Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag brukar hålla mitt ordbajsande på en relativt lättfattlig nivå. Men ibland vill man bara gå all out, bajsa så att man blir röd i ansiktet och nöjt betrakta vad man åstadkommit. Eventuellt ropa på mamma att hon ska komma och titta.

E3 betyder electronic entertainment expo. Tre ord med E. Tre tråkiga ord, som jag tänkte byta till några präktiga, högfärdiga fisar som får adelsmän med monoklar att konstatera "mmyes, mmyes" samtidigt som de smuttar sitt te.

Så vi kör. Tre E, tre personliga förhoppningar om mässan som alldeles strax drar igång.

Eklektiskt utbud
eklektisk - många olika stilar under samma tak

Jag vill inte bara ha Call of Duty-kopior och uppföljare till Nintendo-klassiker. Jag vill ha annat också. Gärna saker som jag inte visste om att jag ville ha. Helt nya koncept som golvar mig med deras uppfinningsrikedom, elegans och briljans. Saker som får mig att bli genuint intresserad och säga kan man verkligen göra så här?

Och det är här jag gärna ser att Nintendo visar vägen. Det är de som är i strålkastarljuset detta år som framtidens fanbärare. Förhoppningsvis har Miyamoto spenderat de senaste åren på ett helt nytt varumärke som kretsar kring helt ny spelmekanik. Innovationer som vi inte kommer att fatta hur vi klarade oss utan om några år.

Men Sony behöver också breda på med variationen. Jag är nog inte ensam om att ha rynkat på näsan åt Vita och dess "nästan lika bra som på PS3 fast inte riktigt"-utbud. Jag vill ha spel som helt enkelt inte går att göra (bra) på stationära format. Spel som är för Vita vad Ouendan och Professor Layton var för DS.

Euforiska utannonseringar
eufori - stark känsla av lycka

Rena motsatsen till vad jag efterfrågade ovan. Jag vill fortfarande ha uppföljare till mina mest älskade varumärken. Spel som vi törstat efter i år efter år (KOM IGEN NO ONE LIVES FOREVER 3 NU DÅ MONOLITH NEJ INTE ETT SAGAN OM RINGEN-SPEL ERA SATAR) vars blotta närvaro skulle få fläktpojkarna att själsligt ejakulera på mässgolvet. Ni vet, de där ögonblicken när det nästan känns som att kan ta på glädjen i mässhallen. Spel som Half-Life 3 skulle utan problem framkalla dessa reaktioner, likaså det där "Zelda-spelet med Uncharted-grafik" som det så ofta dröms om.

Själv kan jag tänka mig ett gäng drömuppföljare som skulle få mig att gurgla av glädje. Som Persona 5 (lär dock inte dyka upp på E3 när Japan har det egna TGS), tidigare nämnda No One Lives Forever 3 och ett nytt isometriskt rollspel av Chris Avellone. Jag blir glad om jag får ETT riktigt euforiskt ögonblick ur årets E3. Men jag hoppas på flera.

Esoteriska presskonferenser
esoterisk - endast för de redan invigda

Minns ni när casualtrenden var som värst? Dansspel överallt och tveksamma stage demos med semikändisar. "BAM! There it is" och uttalande som "E3 är till för den nya publiken, inte kärnspelare" (jag minns inte vem som sade det, bara att någon gjorde det).

Fel, fel, fel, FEL. E3 är till för kärnspelarna. Det är vi som sitter klistrade framför skärmen mitt i natten för att följa Sonys pajdiagram och tveksamma sketcher. Det är vi som bryr oss. Resten av världen tar bara del av de riktiga nyheterna – de som angår dem – via andra nyhetsflöden senare. De sitter inte och glor på en två timmar lång presskonferens. "Känn din publik" sade någon vis man någon gång, och uttalandet är lika sant idag som för tvåtusen år sedan. Visa det vi vill se, inte saker vi inte tycker är intressanta och som inte angår oss. Visa oss SPEL och hårdvara som får det att göra ont i plånboken. E3 är nördarnas julafton. Försökt inte låtsas annorlunda.Taggar: E3 HYPE