Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Retro   + Ny diskussion
Till botten 1 2 3 | nästa | sista

Leger vs. Doom 64 (N64)

skapad 11 apr 2016 22:30 | svar 55 st | visats 324 ggr

 
Okänd
11 apr 2016 22:30


Det slutade aldrig där det började, med supersimplistiskt utforskande stöpt i något av ett surrealistiskt nazi-tyskland infekterat av Pac Man-spöken.

Där handlade det aldrig om annat än action, action samt action i allt annat än ett linjärt sammanhang.

Må så vara att väggslickandet i kombination med knapphamrandet inte var den absolut största tjusningen, men direktheten var så het att den fick tangentbord att smälta av friktionen från tangenterna.



Det enda Doom gjorde, egentligen, var att fläska ut niåverna och skapa en aningen större dynamik i nivådesignen. Och stegen därefter, via Duke Nukem 3D vars främsta gimmick var extremsexistisk douche likväl som Quake, som plötsligt var tredimensionellt på riktigt, var egentligen rätt så små.

Ändå kom det någonstans att bli så att detta med utforskande blev sekundärt feta set pieces, ämnade att skapa en ypperligt filmisk känsla. Allt manifesterat i vad som skulle komma att kallas för korridorskjutare.

Det för den ensamme spelaren.

Alternativet?

Onlinebaserade krig i diverse olika former, för flera spelare.



Jag saknar verkligen det simpla, där utforskande och banalt pussellösande samsas med skyhögt tempo och drömmen om speedruns så initialt orimliga att man känner sig som en gud när man fått lite ordning på en nivå... nästan sådär att vad som vid ett första försök tog 30 minuter vid ett tionde försök inte behöver ta mer än någon enstaka minut.

Där finns väl någon form av akilleshäl, med ett evigt rännande fram och tillbaka i jakten på nästa knapp att trycka på för att låsa upp vägen vidare till den gula nyckeln som tillgängliggör ännu en knapp.

Samtidigt är det svårt att förneka att detta eviga rännande fram och tillbaka är vad som får mig att lära mig berörd nivå utan och innan.



Doom 64 är inte Doom.

Det är något klart mer exklusivt än så.

Det är Doom på steroider, med nya nivåer, klart fetare visualer samt en ljudbild det, åtminstone i mitt inte nödvändigtvis verklighetsförankrade minne, klart äldre originalet endast kunde drömma om.

Det är även det första, och än så länge enda, fps till Nintendo 64 jag spelat där kontrollen träffar precis så rätt som behövs för att det skall kännas som att man är i full kontroll över vad man sysslar med så till den grad att det är allt annat än orimligt att tackla det extremhöga tempo spelet bjuder upp till för de som suktar efter sådant.

Kanske säger det inte så mycket, då det endast är Turok 2 jag har färskt i minnet.

Axelknapparna för att strafea, A och B för att växla vapen. Den vänstra gula knappen trycks ned för att springa och den högra för att öppna dörrar och interagera med sådant som går att interagera med.

Att använda sig av styrkorset fungerar ypperligt, då spelet ej är i behov av någon analog kontroll. Z trycker man ned för att avfyra det vapen man för tillfället håller i sina händer.

Jag hade väl en bild i mitt huvud att det inte var tekniskt möjligt att erbjuda något som kändes såhär naturligt med en handkontroll till Nintendo 64, i fps-sammahanhang, men jag hade tydligen fel.

Men det betyder inte att jag inte är öppen för att se exempelvis tidigare påtalade Turok 2 eller Golden Eye 007 eller Quake 2, eller något annat fps jag vänder mig till, visa mig att där finns fler fps till konsolen som kontrolleras lika tight som detta.



Doom 64 är snorsvårt.

På den vanliga svårighetsgraden börjar det redan på nivå åtta bli riktigt jäkla svårt att ta sig fram, och det krävs inte sällan mängder med omspelningar av en nivå för att hitta en strategi som faktiskt fungerar. Dessutom skadar det inte att man lär sig nivåerna och vilka fiender som är att vänta var; Det är inte tal om någon form av quicksave-funktionalitet här, utan endast mellan nivåer får man kod samt ges möjlighet att spara sin progression till ett minneskort.

Inte sällan blir jag fullständigt skogstokig på svårighetsgrader likt den Doom 64 visar upp, men det finns någonting här som gör den så sanslöst tillfredsställande att utamana svårighetsgraden och vinna över den. Varje avklarad nivå känns som en mindre seger, och den känslan räcker mer än väl för att känna ett sug efter att ta sig an nästa nivå och lära sig den utan och innan och göra den till sin egen lilla harmlösa lekplats.



Till min stora förvåning flyter Doom 64 snudd på perfekt med dess 30 bilder i sekunden.

Några suddiga texturer ser man inte skymten av någonstans och även om det inte har ett utseende som vinner över mången grafikteknikhetsande avantgardister, speciellt inte med hänsyn till att samtliga fiender är tvådimensionella och allt annat än ingående animerade, har jag svårt att inte låta mig imponeras bortom alla rimliga gränser.



