Vi har pratat om att göra topplistor.

Vi gillar topplistor.

Till slut bestämde vi oss för att göra en lista över de bästa spelen från varje år. Vi valde att gå tillbaka 25 år i tiden och börja där. Tanken är naturligtvis att vi ska fortsätta med det här under resten av året för att, till slut, komma fram till "Årets bästa spel 2012" lagom till att det är dags att bestämma den listan.

Vi väljer ett spel var från varje år. Ibland lägger vi också till några personliga "bubblare" från samma år, för de gånger vi vill ge lite extra uppmärksamhet till något annat.

Ni kan rösta på det spel ni tycker är bäst. Om vi inte valt det spel ni tycker är bäst från det aktuella året kan ni rösta på "annat" och berätta för oss om er favorit.

Det här är de bästa spelen från 1990.

Tidigare: 1987 - 1988 - 1989

GOLDEN AXE (Megadrive)
Robert Larsson
Influerad av Conan Barbaren drog Sega våldet till sin spets när de släppte lös sin egen stilbildande hack ´n slash-fest Golden Axe. I rollen som antingen ett barbariskt muskelberg, en dödlig amasonkvinna eller en rasande dvärg med stridsyxa ger man sig ut på ett fartfyllt actionspektakel i medeltidsinspirerade fantasymiljöer. Huvuden rullar, sköldar splittras, och magiska eldstormar kastas omkring dig när stråtrövare och annat patrask försöker hindra din framfart. Golden Axe är svårt och många gånger obarmhärtigt, men i sällskap med en vän blir den långa färden något lättare, och givetvis mycket roligare. När båda sen får möjligheten att ta kontroll över något av spelets förhistoriska bestar underlättas det hårda motståndet rejält. Mega Drive hade precis inlett sin karriär, och Golden Axe var bara en av många pärlor som bidrog till att maskinen ökade i intresse.
Bubblare: Faxanadu (NES), DuckTales (NES)

DUCK TALES (NES)
Maria Myhr
När jag var lagom liten, lågstadieåldern ungefär, kunde man ännu inte se Duck Tales annat än på hyr-vhs från OK. Det var till och med innan man dubbade om serien med nya svenska röster och skrev om introtexten. Alla ungar älskade den serien, alltså var Duck Tales ett flitigt kringvandrande spel i vår spelarkrets (hur det såg ut kan du se här).

Själva spelet är ett klassiskt plattformsspel fast ankifierat - Uncle Scrooge (Farbror Joakim då) använder sin allerstädes närvarande käpp till att hoppa högt med*, eller golfsvinga alternativt studsa fienden in i nästa generation, Launchpad McQuack (Sigge McKvack) förflyttar Scrooge med helikopter - kraschfritt! - mellan olika banor (dvs olika länder i världen dit Scrooge ska för att samla skatter) och det är förstås Flintheart Glomgold (Guld-Ivar Flinthjärta) man kämpar mot.

Jag är osäker på om jag någonsin klarade spelet, förmodligen såg jag på när lillbrorsan gjorde det, men det spelade mindre roll. Poängen med det här spelet är musiken och allt godis - glassarna, tårtorna, diamanterna (ja, även diamanterna såg makalöst läckra ut).

*På svenska dubbades Farbror Joakim av John Harrysson som även gjorde rösten till Doktor Snuggles, vilken som bekant studsar omkring på ett paraply.

Linus Lekander
Vid det här laget kunde Disney slappna av. De hade ett gäng verkliga klassiker på sitt CV och kunde nu kosta på sig att spåra ur lite grann. Resultatet? Karaktärerna från Djungelboken påkläddes på överkroppen och ikläddes rollen som piloter i Luftens hjältar, Piff och Puff räddade världen från galna vetenskapsmän och äggsamlare i Räddningspatrullen och Knatte, Fnatte och Tjatte begav sig ut på spännande äventyr tillsammans med Farbror Joakim i DuckTales. Därifrån blev det alltmer obskyrt och den tafatte men sympatiske piloten Sigge McKvack från den sistnämnda serien sadlade om till en superhjältes wingman i Darkwing Duck. Men Disney-magin var likväl intakt, till skillnad från i nutida serier som Hannah Montana och Totally Spies.

