Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Multi   + Ny diskussion
Till botten första | föregående | 1 ... 16 17 18 19 20 ... 26 | nästa | sista

Vi spelar och diskuterar Sonic

skapad 25 aug 2016 18:34 | svar 633 st | visats 3134 ggr

 
Tobias Söderlund (P) 
6 sep 2017 00:02
Samma spel, men saker som stör på MS blir till ohanterbara på den lilla GG-skärmen med än mindre man ser av nivåerna.

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
6 sep 2017 13:10

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Bleatlessness (P31) 
6 sep 2017 20:48
Har nu tagit mig ett varv i Sonic Mania. (Med Sonic förstås).

Till att börja med så kan Whitehead sin Sonic. Allt från kontroll och fysik till grafikstil inklusive saturnifiering är perfekt. Även musikremixarna är ofta grymma.

På den positiva sidan är det nostalgiflirt deluxe. Inklusive hela set pieces från gamla banor som man kan så hårt utantill. Mängden detaljer och referenser är absurd. Även många av twisterna, speciellt på bossarna är helt underbara. Dold text: Som den omvända Hydrocity-bossen.
:D


På den negativa sidan är att det är lite för likt. Visst, det gör det medvetet, men det känns lite som en best of-skiva nästan utan identitet. Det väger upp för det i andra aspekter, men känslan finns ofta där.

Mest negativt för mig personligen är att det lutar sig för mycket mot Sonic CD och för lite mot Sonic 3 & Knuckles. Ja lugn, jag vet. Extremt stora delar av spelet kommer från S3&K. Låt mig förklara.

Sonic CD är ett jäkligt rörigt spel, ändå från estetiken till nivådesignen. Så där 90-talscrazy som bara inte funkar för precision. (Bara det att det ibland är svårt att skilja förgrund från bakgrund i CD, ett problem inte de andra Mega Drive-spelen eller Mania har.) Jag har inget emot att tas på en åktur då Sonic mycket handlar om sensation. Men när den består av att åka fram och tillbaka i rör(liknande) system mestadels utan kontroll har jag inte roligt.

Den andra delen av rörigheten är att Mania använder Phantom Rubys tid- och rumförvrängande förmåga för att göra ett helt tematiskt osammanhängande spel. Jag tycker att en av de största styrkorna i S3&K är hur det hänger ihop mer än föregående spel, med (om än ibland krystade) övergångar mellan banorna och en minimal men effektivt berättad historia (jag var 8 år, ok?).

Även om Sonic Adventure fallerar väldigt hårt i utförandet tycker jag personligen att serien var på väg åt rätt håll. Nej, tänk inte Sonic '06, tänk Uncharted. Ett sensationsdrivet spel med en sammanhängande bakgrundshistoria. Ingen har klagat på att det senare har en handling eller fler karaktärer än protagonist - antagonist. Varför? För att det är bra gjort. Det är där skon klämmer.

Så vad har Sonic Adventure med Mania att göra? Om vi behandlar Mania som det Saturn-spel vi aldrig fick, vilket de grova 3D-elementen antyder att Whitehead & co anspelar på, så skulle det vara en vidareutveckling av S3&K. Som bevisat av att nästa "riktiga" spel i serien var det.

Nåväl. Det är svårt att jämföra en 25 år lång relation med ett par timmar. Jag behöver återvända och bilda mig en stabilare bild. En stor eloge till vad Whitehead gjort och att Sega lät honom göra det!

 
! Anmälj Länk
 
 
Magnus Virdeborn (P30) 
6 sep 2017 22:37
Lirat lite Sonic & All-Stars Racing Transformed till Vita idag. Jag älskar spelet till PS3. Måste dock säga att även om det är riktigt kul överlag även till Vita, så är det stundvis väldigt orättvist. Det är ganska många gånger nu som jag drabbats av ganska stora dippar gällande bilduppdateringen och av någon anledning stannar det mitt fordon medan all AI inte verkar ha några problem att bara blåsa om mig då. Tråkigt.

I am sorry I have to leave you, but I must buy a hat.

 
! Anmälj Länk
 
 
NicolausCamp (P35) 
6 sep 2017 22:40
Magnus Virdeborn:

Tråkigt.


