Tråden är nu bevakad. Återkommer med magi. Några timmar från nu.

Det blev något av en textvägg det här, men det krävs, imo, en viss bakgrund om magin ska förmedlas till fullo.

Jag var sexton, snart sjutton, och livet hade varit förjävligt under vad som känts som en evighet. Eftersom jag inte hade börjat gymnasiet likt alla andra hade jag hamnat utanför den sociala gemenskapen. Gamla vänner hade försvunnit, inga nya hade tillkommit. Jag hade en kompis jag umgicks med då och då, en kompis som var lika skruvad som jag och som nog säkert i mig såg en chans att få vara sig själv. En person han tillsammans med kunde ta pauser från sina nya, ordentliga, kompisar, och den normalitet som omgärdade dem. Vi delade en gemenskap, en gemensam, men outtalad, syn på världen som ett ruttet skithål som lika gärna kunde slås sönder. När vi umgicks ägnade vi oss uteslutande åt sattyg, systematisk skadegörelse, meningslösa, omfattande, stölder - inte för något annat syfte än att bara ge igen, mot någon.

I ett halvt desperat försök att få mig att börja möta människor igen köpte min mamma biljetter till en finlandskryssning som hon erbjöd mig och min kompis att följa med på. Jag följde med, om än motvilligt eftersom tanken på att vara fast på ett fartyg med en massa främmande människor kändes fasansfull, så när jag steg på bussen som skulle ta oss till fartygsterminalen såg jag fram emot att ha det hela överstökat, och jag längtade hem till tryggheten.

Men under bussresan hände något. En kort restid efter jag och mitt sällskap hade stigit på, steg ytterligare människor på. Det är ju inte något konstigt i det, men en av personerna som steg på bussen fångade min absoluta uppmärksamhet, och det samtidigt som hennes blotta uppenbarelse skrämde livet ur mig, med sin, om man ska uttrycka sig en smula klyschigt: överjordiska skönhet. Hon var inte bara snygg, eller fin, hon var vacker och stilfull på ett vis som nästan gav mig lust att kasta mig ut genom fönstret på bussen för slippa råka möta hennes blick. En något äldre, snygg och snyggt klädd kille var med henne, och jag utgick från att de var ett par.

När vi hade kommit ombord och ätit bestämde jag och min kompis oss för att skaffa alkohol. Min kompis ordnade saken ganska omedelbart genom att ta kontakt med paret från bussen - detta så klart till min stora förfäran, då jag vill hålla mig så långt borta från dem som bara var möjligt - och kommit överens med killen i paret att få köpa öl av honom.

Innan jag visste ordet av satt jag i en främmande hytt med min kompis, den överjordiskt vackra tjejen och hennes tjejkompis, som jag inte märkt av tidigare. Den äldre killen visade sig vara den överjordiskt vackra tjejens storebror, och han drog iväg någonstans efter att ha försett oss med en starköl. Jag vågade knappt titta på den överjordiskt vackra tjejen, än mindre prata med henne. De övriga tre i sällskapet var sociala och samtalade friskt, medan jag var livrädd.

När båten kom i hamn gick vi i land och letade reda på en krog som släppte in minderåriga. Det gick ganska lätt. Kombinationen av alkohol och att göra något litet förbjudet (lura sig in på en krog) gjorde att min rädsla lättade något. När jag och den överjordiskt vackra tjejen gemensamt kom på att vi borde ha cigaretter, och när vi fått nobben av alla som sålde sådana, bestämde vi oss för att sno ett pack. Vi smög, hukande, för att hålla oss osynliga från en gubbe som tillfälligt lämnat sitt bord - och sina cigaretter. Jag vet inte om någon såg oss, men något fick oss att spontant
springa därifrån efter att vi snappat åt oss cigarettpaketet från bordet.

Vi satt sedan i hamnen och pratade i någon timme, medan vi avverkade cigarettpaketet och de öl vi tagit med oss. Och jag blev kär, nej, jag blev hals över huvud förälskad, förtrollad. Jag hade mött den mest fantastiska människa i hela världen. Vi satt tätt intill varandra och kontakten och värmen från henne kändes som elektricitet som strömmade in i mig och gjorde mig yr.

Vi tog avsked utan att ha bytt telefonnummer. Jag visste inte var hon bodde, eller ens hennes efternamn. Och jag förbannade mig själv för att jag var en sådan fegis att jag inte vågade kyssa henne när vi satt i hamnen, att jag inte var lika socialt slipad som min kompis som kunde prata och hångla med alla. När den överjordiskt vackra tjejen steg av bussen kändes det som att mitt hjärta brast. Jag skulle aldrig se henne igen.

