Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 17:37 Online: Ja

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår 2017 - Lucka 3

KennyMan666 3 dec 2017 16:4348 visningarKommentera: 0 !

Det är den första advent, , men det är långt från första gången vi tittar på adventskalendern.



Mer nytt folk - i dag var det Joe E Tata som hittade lucka nummer tre. Mellan tornen till vänster. Typ torn i alla fall. Är väl snarare typ master, fast det är ju plattformar på dem.

I alla fall så har vi sannerligen lucka tre där, så vi öppnar den och hittar...



...en vit liten filur.

Lucka 3 - Ori and the Blind Forest: Definitive Edition

Inte för att jag har någon större aning om vad skillnaden mellan vanliga och Definitive edition är, eftersom jag inte spelat originalet. Knep det på rea på GOG under januari månad, så började spelade jag det under en för en gångs skull ledig (fast, ja, som universitetsstudent är man väl aldrig hundraprocentigt ledig, men jag hade inga deadlines just då) helg i februari. Klarade av det fyra dagar senare.

Det var rätt härliga fyra dagar.

Jag har ordat tillräckligt om Metroidvanias i allmänhet här och dr tidigare, så jag behöver nog inte säga så mycket om det. Men det är en sån där löjligt solid genre som jag inte kan få nog av.

Ori hade jag hört mycket gott om, så det såg jag fram emot att testa. Som så mycket annat införskaffades det genom ett köp på rea på GOG.

Det började ju bra. Även om det var rätt uppenbart att Oris adoptivförälder inte skulle överleva introt, men i alla fall. Det var lite Ghibli-känsla där.

Sen började själva spelet på riktigt.

Precis i början fanns det några frustrationsmoment, ska sägas. Innan man hittat det som ens lät en attackera, och man inte hade speciellt mycket liv, och när man fortfarande höll på att lära sig kontrollerna - ja, då blev det ett par dödsfall. Men det tog sig rätt snabbt, ändå.

Utfoskandet tog vid.

Mycket var ju i gammal god Metroidvania-stil. Sök igenom områden, hitta uppgraderingar som tillåter en att utforska fler områden. Upptäck storyn genom cutscenes här och där. Hitta erfarenhetspoäng och uppgradera saker i färdighetsträdet.

Kontrollen över Ori, och rörelsefärdigheterna man fick tag på, gjorde mycket till att göra spelet så bra. När man fått den rätta knycken på det hela så är det ljuvligt att kontrollera Ori, med rörelser som lätt flyter in i varandra. Sekundära färdigheter hjälper också till. Som det där att man kan kasta en ljuskula, och medans den finns i luften kan man använda den som avfyrningspunkt för en dash-färdighet. Det öppnar upp för en del intrikata rörelsepussel för att komma åt gömda livs- och energiceller.

Och det är så underbart.

Jag var väl inte alltid bästa vän med attacken - lätt målsökande skott som avfyras från den lilla ljusbollen som följer Ori, som har lite av ett eget liv och skotten sjuts inte alltid rakt mot fienden, och så är det autotarget på det hela också, gör att man inte alltid träffar såsom man vill. Vilket gör det extra tacksamt att Ori kontrolleras så väl att man inte hindras från att undvika fienderna samtidigt. Så jag antar lite att det finns en poäng med det hela där - att attackera har ingenting med Ori själv att göra, utan du kan attackera vad Ori än gör.

Men ändå.

Jag och Ori tog oss genom skogen. Vi klättrade upp för Ginso-trädet och renade vattnet. Vi tog oss igenom ruiner, vi sökte oss igenom den mörka skogen där saker och ting inte alltid var vad de verkade vara, vi letade oss igenom det mörka området (som jag sedermera lärt mig faktiskt var något som lades till för Definitive Edition) - och vi tog oss an Kuro. Den stora, svarta fågeln som spelet igenom presenterats som antagonist... fram tills att det visade sig att hon endast var ute efter att skydda sitt bo och sitt kvarvarande ägg, efter att själaträdet - där Ori har sitt ursprung - av misstag dödat några av hennes ungar när det spred ett ljussken över skogen i sin jakt på Ori.

Historien är verkligen inte bara mysiga grejer, och trots att själaträdet signifieras som just ljus och Kuro är väldigt mycket mörker, så är det inte bara svart mot vitt. Det finns mer i storyn att upptäcka också, och allt serveras inte direkt.

Det är ett fint äventyr.

Jag ser fram emot uppföljaren.Taggar: December, kalender

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.