Förord
Jag har valt att skriva den här, ja, vi kan väl kalla det för en recension för enkelhetens skull, trots att det egentligen inte är någon sådan. Det är mer en text ämnad att ge ett kontrasterande perspektiv till alla extremt kritiska recensioner. Min enda intention är att lyfta fram detta perspektiv, vilket i korta drag handlar om att det de facto finns människor som faktiskt uppskattar spelet för vad det är.

Jag har spelat samtliga huvud-delar i serien, samt Resident Evil Revelations till Nintendo 3DS. Detta verkar vara väldigt viktigt att poängtera, så nu är det gjort.

PS. Detta är inte någon sorts konsekvens av, eller svar till, Elins recension. Jag vill också passa på att be om ursäkt för eventuella stav- och syftningsfel, samt grammatiska och andra språkliga "felaktigheter" som kan ha smugit sig in i "recensionen". Denna text författades fort, och helt utan någon som helst korrekturläsning.

Recension
Jag kan knappt minnas när ett spel kritiserades, nej, sågades så hårt och fullständigt som det nya Resident Evil till Xbox 360 och Playstation 3. Något annat som jag har ungefär lika svårt att minnas är senaste gången jag valde att recensera ett spel. Den tiden är nu kommen. Spelet är Resident Evil 6. Till Xbox 360 (eftersom vissa brukar vilja veta sådant).

Det är ett slagfält där ute. Ett smutsigt krig utkämpas. Ett hatiskt krig på internet, på varje forum och sida som handlar om Resident Evil 6. De ”trogna” fansen strider för fullt mot de ”andra”, mot oss, dvs. vi som inte förstår vårt eget bästa. Resident Evil 6 är dåligt. Fruktansvärt dåligt, till och med! Det är inte som förr. Det är något som vi verkligen ska ha klart för oss. Faktiskt är det inte ens Resident Evil, trots att det står så på spelets fodral. Men, frågar jag mig då, vad är det egentligen för ett spel i så fall? Förutom att det är ett dåligt sådant, något som jag tror att alla har förstått vid det här laget (och det oavsett om man har testat det själv eller ej, då spelet är så dåligt att det räcker med att se en bild eller två för att förstå att det, rakt igenom, suger).

Jag har nu spelat strax över 55 timmar (snälla, bespara mig alla frågor om hur man kan spela något så dåligt så länge) och jag anser mig därför kunna uttala mig en del om spelet och dess förtjänster och brister (ja, det finns faktiskt ett par brister, tro det eller ej). Fast i stark kontrast till många andra recensioner tänkte jag försöka nyansera denna med att lyfta fram både för- respektive nackdelar – något som jag tror kommer gynna läsaren, då denne kan bilda sig en något bredare uppfattning om vad detta är för en titel, men framför allt om huruvida spelet är värt en närmare titt eller ej. Vilket det ju, i mitt tycke, givetvis är.

Till att börja med, låt dig inte avskräckas av inledningen i spelet. Det är bara en kort ”Prelude”, inget mer. Jag har inte spelat någon demo, så jag kan därför inte kommentera dessa; om hur de står sig gentemot fullversionen av spelet. Vad du de facto får när du köper Resident Evil 6 är fyra kampanjer av varierande innehåll (och dessvärre också kvalitet). Värt att poängtera är att jag skulle ha nöjt mig med enbart en kampanj (Leons), eller kanske två, och trots det känt mig helt okej med att betala fullpris (i mitt fall 599kr). Visst, första kapitlet i Chris kampanj känns aningen identitetslöst, absolut – men vi får inte glömma bort att det är ett kapitel av tjugo. Något jag dock saknar är en ytterligare indelning av kapitlen, i form av akter (likt Resident Evil 5), då vissa kapitel är ”relativt” långa (beroende på hur man spelar spelet).

Leons kampanj är (föga förvånande) tveklöst min favorit, även om Chris och Jake har en del rätt tajta kapitel de också. Kapitel som är bra, men av helt olika anledningar, och som faktiskt får mig att uppskatta det ibland något spretiga upplägget.

