Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Det är något med mig och spel. De spel jag läser om, de spel som ni spelar och älskar. Ibland bestämmer jag mig för att försöka spela något av dem. Det är spel ur vitt spridda genrer, det är spel som får bra betyg, det är spel som får dåliga betyg. Det är spel som lever på sin licens och spel som är indie.

Försöker nå en slutsats till varför det inte är kul längre. Jag lägger ibland mycket tid, ibland ger jag kanske det inte en ärlig chans. Men oavsett så känns det som jag kul på låtsas.



Red Dead Redemption släpptes. Jag hörde hypen, jag bestämde mig för att det här blir kul. Jag köpte det första veckan. Jag spelade det, massvis med timmar. Gjorde alla sidemissions fram till Mexico. Tog en lång paus för det var inte längre kul att låtsas ha kul. Sen spelade jag klart det och krängde det nästa dag på tradera. Jag saknar spelet - av ett enda skäl. Dess trevliga Texas Hold Em simulation.



Jag köpte Metroid Prime Trilogy. Det är ju några år, men har alltid skrivits om i positiv bemärkelse. Jag spelar första delen, så långt som jag kom. Men sen då, det är inte kul. Jag vet inte vad jag ska göra, kan det bli mer tröstlöst? Jag är inte intresserad av att veta hur det slutar. Känner mig inte involverad och nu hittar jag inga nya områden. Jag lägger ner, det är kul på låtsas. Jag har inte provat del två och tre, men de står kvar i hyllan.



Jag tjackar Epic Mickey, recensionerna läser 7, det säger mig ingenting. Jag har sett bilderna från utvecklingen, det är ett standardplattformsspel där man kan måla sin väg fram. Det är snyggt, det är mörkt, det är Disneys återuppståndelse. Det är inte kul på låtsas - det är helt värdelöst på alla vis. Skyndar mig och säljer spelet på tradera innan ryktet sprids. Borde ha lärt mig vid det här laget att alla spel som är ens värda att titta åt måste ha minst 8 och helst 9-10 i betyg. Lär dig!



Jag testar The Sims 3. Jag gör min avatar - jag har kul på riktigt! Bygger mitt hus. Det blir för stort. Men jag hade råd med toa, kök och säng. Startar spelet, min karaktär är fast på gräsmattan, husets dörr sitter två meter upp i luften. Jag försöker sälja av allt jag kan för att ha råd med en trappa att ta mig in i dörren. Jag bygger fel, pengarna försvinner. Jag inser att jag håller på dö av tristess, det är inte kul.



Nu spelar jag The force unleashed 2. Jag älskar ju Star Wars! Det är skoj, jag är en fetgrym jedisnubbe från ruta ett. Inga irriterande tutorials - inget behov av att lära mig saker, varje gång ett problem ska lösas så kommer knappkombinationen upp på skärmen. Detta är något jag önskat mig då jag hatar att kontrollen haltar min utveckling.

Nyhetens behag lägger sig snabbt. Efter en usel bossfight mot ett jättestort monster inser jag att jag inte längre har kul - nu är det bara på låtsas igen.

Jag är intresserad att spela mer, för att mellansekvenserna tilltalar mig. Yoda. Darth. Boba Fett. Den sistnämnde kidnappar min tjej, mitt framför ögonen på mig. Jag slår ner hans goons och jagar efter. Sen befinner jag mig plötsligt i ett schakt hoppandes mellan plattformar - det är tydligt att detta inte är vart Boba Fett och min tjej drog.
Men eftersom det är stora glödande hål i väggen gjort av något stort monster så säger vår hjälte "That's where I'm going." Inte alls vad jag ville.. ..eller vad logiken säger.. varför måste jag?.. ..det måste jag inte, jag vill nåt annat - nu. Det är inte kul längre.



Jag blir sugen på att spela något, som för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan ha kul. Jag greppar Mario Strikers Charged Football ur hyllan. Jag spelar flera timmar utan att ens märka det. Är det här så bra? Är det här så kul? Vore enkelt om förklaringen var att jag bara gillar sånt här "sockernintendo". Men bland andra favoritspel döljer sig Football Manager, Heroes of might and magic och Tetris.

/Pupp