ASSASSIN'S CREED 3
(PS3 (testat), 360, Windows, Wii U)
Oskar Skog

Assassin's Creed är Ubisofts Call of Duty.

Sedan det första spelet släpptes för fem år sedan har vi sett nya spel varje år, men utan någon direkt konkurrent har Ubisoft aldrig behövt vara rädda för att marknaden ska mättas.

Assassin's Creed är också Ubisofts version av Naughty Dogs Uncharted och Rocksteadys Batman.

Och nu även Red Dead Redemption.

Allt i samma spel.

Och ändå lyckas spelserien ha en egen identitet. Dels på sättet som Desmond är berättelsens nav och den narrativa frihet det ger utvecklarna, dels genom de historiska platser vi får uppleva via lönnmördare, tempelriddare och konspirationer.

Som om Dan Brown jobbade på Ubisoft.

(Manuset har ungefär samma trovärdighet som om Dan Brown skulle varit involverad i det också.)

I Assassin's Creed 3 flyttas vi från renässansen och Italien och vidare till Amerika och perioden för den amerikanska revolutionen. Det är en fortsättning på Desmonds berättelse, så förkunskaper från de tidigare spelen är nödvändigt om man ska ha någon chans att följa med i historien.

Och om ni har spelat de tidigare spelen vet ni också i stort sett vad det är som väntar här.

Det är 2012. Jordens undergång är nästan här.

Assassin's Creed 3 börjar där Revelations slutade och efter en kort introduktion flyttas vi tillbaka i tiden och hamnar i Amerika i mitten av 1700-talet. 

Spelets första timmar är linjära, en serie uppdrag där vi introduceras till världen (det är som om vi aldrig hållit i en kontroll förut) och berättelsen tar sin början.

Det här sker, överraskande nog, via att man

STÖRNING

SEKVENS AVBRUTEN

ÅTERUPPKOPPLING SKER

är Ratonhnhaké:ton ett litet barn. Han bor med sin mamma i en liten indianby, leker som andra barn, kurragömma i skogen, när plötsligt en händelse drabbar byn och driver berättelsen framåt. 

Vi möter Ratonhnhaké:ton igen när han är på väg att bli man och han ger sig ut i världen. Det är i det här ögonblicket som Assassin's Creed 3 börjar att öppna upp sig, och plötsligt ligger världen framför våra fötter. 

Ratonhnhaké:ton, eller Connor som världen lär känna honom som, möter en gammal lönnmördare och får på det här sättet sin träning. Han får veta vad som sker bakom kulisserna och vad som är på väg att hända. Vad han måste göra.

Vi står inför den amerikanska revolutionen tillsammans med Connor, men det här är också en hämndberättelse, och det handlar lika mycket om den personliga rättvisan lika som vad som behöver göras för landet.

Det blir ett möte mellan de inre och yttre konflikterna.

Och de två länkas samman, för den person Connor behöver stoppa är också

STÖRNING

SEKVENS AVBRUTEN

ÅTERUPPKOPPLING SKER

blir revolutionen en kuliss där vi möter flera historiska personer, interagerar med dem och påverkar utgången av kriget (och därmed amerikas framtid) utan att egentligen delta i den.

Det är Connor, med sin något naiva syn på rättvisa och godhet, som är central och hans enkla sanningar får en rad frågor som hotar att förstöra hans illusion om hur världen fungerar.

Och hur fungerar den?

Det här är Assassin's Creed igen, fast i en annan tidsperiod. Att springa och klättra är automatiserat, precis som striderna, där poängen är att det ska kännas häftigt och se coolt ut snarare än att man har full kontroll över varje rörelse.

Det känns häftigt och ser coolt ut.

(När man inte springer in i en vägg i tron om att man ska kunna klättra på den.)

Det finns också en variation i båda de här inslagen, och det går att välja hur man vill spela genom att studera omgivningarna och observera de möjligheter som finns tillgängliga. De som springer rakt in i strider och tar den enklaste vägen kommer att uppleva ett mer linjärt spel än de som utforskar.

Som i alla öppna spel kommer det ständiga hotet mot utvecklarnas vision från spelaren. Utvecklarna kan bygga upp en trovärdig värld, men spelaren kan alltid bryta den illusionen genom att göra dumma saker och plötsligt faller allt. 

Det här är något som är sant för alla spel i genren.

Här finns också sådana där små glitchar som man kan förvänta sig, som när något går fel i AI-rutinerna eller animationer fastnar i en loop, och det uppstår komiska situationer.

Vi kan låtsas att det är problem med Animus.