Jag har således Disneyklubben att tacka för mycket i min barndom. Disneyklubben och Capcom. De förstnämnda för att de försåg mig med alla dessa fantastiska teveserier. De sistnämnda för att de lyckades göra helt makalösa tevespelsreinkarnationer av desamma. Duck Tales är rätt och slätt fullfjädrad plattformsmagi från båda dessa företagens absoluta glansdagar.
Bubblare: Tetris (NES, Game Boy)

PHANTASY STAR 2 (Megadrive)
Benjamin Knopman
Phantasy Star 2 har allt: ett nostalgitrippande chipsoundtrack, en blåhårig protagonist med det heroiska namnet Rolf och en svårighetsgrad som gastar ”powerlevla, din tönt” i ansiktet på alla stackare som gör misstaget att vandra in i den mardrömslika inledande labyrinten med okalibrerade lasersvärd. 

Och så har det Nei. Väna lilla Nei. Den blyga, spetsörade skönheten vars DNA-strängar rymmer såväl mänsklig intelligens som kattlik elegans. Nei som troget följer sina rymdkrigarkompisar genom prövning efter prövning, genom interstellära irrfärder, genom hyperfrekventa slumpstrider. 

Nei som ... dör. 

Åratal innan en viss grönögd helerska spetsades på en viss Masamune-klinga sände Sega-drottningen Rieko Kodama chockvågor genom j-rollspelarnas led - genom att låta sitt andra rymdepos mest älskvärda karaktär offra sitt liv i en strid hon inte kunde vinna. 

Och vi kunde inget göra. 

Förutom att hjälplöst skrika hennes namn.

Förutom att hjälplöst skrika: ”Nej ...!”

POWER DRIFT (C64)
Benny Holmström
Det handlar om fart. Om grafik som till en början knackar fram och inte ger mig fler bildrutor än en genomsnittlig Powerpoint-presentation, för att sedan accelerera till ett blixtsnabbt inferno. Kurvorna slängs fram i rapp takt, och jag hinner knappt uppfatta de förare som jag kör om på banan. Jag föreställer mig att fartvinden drar upp mina mungipor till ett brett flin. Jag börjar nynna med i den fantastiska adrenalinfyllda musiken när jag får upp flyttet. Snabbare och snabbare.

Power Drift var något riktigt speciellt. Det var – vågar jag påstå – det första racingspelet jag någonsin spelade där kameran var placerad rakt bakom bilen, och inte ovanifrån. Jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare. Det var en helt ny känsla för en knatte som fortfarande inte hade uppnått mopedåldern. Och jag älskade den.
Bubblare: The Secret of Monkey Island (DOS)

SPY VS SPY (NES)
Mattias Frost
Ni vet hur det kan vara.

Man är sen till flyget och kutar förtvivlat runt för att hitta sitt pass och sin väska med omärkta sedlar, samtidigt som man placerar ut fällor i omgivningen. En helt vanlig måndag. 

När ens lika stressade kompis senare letar efter sitt pass bakom den där tavlan möts han av en bomb som spränger honom i småbitar. Ur den sprudlande skadeglädjen växer det fram ett genuint multiplayer-intresse.

TETRIS (Game Boy)
Joakim Melkersson
Den första konsol jag ägde, som verkligen var min egen, var en Game Boy. Det första spelet jag hade till den? Tetris, naturligtvis. 

Game Boy-versionen av Tetris var inte den första, men det är svårt att påstå att det inte är den mest klassiska. Spelet är än idag precis lika bra som den dag det släpptes; att grafiken är monokrom har ingen som helst betydelse för spelbarheten, och de få knappar som finns på en Game Boy är precis tillräckliga. Det har kommit mer avancerade varianter av spelet sedan dess, med bättre grafik och nya spellägen, men Tetris till Game Boy kvarstår som det perfekta exemplet på essensen i konceptet, på en plattform som gjord för det. 

Nintendo ville lansera Game Boy med Super Mario Land som medföljande spel, men blev av yttre influenser övertygade om att Tetris skulle kunna sälja konsolen till en bredare marknad och fler åldersgrupper. Hade Game Boy blivit samma succé även om man inte hade tagit detta beslut?

Jag vet inte. Vad jag vet är att Tetris är det perfekta bärbara spelet, och alltid kommer vara det.
Bubblare: DuckTales (NES)

CASTLE OF ILLUSION STARRING MICKEY MOUSE (Megadrive)
Timmy Sjöberg
Megadrivens förmodligen största dragplåster så här vid konsolreleasen lär ha bestått i Musse Pigg. Sega hade mycket att leva upp till med tanke på Capcoms mästerliga Disneyspel till NES under det gångna 80-talet. Med facit i hand kan vi bara konstatera att de lyckades. Inte bara med att imponera med fräsig 16-bitarsgrafik och snygga animationer. Men även med att skapa ett mycket solitt plattformsspel som mycket väl stod sig i konkurrensen. Sega måste haft tydliga mål med det här spelet då de lyckats pricka in precis det där lummiga, lite mörka bildspelet som återfinns i alla de gamla klassiska kortfilmerna från Disney. Precis den sorts grafik Megadrive skulle visa sig göra så bra jämfört med den ljusare, mer pastellfärgade designen som skulle återfinnas hos den kommande SNES:en. En ny generation spelhistoria hade just inletts av ett Sega som nu söker med ljus och lykta efter det spelkoncept som ska kunna revolutionera hela plattformsgenren. Och nära är man, 16 bitar var här bevisat att det är framtiden. 90-tal. En gyllene era pixelperfektionism skulle precis dras igång och startskottet stod ett fantastiskt fint Musse Pigg spel för.
Bubblare: Alex Kidd in Shinobi World (Master System)

