Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Recensioner   + Ny diskussion
Till botten 1 2 3 4 | nästa | sista

Elin Ekberg recenserar Mass Effect Andromeda

skapad 20 mar 2017 08:44 | svar 75 st | visats 699 ggr

 
Oskar Skog (P) 
20 mar 2017 08:44

MASS EFFECT ANDROMEDA
(Xbox One (testat), PS4, PC)
Elin Ekberg


I rymden finns kanske inga känslor, men efter Mass Effect Andromeda har jag massor av sådana.


I filmen med samma namn förklarar Simon, som har Aspergers syndrom, hur en känslocirkel skulle kunna fungera:


”Allra längst upp så är du som allra ledsnast,
och sedan blir du lite mindre ledsen,
nästan helt okej, du mår bra,
du känner dig glad, peppad, lycklig,
nästan helt euforisk,
och sedan helt jävla CP-lycklig!
Men det är bara det att det är så himla lätt att
man trillar över på den där andra sidan och
så blir man så där otroligt ledsen igen!"


Simons förklaring passar rätt bra in på min resa med Andromeda.


Det skulle kunna gå att argumentera för att man gör sig en otjänst av att släppa ytterligare ett stort Open World-spel under den här våren. Vi har grafikmonstret Horizon, de öppna och lockande vidderna i Breath of the Wild, de öde städerna i Nier Automata. Himlavalvet i Gravity Rush 2. Till och med Tales of Berseria. Men i fallet med Mass Effect Andromeda får det sägas att Bioware mest är sin egen fiende. Att släppa det här efter den fantastiska ensemble som originaltrilogin utgjordes av det … det gör mig nästan mållös. Nästan. För mest av allt gör det mig förbannad.


Nu är det slut, tänker jag. Biowares storhetstid är över. Hur Andromeda har kunnat komma förbi all form av kvalitetskontroll, det undgår mig. Jag menar, det måste väl ha funnits någon på det där företaget som måste ha kunnat säga ”nej – det här går inte. Att släppa någonting som är i sådant här ofärdigt skick, det är rent utav respektlöst mot fansen”? Fem års utvecklingstid av väntan och det här är vad man ger mig? Jag själv är i en ålder, då jag allt oftare måste prioritera min tid. Speltimmar på dygnet, det finns inte. Istället sitter jag framför tv:n när alla har somnat. Efter min vecka med Andromeda kämpar jag därför allra mest med tanken: ”Hur ska jag någonsin kunna rekommendera någon att prioritera det här framför någonting annat …”.


Den insikten, att det går nog inte, kom (efter de inledande timmarna som ändå kändes rätt okej oavsett vad Internet hade att säga om dem) när jag skulle kliva ut på en planet och allt jag mötte var liksom ett sorts ”green room”. Visst målades texturerna upp allt eftersom jag promenerade vidare på planeten, men jag tror att det var där och då som jag började resonera kring hur pass illa tilltygad den här expeditionen till en främmande galax trots allt var. Sedan dess har Andromeda kraschat, tvingat konsolen till omstart, glitchat sig, ”bytt” grafikmotor i en och samma sekvens (en filur tappade till exempel alla sina texturer mitt under ett samtal och såg ut som gegga) och då har jag inte ens varit inne på att nämna hur taskiga nästintill alla sorts animationer är. Spelet fryser sig, laddar vid märkliga tillfällen och saker och ting kan försvinna mitt i tomma intet framför mig. En helt vanlig ödla som skulle springa emot mig syntes till i den högre delen av skärmen, försvann helt i sin animation och poppade sedan plötsligt fram i den vänstra (nej – jag talar inte om en av fienderna som faktiskt kan bli osynliga).


Den som ändå försöker sig på Andromeda bör på förhand veta att det här är ett oerhört fult spel, både människors karaktärsmodeller som spelets miljöer ser inte ut att vara hämtade från den nuvarande konsolgenerationen. Snarare i betastadiet av den förgående. Vegetationen på djungelplaneten målas till exempel bara upp när jag kommer riktigt nära den – som om blommorna och buskarna inte hade funnits där innan. Lägg till halvdan bilduppdatering, sådan som sticker i ögonen, när det kommer lite regn. Men jag skulle ändå säga att spelet ser bäst ut när väderförhållandena är som allra sämst, när vädret på exempelvis snöplaneten gör att det mesta av sikten blir skymd. Då ser miljön till och med skaplig ut.


