Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Tomas Engström

Registrerad: 29 apr 2005 14:13 Senaste besök: I går 19:56 Online: Nej

Umeå http://www.youtube.com/ConraDargoRecenserar

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

ConraDargo "köar" till PS4 (Japan)

Tomas Engström22 feb 2014 10:051946 visningarKommentera: 18 !



Jag är egentligen inte killen som köar till nysläpp av vare sig konsoler eller spel. Jag kan vara hypad, det kan jag. Jag kan gå och räkna dagarna inför ett släpp - det gjorde jag redan som 10-åring. Jag kan lägga förhandsbokningar och ivrigt cykla iväg för att lösa ut dessa så snart som tillfälle ges (Ni no Kuni).

Men jag har aldrig köat för en konsol. Det mest extrema som jag har gjort här är att 1) tvingat min dåvarande rumskamrat samt polare Kristoffer i Göteborg att köpa med sig en DS (phat) från sin USA-resa, samma vecka som konsolen släpptes där, och 2) otåligt traskat runt i lägenheten som en hund som suttit inne för länge, i väntan på att mitt amerikanska Wii skulle skickas från Kanada och faktiskt anlända per post.

Idag ville jag dock känna mig som en del av Japan, där jag ju för närvarande är bosatt sedan ett halvår tillbaka. Såldes bestämde jag mig för en vecka sedan att faktiskt ställa mig och köa till releasen av PlayStation 4 - utanför varuhusjätten samt butikskedjan Yodobashi här i Kyoto. Igår kväll ställde jag klockan på 6:30 och lade mig spänd av förväntan, inte bara för att jag trots allt är väldigt intresserad av PS4:an, utan också inför hela den här grejen med att komma fram till varuhuset och ställa mig i en kö som Gud vet hur långt den sträcker sig. Runt hörnet på byggnaden? Ett helt kvarter? Mer än så? Jag har ju sett hur det ser ut när japanerna köar inför ett nytt Monster Hunter och efter gårdagens nyhetsrapportering om det här folkets väntan på just PS4, så var det svårt att inte känna annat än just konkurrens och en viss oro för att jag kanske inte skulle få mig någon konsol. Samtidigt vore detta inte hela världen, för jag hade även planer på att bara gå en sväng på stan eller rent utav åka hem ifall nu kön såg ut att vara flera timmar lång. Riktigt het på gröten är jag inte, i så fall hade jag redan importerat en konsol från USA istället.

Hursomhelst, klockan ringde och jag flög (släpade mig) upp ur sängen, redo för frukost (stora mängder kaffe). Efter frukosten var det dags för preparationer: banan samt macka i matlådan, linser i ögonen och välkammad hästsvans. Helgens läxor blev, tillsammans med min videokamera samt mössa, också nedpackade i axelväskan som en slags backup ifall jag nu skulle bli sittandes på ett café istället för stående i en kö.
En timme senare var jag redo att ta mig ner på stan - fortfarande med en enorm pepp, spänd av såväl förväntan som nervositet och ångest över hur pass många människor som redan skulle stå utanför Yodobashis portar (glasdörrar) och vänta.

Efter en kort tågresa anlände jag till Shijo och började med att uppsöka toaletten. Även om jag som sagt inte har någon vidare erfarenhet av köande sedan tidigare, är jag åtminstone klipsk nog att förstå hur man bör göra detta på fylld mage men tom blåsa. Därefter bar det iväg längsmed Shijo Dori; den gata som skulle föra mig mer eller mindre ända fram till Yodobashi, åtminstone så pass långt att jag kunde få syn på byggnaden efter cirka 10 minuters promenerande.



Och så såg jag den slutligen: varuhusjätten. De stora inglasade fönstren, de röda tecknen som pryder byggnaden. "Fruppfluslr" för den som inte kan japanska. "Yodobashi Kamera" för mig som trots allt är här och läser språket. Eller så tittar man bara lite, lite högre upp än de japanska tecknen och så ser man hur fastighetsskötaren, eller vem som nu än har fixat företagets jätteskylt, faktiskt har tänkt på oss västerlänningar och även prytt byggnadens yttre med latinska tecken (läs: bokstäver).