Den typen av spel mår verkligen absolut bäst av 60 FPS, och om jag inte är helt ute och cyklar är PC-versionen den enda som uppfyller det.
Testade demot av 3DS-versionen och den var sanslöst dåligt optimerad. Spelet fryser liksom till ibland i någon bråkdels sekund, vilket är otroligt irriterande, och några stabila 30 FPS är det inte tal om heller.
Nä, där är det PC som gäller för min del!

People say nothing's impossible, but I do nothing everyday.

 
! Anmälj Länk
 
 
Magnus Virdeborn (P30) 
6 sep 2017 22:42
NicolausCamp:

Nä, där är det PC som gäller för min del!


Konsolversionerna är också väldigt bra med stadiga 30 fps.

Vita-versionen är stadig för det mesta, men ibland hackar det till. Och jag tycker att den här porten har ett sjuhelsikes rubber band AI som inte finns in PS3-versionen.

I am sorry I have to leave you, but I must buy a hat.

 
! Anmälj Länk
 
 
NicolausCamp (P35) 
6 sep 2017 22:45
Magnus Virdeborn:

stadiga 30 fps.


Jo, men som sagt, på min PC får jag det att flyta på i det dubbla, vilket inte ger mig någon anledning att spela på ett annat sätt. Det är dessutom ganska så väloptimerat så en behöver inte en speciellt kraftfull dator (som min) för att uppnå den hastigheten. [smile]

People say nothing's impossible, but I do nothing everyday.

 
! Anmälj Länk
 
 
Bleatlessness (P31) 
7 sep 2017 19:43

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
9 sep 2017 02:55


Det är sent, jag gör en återbedömning sedan om det här är lika roligt när jag vaknar imorgon.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
9 sep 2017 08:25
[bigsmile]

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
NicolausCamp (P35) 
13 sep 2017 17:36
Nytt mobilspel baserat på Sonic Forces... tydligen...

People say nothing's impossible, but I do nothing everyday.

 
! Anmälj Länk
 
 
Redfoxe (P29) 
13 sep 2017 17:41
Sonic Racing med Clash Royale kistor och kort system

Uj..

Loadings egna lilla Retro-Räv

 
! Anmälj Länk
 
 
Bleatlessness (P31) 
13 sep 2017 17:51
Har kört runda 2 med endast Sonic. Glömde ta bort Tails första gången, och AI-Tails är originaltroget irriterande. [bigsmile]

Spelade också en halvtimme Freedom Planet efteråt för att jämföra. Nu är Sonic Mania det ultimata tribute-spelet, så de kunde inte ha frångått formeln allt för mycket. Jag tror också det var rätt val för att snärja retrorävarna. Förändring kan introduceras senare. Men det jag inser är hur mycket jag uppskattar vad Freedom Planet gör för att utöka (och förändra) konceptet som Sonic har. Det finns en handling, och även om den är trivial så får jag en starkare koppling till karaktärerna än om de var generiska avatarer.

Kontroller och mekanik är också betydligt mer avancerad, för att för den delen fortfarande vara lättillgängliga. Det ger ett annat djup till spelet där Sonic blir enformigt. Däremot inte sagt att man inte skulle kunna göra betydligt roligare plattformssegment med fysikmotorn Sonic har. Nästan Portal-esque pussel med vinklade väggar, etc. Vad jag hittat finns det ett (!) sådant hopp i Sonic Mania (Lava Reef Zone Act 1), och det har ingen som helst risk inblandad.

Överlag känns det som att Freedom Planet också har influenser av Mega Man Zero / ZX, vilket också råkar vara några av mina absoluta favoritspel. (Och ja, jag vet att framförallt ZX har brister.)

Efter den succé Sonic Mania verkar blivit kan jag inte se annat än Sega ge grönt ljus för en uppföljare och lite friare tyglar till Whitehead & Co som verkligen visat att de vet vad de sysslar med.

 
! Anmälj Länk
 
 
arneankann (P) 
14 sep 2017 14:30
NicolausCamp:

Nytt mobilspel baserat på Sonic Forces... tydligen...


Mobilspelen suger verkligen. Inte orkat testa dem mer än typ 10 minuter.

 
! Anmälj Länk
 
 
Bleatlessness (P31) 
16 sep 2017 11:05
Kände mig tvungen att ge Sonic CD en ny chans. Förra gången var på riktig hårdvara, men till en platt-TV, vilket gav både dålig bild och input lag. Nu blev det Whiteheads version på Steam.