MEGA MAN 2 (NES)
Oscar Nygren
1990 måste det ha känts som om Mega Man kunde gå hur långt som helst. Hans tvåa var verkligen osannolikt bra. Utvecklad på bara ett år, till stor del på upphovsmännens fritid, borde den rimligen inte ha blivit mer än en utmattad uppföljare.

Men på något sätt blev den någonting avsevärt större.När jag först bekantade mig med Mega Man 2 var jag dock redan sorgligt medveten om hur tidigt Capcoms hjälte stannade i växten. För mig utgjorde spelet inte ett dundrande formbesked utan mest en spännande historielektion. Men vilken lektion det var!

Vid det här laget har Capcom krampaktigt vridit de sista örena ur Mega Man både en, två och tre gånger. Men hans andra äventyr är sprängfullt med detaljer som man inte kan låta bli att imponeras av, än idag. Musiken är magisk, grafiken ursnygg och här finns några av NES-bibliotekets absolut svettigaste ögonblick.

THE SECRET OF MONKEY ISLAND (DOS, Amiga)
Stefan Norlander
The Secret of Monkey Island är det allra första spelet där den charmiga och älskvärda Guybrush Threepwood tog sina första kavata kliv mot livet som fullfjädrad pirat. Men innan han kunde kalla sig för en tvättäkta sjörövare var han tvungen att genomgå De Tre Testerna; svärdfäktning, stöld och skattjakt. Efter prövningarna blev han äntligen den mäktiga pirat som han så länge önskat att bli, men livet som sådan visade sig snabbt vara svårare än väntat.

Innan han visste ordet av hade han jobbat som mänsklig kanonkula på cirkus, drogat piraya-pudlar med kontaminerat kött, sett en talande tatuering, förolämpat större delen av Melee Islands befolkning, blivit upp över öronen förälskad i den förtjusande guvernören Elaine Marley, fått hjälp av den mystiska voodoo-kvinnan, blivit blåst av den lömska försäljaren Stan, hamnat i trångmål med vegetarianska kannibaler, sett en trehövdad apa, navigerat genom tunnlar med hjälp av ett dekapiterat huvud och sprängt den fruktade spökpiraten LeChuck i tusen bitar. Han lyckades dock aldrig finna vad som är Monkey Islands hemlighet. 

Min första kontakt med Monkey Island-spelen är faktiskt något bakvänd – jag stiftade nämligen bekantskap med Guybrush först i hans andra äventyr. När jag köpte en begagnad Amiga 500 i början av 90-talet fick jag bland annat med en piratkopierad version av Monkey Island 2. Dessvärre var den första disketten korrupt, så jag kom aldrig längre än till introduktionen. Men jag anade att spelet var någonting utöver det jag tidigare spelat och sökte med ljus och lykta efter en spelbar version.

I min jakt på tvåan snubblade jag även över ettan. Jag minns inte om jag spelade igenom Monkey Island 2 innan jag spelade Monkey Island, men det spelade inte någon roll, båda spelen är nämligen helt underbara var för sig. Tack vare den kvicka humorn, de minnesvärda karaktärerna, den sköna musiken och de kluriga problemen är The Secret of Monkey Island än idag ett väldigt roligt spel och jag har spelat igenom det otaliga gånger.
Bubblare: Mega Man 2, Spy vs Spy, Tetris

RAINBOW ISLANDS (Amiga)
Tobias Söderlund
2010 var året jag bekantade mig med Rainbow Islands på allvar, trots att jag redan älskat det i närmare 20 år.

Jag började skjuta regnbågar ovanför fiender istället för rakt på dem.

Det kan tyckas banalt.

Men det är isåfall bara för att man inte förstår vilket oerhört djup Rainbow Islands har att erbjuda.
Bubblare: Batman (NES), Golden Axe Warrior (SMS), Mega Man 2 (NES)

Oskar Skog
Världens bästa plattformsspel.
Bubblare: Tetris (GB)