Till min stora förvåning, när jag väl kom lite närmare, såg jag inte en käft stå och vänta utanför byggnaden. Klockan var nu cirka 8:20 och majoriteten av varuhusets butiker öppnar 9:30 i normala fall, vilket ju borde innebära att folk redan står och köar sedan länge tillbaka - speciellt med tanke på gårdagskvällens nyheter. Men här på baksidan, som bland annat håller ett alldeles förträffligt litet café, syntes inte många människor till och de som fanns på plats strosade dessutom runt lika fritt som en skingrad flock kor ute på grönbete.
"Besynnerligt", tänkte 90% av min hjärna tyst för sig själv medan de resterande procenten saknade svenskt Bregott och Lätta. På tal om kor, menar jag. Det är inte som att jag går omkring och tänker på smör dagarna i ända, det har jag inte tid till eller ens en tillräckligt tolerant mage för att göra. Strax därefter bestämde jag mig för att fortsätta styra kosan runt byggnaden till den ingång som jag vanligtvis tar för att ta mig in, och se om denna kanske såg mer "WOOHOO RELEASEPARTY!!!" ut.

...nej. Det var faktiskt om möjligt ännu värre här, för den enda människan jag nu kunde se var en äldre herre med hund och jag tvivlade starkt på att dessa två hade kommit hit för Sonys skull, hur bra humor de nu än har visat sig haft när det kommer till PR.

Så... var är alla killar, tjejer, barn, gamla... Ja förutom då den äldre herren framför mig, som vid det här laget redan har passerat ingången - vilken jag dessutom lägger märke till är jalusierad. Detta är alltså ett verb jag använder för att beskriva hur man har dragit ned ett jalusi. Med andra ord är denna ingång inte bara stängd utan också totalt frånskild. Lite som jag själv, trots detta charmerande och mycket karismatiska utseende:



Det finns ett bra engelskt ord för att beskriva hur jag, trots leendet här på bilden, kände vid detta tillfälle: stumped. Paff, på svenska, vilket för den delen också är ett riktigt bra ord. Vart var egentligen alla människor? Hade jag missat någon form av vital information kring den här releasen? Med en ännu större oroskänsla i magen än tidigare, beslöt jag mig för att vandra vidare längsmed byggnaden för att se om den tredje ingången kanske hade någonting att komma med...

Och ja, ja det hade den. Här stod den ena av de fyra glasdörrarna på vid gavel och jag kunde tydligt urskilja två försäljare. Lika mycket för sin ljusblå klädsel som det faktum att de ropade "Välkomna!" åt varenda människa som gick förbi - därmed även jag.

Halleluja.

Så jag gick fram till den ena av dem och han sa kvickt, i fonetiskt uttal, "Purejsuteisjån fåa?" varpå jag svarade med en glad nickning. Han förstod mig och jag förstod honom. Han visste varför jag var där och jag visste varför han stod där han stod.

Härefter blev jag lotsad framåt och slussad mellan den ena försäljaren efter den andra, genom varuhusets delar som var öppna för just PS4-releasen - hela vägen fram till spelbutiken på våning 3. Mina extremt skarpa sinnen lade ihop 1 + 1 och kom fram till att butiken måste ha varit öppen länge. Anledningen till denna slutledning var lika elementär som vad en elementarande består av för element när man ser en: butiken hade inga kunder i sig. Alls. Bortsett från snubben framför mig som gick in i byggnaden ett par sekunder före (den jäveln!).