Skarpare grafik hjälpte förstås med tydligheten, men grafiken är fortfarande rörig. Ja, hela spelet är rörigt. Nivådesignen, koncepten, allt. Det har inte höjts i mina ögon, utan förblir en förvirrad uppföljare till Sonic 1 som inte förstår Sonic. De har tagit typ allt som var dåligt i Sonic 1 (grafisk design från Spring Yard Zone exempelvis) och till skillnad från Sonic 2 som tightade till konceptet har de gjort det flummigare.

Någon får gärna förklara vad de ser i Sonic CD, för jag ser det inte. Whitehead gillar det så mycket att han gjorde en definitiv version och inkluderade många delar av det i Sonic Mania. Så som de oregerliga studssegmenten från Whacky Workbench eller de bokstavligen röriga tubsegmenten från Stardust Speedway. De är åtminstone inte lika prominenta.

Det finns väl två saker jag kan säga positivt om Sonic CD. Det finns en del bra musik (vilket ofta gäller även de sämsta Sonic), samt har en av de snyggaste boxarna:



Metal Sonic gör mig dock lite bitter då han oftast prioriteras över den mycket coolare Mecha Sonic.



Metal Sonic från CD är åtminstone coolare än motsvarigheten i Sonic 2.


 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
16 sep 2017 12:48
Sonic CD är antagligen ett av de mest polariserande Sonic-spelen, jag är väldigt på staketet med hur mycket jag egentligen tycker om det när man måste ta allting till åtanke.

Grundidén är lockande, det är första Sonic på steroider. Banorna är massiva med mycket utrymme, Sonic har mer förmågor för att komma upp i fart snabbt, det finns en spännande tidsreseaspekt som gör att varje bana kommer i fyra olika varianter, bonusbanorna är roliga och hanterbara, bossarna är väldigt varierade, etc.
I praktiken blir det att Sonic flyger omkring mycket, det är svårt att hantera och ha bra koll på banorna. Det är speciellt viktigt när man försöker klara spelet till hundra procent, då man måste färdas till dåtiden i varje bana för att förstöra en maskin som skapar robotfiender. Det finns till och med en extra liten maskin som stoppar smådjur från att skutta omkring.

Det här är den bit av Sonic CD jag framförallt inte gillar, eftersom spelaren ges noll ledtråd om hur det här ska göras eller att det ens kan göras. Det blir aldrig lättare av att man vet, det är svårt att ta sig till det förflutna, att det ens finns en framtidsbana är en stor platsslösare eller bara förlorad potential eftersom det inte finns någonting alls att göra där.
Det kräver att man måste få tag på en Past-skylt som kommer ge en ett enda försök att komma upp i hög hastighet och hålla den tillräckligt länge för att således färdas bakåt i tiden i inspiration av Einsteins relativitetsteori och Deloreanens hastighetskrav.
Väl i dåtiden behöver spelaren hitta den eftersökta maskinen, som är gömd någonstans på banan. Problemet dyker här upp av att banorna som tidigare nämnt är massiva, men främst att Sonic är en figur som inte är designad för utforskning. Det blir ofta ett litet pussel i sig att bara lista ut hur man ska ta sig till maskinen, på vissa banor är det mer eller mindre omöjligt om man tagit sig för långt in i dem. Den uppdaterade nyversionen lägger till Tails, som är ett starkt bevis på att mycket problem ligger i Sonic, det här är den enda version av spelet jag kunnat klara hundra procent för att Tails flygförmåga är ovärderligt hjälpsam.
Det är i överlag en situation som är för specifik och fylld med för mycket frustration med saker som kan gå fel. Jag slutar alltid upp med en karta framför mig, men finner det ändå svårt att lyckas med målet.

Allt det här i åtanke, dock. Testa att skita i det. Det är kanske inte helt utvecklarnas avsikt, men jag finner spelet otroligt mycket mer underhållande när jag bara fokuserar på att ta mig till slutet av varje bana med 50 ringar så jag kan klara bonusbanorna.
Det är den här kontrasten som gör mig så kluven. Det invecklade blinda utforskandet är onekligen en del av spelet, men det går att ignorera, så jag vet att jag måste ta det i åtanke, även fast det inte är obligatoriskt.

