Ett forum är inget utan sina användare. Det är ett tomt skal, några ettor och nollor på internet.

Du är orsaken till att vi finns.

Därför väljer vi nu att rikta strålkastaren mot dig. I den här intervjuserien presenterar vi er, i tur och ordning. Varje vecka hamnar en loadare i fokus.

Det handlar inte om att man har skrivit mest inlägg, postat de roligaste gif:arna eller bränt av de snitsigaste skämten.

Det handlar om att du är en del av Loading – Sveriges mysigaste spelcommunity.

Säg hej till Ruffles



1. Vad är du för en filur?

Gift 30-plussare som bor söder om söder i Stockholm. Älskar kinesisk mat, Dumle och te. Jag kan lägga 360 högskolepoäng till handlingarna, däribland historia, socialt arbete och kinesiska. Men ju mer jag läser, desto mer inser jag tyvärr hur lite jag vet. 

Stora intressen är samhällsfrågor, historia (framför allt tysk andra världskrigshistoria, så ni kan ju gissa hur min bokhylla ser ut) samt film och spel. Det sistnämnda är mitt överlägset dyraste intresse, och jag samlar flitigt. Samlingen av äldre spel och konsoler växer. Av någon anledning visar min fru inte alls samma entusiasm varje gång jag släpar hem ännu en Dreamcast-konsol eller en ny packe gamla Gamecube-spel. Men jag har i alla fall lyckats få henne att uppskatta Super Monkey Ball. Det ser jag som en liten delseger i jakten på den stora omvändelsen. 

Jag har spelat sedan Master Systems dagar, läste Sega Force och skrattade gott åt deras sågningar av dåliga spel och gliringar åt Nintendo. Sedan dess har speljournalistiken, som väl knappast ens kunde kallas journalistik på den tiden, utvecklats enormt. Och jag har gått från blind fanboy till en spelare som uppskattar spel på alla format. Efter tio år med Xbox kommer jag snart att köpa min första Playstation på lanseringsdagen.

2. Hur hittade du hit till Loading?

Exakt hur minns jag faktiskt inte. Jag ser att det är över tio år sedan jag registrerade mig. Jag var aktiv på två svenska spelforum tidigare, både Loading och Playing, men valde att stanna kvar på Loading då jag upplevde sidan som mer seriös. Tonläget är överlag väldigt bra. Loading har också en koppling till Sveriges bästa speltidning, och därmed även de flesta av de bästa skribenterna i landet. Så jag har blivit kvar och tittar in varje dag. Jag följde Super PLAY ganska slaviskt när det begav sig. Ända tills Tobias Bjarneby lämnade tidningen och startade nytt. Då följde jag med. 

3. Varifrån har du fått ditt användarnamn och vad betyder det?

Det är så oerhört trivialt och har ingenting med spel att göra. Det härstammar ursprungligen från ett familjeskämt på Greklandssemestrarna när jag var barn. Namnet kommer från de enda ätbara chipsen som fanns att tillgå. De hette Ruffles. Min far vägrade att uttala det rätt. (Så det ska därför uttalas Ruff-les, inte med korrekt engelskt uttal!). 

4. Vad brukar du göra på Loading?

Jag tittar inte in för att läsa nyheter. De ser jag oftast först hos NeoGAF. Däremot är det alltid intressant att se reaktionerna och följa de efterföljande diskussionerna. Mest intresserar jag mig egentligen för spelbranschen ur ett marknadsperspektiv. Därav mitt intresse för Nintendos krisande Wii U, exempelvis. Jag finner det fascinerande hur ett företag kan gå från succé till fiasko på så kort tid. Vi har sett detta ske förut – med både Nintendo, Sega, Sony och kanske även Microsoft. Jag tror att arrogans nästan alltid är en bidragande orsak. Det tycks närmast vara en naturlag att framgångsrika företag förr eller senare låter självgodheten föra dem upp i det blå. Kunderna står däremot kvar på marken och är plötsligt inte intresserade längre. 

5. Vilket är ditt bästa spelminne?

Jag har förstås, som de flesta, massor av fina spelminnen. Spelminnen är som små diamanter vi bär inom oss, som ingen utomstående kan se eller fullt ut förstå. För de var inte där. 

Minnen som när jag först klarade slutbossen i Sonic 2 och kände en enorm stolthet. Eller när jag först landsteg på ringvärlden i Halo och ägnade en lång stund åt att bara traska runt, studera barken på träden, gräset på marken och njuta av den majestätiska ringen långt där borta vid horisonten. Eller när jag spelat alldeles för mycket Alan Wake och på min kvällsrunda i skogen såg skuggor överallt. Jag sprang fort den där kvällen.

Ett spelminne som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, och som jag nog kommer att bära med mig som en liten skatt resten av livet, är slutscenen i Shenmue till Dreamcast, som lovade att sagan bara börjat. Jag minns att jag lade ifrån mig handkontrollen, tog ett djupt andetag och tänkte, ordagrant: ”Även om det inte kommer en fortsättning. Får jag vara tacksam för detta äventyr.” 

Men på ett rent personligt plan borde jag egentligen säga: hela fjärde skivan i Shenmue II. När jag färdades längs floden, omgiven av de vackra sockertoppsbergen utanför Guilin, föddes min nyfikenhet för Kina. Jag tog mig till slut dit och blev förälskad i landet. Återvände igen och igen, började plugga kinesiska vid Konfuciusinstitutet på kvällarna, träffade en kinesisk kvinna som blev min fru. Jag har insett att mitt liv nog hade sett helt annorlunda ut om jag inte spelat Shenmue II de där dagarna på mitt studentrum i Uppsala. Det säger en del om livets alla slumpartade händelser. Men, givetvis, också hur mycket som helst om spelet i sig. 

6. Om du fick skapa ett eget spel, hur skulle det se ut?

Det jag framför allt vill se mer av är jordnära berättelser som skildrar människor av kött och blod. Och eftersom jag är väldigt historieintresserad skulle det kunna vara ett realistiskt äventyrsspel som utspelades i en historisk miljö. Ett spel utan massor av dödande och övervåld men med spänning och komplicerade mänskliga relationer. Jag hoppas att spelbranschen är på väg i den riktningen. Jag tycker att utvecklarna ofta gör det väldigt lätt för sig. De fokuserar på tempo, tempo, tempo. 

Många spel hade blivit mycket intressantare om tempot i stället drogs ned en aning, om vi spelare tilläts andas emellanåt och bara utforska, insupa atmosfären. Det är ett (av många) skäl till att jag älskar Shenmue. Det var ett spel som visserligen höll spelaren i handen för mycket men som framför allt visade tilltro till mig att själv få utforska, upptäcka sidospår, ja ibland bara ta en promenad och lyssna på den underbara musiken. 

7. Händer det ofta att dina tänkvärda analyser kring Wii U förväxlas som bitter kritik av hängivna Nintendofans? 

Ja, tyvärr. Delvis får jag nog ta på mig det eftersom jag ibland skriver ned mina egna reflektioner väldigt snabbt och inte alltid tänker på att andra kan uppfatta dem på ett annat sätt än jag. Men jag vill varken reta Nintendofans eller vara någon jobbig glädjedödare. Jag ser dock mig själv som en tämligen rationell person, och när diskussionerna ibland skenar iväg i önsketänkande blir jag kanske en av de där jobbiga jäklarna som kommer med påpekanden. Jag gillar dock diskussionerna!

Gillade du det här? Diskutera det i kommentarerna och, vem vet, snart kanske det är just DU som har ett PM som ligger och väntar...

Loadare i fokus - samlingstråden