Jag trivs även bättre när spelet låter mig utforska utomjordiska konstellationer. Inomhus. Även om vissa får mig att bli nostalgisk och tänka tillbaka på Halo. Det första. Ibland tenderar det att vara grynigt. Jag skämtar inte när jag säger att Mass Effect 3 såg bättre ut. Det släpptes 2012. Till Playstation 3. På Internet går det nu även att finna jämförelser med Andromeda och det första Mass Effect, det som kom 2007. Här har man alltså satt ihop ett relativt fräscht team, utan grafiska kompetenser, och låtit dessa arbeta på i flera år utan någon som helst övervakning från mer rutinerade förmågor? Jag har ingen annan förklaring än att arbetslaget som ansvarade för originaltrilogin måste ha varit alldeles för upptagna med egna projekt, att när nytillskotten har kommit för att be om hjälp så har man sagt ”nej, vi hinner inte. Ni får lösa den tekniska biten själva.”


Som sämst är animationerna och många av karaktärsmodellerna rena skämt. Man vet aldrig riktigt vad de kan hitta på. En karaktär vände mig ryggen när han pratade, fastän huvudet fortfarande var vänt åt mig. Som om jag plötsligt klivit in i Exorcisten. En annan gick iväg, klättrade upp ovanpå ett hyllplan och verkade mest av allt vilja sätta sig i fosterställning där – något som såg väldigt roligt ut eftersom det egentligen inte fanns något utrymme för personen i hyllan. Allt under tiden som han pratade med mig. Det fanns heller liksom ingenting i självaste dialogen som gav hint om att han skulle upp i taket. Många som jag pratar med har ingen kontroll alls över vad man gör med sina armar eller ben. Men har man legat i kryosömn i mer än sexhundra år så har man kanske inte det, vad vet jag?


Eller så har hela mänskligheten blivit automatiserade robotar, fångade i sina egna förinställda rörelsescheman precis som sådana man kan möta på tivolin, bara att jag inte har förstått det?


Mass Effect Andromeda delar universum med den ursprungliga trilogin, men är inte någon direkt fortsättning. Grundpremissen är till och med rätt bra. En expedition beger sig ut på en upptäcktsfärd till en främmande galax, en som ingen människa tidigare har satts sin fot i, för att möta nya civilisationer och världar. Efter all den domedagskänsla som originaltrilogin avslutade med bäddar det här för någonting mer lekfullt. Någonting mer fritt och öppet. Det här känns precis som Star Trek: Beyond, säger jag och spelar vidare. Jag gillar den inledande känslan, efter att min karaktär har vaknat upp ur hennes sömn och det känns som att precis allting kan hända. Sheppard har räddat världen en gång. Hon och jag har tillsammans mött och besegrat Slutet. Nu vet jag inte riktigt vad jag har att vänta mig och jag älskar det. Det här är inte Slutet. Det här ska föreställa någonting annat. En början, kanske. En ny resa mot det okända. Förväntningarna innan jag ska börja spela är så stora att jag sitter och är alldeles bubblig i magen.


Problemet som förstås uppstår är att det under den sexhundra år långa period som det tar för expeditionen att färdas så blir ingenting som man har tänkt sig. Planeterna som på förhand verkade vara som rena paradis för människan att slå sig ner och bosätta sig på visar sig vara förrädiska som bäst. Det är inte en blomstrande galax som vi anländer till, utan en som är på nedgång. Dessutom har en främmande utomjordingsras egna planer för galaxen, en som både har försmak för människoblod och den forntida teknologi som någon annan ras har lämnat kvar. Stora delar av expeditionen har heller inte kommit fram, utan försvunnit mystiskt längs vägen och inom den del av expeditionen som har kommit fram så är man direkt osams. Hur kunde ledningen där hemma ha räknat så fel? Är det här vad man har offrat sina liv för (inte helt olikt mina känslor efter att ha åtagit mig det här recensionsuppdraget)? Det finns ingen återvändo (samma vad gäller det här) och allt som återstår är en drös planeter som verkar vilja göra sitt yttersta för att mörda mig.