Som ren upplevelse är det ett intressant sidospår från de traditionella tre numrerade spelen, som expanderar det första spelet i en helt annan riktning än Sonic the Hedgehog 2. CD ville vara mer öppet där 2 ville vara mer linjärt, CD tyckte det var roligare att studsa runt än att springa fort, 2 ville bara komma från A till B på snabbast tid. Det är helt olika designfilosofier, jag tycker det är klart märkbart att CD utvecklades i Japan och 2 i USA.
Jag tycker CD är ett roligare paket. Den visuella estetiken är helt bananas 90-tal, märkbart mer japansk och Sega utan restriktioner, men det är charmigt. Att spelet via lokaliseringar fick dubbel uppsättning musik gör det antagligen som kollektiv insats till det Sonic-spel med den bästa musiken.
Animationen i introduktionen och eftertexterna är jätteball.
Jag gillar det vaga narrativet som märks av när man reser i tiden, världarna eskalerar i industrialisering där den bra och dåliga framtiden visar finurligt miljötänk utan att vara helt i ansiktet på spelaren.
Likväl att spelaren får en morot med att rädda Amy från Metal Sonic, jag gillar att spelaren får se kidnappningen själv, och att det i det stora bara är ett sidospår från att stoppa Robotnik. Jag älskar designerna på de här nya karaktärerna, Amy speciellt har jag lite för lätt att köpa merch av, och det finns några spår av henne i min egen figur Kiki, det är synd att de gav henne en kraftig nedgradering i Adventure-spelen. Metal Sonic är på sitt håll också den bästa robotkopian av Sonic. Strömlinjeformad design och dynamiskt rörelsemönster, notera hur Metal Sonic gör sitt hånfulla fingerviftande mot Sonic innan deras konfrontation. Det känns som den bästa kontringen till Sonic, figuren är handlingskraftig och besegras via en springtävling.
I jämförelse känns motsvarigheterna i 2 och 3 mest klumpiga och amerikanskt överdesignade, de är stora och tunga, de dyker upp från ingenstans i en konfrontation som mest handlar om att de rullar och hoppar lite fram och tillbaka. Det är helt oinspirerat.

En slutgiltig aspekt i varför Sonic CD har den status den har tror jag kan vara för att spelet en lång tid var rätt otillgängligt. Det var inte de flesta som hade en Mega CD att spela spelet på, och det uteblev från både Sonic Jam och Sonic Mega Collection. Utöver en snart utgången PC-portning gick det inte att få tag på Sonic CD förrän Sonic Gems Collection. Jag minns att jag köpte den samlingen nästan bara för Sonic CD, det hade fått en nästan mytisk status för mig innan dess. De som haft möjlighet att spela innan hade hyllat det som det onekligen bästa Sonic-spelet, jag insåg snart att så kanske inte riktigt var fallet, men över åren har det ändå växt på mig samtidigt som jag fått mer insikt i dess dåliga punkter.
På något vis har det blivit att Sonic CD är det Sonic-spel jag börjar sätta mig och spela spontant mest. Jag tror det främst beror på att det är så eget, och att det ger ett alternativ från att bara springa fort.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
16 sep 2017 12:51
Det där blev mycket längre än väntat, jag hade tydligen rätt mycket att säga om Sonic CD.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Alianger  
16 sep 2017 13:51
Sonic 2 HD är tebax:


Edit:
Stämmer ju generellt att tvåan handlar mer om fart, men det har samtidigt vilopausen sky chase, studsfesten casino night och de mer labyrintiska chemical plant (om man vill) och oil ocean. Hill top har lite mellantempo om man vill ta sig högst upp och metropolis kräver en massa memorisering för att hålla flytet uppe. Tycker S2 har bäst mix av olika stilar i slutändan.

S3&K tycker jag gör utforskandet bättre än CD överlag, även om det inte är helt perfekt där heller och jag är inget direkt fan av blue sphere så det blir svårt att motivera mig själv till att utforska hela spelet igenom.

 

Ändrad: 16 sep 2017 14:25 av Alianger, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
Redfoxe (P29) 
16 sep 2017 14:37
Är lite rädd för att starta Sega CD. hela Future/past grejjen verkar bara mest jobbig i mina ögon.

Men får väl bara köra på och strunta i det :D

Loadings egna lilla Retro-Räv

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
16 sep 2017 14:57
Redfoxe:

Är lite rädd för att starta Sega CD. hela Future/past grejjen verkar bara mest jobbig i mina ögon.

