Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Pärlor   + Ny diskussion
Till botten 1 2 | sista

PÄRLOR - Gabriel Knight

skapad 29 jun 2013 12:24 | svar 31 st | visats 172 ggr

 
Elin Ekberg (F27) 
29 jun 2013 12:24

Pärlor är en serie här på Loading där vi tipsar om diverse spel som vi (eller några av oss, i alla fall) inte tycker att ni bör missa. Ni hittar den här serien i en egen forumkategori på Loading.


GABRIEL KNIGHT
(Windows)
Joakim Kilman


Jane Jensen är lite av en pionjär i det interaktiva berättandets konst. Inte så mycket vad gäller innovativa formexperiment, utan vad gäller research och manusarbete. Något som är sorgligt underskattat i spelvärlden. Det här är något som har gått som en röd tråd genom hela hennes karriär som speldesigner.


Så sent som 2010 gjorde hon sitt allra bästa spel. Det gravt försenade äventyrsspelet Gray Matter visade sig nämligen vara värt all väntan. Den problemtatiska utvecklingstiden märktes förvisso av i spelet (bland annat i det hastade och underväldigande slutet), men dess styrkor vägde med lätthet upp bristerna. Manus och framför allt karaktärsgestaltningen var fantastisk, med människor som drevs av just mänskliga drivkrafter, snarare än behovet av att skjuta folk i pannan.


Gray Matters teman – sorg och saknad – behandlades med en värdighet och mognad som alltjämt är en bristvara i spelbranschen. Naturligtvis flög spelet under de flestas radar, både spelares och kritikers. Det hade ju inga tydliga oneliners eller stora actionscener att hänga upp sig på, och sorgen tilläts gå bortom den smetiga sentimentalitet som spelare är vana vid och bekväma med.


Jensens stora genombrott kom dock med Gabriel Knight-spelen. En underhållande trio övernaturliga deckare som blandade deckargåtor, humor och gedigen research för att skapa en fascinerande helhet. Det första, och bästa, spelet hade undertiteln Sins of the Fathers och handlade om voodoo. Både verklig och mystifierad sådan. Under spelets gång får vi lära oss mycket om vad voodoo-religionen är, var den kommer ifrån och om dess oerhörda kulturella signifikans, inte minst för staden New Orleans. Naturligtvis är det också ett övernaturligt mysterium, vilket gör att vi även ställs inför de många myter som omger voodoo. Blandningen av fakta och fantasi är väldigt typisk för Jensens spel.


Gabriel Knight bygger på ett ”tänk om”-scenario som undersöker hur det skulle kunna se ut om voodoo-utövare faktiskt hade de magiska krafter de så ofta har tillskrivits. Det här receptet upprepades sedan i uppföljarna, fast då för myten kring varulvar respektive vampyrer. De religiösa motiven är alltid närvarande, vilket ger spelen tyngd och placerar dem i ett relevant historiskt och socialt sammahang.


I centrum för serien står naturligtvis den tituläre anti-hjälten Gabriel. I det första och det tredje spelet spelas han av Tim Curry, vars absurda parodi på den karaktäristiska New Orleans-dialekten är otroligt underhållande. Curry lyckas ingjuta välbehövligt liv, humor och distans i Gabriels skruffiga kvinnojägare. Gabriel är inte en djup och mångfacetterad karaktär, men han är en sympatisk äventyrshjälte som tillåts vara sårbar, svag och utsatt trots sina machomanér.


En roligt detalj är att Gabriel, som är väldigt mån om sitt utseende, fick finna sig i att bli fulare och fulare för varje nytt spel. Från hunk till sunk.



Idag är Gabriel Knight-spelen förmodligen ganska tålamodskrävande för många. Faktum är att de var tålamodskrävande även när de släpptes - men tålamod är en dygd, och det är värt att spendera en del av det på Gabriel Knight. 


Jensen är överlag en bättre berättare än pusselmakare, vilket gör problemlösandet lite ojämnt. Det vägs dock upp av de ofta innovativa inslagen i gåtorna. De mer absurda pusslen stör visserligen lite, men återigen väger spelets positiva sidor upp bristerna. I första Gabriel Knight får vi till exempel både lära oss att tolka trum-koder (voodoo-sekten kommunicerar nämligen med så kallade rada-trummor, en sorts morseinspirerad kod), undersöka brottsplatser och deschiffrera ett voodoo-alfabet. 


