Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Loading   Loading IRL   + Ny diskussion
Till botten Visar hela tråden

Loadare i fokus: wousch

skapad 16 nov 2013 11:37 | svar 5 st | visats 67 ggr

 
Silhuett (P) 
16 nov 2013 11:37

Ett forum är inget utan sina användare. Det är ett tomt skal, några ettor och nollor på internet.

Du är orsaken till att vi finns.

Därför väljer vi nu att rikta strålkastaren mot dig. I den här intervjuserien presenterar vi er, i tur och ordning. Varje vecka hamnar en loadare i fokus.

Det handlar inte om att man har skrivit mest inlägg, postat de roligaste gif:arna eller bränt av de snitsigaste skämten.

Det handlar om att du är en del av Loading – Sveriges mysigaste spelcommunity.

Säg hej till wousch



1. Vad är du för en filur?

Jag är en vit heterosexuell man, 25-35 år gammal, skämtar måttligt, drivs av hämndbegär och löser problem med våld. I verkligheten är jag dock bara en värmlänning i exil på Sveriges framsida, en tillfälligt arbetslös metallindustriarbetare som försöker underhålla fler olika intressen än jag har tid och råd med och samtidigt hålla kontakt med vänner, ha ett förhållande och vara en kritisk samhällsmedborgare.

Jag har ett enormt intresse för populärkultur i allmänhet och vad som kanske bäst definieras som "nördkultur" i synnerhet, speciellt då spel i både analog och digital form. Man kan nog säga att jag fyller i nära nog varje kliché i boken för vad som anses vara nördiga intressen, och sysslar jag inte med det nuförtiden så har jag antagligen gjort så under min uppväxt. Jag gillar allt från klassiska bordsrollspel, Arkiv X, amerikanska serietidningar i stil med Preacher och 100 Bullets, filmer från David Lynch, Star Trek, att bygga egna PC-datorer, till att samla på Studio Ghibli-filmer på Blu-ray och försöka få bra deals på retrospel på Tradera. Tidigare i mitt liv har jag även hållit på med saker som Warhammer och Warzone (för er som minns det senare), spelat lite Magic: the Gathering och var i slutet av högstadiet farligt nära att bli Lajvare, något upptäckten av punkmusik och folköl i kombination med ett kompakt ointresse för syslöjd satte stopp för.

Intresset för tv – och datorspel har varit med mig hela livet. Trots att den första stationära konsolen jag ägt var mitt Playstation 3 som jag köpte 2008 (den tjocka med 40 gig hårddisk, den håller än men har numera 250 GB, är dessutom fortfarande tyst som en mus), har jag alltid försökt spela så mycket som möjligt hos vänner och bekanta. Därför har jag inte upplevt alla dom här tv-spels ögonblicken alla andra i min generation upplevde, jag har aldrig klarat Zelda: A link to the past, Final Fantasy VII eller Symphony of the Night. Även fast det var många polare som hade NES och SNES är det ofta rätt svårt att få en åtta eller tioåring att släppa ifrån sig handkontrollen till en jämnårig, så många av de stora klassikerna har jag bara sett över axeln. Istället lirade jag på min Game Boy eller på föräldrarnas Mac (vi var såklart de enda jag ens hade hört talas om som hade en Mac på den tiden), det var inte helt simpelt att förstå hur man skulle göra i spel som Syndicate, Populous eller Civilization, men jag försökte i vart fall så gott jag kunde. Jag kan nog dock fortfarande klara Batman: Return of the Joker på Game Boy på under 10 minuter, och slutsekvenserna från både Metroid 2 och The Legend of Zelda: Links Awakening är så inpräntade i mitt minne att jag kan varenda bildruta utantill efter att ha sett dem oändligt antal gånger. I högstadiet fick vi dock en (för sin tid) rejält kompetent PC hemma, och då tog spelintresset verkligen fart.

Utöver att ta mina nördintressen på allt för stort allvar så gillar jag även emellanåt att brygga min egen öl, en hobby som är betydligt mer praktisk och direkt än spel och kulturkonsumtion, dessutom är det alltid gott med öl. Jag gör också vad jag kan för att verka för arbetssamhällets avskaffande till förmån för planerad egendomsgemenskap, ogillar även därför dumheter så som rasism eller misogyni.

