Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Recensioner   + Ny diskussion
Till botten Visar hela tråden

Robert Larsson recenserar Ashes of Ariandel till Dark Souls 3

skapad 29 okt 2016 08:47 | svar 20 st | visats 131 ggr

 
Oskar Skog (P) 
29 okt 2016 08:47

DARK SOULS 3: ASHES OF ARIANDEL
(PS4 (testat), Xbox One, Windows)
Robert Larsson


From Software har haft en pågående tradition nu att leverera fullständigt superba expansioner till sin numera legendariska Dark Souls-serie. Artorias of the Abyss och The Lost Crowns (samt The Old Hunters, om man nu räknar Bloodborne som ett Souls-spel) utgjorde en klar förbättring till sina respektive förlagor, genom att addera ett rikt och signifikant material som tog spelen till nya höjder. Tyvärr bryter nu företaget den här fina seden med att släppa Ashes of Ariandel, det nya innehållet till Dark Souls 3.


Jag skulle inte säga att Ashes of Ariandel är direkt dåligt. Det är fortfarande Dark Souls i allt vad det innebär. Däremot trampar det på i en ganska trött och inspirationslös inriktning, där känslan av att man sett allting förut gör sig ständigt påmind. Trean led till stor del av detta också och Ashes of Ariandel gör inget för att förbättra det intrycket. När resan väl var över kände jag mest bara att det varit en axelryckning, och långt ifrån dem fantasifulla och kreativa expansionerna som vi har sett förut till serien.


Ashes of Ariandel bygger en stor del av sin handling och atmosfär på en av dem mest fascinerande banorna i ettan, The Painted World of Ariamis. Här sugs vi dock in i en ny målning som tillhör Ariandel, men det finns gott om referenser till Ariamis och hela det området, främst när det kommer till det estetiska. From Software målar här upp ett väldigt läckert vinterlandskap, där gnistrande pudersnö och okända faror lurar i varje hörn. Det grafiska hoppet som gjorts med den nya hårdvaran har bara gjort det här spelet gott, och det bidrar till en otrolig atmosfär när man vandrar i den djupaste snön med en piskande vind i ansiktet. Det finns också en hel del spektakulära vyer att bevittna i den här expansionen.


Trots sin relativt kort längd så är det ändå imponerande hur många nya och varierande fiendetyper som From Software har lyckats trycka in här. Jag får slåss mot allt från gigantiska vargar och hotfulla träd till yxsvingande riddare och läskiga flygfän. Miljömässigt är det dock inte lika varierat, och snö och åter snö är det som står på menyn.


Jag är också lite tudelad till nivådesignen. Första området lämnar en lite besk eftersmak där man mest går runt i en stor cirkel och försöker jaga bort vargar som attackerar i flock. Sikten är bristande på grund av snöstormar och det utmynnar i en del frustration när stora mobs överbemannar en. De smarta genvägarna är färre än vanligt, och det mesta tuffar på i ett ganska så rakt spår. Visserligen är det ganska öppet och stort, men det finns ändå inte speciellt mycket som känns värt att utforska.


I det andra området höjs dock kvalitén avsevärt när man vandrar rakt in i en gammal övergiven by och man måste gå igenom murkna och mögliga tegelhus för att komma vidare. Man klättrar upp på hustaken och vidare ner till gamla svampiga träskstigar, och den där dystra och lite deprimerande känslan som Dark Souls så elegant lyckas frammana är ständigt närvarande. Här finns också en av dem farligaste fienderna, och är man inte uppmärksam så strimlar han en ganska så omgående. Hela området påminner en hel del om Oolacile Township från Artorias of the Abyss. Det är imponerande också hur From Software använder sig av vertikalitet och vandringen man befinner sig på går i ständiga upp och nergångar, från att man står på det högsta tornet och blickar ut mot ett vackert kapell till att man traskar på krokiga trädgrenar som går ända ner till djupet av målningen.


Det sista som kvarstår är bossarna och i Ashes of Ariandel är det tyvärr magert på det innehållet. Det finns två bossar, en obligatorisk och en valfri, men jag skulle säga att den valfria inte är så mycket av en boss, som i en fajt mot två i regel vanliga fiender. Det är inte mycket till kamp dessa två bjuder upp till heller utan det är över ganska så fort. I mitt tycke är det två av dem mest tandlösa bossar jag stött på i serien, och då finns det ändå ett par att välja mellan. En stor besvikelse då jag hoppades att bossmötena skulle skaka lite mer liv i den här expansionen.


