Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

LOADING <3 MINECRAFT X360 - DEL 12, 20/10

Har man missat mina tidigare äventyrsloggar och vill vara med på resan från första början så skall man börja här och fortsätta beta sig igenom tråden (innehållsförteckning över äventyrsloggarna finns på sida #1).

En ny dag gryr över en heelt nyyy vääääärld, en magisk plats och så viidareee.

Det är dags för några av Loadings medlemmar att återbesöka den fyrkantiga värld som är Minecraft. Men efter 11 tidigare spelomgångar i den gamla världen så kände vi oss sugna på någonting nytt. Inte för att vi hade tröttnat på vårt tidigare samhälle med det vackra stadshuset, portalen till ”den andra sidan” eller emo-dyket, utan för att Adventure Update, version 1.8, äntligen har nått X360-versionen och således finns det tonvis med nytt innehåll – men vissa grejer får man helt enkelt inte ta del av såvida världen inte är helt ny.



Så här står vi nu – på helt ny mark – och tassar runt i världen som om vi vore nomader. Ensamma, rädda, utan några som helst verktyg eller resurser... Okej, vi är kanske inte vidare ensamma i och med hur vi som spelade denna gång var Ufosxm, Sandran, najls och hans vän Joel – som inte är Loadare sedan tidigare (och förmodligen heller aldrig vill bli det efter den här spelomgången, lawl XP). Men i övrigt så stämmer den beskrivningen in ganska bra för man är inte så vidare kaxig som ny i en Minecraft-värld utan några som helst medel att försvara sig (våra karaktärer börjar också om från noll i och med en ny värld, så det enda man har på sig är en karta).

Vi hade förvisso kunnat använda oss utav de Bonuskistor som man numera kan välja att ha med i världen och detta tillgängliggör då en träkista vid spawn-punkten som har ett par verktyg i sig, men sånt är ju fusk och vi är inte här för att fuska eller göra saker enkla för oss (i så fall hade vi valt Creative Mode utan några som helst fiender och 110% möjligheter).

Anywho, för att gå vidare så hade vi turen (sort of) att få börja i närheten av en by (en av nyheterna med Adventure Update) och där fanns det dels en hel del färdigt vete att skörda för våra första matbitar, dels väldigt mycket fint att gå omkring och titta på och få lite inspiration från hur man skulle kunna bygga sitt eget samhälle osv.



Nackdelen med att springa omkring bland färdigbyggda hus och utropa förtjusta ”Ooh” och ”Aah” var dock att man glömde bort vad som är så otroligt viktigt tidigt i spelet på en helt ny karta: att samla resurser innan natten sänker sig :P Förvisso fanns det inte mycket att samla in i det här gudsförgätna området – som endast bestod av sand, sand och åter sand utöver en och annan kaktus eller pumpa.
Vart hade vi egentligen hamnat och hur skulle vi ta oss härifrån?? Nu var det försent att ställa dessa frågor...



Mörkt och eländigt inne, mörkt och våldsamt ute. Jag upptäckte även till min stora förskräckelse att de här nya fönstertyperna som patchats in visserligen var betydligt snyggare än de hela glasblock som man tidigare använde sig utav, men stod man för nära dessa så kunde såväl pilar som attacker skada en :S



Det är alltid lika fantastiskt hur glad man kan bli över soluppgången i det här spelet – just när man är ny och inte har någon säng att påskynda natten med. Efter vad som kändes som en evighet här inne tillsammans med najls och Joel (jag menar inte nödvändigtvis att just deras sällskap gjorde natten lång, men Ufo hade åtminstone en brewd i sitt hus) kunde vi äntligen löpa iväg utav h-vete – bort från allt sattyg som samlats utanför husen!



Joel längst till höger i bild, en Creeper efter honom och ett brinnande skelett med pilbåge till vänster. Det här, det är spelkonst när den är som bäst och allra roligast XD



Joel, Sandras varg, Sandra och längst bort ser vi en väldigt rosa Ufo :) Vi lyckades alltså efter många om och men faktiskt hitta en skogsdunge men den låg inte helt optimalt till; här befann vi oss en bit söder om byn (synlig där i vänsterkanten) och i det sydvästra hörnet av hela kartan... Och man vill ju inte direkt bosätta sig i en kant, särskilt inte när det är ett så pass begränsat markområde – vi pratar som sagt om en liten dunge och utöver träden fanns här inte mycket annat, bara sanden runtomkring samt en hel del vatten. Men äntligen kunde man samla på sig trä och bygga sig några verktyg samt ett enklare vapen i form av träsvärdet (som det nu går att parera med, hurra!).



Mitt ö öknen stannade min puls när jag för första gången fick se en Endorman... creepy som faen :S Dryg på fler än ett sätt också eftersom dessa 1) kan teleportera runt sig, 2) stjäl block och 3) anfaller om man får ögonkontakt med den...
Samtidigt var man ju som ändå lite fascinerad också just på grund av hur detta var det första mötet, så det gick som inte att slita sig. Jag förblev dock orörd, som tur var, och slöt mig snart till gruppen igen.



