Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 11:34 Online: Nej

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår 2016 - Lucka 23

KennyMan66623 dec 2016 11:5872 visningarKommentera: 0 !

I morgon är det ju till och med julafton. Så fort det har gått. Luckorna börjar ta slut. Men det kanvi inte ta någon hänsyn till, de ska öppnas ändå.



Dagens lucka letades upp av prositen. Långt nere, mellan larvfötterna, i den lilla modulen med plattformar, har vi lucka tjugotre på den övre vänstra plattformen. Således öppnar vi.



En röd svamp med vita prickar.

Lucka 23 - Amanita Design

En gång i tiden var jag helsåld på peka och klicka-pussel-genren. Främst handlade det då om Goblins 3 och Monkey Island-spelen.

Egentligen så var det väl egentligen aldrig så att jag slutade tycka om den, men det fanns inte så mycket i den att spela.

En dag upptäckte jag Samorost av Amanita Design, och jag älskade det.

Det är egentligen ett väldigt kort och simpelt spel. Det består av sju skärmar, och på de flesta finns det bara några få grejor att klicka på. Det mesta är svårt att över huvud taget kalla för regelrätta pussel.

Men det tilltalade mig något så extremt. Estetiken. Charmen. Alla små detaljer som inte tillförde något till själva gameplayet men gjorde världen till något mer.

Jag återkom till det lite då och då. Spelade igenom det bara för att. För att se allt det där igen.

Så småningom dök det upp ett Samorost 2. Det fanns ett demo som jag spelade, och så fick jag hela spelet genom en Humble Bundle. Spelade det. Det var mest mer av samma sak. Och det var inte mer än vad jag ville ha.

Sen blev det tyst mellan mig och Amanita Design ett tag. Jag fick Machinarium genom en Humble Bundle. Spelade några skärmar men återvände inte och jag vet inte varför. Fick Botanicula genom en Humble Bundle. Det låg där ett tag.

Men så började jag spela Botanicula i år. Påbörjade det i mars, sen återkom jag till det och klarade av det i augusti. Och jag älskade det.

Botanicula kan mycket väl vara det absolut charmigaste lilla peka och klicka-spelet jag någonsin stött på. Den helt fantastiska estetiken, alla organismer som lever i träden man får utforska. Pussel som kanske inte alltid var de lättaste, men som i slutändan ändå har en inneboende logik.

Just det är något som återkommer i Amanitas spel. Utifrån sett är pusslen inte alltid helt logiska, men det finns alltid en intern logisk kedja att följa. Det som inte alltid är uppenbart är var den här logiken börjar.

Jag spelade igenom Botanicula. Det tog slut lite plötsligt, men jag klagade inte. Det var inte längre än det behövde vara, och det var så ofantligt mysigt att jag inte kunde göra annat än att le mig igenom hela spelet.

Och inte långt efter kom så det som i grunden var anledningen till att jag lade både Apotheon och Undertale till årets spelerfarenheter: Det var rea på Samorost 3 på Humble Store. Det var även rea på Apotheon och Undertale, så de hängde med i det inköpet.

Där Samorost 1 & 2 hade varit förhållandevis simpla affärer så var Samorost 3 något annat. Nu kontrollerade man sin lilla gnom, eller vad han nu är, direkt istället för indirekt. Där man tidigare bara klickat på det man ville skulle interageras med får man i Samorost 3 vandra runt själv, och gå till de objekt man vill göra något med. Storyn i Samorost 3 är också öppnare: I Samorost skulle man rädda sin, tja, planet, i Samorost 2 skulle man rädda sin hund och sen ta sig hem. Samorost 3 börjar med att gnomen får tag på en slags kosmisk trumpet som får agera både musikinstrument och hörsnäcka, och får anledning att ta sig ut i rymden. Exakt slutmål är inte helt klarlagt, men början av spelet går ut på att bygga ihop sin rymdfarkost med hjälp av en näraboende vetenskapsman. Så i ett rymdskepp byggt av ett badkar, en pall, en kontrollpanel med två spakar och några knappar, överdelen på en plastflaska och en stor röksvamp är det bara att ge sig av på äventyr. Komplett med en rymdkarta.

Upplägget är ganska enkelt: Från stationär himlakropp till rörlig till stationär, och så vidare. På vart ställe man landar finns det pusel att lösa för att kunna ta sig vidare, tills man når slutmålet och... ja, kan få igång slutstriden. Den är i sann Amanita-anda.

På vägen finns det också gömda ljud att hitta, ljud som inte har något egentligt att göra med storyn men det är kul att stöta på lite såna extrapussel ibland. Jag hittade inte alla ljuden, jag kanske får jaga vidare någon gång.

Inte heller Samorost 3 var längre än det behövde vara. Klarade av det efter en veckas sporadiskt spelande.

Och det var väl den lilla kicken jag behövde, för redan dagen efter jag klarade av Samorost 3 så sökte jag mig åter till Machinarium. Det hade gått så länge sedan jag spelade det sist, så jag började helt enkelt om helt från början.

Det blev en lite passande ordning på spelen, ändå. Botanicula är en helt organisk värld, Machinarium är en när nog helt mekanisk värld, Samorost ligger någonstans däremellan med en slags fusion av organiskt och tekniskt. Finns lite hintar om att i alla fall Samorost och Machinarium utspelar sig i samma universum.

Machinarium är det av Amanita Designs spel som ligger närmast att vara ett traditionellt peka och klicka-spel, men det uttalandet ska tas med en nypa salt för det är ändå unikt såsom Amanitas andra spel. Men det har ett mer traditionellt inventory-system, även om man aldrig bär med sig alltför många saker, och det är mindre interaktion med saker utan att Josef direkt gör något med saken ifråga.

Så det var pussel, det var minispel, det var en egen estetik, den var en charmig liten story. Även om ett av pusslen mot slutet var lite sådär överjobbigt att jag fick ta till hintsystemet.

Hintsystemet, ja. Det finns i både Samorost 3 och Machinarium och fungerar på så sätt att man måste klara av en liten grej innan man får tillgång till tipsen. I Samorost 3 handlar det om att vrida på plattor tills röda prickar kommer i linje, i Machinarium är det en kort shmup-liknande sekvens där man styr en nycken förbi spindlar. I båda består resultatet av en serie handritade bilder som visar hur man ska lösa skärmen man för närvarande befinner sig i. Det skedde vid några få tillfällen i båda spelen, men aldrig innan jag redan tyckte att jag ju hade testat allt som gick, och ibland var det bara så att jag hade missat en liten detalj. Med, tja, ett eller två undantag.

Men i alla fall.

Machinarium räckte också ungefär en vecka.

Det var inte heller längre än det behövde vara.

Amanita Design har verkligen tagit den här konstarten till nära nog perfektion. Charmiga spel, inte för långa, kluriga men oftast logiska på sitt eget sätt, men en ganska unik estetik.

Det är därför jag älskar Amanita Design.

Så jag skulle inte säga nej till ett Botanicula 2, eller, Samorost 4, eller Machinarium 2, men helst av allt skulle jag förstås se något helt nytt, stöpt i Amanita-formen men som ändå blir något eget.

För det är vad Amanita Design redan har gjort. Gång på gång.

Så det finns ingen anledning att tro att de inte skulle kunna göra det igen.Taggar: December, kalender, Samorost, Machinarium, Botanicula

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.