I övrigt finns det inte så mycket att hämta här, bortsett från ett par nya vapen, magier och rustningar, av vilka jag inte heller fann något som helst nöje i. För PvP-entusiaster finns det säkerligen en hel del nöje att hämta här då Ashes of Ariandel introducerar en arena för multiplayer. Här går det utmana varandra i flera olika konstellationer, i allt från respektfulla 1v1-dueller, till helgalna bataljer där alla slåss mot alla. För mig som spelar Souls för singeläventyret fann jag detta föga intressant, och tappade snabbt intresset efter bara några matcher. Men som sagt, för er som är intresserade av PvP är detta säkert en höjdare som ger spelet en mycket större livslängd.


Det märks att ideerna tryter för Ashes of Ariandel är den svagaste expansionen hittills som From Software har släppt. Jag hittade inget i det som förhöjde upplevelsen på något sätt, inget som bidrog till den övergripande helheten av själva huvudspelet. De övertydliga referenserna och fanservicen till ettan fortsätter även här, och det är inget jag är direkt överförtjust i då de tar bort en del av mystiken och gör det svårare för spelet att stå på egna ben. Det är planerat att komma en till expansion tidigt 2017. Kanske är det så att dem har sparat krutet till dess, och att de låter Ashes of Ariandel stå som aptitretare. Tyvärr så gör det här lilla sidospåret inte mycket för att öka entusiasmen inför resterande innehåll.


JA | NEJ
VARFÖR: Trött expansion som inte kommer med någonting nytt eller spännande till bordet. Dessutom med avsaknaden av både utmaning och tuffa bossar, som är lite av seriens signum. En besvikelse.
PLUS: Bossmusiken är som vanligt riktigt stämningsfull och vacker.
MINUS: Inga troféer eller achievements.



Visa nyheten som publikation

 
! Anmälj Länk
 
 
TygApan (P35) 
29 okt 2016 10:37
Så trist att höra. Det ser hur mysigt ut som helst på bilderna men jag behöver mer än så, speciellt från dessa BloodSouls spel. För en vars spelglädje hänger på utmaningen har FROM varit ljuset i mörkret en längre tid men nu ska även dom börja larva sig. Hoppas det är en tillfällig svacka.

Sedan när man hör talas om folk som köpt spelet på steam och hunnit refunda det efter dom spelat igenom det så låter det hela som en smärre katastrof.

Trist FROM. Trist. Nu har typ hela min spelhöst gått upp i rök för att utvecklare har sådant ständigt problem med att skapa utmaningar. Jag fattar det inte och jag är sjukt less på det. Nu får jag hoppas på Nioh och Nier Automata i vår. Levererar inte dom får jag väll lägga ner spelandet.

EDIT: Skitbra recension ska dock sägas. Den tar upp allt jag behöver veta och jag känner att jag får en bra bild av vad det rör sig om.

PSN: PlanktonPutte

 

Ändrad: 29 okt 2016 10:41 av TygApan, ändrad 2 gånger

! Anmälj Länk
 
 
Robert Larsson (P) 
29 okt 2016 12:24
TygApan:

Nu har typ hela min spelhöst gått upp i rök för att utvecklare har sådant ständigt problem med att skapa utmaningar.


Det vet jag inte om jag håller med om. Vad är det för utmaningar du söker då? Finns ju många spel med valbara svårighetsgrader som erbjuder väldigt tufft motstånd. Nya Rise of the Tomb Raider har exempelvis en helt ny exklusiv svårighetsgrad enbart för PS4, som på beskrivningen låter som något för dig. Alternativt får du skapa egna utmaningar. Testa och kör igenom Ashes of Ariandel på SL1 och naken, med bara nävarna och en Estus så kanske du får något att bita i.

Knowledge is the key to unlock your brain and set your mindstate free

 
! Anmälj Länk
 
 
TygApan (P35) 
29 okt 2016 13:39
Robert Larsson:

Det vet jag inte om jag håller med om. Vad är det för utmaningar du söker då?


Actionutmaningar i 3:e person är väl favoriten. Jag har nyligen spelat om hela Bloodborne igen och börjar känna, efter att ha uppskattat spelet mer och mer för varje gång, att det kanske är världens bästa spel. Bossar och andra fiender som testar ens färdigheter med handkontrollen och även ens uthållighet uppskattas alltid.

