Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

KennyMan666

31 Registrerad: 16 mar 2005 11:30 Senaste besök: I dag 18:04 Online: Ja

Hisings Backa https://corruption.next-era.net/ KennyMan666

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Kennys spelår 2017 - Lucka 11

KennyMan66611 dec 2017 18:3790 visningarKommentera: 0 !

Måndag och det snöar här. Det gillar jag inte. Vi får trösta oss med att ta fram kalendern.



Vi sökte, och ännu en gång var det chips som hittade luckan. Ovanför den vänstra strukturen, framför Kracko från Kirby, har vi våra två ettor. Så vi kan öppna lucka elva.



Ett rymdskepp. Ett rosa. Och runt.

Lucka 11 - Lovers in a Dangerous Spacetime

Jag önskade mig fler bra co-op-spel tidigare, och här har vi ju ett till som jag spelade i år.

Och när jag säger "jag" så menar jag förstås "jag och Sture".

I julas var det Lara Croft and the Guardian of Light vi arbetade oss igenom på ett par dagar. Men jag var på besök hos föräldrarna i somras också, och då hade vi grävt upp ett annat spel att ta oss an tillsammans.

Det tog också bara ett par dagar.

Men det var underbara dagar.

Lovers in a Dangerous Spacetime är egentligen för upp till fyra spelare, men vi körde igenom det bara vi två. Storyn är lite sådär avsiktligt fånig - kärlek är kraften som driver saker och ting, något skiter sig, dags att hoppa in i ett experimentiellt rymdskepp och rädda galaxen. Så ger man sig iväg för att rädda små rymdkaniner och andra djur.

Allt i hela spelet är med den där lilla glimten i ögat.

Så vi ger oss iväg. I skepnad av två små rymd-"Lovers", små astronautfigurer, hoppar vi in i ett väldigt runt och väldigt rosa rymdskepp. Dat har en motor, en sköld och några kanoner. Var och en av dessa har en egen kontrollpanel.

Så för att styra rymdskeppet får vi springa omkring och sätta oss vid olika kontrollpaneler för att kontrollera just den delen av skeppet. Ska vi åka någonstans måste någon sitta vid motorn. Ska vi skjuta något måste någon sitta vid en kanon. Och så vidare.

Det är helt fantastiskt.

Det är den bästa sortens co-op. Samarbete är helt centralt. Det handlar inte om att vi är två distinkta karaktärer som kan göra sitt eget även om vi jobbar mot samma mål, utan vi kontrollerar samma rymdskepp. Om vi ska lyckas med det här måste vi kommunicera med varandra, komma överens om vem som ska göra vad, hur vi ska ta oss an det som finns framför oss.

Ibland så var vi samspelta utan att behöva säga så mycket. Vi visste precis vad som behövde göras, och vi såg till att göra det också. Men det var förstås också mycket snack mellan oss.

Båda hade sina skift på alla olika delar av rymdskeppet, även om den valigast förekommande konfigurationen när vi utforskade banorna var att han satt vid motorn och därmed styrde själva rymdskeppet, och jag satt vid skölden för att skydda från fiender och krockar med planeter och annat, vilket ibland även inkluderade att ställa in skölden och sen hatta över till en närliggande kanon för att ta hand om några fiender. När det var mycket strid på gång så satt vi förstås båda vid varsin kanon.

De flesta banorna går ut på att rädda ett antal rymdvänner. Ett visst antal låser upp portalen till nästa nivå, men det finns fler än man behöver - att rädda extra ger fler poäng som sedan används till att skaffa sig bättre rymdskepp. Banorna är lite slumpuppbyggda, också, även om det var en del byggstenar som man kände igen även när man spelade banorna flera gånger.

Så kan man förstärka kontrollpanelerna med olika typer av kristaller man hittar, också. Först bara med en, men senare två, och med tre olika typer av kristaller gick det att göra många olika kombinationer, så vi experimenterade en del för att hitta de bästa kombinationerna.

Så var det bossarna, också. Förutom den sista, som tog ett antal försök, så var de kanske inte det svåraste med spelet.

Spelet i sig var ju då egentligen i allmänhet inte jättesvårt, eller som sagt jättelångt. Även om vi återvände och se till att rädda alla rymdvänner på alla banor så var vi klara efter tre dagar.

Jag vill egentligen inte säga någonting om att spela Lovers in a Dangerous Spacetime själv, för det är inte ett spel som man ska spela själv. Till skillnad från Guardian of Light så skulle ett ensamspelande av det här (har inte testat det, men ändå) vara, tja... tomt.

Det kräver en vän.

Eller två.

Eller ännu hellre tre. Vill absolut testa att spela det med fyra spelare någon gång.

Och så behöver jag och Sture fler såhär klockrena co-op-spel. Jag har ett ospelat spel i biblioteket som sägs ha co-op-läge, så jag tänker pitcha det det när jag besöker föräldrarna (och därmed också Sture) för årets julefirande.

Men det får ni läsa om nästa år.Taggar: December, kalender

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.