Oregondanne
Tokyo (Stockholm) http:\\danasenlund.wordpress.com
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Perfect shades of blue
Jag har av någon anledning alltid gillat blått. Estetiskt, alltså. Mitt allra första minne är av ett mörkblått glasfönster (ni vet de som kan dyka upp i kubform utanför ytterdörrar) - i vilket sammanhang minns jag faktiskt inte. Men blått var det, och uppenbarligen gjorde färgen ett starkt intryck på mig. För varje gång – det händer ungefär fem gånger per år – jag ser en blå färg med nyanser instämmande med detta minne ryser jag genom hela kroppen. Känslan är obeskrivlig.
På samma sätt känner jag för färgerna i gamla spel. I detta fall har jag valt att exemplifiera det med Rad Racer (världens mest underskattade bilspel?), men jag skulle lika gärna kunnat välja något annat spel från 8- eller 16-bitseran. Spel som grafiskt sett inte imponerar särskilt, men ändå ger ett mycket starkt estetiskt intryck. I alla fall på mig. Ta bara solens upp- och nedgångar i Rad Racer – gud så vackert! Vilka färger! En enkelhetens elegans som de nya spelen bara kan drömma om att uttrycka. Visst är spel som Shadow of the Colossus bedårande vackra, men på ett helt annat plan. De är magiska på sitt sätt, men saknar enkelhetens speciella trollformel.
Kanske känner ni inte alls igen er i detta, tycker att jag bara svamlar. Kanske är det bara rent nostalgiprat. Men någonstans där ute i Loadings universum måste det finnas någon som förstår. Jag hoppas det, för annars går ni verkligen miste om storslagen magi i 8 och 16 bitar.
På samma sätt känner jag för färgerna i gamla spel. I detta fall har jag valt att exemplifiera det med Rad Racer (världens mest underskattade bilspel?), men jag skulle lika gärna kunnat välja något annat spel från 8- eller 16-bitseran. Spel som grafiskt sett inte imponerar särskilt, men ändå ger ett mycket starkt estetiskt intryck. I alla fall på mig. Ta bara solens upp- och nedgångar i Rad Racer – gud så vackert! Vilka färger! En enkelhetens elegans som de nya spelen bara kan drömma om att uttrycka. Visst är spel som Shadow of the Colossus bedårande vackra, men på ett helt annat plan. De är magiska på sitt sätt, men saknar enkelhetens speciella trollformel.
Kanske känner ni inte alls igen er i detta, tycker att jag bara svamlar. Kanske är det bara rent nostalgiprat. Men någonstans där ute i Loadings universum måste det finnas någon som förstår. Jag hoppas det, för annars går ni verkligen miste om storslagen magi i 8 och 16 bitar.
Kommentarer
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Konstantin • 20 jan 2007 0q
Hur som helst, blått är flott. Och Rad Racer är Squares bästa spel någonsin.