Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Ibland kanske vi spelare inte riktigt vet vad vi vill ha. Eller, vissa vet precis vad de vill ha: Exakt samma men med bättre grafik.
Inget fel med det, och det kommer de få med nästa konsolgeneration.

Generation och generation. Det går att tänka sig att Ps3 och 360 är den femte generationen och att Nintendo nu gör dem sällskap med Wii U.

Men jag ser det hellre som att femte generationen definierades av Nintendo och att Microsoft och Sony anslöt sig lite senare än Nintendo.

Vilken sida väljer du? Har du en annan definition?

Då kan vi säga att den fem och halvte(?) generationen består av två definitioner: bättre grafik (än ps2, xbox, gamecube) och rörelsekänslig kontroll.

Då kan vi komma överens om att de närmaste 3 åren kommer Nintendo haka på grafikbiten och Microsoft och Sony fortsätta exploatera kontrollbiten. Med ett finare ord: tv-spelskonsolerna konvergerar.

Vad vill jag då ha för konsol?

Allt beror ju på vilken prisnivå jag i nuläget är villig att betala.
Sony och Nintendo har en helt annorlunda "approach" till det här. Sonys PsVita kommer börja tjäna pengar efter 3 år, säger utvecklingschefen på Sony. Nintendo gjorde stor sak av att de tjänade pengar på Wii ifrån dag ett. Tacka för det, säger nog många och pekar på den uråldriga teknologin i maskinen. Men det var innovationen att ta tillvara på den teknologin och göra något nytt med den som sålde enheten och enligt vissa var det marknadsföringen - själv lutar jag nog åt kombinationen.

Med samma innovation såg Gumpei Yokoi en man leka med sin miniräknare på tåget i början av åttiotalet , och Gumpei utvecklade det till Game & Watch. Teknologin gör inte spel kul i sig, det kräver någon som ser möjligheterna.

Därmed inte sagt att vi nu inte börjar få vissa traditioner inom tv-spelskulturen. Det är inte längre ett blankt blad som det mångt och mycket var i början av 80-talet.

Traditioner har lett fram till Två kontrollmetoder som är väldigt populär. Den ena är till PC och kan väl kallas WASD+mus. Och den andra känner vi ju tilll och vi kan kalla den "digitalstykors- diamantformationsknappar- axelknappar-i-par-analogspakar". Eller bara för "vanlig kontroll."

Den vanliga kontrollen är normen som många spelar utgår ifrån idag när de tänker på tv-spelsstyrning. Den normen gör allting annat till "det andra sättet" eller till och med det "tredje sättet".

Så när jag spelar med Wiimote brukar jag leka med att tänka tvärtom. Hur hade en Wasd eller vanlig kontroll funkat i Wii Sports Resort? Inte alls, är svaret. Och hade det funkat hade det varit ett annat spel.

Men många spelare vill ha det där "andra spelet" - det där rörelser utförs med den vänstra analogspaken, där man skjuter med någon av de högra axelknapparna och där man hoppar med någon av diamantformationsknapparna. Annars-är-det-inget-riktigt-spel för dem.

Det blir lätt att vi, av olika orsaker, utser något som är normen, "det riktiga", det som vi utgår ifrån när vi dömer andra former av spelande.

Men egentligen är spel faktiskt symbiosen med kontrollen och spelet - Nintendo vet det. Alla miljoner sålda Guitar Hero-spel bevisar det. Det är ett annat spel när det är en annan kontroll och därför inte jämförbara med den "vanliga" kontrollen.

Jag försöker vara öppen och tänka på spelvärlden som ett blankt blad. Visst, vissa spel fungerar utmärkt med vanlig kontroll. Men vad som är vanligt idag och vanligt om tjugo år behöver inte vara samma sak.

Arkadhallen dog. I alla fall i Sverige. Det var synd. Där kunde spelet vara just symbiosen mellan hårvara och mjukvara - helt obunden alla traditioner och krav, men med en inneboende vilja att förstås och fungera inom några minuter för varje ny spelare. Och ingen tyckte illa om det. Snarare tvärtom.Taggar: spån, mummel, tankar, kontroll