Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Det är spännande att följa teknikens evolution. Ännu mer spännande är det att studera reaktionen hos människor som växt upp med förra generationens uppfinningar och ser ut som frågetecken över mycket av dagens teknologi. Varför, liksom? En persondator är väl inget märkvärdigt för någon som vuxit upp med nymodigheter som televisionen och elektriska brödrostar? Och hur kan en mobiltelefon vara det minsta knepig att använda för någon som förstått sig på både kortvågsradio och kassettbandspelare?

Blir man dummare när man blir äldre? Trots att man egentligen borde bli mindre förvånad?

Låt mig ta ett tv-spelsrelaterat exempel. 1989. Middagsbjudning hemma hos oss. Min bäste vän Robert och hans föräldrar kommer på besök. På tv:n i vardagsrummet (på den tiden hade man lyxen att få spela tv-spel i hemmets centrum) rullade en av ökenbanorna i SMB2 fram. Den där långa vertikala, där man skulle gräva sig rakt nedåt, se upp för elaka Shy Guys och äta körsbär. Jag och min bästis satt båda på knäna med tindrande ögon fästa som sugproppar mot tv-rutan. Han hejade, jag spelade. Allt medan prinsessan Toadstoal grävde sig snabbare ner genom sanden. Det var då min bästis pappa kom in, stannade tvärt bakom oss, spärrade upp ögonen likt en förvånad struts och yttrade orden i detta blogginläggs titel.

Vi skrattar än i dag åt detta absolut underbara spontana utspel. Men någonstans måste man fråga sig hur tv-spel kunde te sig så märkliga. För de vuxna alltså. För oss var de ju en självklarhet och inget konstigt alls. För dem var det förbryllande med små kringhoppande färgfigurer på tv:n som normalt visade Aktuellt eller Lagt kort ligger.

Jag tänker ofta på om vi i denna generation är modernare. Teknologiskt härdade, immuna mot evolutionens omställningssvårigheter - inkapabla till överraskning. För oss kommer allting alltid att vara självklarheter. Nu och för all framtid.

Men har man egentligen inte alltid tänkt så? Att allt är så otroligt modernt nu, och beklagat sig över sin barndoms omodernitet?

Lösningen måste helt enkelt vara att det är bra att vara modern, men att bli för modern är att gå för långt. Man kommer till en punkt i livet då man trycker på paus, och lever resten utav sitt liv helt efter de normer som rådde då man tryckte. Därför förstår många av våra föräldrar inte saker som tv-spel, och kommer aldrig att göra det heller.

De behöver inte förstå, för de har det alldeles utmärkt i sina pausade spel.