Så jag hade förmodligen missat allting. Köandet, människorna, kroppsvärmen, jublen av att få vara bland de första att hugga en japansksåld PS4:a. Istället såg jag bara lämningarna efter alla förberedelser inför releasen i form av dels dessa slussande kofösare till försäljare, dels alla röda band som satt uppe för att hålla massorna på plats samt i ett prydligt led fram till försäljnings- och uthämtningsdisken (mer känd som "kassan").

Tråkigt, javisst. Men glädjande nog fanns där hur många konsoler som helst kvar att köpa. Jag hann dock bli lite orolig när man frågade ifall jag hade någon bokning, men detta visade sig endast vara en ren principsak. Väl framme vid disken var det nämligen en enkel femma att be om en konsol, en extra handkontroll (blåfärgad <3) samt en lika praktisk som tjusig laddningsstation för två handkontroller. Innan köpet genomfördes gjorde försäljaren en försäljlig sak och frågade om försäkring. Den var faktiskt inte vidare dyr, problemet var dock att de endast gällde i Japan och jag har ju trots allt inte så fasligt lång tid kvar här i landet. Således tackade jag artigt nej, eller hade gjort det på ett artigt vis om jag nu inte fått en sådan tunghäfta. Istället blev mitt avvisande väldigt rumphugget - följt av ett "Jag ska åka hem i april, såatte...", eftersom jag faktiskt lyckades klämma ur mig den meningen utan att stamma. Förhoppningsvis kompenserade jag för detta med mitt "Ursäkta, men är det okej om jag tar en bild?" innan jag fotade loss.
Förmodligen är ju personalen, och japanerna överlag, dessutom vana vid hur vi "gaijins" (utlänningar) svänger oss med såväl informella som formella uttryck för jämnan och byter ordform lika ofta som det avgår tåg från Kyoto Station.





Skräckinjagande nog blev jag dock inte slussad ut från varuhuset efteråt, utan lotsades istället fram till två campingaktiga stolar med ett tillhörande utfällt bord där en japansk man satt med några papper, broschyrer och en snitsig kartongkuliss bakom sig. Från vad jag lyckades förstå av det mannen sa, efter att ha placerat mig i den ena stolen - trots mina fullt sanningsenliga ursäkter om hur dålig min japanska var, så var man intresserad av att fixa mig ett Internet-abonnemang. Gissningsvis har detta med PlayStation Plus-medlemskapet att göra, som jag i vilket fall som helst har tänkt att köpa/prenumerera på eftersom jag tycker att de rabatter samt gratis spel som man får genom detta är väldigt förmånligt. Efter 5 minuter var vi dock färdiga med "förhöret" och jag blev ivägskickad med en liten present i form av en dokumentplastficka som hade ett vackert körsbärsträd, en vit hund samt texten "SoftBank" (japansk jätte inom telekommunikation) tryckt på sig. Gissningsvis gav mannen halvt som halvt upp, men inte så mycket för att gästhuset där jag bor redan har ett fungerande Internet, som på grund av kommunikationssvårigheterna. I vilket fall som var jag glad över att lyckas ta mig därifrån, men något ledsen över hur lite japanska jag förstod.

Och där slutar äventyret. Tursamt nog med tanke på hur pass långt som det här inlägget blev. Jag kan hälsa att såväl jag själv som min PS4:a mår alldeles utmärkt och jag har sett till så att allting fungerar som det ska. Nu kvarstår bara att låta konsolen ligga nedpackad i kartongen i väntan på bättre tider, det vill säga när jag är tillbaka i Sverige och kan spela mitt första spel till konsolen: Thief 4. Här har jag ändå bättre saker för mig - typ att plugga inför slutprovet och därefter spendera min därefter lediga tid på att avnjuta staden och landet innan jag åker hem.

Tack för mig, tack till Sony för konsolen, tack till Yodobashis försäljare för köpet och till er som har tagit er igenom denna kortnovell.

PS. Slutpriset för kalaset blev 3300kr.