2. Hur hittade du hit till Loading?

Jag har prenumererat på Level från ca 2009, kommer inte ihåg exakt när det var förutom att jag löste in en prenumeration i samband med att Super PLAY gav ut sitt sista nummer, så ända sedan dess har jag ju haft koll på att Loading existerar och vad det är för sida. Jag har haft ett konto här tidigare, men gjorde aldrig så mycket väsen av mig. Varför jag registrerade mig här nu är svårt att säga, det är nog en kombination av att jag har börjat spela oerhört mycket mer än vad jag gjort under tidigare år, bara under 2013 har jag klarat fler spel än vad jag gjort under något enskilt år innan. När jag började ta mitt spelande lite mer seriöst så fick jag även för mig att jag skulle börja testa att skriva om spel, främst för att utveckla mitt skrivande och att fokusera på spel låg närmast till hands. Nu sker majoriteten av mitt bloggande visserligen inte på Loading, men användarbloggarna var i vart fall en god anledning till att jag registrerade mig.

En annan anledning var att jag ansåg att det behövdes en uppryckning i vissa delar av kommentarsfält och forum. Speciellt de trådar som handlade om representation av kvinnor i spel samt hur kvinnliga spelare och deras problem bemöts. Dessa trådar upplevde jag har varit väldigt dominerade av fruktansvärt okunniga och inte sällan direkt illvilliga individer som när dom inte nöjer sig med att förneka förekomsten av ett problem för att de själv inte direkt drabbas av det, och därmed förminska och ogiltigförklara de som upplever ett, i värsta fall hyllar och försvarar förekomsten av negativa stereotyper i spel. Inte sällan följs relativt obehagliga kommentarer i forumen och på nyhetstrådarna av mängder med "tummen upp" och putslustiga animerade gif:ar för att visa uppskattning för det som nyss sagts.

Jag är övertygad om att om Loading inte haft såpass bra och aktiva moderatorer så hade kommentarer och forum sett betydligt värre ut än vad de gör. Just denna aspekt är vad jag anser vara det absolut största problemet med Loading, och en orsak till att jag valde att registrera mig var för att agera motpol till det i den mån jag kan. Spel och spelkultur är för viktigt för mig för att låta samtalet om ett av mina största intressen domineras av åsikter som jag upplever förstör mediet och stänger ute människor, vi förtjänar bättre än så.

3. Varifrån har du fått ditt användarnamn och vad betyder det?

Det betyder ingenting. Det är ljudet av något som snabbt åker förbi, som typ en kula du precis duckat för eller en örfil ögonblicket innan den träffar. Jag vet inte, det var bara något jag kom på för flera år sedan och det har vart med sedan dess. Internet osv.

4. Vad brukar du göra på Loading?

Utöver det jag skrev innan, nämligen skriva långa ilskna utläggningar i trådar som redan håller på att balla ur för att någon som är "trött på genusdiskussionen" på något magiskt sätt alltid lyckas initiera just sådana diskussioner, så håller jag mest koll på nyhetsflödet och på de officiella bloggarna. Loading har flera duktiga skribenter som jag verkligen uppskattar, och det är till stor del på grund av deras reflektioner och analyser som jag hänger på Loading i princip dagligen. Det plus att jag är intresserad av att diskutera spelnyheter och är nyfiken på kommande generations konsoler, samt tycker att de tekniska diskussionerna kring själva hårdvaran vi spelar på kan vara intressant.

Man ska inte heller underskatta mitt behov av att vara en besserwisser och kan därför inte låta bli, även om jag borde, att påpeka när folk kommer med faktafel eller ställer märkliga frågor, måhända ett ocharmigt drag men så är jag heller inte i behov av nya vänner. Att gnälla över Japans havererade spelindustri är också roligt, även fast det kanske inte är så givande, men alltid retar det något fan. Sist men inte minst försöker jag ju blogga, det sker sjukt oregelbundet och majoriteten av vad jag skriver hamnar på min Blogspot och inte på Loading, men det är kul med den direkta responsen från en intresserad publik som man får här så jag kommer antagligen skriva mer i framtiden.