Som tur är finns familjen Ryder till hands. Det är upp till spelaren att välja om man vill spela som systern eller brodern. Jag gav karaktärseditorn tre försök innan jag valde den karaktärsmodell som var förhandsinställd, eftersom oavsett hur mycket jag än försökte så lyckades jag inte få mina egna ansikten att fungera. Förstå mig rätt nu, de såg rätt okej ut i själva editorn, men när spelet sedan applicerade olika ansiktsuttryck på mina karaktärer så blev det ingenting annat än märkligheter. Varje gång min egen Sara Ryder talade såg det ut som om någonting rymt i ansiktet och hjälplöst försökte hitta tillbaka. En liten besvikelse i sig själv, eftersom jag alltid har suttit och spenderat timmar med mina karaktärseditors. Ansiktsuttrycken här är som gjorda för den förhandsinställda Sara Ryder och ser helt enkelt bäst ut på den. I det här fallet har det kanske inte gjort så mycket, då den modellen ändå ser rätt okej ut och till viss del (eller mycket, då), påminner rätt mycket om mig själv. Samma stora snok, liksom. Samt samma dåliga humor, som det ska visa sig.


Sara Ryder får, i mitt fall då eftersom jag valde att spela som systern, ansvaret för alla de 200 000 människor som ligger i kryosömn och det blir hennes uppgift att hitta ett hem åt dem. Hon är en Pathfinder, vilket inte bara betyder att hon får en liten inneboende samtalsivrig dator i huvudet, utan också att hon är den som alla kommer till för att få hjälp med sina problem. Som om hon inte hade tillräckligt med sådana redan.


Även om grundpremissen finns, så känns berättelsen rätt halvhjärtad. Jag saknar en känsla för den, vilket är något som följer med mig konstant under resans gång. Allt känns så oinspirerat. Halvdant. Som om man inte har haft några känslor för mediet under produktionen. Inga känslor finns i rymden. Att gå från originaltrilogin, med alla sina fantastiska karaktärer och livsöden, till det här känns som en knytnäve i ansiktet. Det blir väl bättre snart, tänker jag när det tillkommer karaktärer som har någon form av personlighet till laget och ett litet tag tror jag till och med att det ska ske en vändpunkt i berättelsen. Att jag ska börja bry mig och att det är nu det börjar. Allt det där bra och spännande, det som ska fånga mig i den här upplevelsen, det är på väg. Men nähä. Då var det inte min första kompanjon som hoppade på tåget, utan den sista. Spelet belönar mig med en Achievement för att jag har hittat alla följeslagare och min första tanke är: ”Va, ska de där utgöra mitt lag?”. Ett par av karaktärerna växer med mig under äventyrets gång, men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite snuvad på konfekten. En av karaktärerna märkte jag knappt att hon sällade sig till laget. Hon fick ingen introduktion. Helt plötsligt var hon bara där.


Dialogerna är konstant som hämtade ur valfri Marvel-film. Dialoghjulet begränsar mig lite för ofta bara till två alternativ: Antingen att slå till med någonting som låter dumt, men lite roligt, eller något som låter åtminstone lite mer resonabelt när man ska försöka kommunicera med främmande livsformer för kanske första gången. I enstaka fall blir det rätt ansträngt. Som när den tvivlande utomjordiska rasen undrar varför man ska kunna lita på mig och mitt svar blir ”because I get the shit done”. I andra? ”Döda. Mig. Nu”, som min pilot uttryckte det när jag försökte flirta med rödhättan i stolen intill. Syftet lär, från utvecklarnas sida, ha varit att göra samtalen snygga och snärtiga snarare än innehållsrika och betydelsefulla. Anpassade för publiken som satt och skrattade i biosalongen under Avengers: Age of Ultron.


Jag får visserligen erkänna att jag sitter och skrattar åt replikerna i Andromeda, jag också. Som när Sara, efter vad som måste ha brutit mot alla regler i världen för hur en chef får bete sig mot en anställd, säger ”jaha, men då ställer jag mig här i hörnet och pathfindar”. Fryda Wolff, röstskådespelaren till den kvinnliga huvudpersonen, gör antagligen vad hon kan för att försöka leverera replikerna i de här fallen med inlevelse. Jag skrattar. Ibland osäker på om det är meningen att jag ska göra det. Jämför henne med Melissa Benoist karaktär i Supergirl, även hon ibland tvingad till att uttala repliker som ingen borde behöva uttala och konstaterar att den sistnämnde gör sitt jobb bättre. Ouch.