Taggar: PS4, Playstation 4, Japan, Kyoto

« Till bloggen

Kommentarer

Xeno122 feb 2014q

Grattis till en fantastisk konsol som blir bättre och bättre.

Tomas Engström22 feb 2014q

Xeno1:

Grattis till en fantastisk konsol som blir bättre och bättre.


Tackar, jag är glad att jag äntligen har den :) Nu ska jag bara hem till Thief 4.

Mr.Minux22 feb 2014q

såg riktigt trevligt ut :)

Nirvasher22 feb 2014q

3300 kr för PS4 + Knack, plus extra kontroll och laddare? WTF? För bara PS4 och ett spel här får man ju slänga ut 5000 kr. o_O

Men det var trevlig läsning som vanligt Tomas!

Lillejan22 feb 2014q

vilket pris!

ibk_ille22 feb 2014q

Riktigt härligt pris för kalaset!

Tomas Engström23 feb 2014q

Nirvasher:

WTF? För bara PS4 och ett spel här får man ju slänga ut 5000 kr. o_O


Lillejan:

vilket pris!


ibk_ille:

Riktigt härligt pris för kalaset!


Ja det är inte helt dumt att vara bosatt i Japan när en ny konsol släpps ^^

Spelen kostar för övrigt mellan 400-470kr. Dyrast är nya Yakuza som kostar så mycket som 530kr.

lonian23 feb 2014q

Tomas Engström:

Spelen kostar för övrigt mellan 400-470kr


Hur blir det med spel som köps online då på japan psn store?
Kan man registrera sig och sitt kreditkort eller måste man köpa psn network cards?

Tomas Engström23 feb 2014q

lonian:

Hur blir det med spel som köps online då på japan psn store?
Kan man registrera sig och sitt kreditkort eller måste man köpa psn network cards?


Nej man måste köpa PSN Network Cards, alternativt få tag på ett kreditkort som är utfärdat här i Japan -_-

lonian23 feb 2014q

Är spelpriserna kring 400-530 kr där också tror du?

Tomas Engström23 feb 2014q

lonian:

Är spelpriserna kring 400-530 kr där också tror du?


Det skulle jag nog faktiskt våga tro, ja! Kan ju alltid skriva en rad i PS4- och/eller PS3-tråden och höra dig för, eftersom jag är säker på att där sitter både en och två personer här på Loading som har just japanska konton eftersom de kan språket tillräckligt bra för att köpa sådana spel :)

Jag kollade lite snabbt på ett par YouTube-klipp som leder en genom processen att registrera ett japanskt PSN-konto och då kan man se att priserna på just PS3-spelen ligger däromkring också.

Retrogubbe23 feb 2014q

Intressant läsning..det tackar vi för :)

Frezdaner23 feb 2014q

Rolig läsning och vilket härligt pris du fick allt för! Hör ni det CDON?!

dammskog23 feb 2014q

Lonian, det är nog billigare och/eller lättare att köpa spel på US PSN eller US Amazon om du inte är ute efter just japanska spel

Kinapuffar24 feb 2014q

Thomas, jag skickar pengar så köper du med dig ett billigt PS4 åt mig då! :(
Varför ska det vara så dyrt i Sverige för?!

Tomas Engström24 feb 2014q

Kinapuffar:

Thomas, jag skickar pengar så köper du med dig ett billigt PS4 åt mig då! :(


HAHA well, om jag inte redan haft ett i resväskan så hade det varit lättare X)

Trist med den stora prisskillnaden som råder just nu ja, men tillgång och efterfrågan -_- En jäkla tur att man befinner sig här för tillfället.

Kleti 7 sep 2014q

Hej Tomas!
Jag undrar om japanska PS4:an har något censur-skydd för icke-japanska spel? Har du märkt av någon censur på EU-spel som du spelar på din japanska PS4?

Tomas Engström 7 sep 2014q

Kleti:

Jag undrar om japanska PS4:an har något censur-skydd för icke-japanska spel?


Nejdå, inget alls!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.