Men får väl bara köra på och strunta i det :D


Min rekommendation är att strunta i att försöka göra en bra framtid, det blir bara för mycket frustration.
Att ta alla maränger är däremot rätt raktfram, du behöver bara ha minst 50 ringar när du kommer i mål på en bana.

Vilken version är det du har tillgänglig? Christian Whitehead-versionen är helt klart att föredra.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Redfoxe (P29) 
16 sep 2017 15:25
Har Ps3 versionen.

Loadings egna lilla Retro-Räv

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
16 sep 2017 16:10
Redfoxe:

Har Ps3 versionen.


Det är den nya fräscha.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Bleatlessness (P31) 
16 sep 2017 17:22
Fröken Keke:

Sonic CD


Tack för en wall of text. Det är mycket mer givande att diskutera på djupet än med oneliners. :)

Jag spelade CD båda gångerna utan ambition att få varken bra framtid eller alla smar... time stones. Kan inte tänka mig spelet blir speciellt mycket roligare att finkamma efter dåtidsskyltar och sedan maskinen. Tanken bakom hastighet som trigger för tidsresor är utmärkt givet Sonic, men nivådesignen gör i princip allt för att hindra dig. Det är också väldigt oklart exakt vad man behöver göra. Ett tidsenligt meme som förklarar CD:



Sonic 1 däremot tycker jag lyfts rejält om man satsar på att ta alla smaragder. Inte på de ganska jobbiga specialbanorna (även om jag får hålla med om en av dina tidigare kommentarer att de åtminstone kapitaliserar på spelets grundmekanik), utan för att ta sig i mål med 50 ringar kräver att du tar spelet på mycket större allvar. Det ligger ett tidigare utlägg om det här från mig någonstans på Loading.

Skulle kanske kunna tänka mig spela om CD för alla smaragder, eller åtminstone påbörja en sån runda och se om det blir bättre. Jag har dock lite svårt att tro det, då spelet är ganska mediokert i grunden. Utvecklare utan fingertoppskänsla eller möjligtvis slipsar som skrek på dem.

Specialbanorna i CD kan jag däremot inte hålla med om att de är roliga och hanterbara. Mania visar att konceptet kan göras rätt, men i CD är det otroligt svårt att avgöra var ett UFO är.

Sen har jag inget emot att visa spel gör saker annorlunda. Jag efterlyste till och med det i posten ovanför där jag gav cred till Freedom Planet. Jag tycker bara inte att CD funkar. Lite som att Adventure faller inte på sitt grundkoncept, utan genomförandet. (Det förlåter dock inte Big the Cat...)

Metal Sonic kan jag ge att han är den som har mest personlighet. Sättet han presenteras på i spelet är däremot väldigt underväldigande. Han är liten. Animationerna är stela. Han känns varken snabb eller skräckinjagande. Både Silver Sonic (2) och Mecha Sonic (3&K) har betydligt mer pondus. Den tyngd du klagar på gillar jag skarpt. Däremot är de mycket riktigt inte alls lika välintegrerade i spelet. Metal Sonics pondus skulle dock gå att fixa med bättre animationer, attackmönster, etc.

Sist men definitivt inte minst är CDs legendariska status. Jag var själv en av de som trånade utan en Mega CD, och sedan hade för dåligt internet för att kunna ladda ner och emulera det. Undrar om inte vissa behöver försvara pengarna de lade på en Mega CD med att spelet faktiskt var bra.

Det är givande att diskutera. Dessvärre har jag svårt att se att jag någonsin kommer uppskatta CD.

Alianger:

Sonic 2 HD är tebax:


Ser mycket bättre ut! En tidigare version kändes väldigt... amatörmässig. Den här har riktigt bra animationer och bra "uppskalning". Jag skulle kunna köpa det om det var officiellt.

 
! Anmälj Länk
 
 
NicolausCamp (P35) 
16 sep 2017 18:17
Alianger:

Sonic 2 HD är tebax:


Det där ser riktigt fint ut! Ska testa demot den 30:e! [smile]

People say nothing's impossible, but I do nothing everyday.

 
! Anmälj Länk
 
 
arneankann (P) 
23 sep 2017 18:52
Spelar Sonic & Knuckles igen och kommer ihåg varför jag slutade. Flying Battery Zone är så jävla dålig.... Gör mig mindre pepp på Mania att den är med.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Multi | Till toppenförsta | föregående | 1 ... 16 17 18 19 20 ... 26 | nästa | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.