5. Vilket är ditt bästa spelminne?

Oj, det är en väldigt svår fråga.

Det känns som att de starkaste minnena man har alltid är från samma period i livet, någonstans i de tidiga tonåren när alla känslor var tusen gånger mer intensiva än vad de är idag. Då jag under min uppväxt främst var PC-spelare så är ju mina varmaste minnen när jag ser tillbaka oftast från den plattformen. Jag var intresserad av retrospel redan på slutet av 90-talet och spelade mängder med abandonware och emulatorer. De klassiska äventyrsspelen från Lucas Arts ligger enormt varmt om hjärtat med spel som Monkey Island-serien, the Dig och framförallt Grim Fandango (rent objektivt världens bästa spel någonsin). Tillfällen som första gången man klarade Half-Life, den fantastiska filmiska stämningen i det otroligt fula Interstate 76, det bitvis mördande svåra men underbart detaljerade Jagged Alliance 2 och det för sin tid enormt uppslukande Baldurs Gate är alla fortfarande väldigt tydliga i minnet.

Men ska jag välja ut tre separata tillfällen som lyser extra klart så är det inledningen på det andra året i Grim Fandango när Manny går från städare till klubbägare, operascenen i Final Fantasy VI och slutet på Links Awakening till Game Boy. Samtliga dessa har verkligen format mig som spelare.

6. Om du fick skapa ett eget spel, hur skulle det se ut?

För att vara en person som någonstans när en naiv dröm om att arbeta som spelskapare har jag ganska oroväckande få idéer kring just detta. Men någonting jag verkligen är intresserad av är att utforska spelmediet som berättarform med dess helt unika möjligheter för just det. På tok för många spel bygger sitt berättande på en enligt mig förlegad mall där uppdelningen mellan vad man som spelare får interagera med och vad spelet berättar för en är extremt tydlig. För mig personligen nådde detta sin kulmen med The Last Of Us i början av sommaren, ett spel som är otroligt hyllat just för sin berättelse men som jag hade otroligt svårt att engagera mig i just på grund av hur narrativet var uppbyggt. I kontrast till det så föredrar jag helt klart exempelvis Telltales spel där man som spelare hela tiden gör aktiva val som påverkar berättelsen, även fast jag inser begränsningarna i de spelen med och att valen oftast snarare är kosmetiska än verkliga.

Det skulle vara oerhört intressant att vara med och utforska möjligheterna att verkligen utnyttja spelens interaktion för att skapa berättelser. Det finns många spel där det existerar en grym potential som tyvärr sällan förverkligas på grund av allt för stor tilltro till konventioner. Men i mer styrda spel som The Walking Dead och i öppna världar som i Skyrim där en stor del av upplevelsen är att man skapar sina egna motiv och historia kan man verkligen hitta embryon till en berättarform som kan bli verkligt magnifik.

Så skulle jag skapa ett spel skulle jag vilja ha en relativt jordnära historia där eventuella fantastiska element döljs i bakgrunden för att kunna upptäckas successivt, där man har stor frihet att fatta egna beslut och välja relationer och förhållningssätt i sin problemlösning men där val även har konsekvenser i flera led och ingenting är definitivt svart eller vitt. Kanske ett rollspel som fokuserar mer på relationsskapande, utforskande och problemlösning än strid, och som utspelar sig i nutid och kanske innehåller drag av Lovecrafts Cthulhu-mytologi. Det vore något det!

7. Vad tycker du bör utgöra grunden för god speljournalistik?

Hjälp!

Det är ju lätt för mig att sitta på läktarplats och tala om för andra hur dom ska göra sitt jobb. Först och främst vill jag bara påpeka att svensk speljournalistisk i det stora hela (med några betydande undantag) håller väldigt hög klass. Här på Loading och på andra ställen så som Aftonbladet Spela, P3 Spel, Level och Blog 'em up tycker jag det finns många riktigt duktiga skribenter och journalister. Trots det så är jag ändå inte riktigt överens med hur det som kallas speljournalistisk ser, eller kanske främst har sett, ut.

