Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Var i London på arbetsintervju för någon vecka sedan, och passade samtidigt på att kolla in Game On, världens kanske största retromässa (som fram till den 25:e februari huserar i Science Museum). Interaktiva retromässa, skall tilläggas. För inte mindre än 120 av museiföremålen är spelbara, från Spacewar och Liftarens Guide till Galaxen till Pikmin och PS3. Och Wii, för den som vill utmana den ytterst mediokra museipersonalen (eller var det bara jag som drog en nitlott?) - kvinnan jag mötte lyckades med bedriften att inte träffa banan en enda gång under de två game vi fick spela i Wii Sports tennis.

Wii och PS3 i all ära, men det var för de gamla godbitarna jag betalat min hundralapp i inträde. Inte bara för att spela gamla minnen, utan för att se vad jag missat. Se och försöka fantisera. Fantisera och sätta i perspektiv. Hur många arkadtimmar tillbringades framför Discs of Tron? Hur många artificiella fotgängare fick sätta livet till i Freeway? Och gick det egentligen att klara A Hitchhiker's Guide to the Galaxy utan att ha läst boken?

Jag svävade mellan montrarna, spelade och spanade in. Fastnade ganska länge vid NES-spelet River City Ransom (bild), som jag faktiskt aldrig hört talas om, min Nintendotalist-bakgrund till trots. Kanske släpptes det aldrig i Sverige? Skulle inte förvåna mig i så fall, för här går det ut på att klubba ihjäl sina skolkamrater med diverse brutala redskap, råna dem och sedan köpa sushi och varm choklad för pengarna! Och folk tycker att Bully är kontroversiellt....

Slutligen vill jag bara säga att det värmde rejält att se olika generationer spela tillsammans. En fransk barnfamilj stod minst en halvtimme framför Freeway, medan ett par äldre damer försökte få forehanden att fungera i Wii Sports. Är inte det spelmagi vet jag inte vad som är det.

["Laguppställningen": http://www.sciencemuseum.org.uk/exhibitions/gameon/aboutthee...]