Sommaren är här, och med den olidlig värme. Fast det innebär ju inte att jag har slutat spela. Upp med alla fönster, bara, och ner med mörkläggningsgardinerna så fort som temperaturen tillåter det.

Min mage har rett ut sina problem, för de av er som undrade om det. Mängder med filmjölk (varför har det tagit så här länge för mig att inse att jag ÄLSKAR filmjölk?) och fiberrikt bröd hade önskad effekt, och hädanefter låter jag bli att äta alldeles för stora portioner åt gången. Fast nog om mig. Mer om spel.



Jag impulshandlar i stort sett aldrig spel, men i början av maj hände det. Tyvärr visade det sig att Mini Motor Racing Evo inte var särskilt bra alls, men jag fick vad jag ville ha – ett simpelt racingspel att spela några dagar i väntan på Grid 2. Och det är ju inte så himla dåligt. Men visst kunde spelet ha varit oändligt mycket bättre.



Efter att ha tagit en liten paus från djungeläventyr i Far Cry 3 gav jag mig huvudstupa in i Tomb Raider. Tressfx halverade bilduppdateringen, men efter lite pillande fick jag ett spel som flöt på perfekt i 60 fps och 1080p. Och det ser riktigt, riktigt snyggt ut. Det gör faktiskt lite ont att spela The Last of Us i jämförelse.

Jag gillar nya Lara. Väldigt mycket, faktiskt. Jag hade hört mycket om att hennes förvandling till mördarmaskin inte var övertygande, men själv hade jag inga större problem med det. Om man sätts i en liknande situation som Lara biter man antingen ihop och kopplar bort sina känslor, eller så dör man inom fem minuter. Förvisso tar hon fortfarande orimligt mycket stryk (förstår inte hur hennes öppna sår inte blir infekterade) men jag accepterar Hollywood-mentaliteten väldigt snabbt och kan bortse från hennes fullständigt osannolika bondtur.

Jag tycker att det är rätt onödigt att man kan döda djur. Känns som att de bara finns där för att vara det första offret för pilbågen. Lara måste aldrig äta, och belöningarna man får för att jaga är icke existerande. Om Tomb Raider hade varit en seriös överlevnadssimulator hade de haft sin plats i speldesignen, men så är verkligen inte fallet nu.

Handlingen suger. Lara kan bara göra så mycket för att rädda ett manus fullproppat med svintråkiga och stereotypa karaktärer. Lite roligt tycker jag dock det är att jag vet vad de uråldriga samurajerna säger. Vartenda ord. Verkar som att jag faktiskt lärt mig något av mitt animetittande.

Som helhet tycker jag ändå att spelet är riktigt bra. Det är helt enkelt roligt att spela. Det lyckas emulera Uncharted långt bättre än jag hade föreställt mig på förhand, och striderna känns härligt desperata och köttiga, speciellt när man går in i närstrid och sticker folk med korphackan. Många av miljöerna är dessutom fullständigt sinnessjuka på ett bra sätt, speciellt den rangliga skidliften som befinner sig några hundra meter upp i luften och knarrar med varenda steg.

Jag ser fram emot en uppföljare. Gärna lite öppnare miljöer nästa gång, tack, men annars behöver Crystal Dynamics inte göra så mycket annat än att bygga vidare på vad de redan har.



Unreal-spelen reades ut på Steam för några veckor sedan. Fem spel för tio euro. Och jag betalade gärna två euro för att återbesöka Unreal Tournament 2004.

Efter att ha tillbringat några timmar i dödsmatcher på Rankin återvände jag till min oödliga kärlek – Onlaught på Torlan. Multiplayer blir inte särskilt mycket bättre än så här.

En av anledningarna till att jag sällan ger mig in i online-fps nu för tiden är att de har blivit för komplicerade. Man ska levla sina karaktärer, låsa upp perks och rösta vilka banor man ska spela på. När jag går in på en dedikerad server i UT2004 har jag samma förutsättningar som de som aldrig slutade spela efter 2004 – jag har alla vapen, tillgång till alla tricks. Det är bara skickligheten som avgör hör väl jag gör ifrån mig. Och så fort som matchen är färdig går spelet vidare till nästa. Eller samma bana igen om man spelar på en Torlan-only-server. Som jag så ofta gör.

De gör inte den här typen av spel längre. Unreal Tournament 3 försökte väcka en slumrande genre, men UT2004 är fortfarande – tillsammans med Quake 3 – kungen av arkadshooters. Det är så snabbt. Så omedelbart. Om man hoppar in i en Raptor i den egna basen kan man befinna sig i fiendens hjärta efter tio sekunder. Det är kaos överallt. Annonsören ropar PANCAKE när jag plattar till en spelare med min Manta. Och när jag rullar in i basen med en pansarvagn och spawnkillar desperata motståndare (från exakt samma position som på bilden ovan) får jag ett illvilligt grin på mina läppar. UT2004 är fortfarande ett av de bästa online-fps:en någonsin.