I det tredje spelet får vi lösa ett av de bästa pussel som skapats i ett äventyrsspel. Nästan hela spelet bygger på ett enda stort pussel, med många delmoment, som går ut på att bena ut en gammal text och förstå dess koder och innebörder. Allt från geometri till historiska myter används för att deschiffrera texten, som slutligen leder Gabriel till slutmålet. En annan underhållande detalj med Gabriel Knight 3 är att det grävde i liknande motiv som Dan Brown många år senare skulle göra (Jesu blod, den helige graal och myten kring den vandrande juden står i centrum för Gabriel Knight 3). Brown blev den mer kommersiellt lyckade av de två, men den kvalitativt klart sämre. 


Gabriel Knight-trilogin är väldigt spretig. Det första spelet har snygg och stilsäker pixelgrafik, som sätter atmosfär och ton väldigt väl. Vid några tillfällen leder dess detaljrikedom till irriterande pixeljakter, men rent estetiskt är den ofta väldigt bra. 


I det andra spelet byttes Tim Currys underbart överdrivna röstskådespeleri, och de fina pixlarna, ut mot usla skådisar och grynig FMV. Det var ett så katastrofalt nedköp att jag till dags dato fortfarande inte har tagit mig till slutet, trots att det de facto är ett bra spel. Det är bara så otroligt deprimerande att se en grynig tönt i världens fulaste tröja vandra runt i påklistrade miljöer och mumla fram hesa repliker. Gabriel Knight är både charmig och rolig i det första spelet. I det andra är han bara brun.


Däremot har spelet ett intressant manus, som utforskar tyska folklegender, och varulvsmyter. Jensen är i vanlig ordning påläst och bygger en intressant väv av myt och verklighet. Spelet är, om vi bortser från den risiga estetiken och det halvdana skådespeleriet (som dock ligger över genomsnittet för FMV-spel), sedvanligt kvalitativt. Det är om inte annat det i särklass bästa FMV-spel jag har spelat. Jag har bara så infernaliskt svårt att orka med sådana i längden. Jag förstår inte vitsen med att titta på usla, gryniga filmklipp när jag kan få atmosfärisk pixelgrafik istället.


I det tredje spelet får Gabriel tillbaka Tim Currys röst, och därmed mycket av sin charm. Men däremot är han fulare än någonsin. Den blockiga 3D-grafiken i det tredje spelet kan mycket väl vara något av det fulaste som någonsin synts i ett äventyrsspel. Och ändå lyckas spelet engagera, vilket säger en del om spelets övriga styrkor.


Precis som vanligt finns här dock en del bisarra pussel som kan ställa sig i vägen för spelaren. I just det tredje spelet går tyvärr dessa lite väl långt vid ett par tillfällen alldeles i början av spelet, vilket kan skrämma bort många spelare. Gabriel Knight 3 har faktiskt det kanske sämsta pusslet i ett äventyr någonsin, då man ska klä ut sig till sin kompis Mosely (som för övrigt lånar Mark Hamills röst). Detta gör man, bland annat, genom att sätta tejp på ett hål i ett garage och skrämma en katt. Då springer kräket in i hålet och lite päls fastar på tejpen. Man tar det håret och blandar med sirap och klistrar på sig en lösmustasch. Allt för att klä ut sig till Mosely – som inte har mustasch.


Syftet med detta pajaspussel är dessutom något så onödigt som att lura till sig en tuffare motorcykel, för att Gabriel är för manlig för att åka vespa.


Men det är egentligen inga problem att ta till en FAQ för att ta sig förbi just det pusslet, och när du väl fått tillgång till motorcykeln så öppnar spelet upp sig enormt. Det finns massor att upptäcka i GK3, och långt ifrån allt behöver upptäckas för att klara spelet. Däremot belönar spelet den uppmärksamme. Det ger en känsla av frihet, och ger spelet dessutom ett högt omspelsvärde som är ganska ovanligt för genren. 


Gabriel Knight-serien är alltså en serie oslipade diamanter, med massor att upptäcka för den som tar sig tid att sätta sig in i dem. Det är spel som verkligen inte håller sina spelare i handen, utan tvärtom kräver en hel del av oss. Något den moderna spelaren knappast är särskilt van vid.


Jane Jensens spel har alltid erbjudit något som inga andra spel erbjuder, och det gör hela skillnaden. Vi får väl se om det Kickstarter-finansierade Moebius håller den klass som vi har kommit att förvänta oss av Jensen, men tills det släpps bör ni ta er en titt på hennes tidigare verk. Garbiel Knight: Sins of the Fathers är ett utmärkt ställe att börja på.