Jag har även alltid älskat svårare plattformsspel.

Pusselutmaningar ger jag inte mycket för.

Slain drog jag också igenom nyss. Det var bra och hjälpte i min stora saknad av klassiska Castlevania- och Ghost N Goblins spel.

Robert Larsson:

Nya Rise of the Tomb Raider har exempelvis en helt ny exklusiv svårighetsgrad enbart för PS4, som på beskrivningen låter som något för dig.


Det tyckte jag med. Sedan har jag läst detta på GameFAQs när dom pratar om survival difficulty:

"Do they really kill you faster though? The difficulty is a f***ing joke."

"It's still way too easy..."

Så jag har blivit lite tveksam till om jag ska lägga ut pengarna kan man säga.

Robert Larsson:

Finns ju många spel med valbara svårighetsgrader som erbjuder väldigt tufft motstånd.


Har du fler tips får du mer än gärna dela med dig.

Robert Larsson:

Alternativt får du skapa egna utmaningar.


Det här är dock något som aldrig riktigt funkat för mig i någon större utsträckning. Tyvärr får jag väl säga då det kunde varit en bra lösning. Jag känner att spelkänslan försvinner om utmaningen beror på att jag inte använder mig av verktygen som erbjuds eller på något annat vis gör det svårare för mig. Det är lite som att kolla på en seriös actionfilm och så skjuter hjälten sig bokstavligen i foten för att se om han är så badass att han klarar lösa situationen under extrema förutsättningar fast världen / familjen står på spel. Det blir inte spännande utan känns bara dumt.

Jag är lite kräsen. Absolut. Men det känns som om spel borde kunna få 10 minuter av utvecklingstiden för att erbjuda en ett alternativ med checkpoints indragna och/eller lite siffror justerade på skada och hälsa så det blir något att bita i för dem som kräver det.

PSN: PlanktonPutte

 
! Anmälj Länk
 
 
Daniel Eyre (P31) 
29 okt 2016 13:56
Jag blev också besviken av detta. Tog hela dlc:n i en enda relativt kort sittning, förutom huvudbossen som fick vänta till dagen efter. Miljön är rätt fin, men också ganska trist och intetsägande. Jämfört med tex. The Old Hunters är denna dlc ett skämt sett till miljövariation, bossar, nya fiender etc. Även tvåans (och ettans!) dlc var mycket bättre än detta. Jag älskar alltid att utforska nya delar av Souls-världen så för mig är det ändå väl värt pengarna, men nog hoppas jag att nästa blir bra mycket bättre. Det man ska ge From är dock att bossen, den enda boss som räknas alltså, faktiskt är riktigt bra. Den var rätt jävla jobbig tyckte jag, men kändes inte orättvis. Ganska cool idé också, särskilt under dess andra fas, och de tydliga kopplingarna till Painted World of Ariamis värmer trots vinterkylan.

facebook.com/DanielEyre | ioeyre.wordpress.com

 
! Anmälj Länk
 
 
Robert Larsson (P) 
29 okt 2016 14:16
TygApan:

Sedan har jag läst detta på GameFAQs när dom pratar om survival difficulty:


Det finns en till svårighetsgrad utöver Survival som heter Extreme. Det är den nya, exklusiv för PS4. Har själv inte testat den, men den låter rätt hård. Inga checkpoints mellan lägereldar, snålt med resurser, starkare fiender etc.

TygApan:

Har du fler tips får du mer än gärna dela med dig.


The Last of Us, Vanquish, Evil Within, Devil May Cry är bara några exempel som jag personligen tycker är väldigt svåra på dom högsta graderna.

Annars har du ju små indiespel som Hyper Light Drifter och Titan Souls också. Ingen valbar svårighetsgrad från början, men det är hyfsat tufft första rundan och när du väl klarat dom får du tillgång till NG+ och det fann åtminstone jag galet svårt i bägge spelen.

Knowledge is the key to unlock your brain and set your mindstate free

 
! Anmälj Länk
 
 
Karmosin (P) 
29 okt 2016 14:34
TygApan:

Har du fler tips får du mer än gärna dela med dig.


Rekommenderar att kolla in Furi, ett bossrusch-spel med influenser av både hack'n'slash och bullet hells.