***

Det hade precis blivit sommar. Månader hade passerat sedan kryssningen. Jag satt i vardagsrummet mitt föräldrahem, bakom neddragna gardiner och spelade FF7. Ett lämpligt medel för verklighetsflykt om man har ett smärtande och självömkande tonårshjärta. Jag hade börjat försöka förtränga minnet av den överjordiskt vackra tjejen, men det gick inte så bra. Hon upptog mina tankar i stort sett hela tiden.

Telefonen ringde ute i köket och jag hörde att min mamma svarade. Det var tyst en liten stund och sedan lutade hon sig in i rummet, höll handen för mikronfonen på telefonluren och hade ett finurligt uttryck i ansiktet när hon pinsamt högljutt sade:

"Det är till dig, och det är en TJEJ!"

När jag tog luren och svarade så var det HON, hon som jag var hundraprocentligt övertygad om att jag aldrig skulle möta igen. Hon berättade att hon hade genomfört ett gediget detektivarbete för att få reda på vem jag var, var jag bodde och vad jag hade för telefonnummer. Sedan undrade hon om jag ville träffas.

När det talas om "Magiskt ögonblick", då tänker jag att, japp, ett ordentligt sådant har jag faktiskt haft. För då jag stod där på ben som kändes som spagetti, med telefonen i handen och en puls som dundrade, då kändes det verkligen som att erfara magi - IRL.

(WTF. Ägnade jag just 40-50 minuter åt att skriva ett kärleksnostalgi-inlägg på Loading? :S)

PS, Auktion - D-beat r´n´r Mayhem är fortfarande en av mina favoritskivor

Fin historia. Nu blev man ju nyfiken på om du träffade tjejen och hur det gick?

Du vann tråden, samt större delen av resterande internet.

Nja, tror det är lite som Acetylsalicyl säger. Berättelsen är perfekt som den är, så ta det i PM och spoila inte magin.

Han kanske kan ta betalt för slutet? Så kan man välja själv om man vill köpa det eller ej.

Ska skicka ett PM till Oskar nu genast!

På min 18-årsdag så väcktes jag av ett samtal ganska tidigt på morgonen av mitt ex. "Ut till din cykel" sa hon. Så jag klädde på mig och sen drog ut. På min cykel hängde ett kuvert med ett brev med instruktioner. "Följ alla hjärtan". Lite längre fram på gatan ser jag ett svartsprayat hjärta som pekar framåt. Jag hoppar på cykeln och åker åt det hållet. Ser ett hjärta till längre fram, ett till, ett till, ett till. Drygt 20 hjärtan och en kvart senare hittar jag henne på en parkbänk lite utanför stan där hon sitter med en liten tårta.

Magiskt. Lite synd att vi förstörde varandra.

Ja, det är den tråkiga biten

En före detta till mig hade dukat upp en picknick i ett parkeringshus en födelsedag med vin, ost och massa gott. Samt en stereo som spelade våra favoritlåtar.

Fantastisk kväll/natt.

Sen gick det utför

En av de bästa och det finns ett gäng, Tar när jag kommer på dem. Detta är iaf en av dem.

När jag bodde i USA så hängde jag mest med tre snubbar och tre tjejer nästan konstant. Några av tjejernas systrar var över och hälsade på och även en och annan kompis. Vi bestämde oss för att göra något speciellt. Av en ren slump hade en av tjejerna sprungit på en amerikan på stranden som hyrde ut som segelbåt svart till folk(han ingick i priset) Han såg ut som John Locke i Lost och vi bestämde oss för att hyra hans båt några timmar på dagen.

Då vi var många blev det billigt per skalle och tror vi betalade ca 150kr per person. Vi fick ta med öl och alkohol i båten och även snacks, så det gjorde vi.

När vi väl tagit oss ut ur hamnen och man kände brisen av havet ordentligt kände jag mig som hemma. solen sken, jag var utklädd till Jack Sparrow,(vi hade pirattema). Allt var fantastiskt och jag var med alla de människorna jag älskade mest just den dagen.

Då kommer kaptenen på båten (John Locke kopian) och frågar om jag vill styra båten. Jag har aldrig styrt en båt i hela mitt liv (kanot räknas inte). Känslan var obeskrivlig och det blev verkligen pricken över i:et, han visade hur man skulle göra och inte göra och sen efter en kort genomgång satte han sig ner och drack en öl med de andra.

Detta var för övrigt hans sista dag i Santa Barbara då han sålt sin lägenhet skaffat jobb i florida och var på väg därifrån. Jag tror att vi gav han en riktigt grym avslutning i Santa Barbara innan han fortsatte sitt liv.






Helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv.