Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Vaknar vid vad jag tycker är god tid, duschar av all sand från Venice Beach som inte ramlade av i sängen och sätter mig i köket. Jag bor på det billigaste vandrarhemmet jag kunde hitta men stämningen är på topp, i köket sitter det ungdomar från alla delar av världen. Någon har flyttat till staden och väntar på lägenhet medan andra har rest från fjärran länder för att spendera några dagar i Los Angeles. Duo Hosting heter stället och de fem ungdomar som driver stället är supertrevliga och pushar att alla ska kunna känna sig som hemma.

Tiden går lite för snabbt och jag blir nästan sen till Nintendos konferens, jag har ju ingen biljett och tänkte dyka upp och försöka prata mig in. Jag hoppar på bussen utanför och börjar min 15 minuter långa men raka resa på samma gata ner till Los Angeles Convention Center och Nokia Theatre. När bussen börjar närma sig är byggnaderna beklädda med reklam för olika spel. Då vet man att E3 är nära.



När jag stiger av är det bara 15 minuter kvar till konferensen och det myllrar av folk utanför. Jag ställer mig i kö till det provisoriska informationsbåset som de ställt upp utanför. Jag har planerat massor av saker att säga ifall de skulle säga nej eller ifrågasätta varför jag skulle få en biljett. När jag kommer fram börjar jag med "I don't have a ticket." De kollar på min E3-bricka, scannar den och skriver ut en biljett i mitt namn. "Hurry up, it's only seven minutes left." Jag tar biljetten och springer mot säkerhetskontollen, mina händer skakar och jag tror nästan jag skulle kunna gråta av lycka om någon mer spektakulärt händer.

Jag blir slussad till balkongen då parketten redan är fylld, balkongen är också fylld och det ser ut som jag måste gå långt bak för att få en bra plats. Jag skymtar dock en tom plats längre fram i mitten av hela balkongen, jag ropar och frågar om platsen är ledig och japanerna bredvid viftar febrilt att jag borde komma och sätta mig. Så jag intar enligt mig en av de bästa platserna man kunde hitta. På skärmen visas mosaik-bilder som blir tydligare och tydligare med hints om vilket spel det skulle kunna vara. Från min plats kunde jag ta tydliga bilder över hela scenen.





Sedan kom Shigeru Miyamoto ut och presenterade WiiU och Pikmin 3. Ja, ni vet nog redan resten. Jag tyckte konferensen var riktigt bra, det gav en försmak på vad som kommer komma och de visade upp tunga samarbeten med andra studios som Nintendo egentligen saknat de senaste generationerna sedan Playstation och Xbox tagit över. Jag var riktigt skeptisk till Nintendo Land innan jag fick händerna på det men jag var sjukt nöjd med konferensen. Det kan ha varit för att jag var där själv men dels också för att jag inte förväntade mig så mycket. Jag tycker till exempel att det är skönt att de inte redan visar ett nytt Zelda, jag vill inte att det ska vara ett dussinspel som Call of Duty. De hade dock två nya Mario där ena spelet lika gärna kunde ha Wario i huvudrollen, men det blir nog bra ändå. Jag ser fram emot ett nytt New Super Mario Bros. till konsol då det första var ett av de roligaste co-op-spelen jag någonsin lirat. Tummen upp helt enkelt.





Jag ställer mig utanför och börjar kolla StreetPass på min 3DS, något som aldrig verkar ta slut, men efter 10-20 minuter börjar det lugna ner sig och jag beger mig till West Hall där Nintendo, Sony och Microsoft skulle vara. På vägen passerar jag en snubbe som verkar vara en del av den virala kampanjen för Resident Evil 6.





Jag gick lugnt fram till dörrarna och glider in lite snyggt i kön. Så här ser kön ut bakom mig. Tränga sig är den stora grejen på E3. Verkar man vara viktig så bryr sig ingen hörde jag dagarna innan när jag hämtat ut min biljett och tjuvlyssnade på andra grupper som tog det lugnt i foajén till South Hall.



Här är kön framför mig!



Stod där en halvtimme eller så innan insläppet började, vakterna påpekade att man inte fick springa och skulle ha sin bricka tydligt på bröstet. Något de på främre raden inte brydde sig om direkt. Själv gick jag i rask takt och försökte få några bilder på vägen.



