Jag fick nys om To the Moon via Level för några nummer sen, och spelet släpptes nu i veckan. Det går att finna här, men möjligheten att spela ett timmeslångt demo.Själva spelet ligger på runt 4 timmar i sin helhet.

To the Moon är nätt och jämnt ett spel, beroende på vilka definitioner man har, men ska man jämföra det med något är det ett klassiskt linjärt äventyrsspel iklädd 16-bits JRPG-estetik (av RPG Maker XP-varianten). Spelet kretsar helt och hållet kring sin berättelse, som handlar om två doktorer som går igenom och redigerar en döende man minnen för att uppfylla hans sista önskan. Att säga mer vore att spoila, så jag rekommenderar att ni åtminstone ger demot ett försök.




--------------------------------------------------------------

Med det finns en del problem med spelet. Först och främst är det omöjligt att komma ifrån liknelsen med Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Berättelserna är VÄLDIGT lika. För det andra tycker jag att det är lite för mycket fjärde-väggen skämt som, förutom i enstaka undantagsfall, faller helt platt.

Oavsett så går det inte att komma ifrån väldigt få (om ens något) spel har berört mig på samma sätt. Det har förstås en del att göra med att To the Moon träffar jävligt nära mitt liv när det kommer till viktiga detaljer i handlingen. Läskigt nära, till och med.
-----------------------------------------------------------------

>>>>>>>LÄNK<<<<<<<<

såg trailern blev sjukt sugen på att testa det så blir nog att jag gör det när jag klarat U3 nästa vecka

Även jag läste om To The Moon i LEVEL, och föll pladask för det. Det kommer definitivt att bli ett köp. Återkommer med domen.

Annars är det ett perfekt spel att spela igenom i en enda (hyfsat lång) sittning.

Det här var lite oväntat. Baserat på våra diskussioner kring But That Was Yesterday och Brave New World trodde jag att detta skulle vara lite för mycket på näsan för dig. :)

Går det att lira på en Android telefon?

Hmm... Det här måste jag nog testa.

Yes, drog igenom det på en sittning som Söndagslir. 3.51h tog det.

En del var bra, men även en hel del som förstörde spelet. Dialogen var så fruktansvärd under långa sekvenser så det totalt sabbade stämningen spelet igenom. Det var som ett par 12åringar skrivit stora delar utav manuset. Alla sjukt torra ordlekar & andra referenser var så jobbigt tydliga så de borde ha skippat dem helt.

Skulle förmodligen ha uppskattat det ifall man enbart spelade som en doktor istället för två. Dold text: Samt att man själv fick välja de beslut som man fick beskåda de båda doktorerna göra i slutet. Mmmm, vafan hela spelet blev ju ett jävla skämt när de skickade in zombiz. Var inte långt ifrån att jag stängde av skiten då.

Själva historien var faktiskt bra. Även om helt slutsekvensen med att man skulle bli en Dold text: astronaut kändes överflödig. Dold text: Själva grundberättelsen i sig var stark nog, och skulle hellre sett den spinna vidare på den. Kanske gjort en olycklig twist på den eller något annat istället för hela astronautsekvensen. Dold text: Exempelvis gjort sekvensen med brodern som dog till en större punkt i spelet och sedan, själva huvudfrågan i spelet om att rädda honom... för att sedan se honom bli tillsammans med Rivers eller något i den stilen.

Bästa sekvensen var:


Kommer inte spela en ev. uppföljare om den innehåller båda doktorerna för de var några utav de hemskaste huvudkaraktärer jag spelat som.

Kunde kanske blivit bra om de skippade allt som inte var skrivet utav någon som inte måste vara "rolig". Samt direkt etablerat en relation mellan doktorerna som inte bara var yrkesmässig. Samt att de bra gärna kunde ha fördjupat sig i båda karaktärernaDold text: . Försökte ju åtminstone med det under en kort sekvens när det hintades om att mannen var beroende utav smärtstillande tabletter. Något som givetvis behövdes skämtas bort, som allt annat i spelet...

Absolut. Doktorerna är utan tvekan det sämsta med spelet. Även om det fanns stunder där humorn fungerade, så skulle spelet ha varit bättre om man skurit ner på den biten.

Ang Dold text: zombiebiten så håller jag helt med. Man kan visserligen argumentera för att det behövdes någon sorts "hinder" för att etablera en känsla av stress, men genomförande var faktiskt rakt igenom fruktansvärt och olustigt. Speciellt med tanke på att sekvenserna innan och efter utgör spelet emotionella klimax.


Jag älskar verkligen hur de arbetar upp till den sekvensen hela spelet igenom med den Dold text: blå-gula papperskaninen. Känslan när det liksom säger "klick" i huvudet är svår att beskriva.

Står PC på hemsidan.

Aah, det syns lite dåligt i vissa av pusslen, men bilden är uppdelad i ett rutnät och vissa av brickorna är "upp och ner" (det syns i att de har en annan ton än de övriga). Du ska försöka få alla vända på rätt.

Hjälp, jag började nästan gråta bara av att titta på trailern (musiken!).

In i huvudinlägget?

Yo?

Edit: aha, i spelet?

Åh?