Det är ett sådant spel som man satt uppe med mitt i natten och kallsvettades efter flera förluster under sista bossfighten, men alltid en vilja att fortsätta. Speciellt under den högsta svårighetsgraden Furier, som inte ändrar bossarnas hälsa eller damage, men gör deras attackmönster mer komplexa.

Men mer OT, jag kommer nog skaffa detta när nästa dlc-kommit ut så att man har lite mer att spela igenom.

Eheeheeheheheeee...

 

Ändrad: 29 okt 2016 14:37 av Karmosin, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
lonian (P34) 
29 okt 2016 17:17
Ah trist. Börjat köra om Darksouls 3 från början och just kommit till biten där expansionen kommer igång. Men då vet jag att jag inte ska ha några förväntningar då utan ta det som en helhetsupplevelse till resterande spel. Känns förövrigt mycket roligare att spela Darksouls 3 idag än det gjorde när jag just kommit från att hårdköra Bloodborne upp till level 200. Då sprang jag typ genom Ds3 med multiplayer.

http://www.Lonian.se

 
! Anmälj Länk
 
 
Kindo (P32) 
29 okt 2016 18:29
Tråkigt att materialet får underkänt av dig. Jag ger det godkänt, men det är klart svagare än Artorias of the Abyss och The Old Hunters. Dock bättre än allt det som kom till Dark Souls 2, som var mest en övning i frustration och irritation.

Kärlekskuben

 
! Anmälj Länk
 
 
TygApan (P35) 
29 okt 2016 23:40
Robert Larsson:

Det är den nya, exklusiv för PS4. Har själv inte testat den, men den låter rätt hård.


Låter väldigt intressant förstås men så läste jag detta;

"this is probably the easiest game I've ever played on the hardest setting, it's laughable"

Man undrar ju då om utvecklarna själva känner att det är "extreme survival" när dom spelar då eller hur dom tänker. Är dom värdelösa på spel?

Robert Larsson:

The Last of Us, Vanquish, Evil Within, Devil May Cry är bara några exempel som jag personligen tycker är väldigt svåra på dom högsta graderna.


Håller med om The Last of Us, Vanquish och DMC. Jag har redan spelat dom och är nöjd med utmaningen där. Evil Within ska jag ta och testa. En kollega skulle faktiskt ta med sig spelet till jobbet igår så jag kunde låna men han glömde det på hatthyllan. Det låter ju dock lovande nu.

Robert Larsson:

Hyper Light Drifter och Titan Souls


Karmosin:

Furi


Dessa ser ju spelmekaniskt intressanta ut men oj vad den grafiska stilen inte gör något för att locka mig det minsta. Jag får ta och ge dem en chans om jag har ont om spel framöver. Grafik är inte allt.

Det får väl räcka med sidospår från topic nu men tack för tipsen!

PSN: PlanktonPutte

 
! Anmälj Länk
 
 
Nostalgionaut (P31) 
30 okt 2016 01:25
Ehm.. what? Inga achievements? Är det plötsligt år 2006 igen?

 
! Anmälj Länk
 
 
Robert Larsson (P) 
30 okt 2016 02:01
TygApan:

Låter väldigt intressant förstås men så läste jag detta;

"this is probably the easiest game I've ever played on the hardest setting, it's laughable"


Fast seriöst, vad ger det här för relevant information för den som inte testat det? Om jag hade trott allt på internet hade jag nog inte spelat nåt spel överhuvudtaget. Visst, extreme kanske är jättelätt, vad vet jag, men om dina alternativ för svårighetsgrad är:

TygApan:

checkpoints indragna och/eller lite siffror justerade på skada och hälsa så det blir något att bita i för dem som kräver det.


så tror jag nog extreme fyller dina behov mer än tillräckligt.