Efter att ha halvsprungit in så hamnade jag ändå rätt långt bak i kön till Nintendos monter. Tror jag fick stå där i 10 till 20 minuter, men det kan ha varit längre, tidsuppfattningen föll isär, man kollade runt, kollade på demos och allt gick så snabbt. Mitt första intryck av montern är att den inte är så stor. Jag hade trott att den minst var dubbelt så stor. Dock så hade de två mindre utrymmen till för press, vip och personal men jag hade alltid tyckt att montern såg större ut hemifrån på nätet. Hela E3 var mycket mindre än jag trott, det är dock inte litet för det. Det är mycket att springa mellan salarna och det är många montrar på plats.







När jag väl kommer in slussas vi in till mitten med flera demostationer som har ett Panorama-demo, man kunde kolla runt med Wii U-dosan på filmer som var inspelade med panorama-kamera i 360 grader. Bottennapp, hade jag stått i andra kön hade jag spelat Pikmin 3 nu. Efter att ha testat demot så hittade jag några tjejer med 3DS och körde Castlevania, Luigi's Mansion och Kingdom Hearts. Sedan var jag uttråkad igen, det verkar som att vi var instängda där och väntade på att bli slussade till Nintendo Land-området. En av tjejerna frågade om de skulle ta en bild på mig medan jag väntade. Ta da.



Nintendo Land är en verklig plats på E3, där fick man testa fem av de 12 mini-spel som skulle släppas. För varje spel man spelade fick man en pin som man kunde sätta på en bricka man fick. Det var här jag upptäckte att Nintendo Land var mycket bättre än jag trott, spelen var unika, välgjorda och fungerade utmärkt att spela flera med. Man behövde inte slå en dum tärning för att kanske få ett roligt mini-spel utan det var bara att spela. Och även fast man körde med helt okända människor började man snabbt prata och försöka samarbeta mot den spelaren som hade Wii U-kontrollen om man nu spelade Animal Crossing eller Luigi's Mansion-spelen. Zelda-spelet var ruskigt spännande och Donkey Kong's Crash Course kunde gå en på nerverna när man gjorde samma enkla misstag för tredje gången precis i slutet av banan... Jag mötte upp Johan från Bergsala och vi spelade några av spelen tillsammans innan vi gick vidare till de andra områdena.



Vi spelade New Super Mario Bros. U och blev intervjuade av Nintendo of America, men jag tappade fattningen och kunde inte hålla ögonen i kameran utan kollade på killen som frågade mig frågor istället och sa inte ens rätt titel på spelet... De hade inte med våra intervjuer men man kan se oss i deras video. Sedan testade vi Game & Wario där de hade fyra mini-spel som man kunde testa.







StreetPass win. Klockan var redan halv fyra på eftermiddagen, tiden hade gått så snabbt, lite köande, lite spelande om och om igen plus att jag hade trevligt sällskap av Johan och vi pratade om allt och gjorde analyser. Det var helt enkelt fantastiskt, en dag i Nintendos bås på E3 helt enkelt. Vi spelade lite Pikmin 3 och sedan var han tvungen att leta upp några kunder.




Eftersom det var så lite tid kvar på dagen och jag hunnit testa det mesta jag var intresserad av i Nintendos bås så tog jag en tur till South Hall för att kolla in hur det såg ut där.






Natsume försökte visa hur de mjölkat sönder sitt varumärke genom att släppa hela fem stycken Harvest Moon-spel 2009. Är dock ändå intresserad av den senaste bärbara delen som portats från DS till 3DS och släpps i slutet av denna månad. Blir nog ett köp, senaste spelet jag körde i serien var till Nintendo 64.



Disney letade efter en fungerande arkad av de 105 tillverkade inför filmen Wreck-It Ralph, har du inte sett trailern så bör du göra det nu.





Efter en lång och hård dag och en dyr middag senare så sitter jag och väntar på bussen som ska ta mig hem. Det är skönt att sitta ner. Under dag två skulle jag våga ta bilder på booth babes utan att känna mig smutsig, se fram emot de bilderna!