Den fjärde och sista kampanjen är också mycket underhållande, och innehåller en del mer klassiska Resident Evil-element som diverse pussel, men då jag inte vill riskera att spoilera något för någon så låter jag det vara osagt vem man spelar som och vad man gör. Men, och detta är ett viktigt men, det är en mycket trevlig kampanj!

Det har talats mycket om QTE, och ja, spelet har en hel del sådana, vilket kan anses vara aningen förlegat för ett spel daterat år 2012. Vissa QTEs är jobbigare än andra, medan somliga faktiskt fyller en funktion och bidrar till spelet på ett positivt sätt. Att skaka av sig fiender genom att rotera på spakarna, eller att (ibland) klättra upp för olika hinder med LB + RB, känns faktiskt ganska naturligt i min värld, och efter att ha spelat spelet bara ett par timmar är det ytterst ovanligt att jag råkar dö på grund av en ”svår” QTE. Den jobbigaste kombinationen är antagligen att hålla nere X+A i olika sammanhang, vilket i min värld inte är särskilt svårt eller jobbigt alls. Vi som spelat Resident Evil 4 vet å andra sidan just hur utmanande en QTE kan vara (Leon vs. Krauser, någon?).

Jag kommer inte att gå in särskilt mycket på handlingen, men samtidigt vill jag betona att jag har spelat igenom samtliga kapitel, varav vissa flera gånger om. Anledningen till varför jag väljer bort att gå in på handlingen är just för att mitt huvudsakliga fokus inte ligger där när jag spelar. Det gör det sällan när jag spelar spelen i den här serien, och kanske är det också därför som jag tycker om spelet mer än vad de flesta andra recensenterna där ute verkar göra? Anledningen till varför jag spelar är för att jag gillar att spela tillsammans med andra människor och för att jag älskar känslan i vapnen och attackerna, fiendedesignen känns helt rätt, liksom många av miljöerna. Det är helt enkelt ett roligt spel att spela tillsammans med andra. Att sträva efter bättre betyg, att klara spelet på Professional, att låsa upp diverse saker etc.

Men nej, handlingen är inte direkt bra. Så mycket kan jag väl säga. Den är dock ljusår bättre än den obefintliga handlingen i exempelvis Resident Evil Retribution, som måste vara bland det absolut sämsta som jag sett i filmväg. Någonsin. Detta säger emellertid att handlingen är jävligt dålig i Resident Evil 6. Punkt.

Något det har talats väldigt lite om i många recensioner är de smarta co op-lösningarna, den grymma ljudscenen, det relativt omfattande skill point-systemet, spellägena ”The Mercenaries” och ”Agent Hunt”, samt möjligheten att koppla sin gamertag till RE.NET (residentevil.net). Det sistnämnda aktiverades iofs först på releasedagen, så det är till viss del förståeligt. Men det är ett kul tillägg, då jag som spelare kan hålla koll på ungefär exakt allting i spelet som jag har gjort, samt också jämföra mig med andra spelare. Lägg där till möjligheten att köpa nya kläder till karaktärerna i The Mercenaries m.m.

And speaking of that... I The Mercenaries, som för många är den stora behållningen med just de senare delarna av Resident Evil, är allting sig likt – på gott och ont. Det är fortfarande ett extremt actionspäckat spelläge, underhållande och fruktansvärt beroendeframkallande (high scores som bara måste slås!). Det finns tre kartor inkluderade från början (med möjlighet att låsa upp fler via DLC), ett lagom antal karaktärer med alternativa kläder/vapenuppsättningar och givetvis möjlighet att spela lokalt eller online med en vän om du så önskar. Det hade dock varit trevligt om man kunde spela med exempelvis tre eller fyra vänner online, men två fungerar bra det med (det är, trots allt, rätt så intensivt som det är).

