligt var inspirationen kommit ifrån. Grunddesignen från Zelda, men med ett stridssystem som ligger närmare saker som Devil May Cry och God of War. På något sätt blev det en blandning som funkar. Så var det ett föremål att hitta som användes för att komma vidare i templet och besegra bossen. Och så lite nycklar och sådär. Som sedvanligt dröjde det ett jäkla tag tills jag började spela fullversionen.

Templet i demot var en kyrka. En gammal katedral. Så när jag började spela och introt utspelade sig i modern tid, i en stad, på en gata med bilar och grejer, blev jag lite överraskad. Men lite kul var det ju att som War, en av apokalypsens ryttare, kasta bilar på demoner och änglar.

Nå. Låt oss prata om War så vi får det överstökat. Om karaktärsdesignen i Darksiders i allmänhet, antar jag. För det är edgy, lite sådär ordentligt edgy att det blir lite fånigt. Men i ett spel där man följer en tredje part i ett krig mellan demoner och änglar... det fungerar ändå. Det går aldrig till den där absoluta överdriften, men lite fnissar man åt War, och hans permanenta arga ansiktsuttryck, tonen i hans röst, och så vidare. Andra karaktärer har olika nivåer av det, så om man inte gillar sånt är det här inte spelet för dig. Men det vore ändå lite synd, för Darksiders är ju faktiskt bra.

Grunddesignen är Zelda. Det håller sig i så gott som hela spelet. Vilket, ja, det inte är något fel med. Ska man göra en klon så ska man välan ända göra det fullt ut, och det gör sannerligen Darksiders. Med råge. Nästan alla prylar man hittar går dessutom att använda i strid, och speciellt bumerangmojängen är rolig och bra. Givetvis finns ett hookshot med senare också, och så var det ju den där prylen som skjuter blåa och orangea portaler...

Och så har vi ju förstås vapnen.

Man börjar med Wars överdimensionerade svärd, som föga överraskande står sig som det mest användbara vapnet spelet igenom. Till arsenalen läggs även en stor lie (på lån från brorsan Death) samt så småningom även en stor handske att krossa sten med. Så får man till råga på allt en pistol (kopia av pistolen som andra brorsan Strife nyttjar), men den använder man som ett föremål och inte som ett huvudvapen. Pistolen har givetvis mest räckvidd av allt man får fatt på, men är inte överdrivet stark - däremot visade det sig mot slutet av spelet att det fanns en speciell fiende som den var helt fantastisk mot, för man kunde stå på avstånd och bara utnyttja det faktum att den går in i en attackanimation varje gång den blir träffad av något. Så det vara bara att stå och skjuta och vara utom fara.

Stridssystemet är ju då det där det inte blir speciellt Zelda. Link svingade aldrig sådana här grejer, och byggde aldrig upp sådana här combos. Striderna har ju aldrig heller varit den största behållningen med Zelda-spelen, egentligen, även om de sällan har haft direkt dåliga strider. Vissa bossar har absolut varit imponerande. Men Darksiders går alltså steget längre, och så får man väl själv avgöra om man tycker att det tillför tillräckligt mycket till Zelda-formulan.

Som en av apokalypsens ryttare så får War så småningom en häst, också. Och här är det ingen Epona vi snackar om, utan det är en häst av svart och eld som man kan svinga svärd och skjuta pistol från ryggen på, och just svärdsattackerna blir signifikant starkare på ryggen av Ruin. Vilket gör det ännu roligare att trava runt och klyva demoner.

Det var ett spel av hyfsad längd, runt 15-20 timmar. Jag hittade inte alla hemligheter, men det brukar jag å andra sidan inte göra i Zelda-spel heller.

Sen så finns det ju tre apokalypsryttare till. Även om det är lite osäkert om det blir någonting med de sista två.

Spela Död kan man göra i alla fall.

Har Darksiders II redan.

Kanske lirar det nästa år.Taggar: December, kalender, Darksiders

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.