Hela Gabriel Knight-serien finns på GOG: GK1, GK2, GK3



Visa nyheten som publikation

“I’m like a dog chasing cars. I wouldn’t know what to do if I caught one…I’d just do things

 
! Anmälj Länk
 
 
lorkan (P30) 
30 jun 2013 09:35
Bra tips! Kommer ihåg att jag spelade ett Gabriel Knight-spel för skitlänge sedan till min kära PC back in 1999/2000 på demo. Vilket kan det varit? Anyway så har jag påbörjat ett game på Gray Matter. Andlig uppföljare?

 
! Anmälj Länk
 
 
Gottfrid (P) 
30 jun 2013 10:22
Utmärkt text, som vanligt.

Lever i musik och dör i spel.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 10:38
lorkan:

Andlig uppföljare?


Nja, delvis. Gray Matter är ju en paranormal thriller, men med en lite mer allvarlig ton och tematik. Moebius är väl däremot tänkt som en andlig uppföljare till GK.

lorkan:

Vilket kan det varit?


Alla tre spelen hade släppts vid det laget. Om det var i 3D och dödligt fult så var det trean. Om det var FMV och dödligt fult så var det tvåan. Om det var pixligt men fint så var det ettan.

Alla tre spelen är spelvärda, även om de två uppföljarna har fler brister och är fulare.

 
! Anmälj Länk
 
 
lorkan (P30) 
30 jun 2013 16:49
Det var trean definitivt! =)

Älskade stämningen i demot. Man kände verkligen att det var på något sätt skräckblandad spänning och romanaktig bokstil över det hela. Kommer ihåg att jag spelade som en tjej men också lite som en kille. Man fick höra ett skrikande barn i början av spelet och då man gick in i ett stort hus.

Tycker dock själv att grafiken var acceptabel på den tiden jag spelade det... kanske inte nu längre dock.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 16:54
lorkan:

Kommer ihåg att jag spelade som en tjej men också lite som en kille.


Ja, precis som i tvåan får man också spela som Gabriel Knights assistent Grace Nakamura.

lorkan:

Man fick höra ett skrikande barn i början av spelet och då man gick in i ett stort hus.


Nu när du säger det så minns jag faktiskt också att det var demo-delen av spelet. Intrigen kretsar kring ett kidnappat barn, och Grace snokar omkring hemma hos en lokal vinodlare som alldeles uppenbarligen har något att dölja.

 
! Anmälj Länk
 
 
lorkan (P30) 
30 jun 2013 16:59
Joakim Kilman:

Nu när du säger det så minns jag faktiskt också att det var demo-delen av spelet. Intrigen kretsar kring ett kidnappat barn, och Grace snokar omkring hemma hos en lokal vinodlare som alldeles uppenbarligen har något att dölja.


Jo precis! Oohh kan de inte föra över Sierraklassikerna till Xbox Live Arcade eller nått? =)

Vill ju spela dom på konsol, desamma gäller Kings Quest och Leisure Suit Larry! ^^

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
30 jun 2013 17:26
Ettan skulle varit intressant att prova. FMV-spel är jag dock allergisk mot och trean ser så bedrövligt ut grafikmässigt att jag inte tror jag hade kunnat se förbi det.

Edit: Pratar i nattmössan nu. Blandade ihop trean med något annat i huvudet. Så hemskt är det inte. Lol.

 

Ändrad: 30 jun 2013 17:27 av , ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 17:27
RocketShoe:

trean ser så bedrövligt ut grafikmässigt att jag inte tror jag hade kunnat se förbi det.



 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 17:27
Lägg märke till att mustaschen är tillverkad av katthår och sirap.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
30 jun 2013 17:29
Haha ja herregud xD

Men som sagt blandade ihop trean med något annat. Det är såklart fult som stryk men värre har jag ändå lyckats ta mig igenom relativt nyligen.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
30 jun 2013 17:30
Bra skrivet med förresten [smile]

 
! Anmälj Länk
 
 
Christoffer Holmbäck (P) 
30 jun 2013 17:31
Är det bara jag som tycker att Gabriel Knight ser ut som Conan O'Brien på första bilden? Sedan blir det mer Miss Marple-looken för att till slut landa i vad som skulle kunna vara Guybrush bror.

Let me tell you about the Shepard.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 17:34
RocketShoe:

Det är såklart fult som stryk men värre har jag ändå lyckats ta mig igenom relativt nyligen.