Ett personligt irritationsmoment är när utvecklare inte arbetar utifrån konsolernas förutsättningar utan istället tar i för mycket. De arbetar mot, snarare än med, hårdvaran. Jag väljer alltid en fulare värld som flyter fint än en värld där skärmuppdateringen brister. Jag tar alltid mindre detaljerade omgivningar framför en värld där saker dyker upp tio meter framför mina ögon. Det här borde, ärligt talat, inte existera i slutet av en konsolgeneration, med den kunskap om hårdvaran som finns då.

Och jag ser hellre färre personer röra sig i världen än att ha modeller som upprepas överallt, både i utseenden och beteendemönster. Jag har aldrig varit i 1700-talets Amerika men jag är rätt säker på att det inte såg ut som läktaren i Fifa 13.

(Och jag hatar att springa i fem minuter till nästa mål bara för att mötas av en kort film som förklarar att jag behöver springa någon annanstans i fem minuter. Men det går att hitta, och använda, punkter i spelet som gör det möjligt att resa mellan platser utan att fysiskt färdas mellan dem.)

Men ambitionerna bakom världen i Assassin's Creed 3 är också något att applådera. Dels för att det är en intressant tidsepok som vi sällan ser i spel, men också för hur väl Ubisoft faktiskt lyckas att förmedla atmosfären av en värld på gränsen mellan det gamla och nya.

Om man har en förkunskap om de centrala karaktärerna i den amerikanska revolution, som George Washington, Benjamin Franklin, Charles Lee och många fler, och deras roller i historien blir också sammanhanget i Assassin's Creed 3 större, även om Ubisoft har tagit en del friheter i sina tolkningar av händelserna.

Här blir den amerikanska revolutionen, och bakgrunden till den, en del av berättelsen i spelet, som tillsammans med den världsbild som Assassin's Creed-serien etablerat skapar ett spännande sammanhang som gör att vi ställer oss frågor om vilken roll Connor kommer att spela tillsammans med sin

STÖRNING

SEKVENS AVBRUTEN

ÅTERUPPKOPPLING SKER

som Connor, lika mycket som Desmond, blir en del av.

I Assassin's Creed 3 får vi också spela några sekvenser som Desmond, och det känns som om hans del i det här spelet är något större än tidigare. De uppdragen fungerar som de andra delarna i spelet, men placerade i det moderna samhället vilket skapar en bra variation när de bryter av Connors resa.

Men de här kapitlen är inte riktigt lika intressanta, eller välutvecklade, som Connors och under långa perioder i spelet glömmer båda jag och Ubisoft bort att Desmond finns överhuvudtaget.

Det borde gå att hitta en bättre balans mellan nu- och dåtid och det är något som jag önskar att serien prioriterar i framtiden.

Men de ger ändå en känsla av att Desmond är en riktig karaktär och inte bara spelvärldens svar på de rollgestaltningar Nicholas Cage har gjort de senaste åren.

För när jag kastas in i rollen som Desmond och ska

STÖRNING

SEKVENS AVBRUTEN

ÅTERUPPKOPPLING SKER

speglas händelseförloppet i Connors berättelse på ett sätt som borde ges mer utrymme och utforskas ytterliggare.

Är Assassin's Creed 3 det bästa spelet i serien? 

Ja.

Men då har jag inte varit en lika stor fan av seriens tidigare delar som många andra. 

De som vill spela Assassin's Creed 3 för berättelsen kan se fram emot en kampanj som tar ett par oväntade vändningar.

Och utanför kampanjen ligger en stor värld att utforska för alla som vill det. Hästridning över vidderna, hantverksarbete, jakt, utforskandet av fauna, stora sjöslag (de här slagen är också en del av kampanjen) och mängder med små uppdrag som finns för att fördriva tiden med.

Något för alla de som inte känner sig tvungna att följa uppdragsmarkören genom livet.

(Man har alla möjligheter att fortsätta spelet och upptäcka världen när berättelsen är slut, om man så vill.)

Assassin's Creed 3 håller mitt intresse vid liv från den oväntade öppningen fram till slutet och jag känner ett engagemang i händelserna, både de små och stora, som jag inte riktigt hade räknat med. Det finns transportsträckor, men variationen i spelet och de möjligheter man har att utforska världen väger upp det.

Det är mer än vad man kan säga om de andra spelen i serien, som jag mer känt mig tvungen att se sluten på.

Och Desmonds sökande får äntligen

STÖRNING

SEKVENS AVBRUTEN

ÅTERUPPKOPPLING MISSLYCKAS

OMSTART 

012345678910