Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 18:04 Online: Ja

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår (och Loadingkalendern) 2017 - Lucka 8

KennyMan666 8 dec 2017 11:42162 visningarKommentera: 0 !

Stor dag i dag, då, eftersom det är den traditionsenliga crossoverluckan med Loadingkalendern! Men först måste luckan öppnas, så leta i kalendern.



Dagens luckfinnare var regerande kalendermästare prositen! På den vänstra strukturen, på andra våningen, på ett gäng tunnor, framför en pelare/antenn/torn/något, hittades en åtta. Vad eller vem finns inunder den?



Lite suddig, men... Någon i skoluniform, med brunt långt hår och rosett.

Lucka 8 - Doki Doki Literature Club!

Egentligen så anser jag inte att det här är direkt ett spel. Och jag gillar egentligen inte visual novels.

Så jag tar och inleder med just den biten - att jag inte gillar VNs och varför.

Interaktivt berättande, var det. För vissa räcker det för att kalla det för ett spel. Jag håller inte fullt ut med. När vi pratar om just VNs så är det för många icke-interaktiva delar för att jag ska kunna tycka att det finns tillräckligt med vad vi får kalla för gameplay för att det ska kunna kallas ett spel.

Sen så tycker jag att VNs är en väldigt, väldigt seg berättarform. Det är dialogboxar med typ en eller två meningar, så ska de klickas igenom. Massvis av dem. Tills man kommer till ett vägskäl där man får välja en av två eller fler val.

Ad infinitum tills man når ett slut.

Och fick man inte det slut man ville ha får man börja om och göra andra val.

De urartar till att bli glorifierade flödesscheman.

Och då orkar jag bara inte.

Men så var det Doki Doki Literature Club!, då. På grund av mediet så tyckte jag först inte att det inte borde vara med i kalendern alls, eftersom jag tycker att visual novels ligger närmare, tja, serier och filmer (och jag använder verbet "läsa" snarare än "spela" när det gäller VNs). Om en VN fick vara med så skulle ju lika gärna nån film eller TV-serie jag sett kunnat vara med.

Men det skulle komma att visa sig att Doki Doki Literature Club! var något så utöver sitt medium att jag inte kan klumpa ihop det med de andra. Att det hade några extremt bra anledningar till varför det använde just det mediet.

Och för bara andra gången på 89 luckor (första var Mother 3) så kommer här en extra varning: Den här texten innehåller spoilers. Mycket i Doki Doki Literature Club! fungerar på bästa sätt om det upplevs på egen hand. Läs ej vidare om du planerar att läsa det själv. Det är gratis att ladda ner.

Det började väldigt standard-VN-likt. Generisk spelarkaraktär, introduceras till fyra flickor. Sen så visade det sig ha lite mer än bara små val: Man fick välja ord för att skriva poem. Och varje ord relaterade till en av tre av flickorna. Så om man ville ha scener med en speciall flick fick man skriva ett poem som hade flest ord som hon tyckte om.

Sayori, Monika, Natsuki och Yuri. De fyra flickorna. Sayori var ju då karaktärsklichén spelarkaraktärens barndomsvän.

Jag siktade in mig på Yuri. Jag fick scener med henne. Så kom dagen innan festivalen, då Yuri kom hem till spelarkaraktären för att arbeta på dekorationer. Samma dag avslöjade Sayori att hon var deprimerad. Sen fick man göra ett val relaterat till Sayori - antingen säga att man älskade henne, eller att hon var ens bästa vän.

Jag valde det senare.

Hon reagerade, och det kändes rätt uppenbart vad som komma skulle.

Så jag såg Sayoris självmord komma. Hennes karaktärsark, givet vad som hade avslöjats och ett val jag gjorde strax innan, hade inte kunnat sluta på något annat sätt. Det andra valet hade inte ändrat på det heller. Hennes öde i spelets första akt är ofrånkomligt.

Jag såg inte att hon bokstavligen raderades från spelet komma.

Det hade kommit små indikationer tidigare på att DDLC skulle gå lite meta - men det här var när det verkligen, verkligen skruvades upp till hundratio.

Det var här jag märkte att det hade dykt upp nya filer i mappen där jag placerat DDLC. En bildfil med intentionen att verka korrupt. En textfil som verkade vara en slags logg-fil... men visade sig innehålla något långt mörkare.

Och i characters-mappen så fanns inte sayori.chr längre.

Berättelsen började om. Utan Sayori. Det var bara Monika, Natsuki och Yuri nu.

Och någonting stod inte rätt till.

Tidigare hade det funnits små, små hintar om att Monika visste mer än hon avslöjade. Att hon visste att det inte var på riktigt. Att det var en VN. Jag började forma en teori om att Monika var författaren till Doki Doki Literature Club.

Och hon ville ha spelarkaraktären.

Natsuki blev jobbigare.

Yuri blev mindre mentalt fullständig.

Novellen i sig började falla sönder.

Yuri gick helt över gränsen.

Monika fick till sist nog. Hon hade raderat Sayori tidigare. Hon raderade Natsuki och Yuri också. Så att det bara var hon kvar att välja på.

Bara Monika.

Att Monika var författaren var dock inte helt korrekt ändå - Monika är en VN-karaktärstyp, "vän"-karaktären som håller koll på ens relationsstatus med de övriga karaktärerna. Så hon hade meta-kunskap. Och det använde hon till sin fördel.

Det var inte mitt fel att Sayori tog livet av sig. Det berodde inte på något av mina val.

Det berodde på Monikas val.

Till slut fick man ta saken i egna händer. Om Monika kan radera karaktärsfiler - varför inte jag?

Även om det inte riktigt ledde till ett gott slut på det hela heller.

Slut på spoilers.

VNs är inte spel. Det håller jag fast vid.

Men jag kan knappt kalla DDLC för en VN längre.

̶̕̕͠►҉̶̷̡ Jag vet inte vad det är. Det är en berättelse som använder VN-mediet och mer därtill för att uppnå sin effekt. Det använder sig av förväntningarna på mediet på ett extremt skickligt sätt. Det hade kanske funkat i ett annat medium, om det hade spelat på det mediets förväntningar på samma sätt.

Jag har inte svaren.

Det är det inte meningen att jag ska ha heller.

Där hade luckan slutat vanligtvis - men det här är ju min Loadingkalenderlucka, också, så det blir förstås lite extra content. Och för att gå i samma tema som dagens spel (vilket var varför jag valde den här dagen för min Loadingkalenderlucka) så har jag författat ett Loading-poem. Det är friform. Tanken var att det skulle bli fler än ett, men inspirationen och tiden räckte inte till. Får väl se om jag får mer inspiration senare, kanske skriver något mer under dagen. Så det blev lite mindre Loadingkalendercontent än jag tänkt mig, men...

En blå nyans på skärmen lyser
för forumet det är en fyr
Vi samlas i trådar om allting och inget
det talas om spel och om film och musik
Vi lyssnar till Oskar och hela hans gäng
vi bråkar mest om politik och betyg
Men vänskap finns alltid att finna
bland alla som har loggat in här i dag
du kanske ej tror det,
men se dig omkring
Trotsar du trollen och inte tar betet
så finns det ju där alltid nån
någon som lyssnar
någon som pratar
någon som delar din åsikt
någon som spelar det spel som du spelar
någon som får dig att le
För forumet är inte en enda sak
forumet byggs utav allt
Byggs utav Oskar och hans kompani,
byggs utav moderatorers geni,
byggs utav medlemmars stora mani,
byggs utav det som vi vill det ska bli.
Taggar: December, kaldender

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.