Spelmedia upplever jag drivs främst för och av entusiaster. Kring spelkulturen finns det, enligt mig, en oerhört problematisk subkultur av så kallade "gamers" som inte riktigt existerar i samma utsträckning kring något annat medium. Detta kanske är naturligt och något av en barnsjukdom, folk känner ett behov av att försvara sin kulturkonsumtion då spel i decennier ansetts vara leksaker för barn, och nördkultur generellt har ofta setts snett på. Gamerkulturen har ju sitt ursprung i den bredare nördkulturen där man behövt försvara sitt mediums existensberättigande, men i samband med att tv-spel främst under den senaste generationen blivit väldigt mainstream så anser jag att denna attityd gör betydligt mer skada än nytta.

Av naturliga själ så kommer ju många speljournalister ur just detta sammanhang, och även fast de själva i många fall kanske inte identifierar sig med eller uppmuntrar de attityder som närs i kulturen så måste dom oavsett förhålla sig till den. Att det till det är relativt sällsynt med formellt utbildade journalister inom spelmedia (det kan vara en fördom, men jag skulle bli genuint förvånad om det inte stämmer), där man lär sig oerhört viktiga saker så som källkritik, research och så vidare gör ju att förutsättningarna för ett gott journalistiskt arbete redan där är dåliga. Jag tycker inte det är spelmedias uppgift att försvara spelmediet från yttre kritiker eller agera megafon åt spelutgivarnas PR-byråer, jag tycker inte heller att det är deras uppgift att hålla sig på god fot med defensiva "gamers". Speljournalistikens viktigaste roll anser jag vara att agera kulturkritiker mot en kulturform som man bör ta på lika stort allvar, och kritisera lika hårt, som andra typer av kulturskribenter gör för det de bevakar. Jag anser att en djupare kulturell diskussion om spel behövs där vi vågar vara hårda i vår kritik inte bara av spelen som sådana utan också vad de förmedlar och kommunicerar med dess innehåll. Självklart så ska det även finnas utrymme för produktupplysning som är mer nyanserad än utgivarnas egna reklamkampanjer, men som jag ser det så är det i princip det enda som spelmedia har sysslat med fram till för bara ett par år sedan.

Om spelare, eller "gamers", vill bli tagna på allvar så måste vi börja med att ta oss själva på allvar. Vi måste våga ta diskussionen om spelen till en högre nivå och vi måste våga vara kritiska och behandla spel som en kulturform istället för enbart konsumentprodukter, och jag välkomnar de senaste årens utveckling mot just detta med öppna armar.

Om vi envisas med att reducera spel till enbart underhållning och förströelse så ska vi inte heller bli upprörda när utomstående ser på vårt intresse som enbart vuxna barn som leker med leksaker. Då har vi förtjänat den stämpel vi har och alla fördomar vi får riktade mot oss.

Gillade du det här? Diskutera det i kommentarerna och, vem vet, snart kanske det är just DU som har ett PM som ligger och väntar...

Loadare i fokus - samlingstråden



Visa nyheten som publikation

If only I could, I'd make a deal with God.

 
! Anmälj Länk
 

**** Tråden flyttad från Loading/Nyheter 16 nov 2013 11:50 ****

 
Simon B (P33) 
16 nov 2013 18:26
Du verkar vara en trevlig filur. Kul med en lite djupare syn på spelande och den kulturform som det faktiskt är.

 
! Anmälj Länk
 
 
Licker (P28) 
16 nov 2013 18:32

"Welcome to the internet, where nothing is off limits and your opinion doesn't matter"

 
! Anmälj Länk
 
 
wousch (P) 
17 nov 2013 12:17
Måste rätta mig själv där, jag är i vart fall inte arbetslös längre.

 
! Anmälj Länk
 
 
Ogomatic (P) 
18 nov 2013 02:07
Sjukt trevlig läsning. En fråga, vad brygger du för öl?

 
! Anmälj Länk
 
 
wousch (P) 
18 nov 2013 08:51
Eftersom jag inte har något kylsystem (utöver vanlig kyl och frys i lägenheten) blir det främst olika typer av ale då det är minst komplicerat (att brygga lager är en jävla process). Oftast brukar jag brygga IPA eller brown ale, men nästa batch blir en kryddad julöl.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Loading IRL | Till toppenVisar hela tråden

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.