Det vilar någon sorts metaretro över Doom 64 som får det att trots dess naiva framtoning att kännas mycket fräschare, och mer tidlöst än vad spel till Nintendo 64 normalt sett brukar göra.

Vill tro att det överlag är så att dess simpla upplägg är dess främsta styrka, idag, när det inte behöver bråka med de framåtsträvande samtida upplevelserna.

Där rå action och jakten efter att ta sig till nästa outforskade del av kartan är prioriterat allt vad historieberättande heter. Där hälsa fylls på med hjälp av ett begränsat antal hälsopack utspridda lite här och var på nivåerna och där ammunition utan problem kan ta slut om man inte ransorerar med vad man har tillgängligt.

Lite sådär bakåtsträvande som det visserligen kartlösa och konsolspelsdoftande Gloom till Amiga, som var en Wolfenstein 3D-klon mer så än den Doom-klon som Amiga-ägare suktade efter.

I dagsläget är det dock så mycket lättare att se Gloom som den hysteriska pixelfest det är, med gigantiska fyrkanter av alla världens färger exploderandes över skärmen till tonerna av något av den fetaste action Amigan någonsin haft att erbjuda.

Ja.

Lite så känns det, konceptuellt, även med Doom 64.



Doom 64 kvalar rätt så omgående in på min lista över de bästa spelen jag tagit mig an till Nintendo 64.

Fan.

Det kvalar till och med in på min lista över de genom tiderna roligaste fps av den äldre skolan jag någonsin spelat.




Tidigare delar i Leger vs. Nintendo 64
---------------------------------------------------------------------------------

5 - Doom 64
5 - Glover

4 - Kirby 64: The Crystal Shards
4 - Super Mario 64

2 - Blast Corps

1 - Space Invaders

 

Ändrad: 11 apr 2016 22:57 av , ändrad 4 gånger

! Anmälj Länk
 
 
Danneeeee (P) 
11 apr 2016 22:39
Huh, har velat testa detta ett tag. Men kommer garanterat inte skaffa mig en N64. Ever.
Så jag nöjer mig med att lira igenom de förvånansvärt bra GBA portningarna av 1+2.

Tidigare Danneee

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
11 apr 2016 22:46
Danneeeee:

Huh, har velat testa detta ett tag. Men kommer garanterat inte skaffa mig en N64. Ever.


Möjligen skulle detta kunna vara något för dig att kika på:

https://doom64ex.wordpress.com/about/

(Har ej testat själv, dock.)

EDIT: Okej, ser nu att det krävs en Doom 64-rom för att importera speldata, så ja, inte mycket smidigare än en emulator egentligen. Men en mer PC-anpassad upplevelse med musstyrning och förbättrad grafik kan ju vara trevligt likväl.

 

Ändrad: 12 apr 2016 00:59 av , ändrad 3 gånger

! Anmälj Länk
 
 
Redfoxe (P29) 
11 apr 2016 23:14
Ska defenitivt skaffas till samlingen :D
Fast 50hz kommer bli fucked
[chocked]

Loadings egna lilla Retro-Räv

 
! Anmälj Länk
 
 
Voxbrallan (P30) 
12 apr 2016 00:36
Körde ett par banor nu, och efter lite omflyttande av knappar så får jag hålla med om att det är en bra, om än lite väl mörk, Doom-upplevelse. Nervigt faktiskt.

"Att tänka sig för innan man skriver är som att torka sig i arslet innan man skiter"

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
12 apr 2016 00:56
(Senaste versionen av Doom 64 EX funkar ypperligt i Wine. För dom som kör OS X eller Linux, då.)

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
12 apr 2016 06:04
Mm, det är nästan trasigt mörkt om man inte drar upp brightness i inställningarna till max. Och så är det mer Quake än Doom rent miljömässigt (men det stör mig inte).

 
! Anmälj Länk
 
 
Skrotbert (P) 
12 apr 2016 07:52
Jag är osäker på om det här är något för mig, men väldigt kul att det gjorts ett så grymt Doom-spel till N64.

Jag har något minne av att jag spelat ett Hexen till konsolen, för övrigt. Fasen vet om det var skoj, dock.

 
! Anmälj Länk
 
 
_mfm_ (P) 
12 apr 2016 08:09
Doom 64 påminner mig ganska mycket om när jag spelade igenom alla fem episoderna av Heretic: Shadow of the Serpent Riders på 90-talet på PC (och det är positivt).

Hexen som spel är väl också rätt bra, möjligtvis är N64-porten inte lika bra som på PC, har för mig det. Har sett några recensioner men svårt att veta om de inte förstår Hexen eller har problem med portningen.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
12 apr 2016 09:31
Har Hexen väntandes på mig, så det skall bli mycket kul att se hur det står sig. DOS-versionen är ett av mina favoritspel till formatet, så de skall ju verkligen ha fuckat upp N64-versionen om det skall kännas sunkigt.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
12 apr 2016 23:15
Legerdemain:

Nintendo 64


Är det en amerikansk enhet du spelar på förresten?

