Vi har pratat om att göra topplistor.

Vi gillar topplistor.

Till slut bestämde vi oss för att göra en lista över de bästa spelen från varje år. Vi valde att gå tillbaka 25 år i tiden och börja där. Tanken är naturligtvis att vi ska fortsätta med det här under resten av året för att, till slut, komma fram till "Årets bästa spel 2012" lagom till att det är dags att bestämma den listan.

Vi väljer ett spel var från varje år (och vi försöker hålla oss till spel som släpptes här de åren). Det spel som den personen tycker är det bästa som släppts under det året. Ibland lägger vi också till några personliga "bubblare" från samma år, för de gånger vi vill ge lite extra uppmärksamhet till något annat.

Ni kan rösta på det spel ni tycker är bäst. Om vi inte valt det spel ni tycker är bäst från det aktuella året kan ni rösta på "annat" och berätta för oss om er favorit.

Det här är de bästa spelen från 2002.

Tidigare: 1987 - 1988 - 1989 - 1990 - 1991 - 1992 - 1993 - 1994 - 
1995 -1996 - 1997 - 1998 - 1999 - 2000 - 2001

ICO (PS2)
Oskar Skog
Oh, Ico
Ico
Because Ico

Stefan Norlander
Jag minns inte riktigt av vilken anledning jag köpte Ico, men mitt köp kan ha varit resultat av en artikel eller en recension i Super Play. Eller så köpte jag det på grund av dess jättefina förpackning. Jag hade spelat många titlar fram till stunden då jag satte in Ico-skivan i mitt PS2 för första gången, men aldrig tidigare hade jag upplevt något liknande i spelväg.

När den modiga lilla hornförsedda pojken Ico leder den sköra prinsessan Yorda förbi faror – och skyddar henne mot skuggvarelser som försöker dra ner henne i mörkrets djup – infinner sig en kärleksfull värme inom mig. Visst kan jag ibland finna det störande att Yorda på många sätt är så gott som helt utlämnad, men det sköljs ofta bort i den starka lystern av hennes bleka hy och spelets originalitet.

Ico är ett väldigt vackert spel av sällan skådat slag. Jag har svårt att röras till tårar av fiktion, men det är något med den speciella vänskapen mellan Ico och Yorda som berör mig. Mina tårar faller inte, men de lurar bakom ögonvrån.
Bubblare: Final Fantasy X, Grand Theft Auto: Vice City, Halo: Combat Evolved

SUPER SMASH BROS. MELEE (GC)
Benny Holmström
Super Smash Bros. Melee är det roligaste multiplayerspelet någonsin. Punkt. Det har gett mig så oerhört mycket att jag blir alldeles till mig när jag tänker tillbaka. Hundratals duster har utkämpats på Temple, Corneria, Rainbow Cruise, Big Blue och Poké Floats. Donkey Kong har b-smashat stackars lilla Pichu tvärs över skärmen och Peach stekpanna har dunkat in pannbenet på Bowser. Om och om igen. 

De hysteriska skrattanfallen har avlöst varandra, både i pojkrummet, boxlägenheten, vardagsrummet och kasernen. Melee är mer än ett spel – det är en kamrat som varit med mig vid både lyckliga och jobbiga skeenden i livet. Alltid muntrat upp mig och andra närvarande med ren och skär galenskap.
Bubblare: Mafia, No One Lives Forever 2

GOLDEN SUN (GBA)
Sara Bergman
En saga. Ett äventyr. Ett spel. 

Känslan av att sitta runt en lägereld och lyssna på historier om hjältar, äventyr, magi och svunna tider. Känslan av att faktiskt bry sig om de karaktärer man spelar som. Deras liv. Deras öden. Deras vänskap med varandra. Deras världs säkerhet. Det är en bra känsla. Det är Golden Sun. 

Golden Sun är rent mys i en liten svart kassett och är ett av de allra bästa bärbara spelen någonsin. Och ett av de bästa spelen 2002. Såklart. 
Bubblare: Super Mario Sunshine, Kingdom Hearts, Ratchet & Clank

SOLDAT (WIN)
Mattias Frost
Worms och Counter-Strike åkte till Polen och skaffade ett kärleksbarn som de fortfarande ger bort helt gratis.

HALO: COMBAT EVOLVED (XBOX)
Timmy Sjöberg
Konsolkrig! Det betyder att det är dags att släpa fram de stora kanonerna till butikshyllornas frontlinje. Det här var en sådan. Imponerande stort med gigantiska slag, aliens som tillkommer ur dropships på slagsfältet, tönthäftiga robotgubbar, spöklika källarkorridorer och rosa lasrar! Och på delad skärm, med svarta jättekontroller i händerna och med chips, läsk och godis på vardagsrumsbordet så flög timmarna förbi. Halo lyckades med det som inget spel lyckats med sedan Goldeneye, och gjorde det hundra gånger bättre. Shooters inte bara funkade på konsol, de hade en framtid också! En magisk framtid av sena spelkvällar i TV-soffan. Eller iallafall tills nästa generations konsoler skulle bryta den förutsägelsen och ersätta den med skrikiga tonårsbritter i onlinespel. Men 2002 var det fortfarande vi, vardagsrummet och sockerintaget som ackompanjerade dödsmatcherna. Och sällan hade man haft så kul.
Bubblare: Rallisport Challenge (XB), Tony Hawk's Pro Skater 3 (XBOX), Space Channel 5: Part 2 (DC), Cannon Spike (DC)

Eric Lindholm
Det var först när jag spelade Halo som jag insåg att jag behövde en Xbox. Innan hade den mest framstått som en sorts sämre och mer begränsad PC. Men helt plötsligt förstod jag. Med undantag för Final Fantasy VI och Chrono Trigger tror jag att Halo är det spel jag spelat om flest gånger. 

