200. Shin megami tensei 3: Nocturne
Playstation 2


Jag erkänner, jag har inte klarat det här spelet än. Det kräver mycket av sina spelare, så mycket att jag har fått ta en del pauser med det det senaste året. Det är nästan utmattande vid sina ställen. Ändå så har jag spelat tillräckligt för att veta att det här är ett spel värt en benämning på denna lista.

Det jag borde börja med att säga är att, för att vara ett RPG så är det förvånansvärt fåordigt. Inledningen i många rollspel brukar vara mycket snack för att introducera en till världen och karaktärerna, i Nocturne lämnas väldigt mycket osagt. Världen går under och plötsligt är man helt ensam, med endast demoner, välvilliga som illsinniga, som sällskap.
Härifrån påbörjas en resa av blod, svett och tårar, jag ska inte ljuga heller, ibland känns det orättvist. Men samtidigt så är det här något som bidrar till spelet. Det tvingar en till att få fullt förstående för hur fusioneringsystemet fungerar och använda det till fullo för att kombinera och skapa demoner så effektiva som möjligt för att bygga upp ett starkt team. Inte bara för att du kan, nej, för att du MÅSTE!
Stridssystemet är också riktigt bra, något av det bästa jag stött på i genren. Man har ett visst antal vändor beroende på antalet karaktärer i sin grupp, om man attackerar eller försvarar förlorar man en, men man kan även skicka vidare vändan till demonen härnäst vilket förbrukar en halv vända. När du träffar en svaghet så får du en extra vända och när din attack blir blockerad eller absorberad så förlorar du fler vändor än vanligt. Samma sak gäller dock även fienden som kan utnyttja dessa vändor på samma sätt, vilket gör att du måste vara medveten om dina demoners svagheter och styrkor för att undvika att fienden får ett övertag.

Även fast jag sa att spelet är väldigt fåordigt så betyder detta inte heller att det inte har en handling. Det har faktiskt en väldigt bra handling och den känns mörk och vuxen utan att behöva utnyttja grafiskt innehåll (även om det har ett antal demon-designer som anspelar på sex). Världen som byggs upp är ett mishmash av demoner, änglar och gudar som alla strävar efter att ge sin support till den människa (av de få som finns kvar) som kan forma den nyundergågna världen på ett sätt som matchar deras egna ideologier. Mitt i detta befinner du dig, Hitoshura, eller Demi-fiend på engelska. Genom din resa kommer du möta människor, bekanta som obekanta som genom sina ideal vill skapa sin egen värld och det är upp till dig att bestämma vem som är vän eller fiende. Alla vill, men bara en kan få sin önskan uppfylld. En kamp av ideologier.

Presentationsvis så är spelet väldigt sparsamt, många miljöer är väldigt tomma och består av labyrintliknande korridorer. Det har ett smått cellshadeat utseende vilket ger det en något fräsh känsla än idag när man kollar på det. Spelets starka sida ligger mer i det estetiska, speciellt den karaktärsmässiga. Efter att ha spelat och kollat upp en del SMT-spel så har Kazuma Kaneko, karaktärsdesignern på många av spelen i serien, snabbt blivit något av en idol och inspirationskälla för mig. Nocturne, skulle jag nog säga är hans bästa prestation hitills, hur mycket jag än älskar hans persona-designer i persona 2. Karaktärerna har en viss stil till sig som knappt kan beskrivas med ord, det har en manga-känsla över sig men ändå inte, de känns på något sätt "rena", inte överdesignade men inte tråkiga. Det känns ofta som att det ligger en tanke bakom designerna, och jag gillar det väldigt mycket. Kolla gärna upp några, tyvärr kan jag inte riktigt beskriva men de ser skitsnygga ut i vilket fall.
På samma nivå ligger även musiken som både har sina hårda rock-låtar med sina tjutande djävulska sångare i bakgrunden och sina lugna nästan meditiva slingor.

I slutändan så är SMT3: Nocturne ett väldigt nischat spel, men det som det försöker göra gör det riktigt jäkla bra. Den simpla presentationen kan lätt få en att tro att det är ett budgetspel, vilket det mycket väl skulle kunnat vara men det bidrar också till en speciell atmosfär som passar den apokalyptiska värld man befinner sig i. Spelet gör det inte lätt för en i början och svårighetsgraden är inte alltid så bra balanserad, men efter varenda boss-strid känner man sig bara så bra.
Om du på något sätt är intresserad av rollspel, speciellt den japanska sorten, eller dungeoncrawlers så måste du kolla upp den här pärlan, och med den även myriaden av andra SMT-titlar som finns där ute.

0200. Shin Megami Tensei 3 : Nocturne
Playstation 2

Bra skrivet förresten :).

200 spel på listan måste firas!



Även om Dragons Dogma saknar text :(

Fixat!


Tack

0202. Super Mario Långben Bros.
Windows. OSX.



Vi kan nog alla minnas de otaliga timmar som vi har spenderat med det här spelet. All glädje och frustration.
Många pratar idag om att dagens spel håller en i handen för mycket. Vill du bli lämnad helt till ditt eget öde? Glöm Demon's Souls. Spela Super Mario Långben. Inte en svettig hand så långt ögat kan nå. Förutom dina egna såklart.

En revolution för plattformsgenren. När man tittar tillbaks på internetgenerationen om några decennier så kommer det här vara spelet som sticker ut. Det som allra flest minns och älskar.

minns min kusin spelade det när jag var liten. Verkade himla kul! Har hört man kan salta pommes-frittesen hur man vill

0203. Bubble Bobble (1986)

Arkadspel, MS-DOS, Windows, PlayStation, PlayStation 2, Xbox, Wii, Sega Game Gear, Sega Saturn, Nintendo DS, Game Boy, Game Boy Color, Game Boy Advance, MSX, ZX Spectrum, NES, Commodore 64, Amiga, Atari ST, Apple II, Sega Master System, Amstrad...



Drakar, skelettvalar, diamanter, bokstäver, paraplyer, hjärtan, robotar, spöken, en alkoholiserad slutboss och miljoooner bubblor! Om skaparna besatt otrolig fantasi eller bara helt enkelt var höga är lätt att ifrågasätta, hur det än var så är resultatet av deras tankegångar en såväl enkel som genial premiss. Blås en bubbla, stäng in monstret i den och hoppa sönder, fortsätt på samma sätt tills du har räddat din älskade flickvän, och vem tycker egentligen inte om bubblor och kärlek?