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
12 apr 2016 23:37
Japansk, tror jag. Den tar både japanska och amerikanska spel.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
12 apr 2016 23:46
Legerdemain:

Den tar både japanska och amerikanska spel.


Sweet! Med någon form av moddning då eller?

Vad använder du för strömadapter om man får fråga?

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 00:18
Vet ej om konsolen är moddad. Kör med vanlig europeisk strömadapter.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 00:23
Legerdemain:

Vet ej om konsolen är moddad.


Kanske inte moddad som i moddning av kretskort, men tänkte om det gjorts något med kassettluckan/hålet för att US-kassetterna ska passa eller så.

Legerdemain:

Kör med vanlig europeisk strömadapter.


Aha, det går alltså. Gött.

Tack för svar!

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 00:41
Hittade följande:

info:

You can't pop a game in and instantly play, but the regional lockout is only physical. You'd have to remove the plastic tabs that are inside the cartridge slot. An American N64 has the plastic tabs in the corners, while the Japanese N64 has them farther in, not unlike the tabs in a Super Nintendo.


 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
13 apr 2016 01:01
Jag drog igenom spelet genom Doom 64 EX för inte så länge sedan. Spelade på svårighetsgraden som är ekvivalent med Ultra-Violence. Hjälpte att jag i den versionen kunde spara när jag ville. Bra spel är det. Den hemliga utgången på första banan är ju dock en av de elakaste hemligheterna att försöka hitta i hela Dooms historia.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 08:01
Japp, det stämmer att det är gjort något med plasten under luckan.

Och, gällande första nivån extremhemliga alernativa utgång...

[love]

 
! Anmälj Länk
 
 
_mfm_ (P) 
13 apr 2016 08:07
Legerdemain:

Vet ej om konsolen är moddad.


Om du inte kör komposit eller S-video så är den i alla fall RGB-moddad.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 10:15
Kör med vanlig kompositscart.

 
! Anmälj Länk
 
 
GeckoYamori (P31) 
13 apr 2016 13:20
_mfm_:

Doom 64 påminner mig ganska mycket om när jag spelade igenom alla fem episoderna av Heretic: Shadow of the Serpent Riders på 90-talet på PC (och det är positivt).


Hexen har jag aldrig orkat klara. Nivådesignen är alldeles för dryg. Upplägget är olinjärt/metroid-aktigt, men det gör ett hiskeligt dåligt jobb att kommunicera detta. Man tar sig genom en hel map och drar i en spak. Tydligen ska den spaken förändra något i hub-världen, men det finns ingen text eller nåt som säger detta, och eftersom man inte förväntar sig sådant i ett sånt typ av spel antar man att det bara ändrat något i själva nivån man befinner sig i, så då springer man omkring och letar i all oändlighet.

Den som tar, han har.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
13 apr 2016 13:50
Första hubben i Hexen är den klart mest frustrerande, det är ett jävla hattande fram och tillbaka och leta efter vad som har öppnats. Det blir lite bättre sen.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Spiritual_Chaos (P) 
13 apr 2016 14:35
Har pratat om att köpa om detta spelet sen 1997.

När vi fick vår Nintendo 64 på julafton var alla spel på Lekia slut så mamma fick låna med sig "MRC Rally" som vi skulle få bytt mot ett annat senare när de fick in fler.

Vi bytte det mot Doom 64. Vet inte varför men vi lämnade tillbaka Doom 64 nästan med en gång i utbyte mot Mario 64. Minns inte varför.

Men sen dess har jag velat spela om det. För jag ser inte hur det skulle kunna vara dåligt.

"Du, om något, är den drygaste människan på hela forumet. Glider runt med din översittar-attityd och leker allan"

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 14:40
En gång när jag var ung och dum stod jag i en liten spelaffär och valde mellan Body Harvest och just Doom 64 (som båda reades ut). Efter lång tvekan valde jag det förstnämnda... [cry]

Men så här i efterhand är jag kanske ändå lite tacksam för att jag aldrig fick uppleva PAL-versionen.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
13 apr 2016 14:48
Nivå 16, Blood Keep.

Så jävla jävlig nivå. Alla dessa fällor. Höjdpunkten är verkligen när man suttit som på nålar, förstår att man är vid slutet och precis andas ut för att man lyckats dräpa alla fiender... bara för att se golvet man står på sänkas, ned i lava, som man sedan inte kan ta sig upp ifrån.

Satan så jävla sur jag blev.

Tvungen att andas lite innan jag tar mig an nivån igen... men nu finns det inget kvar mellan mig och nästa nivå, som jag inte är förberedd på.

[love]

Att köra på lättaste, istället på vanliga svårighetsgraden, är för övrigt en perfekt uppvärmning inför vad som väntar på högre svårighetsgrader. Det är inte som att det råder brist på intensitet oavsett.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Retro | Till toppen 1 2 3 | nästa | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.