Som jag har längtat efter det här. Det första Grid är enligt mig ett av de bästa racingspelen den här generationen, och Grid 2 är inte särskilt mycket sämre. Jag hade gärna sett fler licenserade banor, men de som finns uppfyller mina krav till fullo. Stadsbanorna kan se identitetslösa och fyrkantiga ut vid en första anblick, men när man spenderat tillräckligt med tid på dem uppenbarar sig helt nya möjligheter och man inser att man köra halva varvet med full gas om man har rätt linjer. Wow.

Men om jag ska vara ärlig är karriärläget återigen lite av en bagatell för mig. När jag väl började spela online (d.v.s. när vanliga dödliga kunde låsa upp spelet på Steam) ville jag inte gå tillbaka längre. Grid 2 saknar helt och hållet den där beroendeframkallande känslan som Gran Turismo är så duktigt på att framkalla. Grid 2 känns skralt och inrutat i jämförelse. Det är onlineläget du köper det här spelet för. Annars kan du gärna hoppa över det.



Har fortsatt mitt nötande av Trials Evolution Gold Edition. Några timmar i veckan, här och där (främst när jag lyssnar på den aktuella veckan Bombcast). Just nu försöker jag ta guld i HD-turneringen med typ 14 banor. Men frågan är om det någonsin blir av. Efter den senaste uppdateringen vägrar Uplay att starta, och jag överväger starkt att ta farväl av servicen för gott.

Småspelet lite Inazuma Eleven på DS. Det är fortfarande ack så korkat på ett ack så fantastiskt vis. Anledningen till att jag inte sträckspelar det är att det alltför likt tvåan som jag spelade i fjol (fast det är ju givetvis tvärtom, egentligen) och att jag redan vet var karaktärerna kommer att hamna vid slutet av spelet. Men undan för undan tar jag mig vidare. Behovet av portabelt spelande kommer ju bara att växa sig större under sommarmånaderna.

Hade stora planer på att börja nöta Persona 4 Arena inför releasen, men av någon anledning har det inte blivit av. Jag har bara petat lite på Chies storyläge (MAN FÅR SE HENNES RUM OMFGWTF) och kört lite med henne i arkadläget, men inte mer än så. Kanske två timmar totalt. Ämnar givetvis återvända, för jag vill ju veta vad som kommer att hända med mina älskade vänner från Persona 3 och 4.

Tre timmar The Last of Us hann jag med under gårdagen. Ni kan läsa min åsikt om spelet tillsammans med Oskars recension under nästa vecka.



'Nuff said.Taggar: Bennys spelår, Mini Motor Racing Evo, Tomb Raider, Unreal Tournament 2004, Grid 2, Trials Evolution Gold Edition, Inazuma Eleven, Persona 4 Arena, The Last of Us

Uplay har tydligen fått en uppdatering.

Nu startar det inte överhuvudtaget längre.

Taggar: Uplay

För några månader sedan stiftade jag bekantskap med Ubisofts onlineservice Uplay för första gången. Jag hade köpt pc-versionen av Far Cry 3 (retail) och hade rejäla problem med att får det att fungera. Av någon anledning installerades spelet i roten av hårddisken, och spridde mappar till höger och vänster. Det här gillade jag inte, så jag flyttade dem till spelmappen där de hörde hemma. Det gillade inte Uplay. Ominstallering följde.

Nästa möte med Uplay var i form av Trials Evolution Gold Edition. När jag aktiverat min nyckel via Uplay var installeringsprogrammet på kinesiska. I min naivitet trodde jag att spelet skulle byta språk till engelska efter installationen, men tji fick jag. Ominstallering följde. Den här gången var jag tvungen att ta reda på hur man skriver "engelska" på kinesiska.

Nu, idag, har jag installerat ett tredje spel via Uplay. Och jag hoppas att det är det sista.

Heroes VI var på Steam-rea för någon vecka sedan. Jag köpte det eftersom jag var sugen på att ta ytterligare steg in i den här genren efter alldeles underbara Xcom. När jag startade spelet via Steam så startades också Uplay. Jag knöt näven i fickan men lät det hela passera. Jag anade oråd men hoppades på att allt skulle flyta på smidigt.

För att starta spelet måste jag mata in en produktnyckel. Udda, eftersom Steam aldrig kräver att jag ska göra sånt efter att ha köpt ett spel. Av någon anledning kan jag inte copy-pasta nyckeln till spelet. Min irritation växer.

Nu har jag tagit mig ända till huvudmenyn. Jag väljer att starta en ny kampanj. Blir förvirrad när jag ombeds mata in ännu en produktnyckel. Det visade sig att jag fått två av dem, så jag matar in den andra. Om och om igen. Inget händer.

Ger mig ut på internet och hittar den här artikeln relativt omgående. Om jag redan var på dåligt humör är det inget mot hur jag känner nu. Efter ytterligare efterforskningar tycks det inte finnas någon officiell lösning på problemet. Två veckor efter Steam-rean.

Jag bryr mig inte tillräckligt om mina tio euro för att gräva djupare i det här ärendet. Kanske jag försöker igen om någon månad. Men om det inte redan var självklart så finns det inga tvivel nu – Uplay är en påse skit som bör brinna i helvetet. Så jävla dåligt Ubisoft. Så jävla dåligt.Taggar: Ubisoft, Uplay, Heroes VI, Far Cry 3, Trials Evolution Gold Ediiton