Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

chips

30 Registrerad: 16 mar 2005 15:00 Senaste besök: I dag 17:27 Online: Ja

Göteborg chips

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

En helg med Super Mario 3D Land

chips21 nov 2011 09:44647 visningarKommentera: 1 !

På 3 dagar har jag lyckats få ihop 5 timmars speltid. Inte så mycket men tillräckligt för att spelet ska kamma hem första platsen på min 3DS för "Longest played". Det är inte så konstigt med det ganska skrala spelbibliotek som 3DS har just nu. Men nog med att klaga på vad som är fel på 3DS. Det var ju SM3L som gällde!

Mario för mig har alltid varit likvärdigt med barnsligt nöje. Det kvittar hur gammal jag än blir, jag har alltid lika roligt med spelen. Jag ser mig själv fortfarande som den lilla ungen som fick sitt SNES med tillhörande Super Mario World. Hoppandes när Mario hoppar och liknande. SM3L väcker samma känslor än en gång. Jag har kul och jag ler när jag spelar spelet. Det är svårt att lägga ner och lätt att plocka upp. Som ett spel ska vara.

I skrivande stund är jag i början på värld 8. Så ca 35 banor har jag spelat igenom. Ingen den andra lik. Men likförbannat så kan jag inte komma ihåg knappt hälften av dem. Varför? Banorna är ibland ruskigt korta. Korta i den bemärkelse att man blir förvånad varje gång man passerar flaggan som finns utplacerat halvvägs genom banan. Det finns ju såklart positiva saker med att banorna är så pass korta. Man kan spela igenom dem flera gånger för att försöka ta allt utan att tröttna. Utvecklarna har sluppit repetera sig och får hela banan att kännas fräsch och ny. Samt att det aldrig känns särskilt jobbigt när man väl dör.

Att dö gör man dock inte särskilt ofta, iaf vad jag upplevt hittills. Det gick ganska snabbt för mig att samla ihop de 90 extraliven jag har just nu. Det finns extraliv överallt och själv känner jag att de kunde varit mer sparsamma med dem. Iaf på de tidiga banorna. Nu dör jag desto mer frekvent. Tror extraliven hållt sig hyffsat konstanta den senaste världen. Sen så ska man ju ta i beaktning att jag är en van spelare. Min flickvän har redan fått se "Game Over" skärmen och är på värld 2. Så att det är lätt för de som är vana innebär ju inte lätt för alla.

Även om spelet är lätt så ligger hjärtat i halsgropen ganska ofta. På de senare banorna har det varit mycket hopp på rörliga plattformar samtidigt som fiender kommer och att man måste akta sig för att inte gå emot statiska farligheter. Det ska bli spännande att se hur min flickvän har utvecklats när hon kommer till dessa banor och hur bra hon kommer klara av dem.

SM3L är en styrd upplevelse. Linjära banor med fasta kameravinklar. Men utan detta så hade spelet fallit ganska platt. Det är tack vare detta som 3D'n verkligen får ta plats och synas. Bäst blir effekten när saker pendlar in och ut genom skärmen eller när kameran ligger ovanifrån och det känns som Mario kommer träffa mitt ansikte. Detta är första mediet som jag upplevt där 3D'n verkligen känns.

Så om det är något nintendo änsålänge har bevisat för mig är att 3DS har en framtid. Att den är relevant. Det är inget sidospår längre. Jag längtar tills jag får sätta tänder i fler spel. Att fler utvecklare får upp ögonen för konsolen och ger mig mer upplevelser. Att de vågar tänja på gränserna och inte bara ger mig samma sak som jag kan spela på en stationär konsol. För trist nog så är det bara Nintendo (änsålänge) som visar framfötterna på sin egna konsol. Men tur för dem så räcker det oftast.Taggar: mario, 3D, Dödsföraktande hopp, Letse go!, Yahoo!, flickvän, Springknapp

« Till bloggen

Kommentarer

Frezdaner25 nov 2011q

Korta banor var det men många blir det ivarjefall. Det där med extra liven måste jag dock hålla med dig om... Särskilt när man kan farma dom på visa banor.

Men helt underbart spel helt klart:)

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.