Spelet har en del att erbjuda om man kan se förbi den risiga ytan (musiken är rätt okej, i alla fall) och det bisarra mustaschpusslet.

Jag har spelat igenom det flera gånger, och förundras varje gång över hur krävande och komplext spelets huvudpussel är - där man söker efter var en skatt är begravd med hjälp av gamla dokument, matematiska formler och myter. Det är väldigt intrikat.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 17:35
Christoffer Holmbäck:

Miss Marple


Hon är sexigare än den där whatshisface-typen.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
30 jun 2013 17:57
Just storyn verkar väldigt intressant. Tycker om när man blandar fakta med myter och sånt. Din text gjorde mig väldigt sugen på att prova spelen (ettan iaf). Finns dom på gog?

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
30 jun 2013 17:57
Dubbelsnubbel

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
30 jun 2013 19:18
RocketShoe:

Finns dom på gog?


Japp! Länk sist i texten.

 
! Anmälj Länk
 
 
Redfoxe (P29) 
30 jun 2013 21:32
Joakim Kilman:

Lägg märke till att mustaschen är tillverkad av katthår och sirap.


Läste om det pusslet....Jeeeeeeesus!

Loadings egna lilla Retro-Räv

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
1 jul 2013 12:59
Började spela Gabriel Knight igår. Insåg att jag kommer nog gilla detta i samma stund som jag plockade upp en burk hårgele. Storyn får direkt hoppa i baksätet och jag börjar fundera på vad man kan tänkas använda en burk hårgele till i ett äventyrspel.

I ett peka & klicka är storyn bara ett bakgrundsbrus i förhållande till spelens pussel. Det är pusslen som gör spelet. Svåra pussel ska det vara, ologiskt till man förstår sig på logiken osv. Sierra FTW!

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
1 jul 2013 13:03
lastninja:

I ett peka & klicka är storyn bara ett bakgrundsbrus i förhållande till spelens pussel. Det är pusslen som gör spelet.


Jag tycker precis tvärtom.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
1 jul 2013 13:14
Joakim Kilman:

I ett peka & klicka är storyn bara ett bakgrundsbrus i förhållande till spelens pussel. Det är pusslen som gör spelet.


Om det är storyn som är i fokus blir pusslen bara ett irrations moment. Antigen gör man ett "Walking Dead" eller ett klassiskt Peka & Klicka. Typ.

Om jag fick bestämma.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
1 jul 2013 13:20
lastninja:

Om det är storyn som är i fokus blir pusslen bara ett irrations moment


Nja. En del av dem blir det - som det bisarra mustaschpusslet i trean. Men många av pusslen handlar ju om att föra intrigen vidare på ett eller annat sätt. Det som gör dem så svåra är att spelet otroligt sällan hintar om vad som bör göras.

Men visst är pusslen allt annat än realistiska. Men i ett deckarmysterie så tycker jag inte att de behöver vara det för att funka.

Pusslen i GK3 handlar väldigt ofta om att lösa ett stort, övergripande skattletarpussel, till exempel. I GK1 handlar mycket om att hitta sätt att dels ta reda på mer om voodoo i allmänhet (vilket är logiskt då Gabriel skriver en bok i ämnet) och om voodoo-morden i synnerhet.

 
! Anmälj Länk
 
 
PC-Spelare (P) 
1 jul 2013 13:27
lastninja:

I ett peka & klicka är storyn bara ett bakgrundsbrus i förhållande till spelens pussel. Det är pusslen som gör spelet. Svåra pussel ska det vara, ologiskt till man förstår sig på logiken osv. Sierra FTW!


Kvalitén på spelets pussel är det klart avgörande iallafall. Det är därför Gabriel Knight 1 är lite för irriterande för min smak, medan Day of the Tentacle är briljant.

Men jag gillade Gabriel Knight 1 ändå. På något sätt föredrar jag irriterande pussel framför att utvecklarna tar bort dem helt för att de inte själva kan göra bra pussel.

Och det är ju rätt skön stämning i spelet också. Rena actionspel kan aldrig uppnå den känslan som sådana här spel lyckas förmedla.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joakim Kilman (P) 
1 jul 2013 13:32
PC-Spelare:

Och det är ju rätt skön stämning i spelet också


Det har en väldigt egen atmosfär. Jag älskar hur Jensen låter New Orleans miljöer och faktiska historia blandas med myter och mysteriegåtor.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Pärlor | Till toppen 1 2 | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.