Sen kan det diskuteras hur smart det var att köpa Xboxen helgen innan en stor uppsats skulle in. Men vad gör man inte för att få spela Halo?

GRAND THEFT AUTO: VICE CITY (PS2)
Joakim Kilman
Jag var med på 80-talet. Men jag var inte en kokainlangande storfräsare i Miami. Det har alltid tärt på min själ. Men från och med 2002 kunde jag äntligen leva ut mina rosatintade drömmar.

Känslan av att susa fram längs gatorna i den neonupplysta natten, men Billy Jean pumpandes i lurarna och en hunger efter kaos, är svårslagen.
Bubblare: Mafia, Warcraft 3, No one Lives Forever 2, Age of Mythology, Star Wars Jedi Knight 2: Jedi Outcast

KINGDOM HEARTS (PS2)
Elin Ekberg
Du får inte knacka på min dörr, 
om du inte är beredd att komma in.

Du får inte stjäla av min kärlek,
för att fylla upp ditt hål.

Du får inte plåga min drömmar,
när jag försöker somna tryggt.

Du får inte ha mig som en dröm,
om jag inte också får vara din verklighet.

Du får inte fukta mina läppar,
om du inte vågar stå för vems dom är.

Du får inte leka med mitt hjärta,
som om det redan vore ditt.

Det är svårt att inte gilla romantik. 

Det hela kommer väldigt fint förpackat och spelar på våra minnens föreställningar om hur det ska vara, en historia mysigt sammanfogad med stilren estetik och som aldrig kräver mer än kärleken mellan kvinna och man. Kanske lever jag för mycket av mitt liv i föreställningen att allt ska ske "Simple and Clean", att även min saga slutar med ledmotivet ur Kingdom Hearts. Mitt liv. Min saga. Jag bestämmer själv vad som är viktigt. Vad jag vill ha. 

Bland minnena, kullerstenarna och under regndropparna lade jag ner mitt hjärta. Och var gång jag hör melodin, drömmer mig tillbaka, sitter jag där mot allt mitt bättre vetande och ler stort. Det spelar liksom ingen roll. Jag kommer aldrig att sluta älska den här serien.

Men du får inte min kärlek,
om du inte visar mig att jag får din. 

Du får inte vara vågorna, 
om jag inte får vara din strand.

Kalle Andersson
För att... ifall det hängde högtalare i stadens lyktstolpar som spelade den här musiken efter att alla krogar och dansställen hade stängt så skulle ingen känt sig otrygg på väg hem genom den svarta natten.

GRAND PRIX 4 (WIN)
Christoffer Holmbäck
En gång i tiden var Geoff Crammonds namn lika synonymt med Formula 1 som John Madden är med amerikansk fotboll. Microproses Grand Prix-serie stod under flera år för en fantastisk racingupplevelse och det var alltid med Crammonds namn på kartongen. Resan skulle dock nå sitt slut 2002.

GP-serien kändes aldrig speciellt modern och var definitivt inte lika lättillgänglig som efterföljande F1-spel. Microprose gick sin egna väg och det var därför inte speciellt överraskande att det gick som det gick (studion lades ned 2002). F1 är alldeles för kommersiellt för att göras av en egensinnig brittisk studio som prioriterade simulering före användarvänlighet. Geoff Crammonds F1-spel var aldrig tänkt att köras med en handkontroll på konsolplattformar, men den kompromisslösheten blev också deras fall.

Men det är tack vare det egensinnet som massor av racingentusiaster än idag får något drömskt i blicken när Crammonds namn kommer på tal, som gör att GP4 fortfarande anses var det bästa F1-spelet i vissa kretsar och som gör att fans fortfarande håller spelet vid liv med hjälp av egenkomponerade modifikationer.

RESIDENT EVIL (GC)
Robert Larsson
2002 visade Capcom världen hur man gjorde en remake. 

Även om det mesta känns klassiskt välbekant, så är det ändå som ett helt nytt spel som tilltalar både nya ansikten, likväl som gamla rävar. Hela äventyret är omgjort från grunden, med nya miljöer, ny design och med ett nytt manus som hade en mer skrämmande presentation och bättre dialog. 

Den kusliga stämningen är snudd på fantastisk, och det är med ett ständigt obehag man lotsar Chris Redfield och Jill Valentine genom den hemsökta herrgården. Tonvikt har lagts på skräck och på överlevnad, där bristen på ammunition och hälsa ständigt sätter krokben för våra protagonister. 

Det här är survival horror i sitt esse, och ett Resident Evil som Capcom ville att vi skulle ha spelat 1996.

PIKMIN (GC)
Tobias Söderlund
Det sägs ofta att uppföljaren var det bättre spelet.

Själv har jag svårt att se hur bortplockandet av tidspressen, som egentligen aldrig var en tidspress så mycket som en morot för spelaren att känna att det här med framförhållning nog inte var en så dum sak att ha i åtanke, skulle kunna tillföra någonting av godo.

Dessutom är det bara en gång man tappar hakan över en så egocentrerad karaktär likt Kapten Olimar, som till synes utan att tveka kastar tusentals hjälpsamma (sjukt söta) små krabater i käftarna på hungriga monster, bara för att få ta sig hem, levande, från en semester som gått snett.

En känsla som infinner sig oavsett spelet eventuellt har något att säga om vikten av en stark ledare för en skara lakejers överlevnad eller ej.

Oavsett Kapten Olimar faktiskt har ett hjärta eller ej.
Bubblare: Ikaruga (DC), Rez (DC)