Bättre blir det nere på planeterna. Det tar mig alltid några sekunder att fatta att texturerna har laddat klart, att det inte kommer att komma någon bättre grafik, men om det är något som jag tycker som man ska nämna att utvecklarna gör bra är den relativt öppna och fria världen. Jag får kanske aldrig riktigt samma lust att vilja utforska den som jag får i Breath of the Wild eller Horizon, eftersom allt ser så trist och oinspirerat ut i jämförelse, som om det aldrig funnits en känsla för någonting inblandat. Som om man i och med rymden inte har fått till det här med känslor. Eller tyckt att det har behövts.


Men striderna flyter i den här världen på fint, min Sara sätter sig utan att jag behöver säga till bakom skydd och hennes jetpack ger mig fördelar som att jag lätt kan slänga mig undan, förbi och till och med över mina motståndare. Serien har alltid varit lite stel när det kommer till mötena med spelens fiender, men Andromeda får dessa att kännas mer flytande, organiska och sömnlösa än någonsin tidigare (även om det fortfarande inte riktigt går att jämföra med andra actionspel). När jag hoppar mellan skydd, ja som om jag inte hade gjort något annat, nere i en bunker under jord, maskinernas ögon lyser röda, får jag till och med en dålig vana av att glömma bort allt det som har irriterat mig hittills. Striden är hektisk. En stor kvarleva av en forntida civilisation ger mig något så oerhörda problem, det är knappt så att jag ser att jag gör någon skada på den. Oavsett vad jag lägger till med. Att komma vidare är lättare sagt än gjort.


När jag är färdig känns det som att jag har åldrats med uppgiften. Andfådd är jag nästan beredd att avsluta den här recensionen med att säga att mitt förhållande med spelet är komplicerat. Men så kommer jag upp ovan jord, texturer vägrar att ladda för mig och jag tänker att det här är fan sista gången jag tänker sitta med det här spelet igen. Det är väl det som gör en nästan mållös. Nästan. För mest av allt lyckas spelet med att göra mig förbannad. För vissa stunder sitter jag där, känner mig glad, peppad, lycklig och nästan helt euforisk. Vissa stunder levererar man Mass Effect till mig. Mitt Mass Effect. Medan jag under andra mestadels ägnar mig åt självmedlidande. Ett stilla vemod tränger sig på.


En del av mig vill inte helt rekommendera fans från att investera sin tid i det här. Jag har trots allt haft roligt med det, bitvis. Utan sitt tekniska strul och med acceptabel grafik hade det kunnat vara fantastiskt. Sidouppdragen är bra invävda i berättelsen, det är mer fritt och öppet att utforska kartorna än vad serien är förknippad med och det visar upp nya delar av det universum som jag redan har kommit att älska. För jag älskar Mass Effect. Det känns som att jag har växt upp med Biowares fantastiska världar och karaktärer. Så det gör mig ont i hjärtat av att säga det här. Men när den mest positiva känsla jag tar med mig ifrån den här resan är att jag är glad att jag inte har lagt några pengar på den, så är det något som har gått fel. Nästa gång Bioware vill bjuda med mig på en resa till en främmande galax, då behöver man inte fråga mig om jag vill följa med – jag stannar hemma.


JA | NEJ
VARFÖR: En hälsning från vemodet: Det får vara slut med att släppa spel i ofärdiga skick nu.
PLUS: Omväxlande och stundtals riktigt underhållande strider.
MINUS: "Mess" Effect.



Visa nyheten som publikation

 
! Anmälj Länk
 
 
Kemapp (P33) 
20 mar 2017 09:06


Lever i förnekelse just nu

 

Ändrad: 20 mar 2017 09:10 av Kemapp, ändrad 2 gånger

! Anmälj Länk
 
 
Onlyindreams (P36) 
20 mar 2017 09:15
Tack Elin. Som en förälder precis som du så är min tid dyrbar. Är precis "klar" med Yakuza Zero och funderade på detta innan P5 kommer. Men väntar nog och spelar lite backlog istället.

Har ju inte spelat Tales of Berseria än heller eller Horizon, så nog finns det spel att välja mellan.

Cake or Death?

 
! Anmälj Länk
 
 
Slim_Solle (P30) 
20 mar 2017 09:32
ojojoj... det trodde jag inte. Ser att det får ganska svala betyg på MetaCritic också.

 
! Anmälj Länk
 
 
Schizo_Deluxe (P) 
20 mar 2017 09:33
Hmmm, trodde jag inte. Då blir det inte ens en tanke på köp. 75 på meta än så länge med.