Knowledge is the key to unlock your brain and set your mindstate free

 
! Anmälj Länk
 
 
Elin Ekberg (F26) 
30 okt 2016 12:29
Jag håller med om allt i recensionen, nästan. För jag blev i alla fall litet underhållen av det här materialet. Men det beror nog uteslutande på att jag inte kan få nog av dem här spelen. Håller det väl som expansionerna till Dark Souls 2. Utmaningar som From Software har kunnat producera fram i sömnen,eller medan man har pudrat näsan, och som i Souls-mått kanske inte står sig som de mer innehållsrika expansionerna. Roliga, nya svårare fiender att möta och en del trevlig bandesign (efter att man har kommit förbi första området som mest är ett enda stort "rum" - byn är trevlig att utforska men tok för kort). Bossarna lämnade litet i övrigt att önska. Den ena var mest vanliga fiender med en mätare som inte gjorde mycket motstånd alls. Den riktiga bossen var varken rolig eller utmanande att slåss mot och jag gillade inte alls upplägget. Men, ok. Då tyckte jag att Vinhelm i kyrkan var tuffare, eftersom han fuskade så mycket (här kom i princip alla dödsfallen för mig, men jag har alltid svårt för "människorna" som kör en "backstab" framifrån och man dör direkt). Nåväl. I alla fall nöjd med upplevelsen, även om den inte hör hemma i samma nivå som The Old Hunters. Och det är väl där besvikelsen ligger. Att man inte tog sig tid att göra en riktigt, riktigt rolig boss till Ashes of Ariendel.

“I’m like a dog chasing cars. I wouldn’t know what to do if I caught one…I’d just do things

 
! Anmälj Länk
 
 
TygApan (P35) 
30 okt 2016 12:48
Robert Larsson:

Fast seriöst, vad ger det här för relevant information för den som inte testat det? Om jag hade trott allt på internet hade jag nog inte spelat nåt spel överhuvudtaget.


Jag lägger en del tid på att försöka lista ut om spel erbjuder utmaning eller inte och jag kan säga att när diskussionen ö.h.t. hålls om att ett spel är för lätt eller det nämns i recensioner så är det ett väldigt dåligt tecken. Väldigt.

Men jag tycker konceptet med extreme survival låter intressant och att de är inne på rätt spår i alla fall. Man kan nog inte sitta och fullständigt slöspela utan att på åka tillbaka till bonfire då och då. Hoppas jag. Jag ska ge det en chans.

Ashes of Ariandel? Jag tror jag väntar och ser om nästa expansion låter bättre och tar dem då samtidigt så blir det lite matigare. Man kan ju ändå köpa seasonpass när alla korten väl ligger på bordet så varför inte.

PSN: PlanktonPutte

 
! Anmälj Länk
 
 
Elin Ekberg (F26) 
30 okt 2016 12:52
TygApan:

Ashes of Ariandel? Jag tror jag väntar och ser om nästa expansion låter bättre och tar dem då samtidigt så blir det lite matigare.


Frågan är väl vad du tycker om svårighetsgraden i Dark Souls 3 överlag? :)

Ashes of Ariandel upplever jag svårare än huvudspelet (som jag tyckte var rätt så lätt, bortsett från ett par av bossarna) om vi ser till fienderna och miljön.

“I’m like a dog chasing cars. I wouldn’t know what to do if I caught one…I’d just do things

 
! Anmälj Länk
 
 
TygApan (P35) 
30 okt 2016 13:33
Elin Ekberg:

Frågan är väl vad du tycker om svårighetsgraden i Dark Souls 3 överlag? :)


Jag tycker den var bra. Det mesta var väll inte så klurigt då det är mycket genvägar och checkpoints men de senare bossarna vägde verkligen upp. Dragonslayer Armor, Nameless King, Champion Gundyr t.ex. krävde många försök. Soul of Cinder var ännu värre. Hårdaste bossen i hela spelserien tror jag. Så just i överlag är jag definitivt nöjd.

Elin Ekberg:

Ashes of Ariandel upplever jag svårare än huvudspelet (som jag tyckte var rätt så lätt, bortsett från ett par av bossarna) om vi ser till fienderna och miljön.


Det låter ju bra i alla fall.

PSN: PlanktonPutte

 
! Anmälj Länk
 
 
Delacroix (P38) 
30 okt 2016 16:09
TygApan:

Champion Gundyr t.ex. krävde många försök. Soul of Cinder var ännu värre


Kul med Souls hur det kan variera, jag hade inga som helst problem med bossarna du nämner medan jag hade stora problem med Fume knight och Artorias. Som i sin tur vissamosade utan större problem.

This is the strongest MUSCLES.

 
! Anmälj Länk
 
 
Okänd
30 okt 2016 20:54
Instämmer med delacroix angående Gundyr, jag brukar slänga upp summon sign för att hjälpa folk med den bossen. Skulle vilja påstå att det är troligen min favoritboss i alla souls spel.