Här försöker vi nu att samla oss och gemensamt hitta ut från detta ruttna öken- och vattenområde (bisarr kombination) som visar sig bestå av hela två byområden varav det ena är helt up the fuck med halva byn dränkt i vatten och vissa av husen har dörrar som man inte når från marknivå.
Närmast i bild har vi najls som liksom jag själv gick omkring och såg ut som Master Chief - för att det är ett coolt skin :P



Vår expedition gick snabbt åt skogen men inte på det positiva, bokstavliga viset – för vi lyckades inte hitta någon skog, bara mer ödemark och även stora betesängar. Så det blev till att söka skydd i byn, igen, som jag vid det här laget (typ 1½ timme in i spelet) kände lika mycket av ett obehag för som obeskrivligt hat mot.



Ugnen. Min bästa vän. Min enda vän efter att ha Facebookat alldeles för många skärmdumpar vilket gjorde hur jag hamnade efter i ledet och inte kunde spendera natten tillsammans med de övriga som hunnit springa längre än mig :’(



En ny dag gryr och med denna kom även regnet. Faktum är att det började regna redan kvällen innan och det hjälper en ju inte direkt att hålla koll på dygnet. Men nu var vi åtminstone på väg någonstans och detta någonstans skulle förhoppningsvis inte hysa någon öken, fiender eller fler förbannade byområ... vad är det där som går att skymta vid horisonten?



...





Hmm...

Hade lite problem med att världen inte ville läsas in ordentligt. Inget jätteproblem, bara lite sådär lagom. Som synes.



Skog! Den förtrollande, förunderliga, efterlängtade skogen! Och stor var den också, så vi satte genast till verket med att bygga ett HQ – mitt uppe bland träden :D

(vilket för övrigt, för er som fortfarande sitter nyfikna sedan det förra blogginlägget och undrar över mitt projekt som jag lämnade som en cliff-hanger, var vad jag hade i åtanke att låta bygga upp i vår gamla värld.)



Här poserar Joel med en snöboll i handen och försöker se farlig ut på begäran från mig. Han blev farligt förtjust i det faktum att man kunde plocka upp snöbollar och kasta på folk – och även fän 8)
Det var för övrigt hela hans grej med att bo uppe i träden: för att man då skulle kunna regna pilar och snöbollar på alla spindlar, Creepers, zombies och skelett nedanför. Can’t say I blame him :3



Nu börjar det ta sig med både väggar och arbetsyta och trång kärlek. Vad Joel och Ufo gör på bilden låter jag vara osagt, men Sandra verkar ju glad över att få stå där hon står ^^’



Problemet med att bo uppe i träden är ju vad som händer om man råkar ta ett felsteg. Inte nog med hur man slår halvt ihjäl sig – här nere väntar dessutom allsköns fiender som samlats under nattetid...
Hade tur den här gången då denna Creeper redan fått syn på en av mina medspelare och således var fullt upptagen med att följa denna med blicken.



Najls satte tydliga gränser för vem som var välkommen ner i hans privata gruva ;)



Wow... Det är ändå rätt sjukt att ett blockigt landskap kan imponera så mycket.
Raviner – ännu en nyhet i och med uppdateringen.



På tal om att sätta gränser – den här skylten skapade jag åt Ufo utefter hans egna ord när han placerat ut sin kista här uppe i det ena trädhuset XD
Och det var inte det att man skulle bli bannad från spelet utan hela internet ^^



Som ni kunde se även på den förra bilden så har det börjat snöa då området vi befinner oss i är ett väldigt kyligt sådant, och här får Joel känna på hur jobbigt alla byggarbetare har det under vintertider när deras arbetsplatser täcks av snö 8)



På tal om att ha det jobbigt; Ufo råkade dö utan att ha sovit i någon av de fåtalet sängar som vi lyckats få på plats och fick således börja om i skitöknen där vi föddes in i världen... Det var en bit att springa, kan jag ju säga, och mitt i natten när alla monster är som mest aktiva är det inte direkt en walk in the park ^^’ Så när han väl lyckats ta sig tillbaka till trädhusen satte han i sig en massa mat som om det inte fanns någon morgondag för att få tillbaka sin förlorade hälsa XD



Snubblar över ytterligare en ravin när jag är ute och söker efter får i jakt på mer ull så att vi ska kunna få tillräckligt många sängar för att faktiskt kunna sova bort nätterna. Hade turen att finna lite järn i marken här – tillräckliga mängder för att skapa mig en sax att klippa just ull med, så slipper jag ta ihjäl en massa får och knappt få någonting för det (att klippa fåren ger en högre avkastning, så att säga).



Ser ni de där avlånga svarta sakerna som står ungefär i mitten av bilden till höger om allt vatten? Med lysande ögon (och kanske även långa lansar)? Endormen, en hel skock av dem... Skrämmande syn – och en ganska korkad grej att stanna upp för att ta en skärmdump av när man har skelett och Creepers i ryggen :P Men det är lugnt, jag återfann mitt lik ett par minuter senare ^^’



Den här bilden symboliserar så fint hur majoriteten av denna spelomgång kändes – och även synen på vår nya värld. Instängd i ett hus som Gud har glömt; där ute väntar endast elände och ond bråd död, här inne ensamheten men också förhoppningarna om en bättre plats någonstans bortom det trista, öppna landskapet.

Kanske finner vi vad vi letar efter i nästa spelomgång av Loading <3 Minecraft.Taggar: Minecraft, Xbox 360, Loading.se