Agent Hunt har jag egentligen spelat lite för lite för att kunna uttala mig om i detalj, men vad jag har kommit fram till är det ett spelläge som fungerar bäst när man inte styr ”vanliga zombies”, vilka har alltför lite liv (även om detta går att uppgradera genom att köpa och uppgradera skills) och en gångstil, som iofs är passande för en zombie, men mindre lyckad för att låta en levande spelare använda sig av. Vissa fiender är dock ganska intressanta att kontrollera, och att lyckas med bedriften att faktiskt döda en agent online är rätt tillfredsställande på något... sjukt sätt.

Resident Evil 6 är ett ojämnt spel. Det har sina brister, absolut. Men det är också ett spel med många väl genomförda moment. Det går alltid att önska att vissa saker vore annorlunda på ett eller annat vis, men vad jag har fått är mer än tillräckligt för att rättfärdiga ett köp. I alla fall i min värld. Jag har kul när jag spelar Resident Evil 6 tillsammans med mina vänner, men också ensam i vissa fall. Det räcker för mig.

Betyg: 8,5/10

Nikke - Jag spelar väldigt lite nu för tiden, av olika anledningar, men jag fastnade ganska ordentligt för Resident Evil 6. Jag tycker det spelet gör mycket rätt, men den största behållningen är givetvis co-op. Utan det skulle spelet sjunka REJÄLT.

Jag älskar alla delar i Resident Evil, men jag uppskattar olika saker i varje del. As simple as that. Any ways, ska nöta vidare i Mercenaries. Låg på topp 100 igår, får se hur det rekordet står sig idag ;)

batte_ri - Intressant tolkning av texten, men personligen anser jag att du gör den betydligt rörigare och mindre lättöverskådlig med ditt korthuggna yxande fram och tillbaka.

Jag har aldrig hävdat att detta är DEN korrekta åsikten, istället var jag ÖVERTYDLIG med om att det är EN åsikt - en åsikt som särskiljer sig från många andra recensenters. Och just därför ansåg jag att den skulle kunna fungera som ett intressant KOMPLEMENT. Förstår du då hur jag tänker?

Denna text genomsyras av en (i mitt tycke) ganska syrlig sarksam gentemot den generella jargong som återfinns exempelvis på forum borta på GameFAQs. Men dessa har du kanske inte besökt? Kanske har du inte heller spelat spelet ifråga?

Din post känns faktiskt ganska intetsägande. Det finns ingen som tvingar dig att läsa eller tycka något om det som jag har skrivit. Ditt försök att raljera över innehållet känns tämligen misslyckat, om det nu ens var det som du försökte göra...

Virde - Haha! Glömde helt bort Final Fantasy XIII. Good point!

Nej, han lyckades.

Två saker:

1. Jag gillade din "recension". Den var bra bättre än loadings "officiella".
2. Batte_ri gjorde en utmärkt sammanställning av din text. Jag tyckte den var kul på många sätt.

Förövrigt så hade de låga betygen inte alls fått någon uppmärksamhet om det här inte hade hetat RESIDENT EVIL.

Åh!

Du kan ju inte läsa förordet av en bok och sedan recensera den. Hade man gjort det så hade ju inte Umberto Ecos Rosens Namn fått många makaroner.

Man vet fan aldrig med dig, Kilman.

Jag skaffade nyligen en PS3 och har hittills kört igenom Heavy Rain och Uncharted 3.
Nu har jag spelat ungefär lika länge på MGS4 och RE6, och än så länge känns det sistnämnda bra mycket roligare (kör Leon's kampanj)

Sexan delar mig.

Jag gillar det.
Men jag gillar det inte.
Jag gillar Jake's kampanj.
Avskyr Leon's.
Chris har tappat muskler, och istället blivit... mer, grottmänniska. Jag menar, vart tog Chris från Code Veronica vägen?
Ada är cool som alltid, och när hon kommer till Dold text: Kina glänser hennes kampanj som mest, anser jag.

Det saknar identitet.

Dock vill jag säga till dom som klagar på kontrollen:

Adapt and overcome. När man väl är van vid kontrollen är man fan kung.

Expertens tips:

Resident Evil 6 ser fruktansvärt ut. Det kanske det inte är, det kan ju vara hur skönt som helst. Det kan å andra sidan suspension också vara.