Har däremot oftast problem med Pontiff.

 
! Anmälj Länk
 
 
Elin Ekberg (F26) 
1 nov 2016 07:55
TygApan:

Jag tycker den var bra. Det mesta var väll inte så klurigt då det är mycket genvägar och checkpoints men de senare bossarna vägde verkligen upp. Dragonslayer Armor, Nameless King, Champion Gundyr t.ex. krävde många försök


Det är rätt många genvägar och bonfires i det här materialet också. Även fast det inte är så långt så har jag hittat 8 stycken. Och då finns det några som man kan ifrågasätta nödvändigheten av. Som två stycken som finns både innan och efter en bro. Jag menar, det finns inga faror där emellan och det tar två minuter att färdas mellan dem. En precis innan bron och så har man en direkt när man har gått över den.

Personligen var Nameless King den boss jag har haft mest problem med, och den som jag än idag inte har klarat i huvudspelet. Jag har försökt hjälpa andra att klara den, för att få tips och idéer på hur man ska undvika attackerna (och en gång då klarade vi honom - men det var ju inte på min sparfil). Men jag har litet gett upp och sparat honom inför någon gång i framtiden det suget skulle uppstå igen.

Jag är heller inte klar med Old Hunters och den sista bossen där. Det kom en stor haj i byn och efter det så... har jag inte fortsatt med det.

“I’m like a dog chasing cars. I wouldn’t know what to do if I caught one…I’d just do things

 
! Anmälj Länk
 
 
TygApan (P35) 
1 nov 2016 18:55
Delacroix:

Kul med Souls hur det kan variera, jag hade inga som helst problem med bossarna du nämner medan jag hade stora problem med Fume knight och Artorias. Som i sin tur vissamosade utan större problem.


Ja det är fascinerande. Jag hade nog inga jätteproblem med dem två kan jag minnas.

Det beror ju säkert mycket på vad man spelar för build. Jag brukar t.ex. aldrig ha någon styrka på mina karaktärer så jag kan inte använda stora sköldar och kan därför inte blocka bossar och måste ta ner dem Bloodborne style.

Elin Ekberg:

Som två stycken som finns både innan och efter en bro. Jag menar, det finns inga faror där emellan och det tar två minuter att färdas mellan dem. En precis innan bron och så har man en direkt när man har gått över den.


Heh, det kan man kalla overkill. Varför inte bara efter bron om dom inte vill att man ska behöva gå över den fler gånger. [rolleyes]

Elin Ekberg:

Personligen var Nameless King den boss jag har haft mest problem med, och den som jag än idag inte har klarat i huvudspelet.


Av dem jag nämnde tror jag att han gick ner snabbast. Jag hade mest problem med första fasen på draken då kameran egentligen är bossen. Efter det gick det bättre.

Elin Ekberg:

Jag är heller inte klar med Old Hunters och den sista bossen där. Det kom en stor haj i byn och efter det så... har jag inte fortsatt med det.


Jag har hört ett flertal som anser att The Old Hunters är lite väl svårt och att dom lagt ner. Att FROM tagit i för hårt för att det ska vara kul. Sedan har dessa personer klarat Ds3 ganska smärtfritt. Jag fattar ingenting. [chocked] Jag tycker bara det är OoK (som du har kvar) som är i nivå med de hårdaste i Ds3 och säger nog att i alla fall att Soul of Cinder är snäppet värre.

Ludvig och Laurence överdrivs det en del om, tycker jag. Speciellt när Valtr så gärna hjälper till om man tycker det är tufft.

Lyckos dig som inte är klart med The Old Hunters!

PSN: PlanktonPutte

 

Ändrad: 1 nov 2016 18:58 av TygApan, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
Elin Ekberg (F26) 
2 nov 2016 06:42
TygApan:

Ludvig och Laurence överdrivs det en del om, tycker jag


Ludvig, överdriven? [chocked]

Han är min mall för den ultimata utmaningen, enda anledningen till att jag överhuvudtaget kom vidare var för att spelet buggade ur sig och hoppade över hans andra form. Efter en si så där 100-200 försök att komma vidare.

“I’m like a dog chasing cars. I wouldn’t know what to do if I caught one…I’d just do things

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Recensioner | Till toppenVisar hela tråden

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.