Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Wien. Kaffets stad. (Den klassiska) musikens stad. Lipizzanerhästens stad. Men tv-spelets? På en vägskylt någonstans mitt emellan moderna muséet och det konsthistoriska dittot stod i alla fall denna eggande text att läsa: ”Subotron Shop. 13-19 h. Electric Avenue.”

Det var ingen slump att jag såg den. Jag hade gjort en snabb google-sökning på retroaffärer i Wien innan jag begav mig iväg med mina föräldrar för att fira mammas 50-årsdag, och denna Shop Subotron var både den första och enda träff som dök upp. Den verkade bra, men så pass fantastisk att den hade en egen vägskylt hade jag inte kunnat tänka mig. Salivet började samlas i min mun, och precis då det höll på att tränga ut från gommarna såg jag en rosa skylt som förkunnade att jag var framme. Jag samlade mig och gick in.

Jag hade väntat mig en trerättersmiddag i retrofrosseri, men riktigt så fantastiskt blev det inte. På menyn fanns i alla fall en hel del bärbara godsaker, samt en liten men spännande samling NES-kassetter (till ett pris tre gånger så billigt som i Sverige). Fick bland annat med mig ett komplett Little Nemo: The Dream Master i fint skick för dryga hundralappen. Blev även Wizards & Warriors och Duck Tales, också de kompletta, billiga och i fint skick.

Men de riktiga delikatesserna – som dessutom slukade hela min reskassa (c:a 1000 kronor) – var Game & Watch-exemplar av Mario Bros (i mycket fint skick, med box) samt Donkey Kong Jr. (i mindre bra, men spelbart, skick). Donkey och jag föddes samma år, så visst har vi en speciell relation till varandra som såklart måste upprätthållas…

Hur som helst blev affärsbiträdet – en österrikisk version av Victor Sjöström – ganska glad då jag säkrade dagskassan (?), även om jag råkade säga att jag fått enpundsmyntet jag lämnade av misstag "Här i Tyskland". Och folk pratar om ignoranta amerikaner…..