 
! Anmälj Länk
 
 
Alexander Rehnman (P19) 
20 mar 2017 09:40
Jag är ändå lite nyfiken på varför man satte ett team utan större erfarenhet av att göra storspel på att ta över en så stor serie. Hade cheferna högt förtroende för det teamet...

...eller (foliehatt på) visste de exakt vad de gjorde och ville sänka/mjölka Mass Effect?

DU SER DET ALDRIG KOMMA

 
! Anmälj Länk
 
 
Oskar Skog (P) 
20 mar 2017 09:41
Alexander Rehnman:

varför man satte ett team utan större erfarenhet


Det andra teamet arbetar med EAs svar på The Division/Destiny.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
20 mar 2017 09:42
Tråkigt. Jag tänker köpa det ändå pga är en sucker, men det gör mig ledsen att läsa detta :(

Skönt att Zelda var så himla mycket bättre än jag nånsin hade väntat mig, så spelvåren är ju bra ändå :)

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
bookman (P) 
20 mar 2017 09:42
Bra recension, även om jag är lite besviken över utfallet. Det blir helt enkelt bara att skruva ner förväntningarna på det här och spela igenom det då det blivit lite patchat samt gått ner i pris (samt när man får tid).

Jag spelade igenom början via early access och jag störde mig inte så mycket på ansiktsanimationer och grafik, däremot blev jag lite uttråkad redan så fort jag skjutit på dom första nya livsformerna man träffat på i den nya galaxen och irrat runt och försökt hitta vägen till någon byggnad som jag knappt brydde mig om vad det var för något.

Man kan inte döma spelet på 2-3 timmar men i kombination med din (och andras) recensioner så börjar jag få en uppfattning och som så många andra sagt: Det finns en hel del andra spel att ta sig an just nu.

 
! Anmälj Länk
 
 
Museyfied (P24) 
20 mar 2017 09:44
Nästan... nöjd med det här. Har säkert minst 40-50 timmar kvar av Zelda innan jag är nöjd med det. De kan få fixa så mycket som möjligt av det här spelet så länge. Sjukt trist att det ska behöva släppas så här ofärdigt.

 
! Anmälj Länk
 
 
bookman (P) 
20 mar 2017 09:45
Oskar Skog:

Det andra teamet arbetar med EAs svar på The Division/Destiny.


Det är faktiskt lite svårt att inte dras med i "förakta ea klubben" när man läser detta! Har man köpt upp bioware för att göra ett till multiplayer spel när man springer omkring och skjuter på varandra?

 
! Anmälj Länk
 
 
Bambaclatt (P29) 
20 mar 2017 09:55
Så otroligt sorgligt, jag förväntar mig så mycket mer av ME. Och det förtjänar så mycket mer.

www.hypefinder.com | www.facebook.com/hypefinder

 
! Anmälj Länk
 
 
FarbrorMartin (P36) 
20 mar 2017 09:58
Oskar Skog:

Det andra teamet arbetar med EAs svar på The Division/Destiny.


Fast om man bara vill ha en motsvarighet til The Division så kunde man ju ha satt Adromeda teamet på det :/

 
! Anmälj Länk
 
 
Kadaverdoris (P) 
20 mar 2017 10:08
Vatusan, detta skulle ju bli GOTY.

Aja, min förhandsbeställning får ligga kvar - loading har trots allt haft uselt omdöme förut i recensioner av rymdspel (No Man's Sky). [wink]

PSN: Ebbefota

 
! Anmälj Länk
 
 
DalslandsTjuren (P28) 
20 mar 2017 10:25
Detta är så jäkla väntar! Sjukt besviken på EA/Bioware som missar öppet mål. Hela otroligt.. :(

 
! Anmälj Länk
 
 
raz868 (P) 
20 mar 2017 10:29
Fantastiskt välskriven recension!

Tråkigt dock. Har ingen relation alls till Mass Effect men har förstått att den här uppföljaren varit efterlängtad av många.

 
! Anmälj Länk
 
 
KenRyushadouken  
20 mar 2017 10:36
Så detta summerar spelet [blush]

https://my.mixtape.moe/meplxn.mp4

 
! Anmälj Länk
 
 
Daniel Eyre (P30) 
20 mar 2017 10:57
Oerhört tragiskt. Den här serien får inte behandlas illa. Potentialen och dess universum förtjänar enbart GOTY-material. Jag hoppas innerligt att detta blir en REJÄL kalldusch för både Bioware och EA, inför framtida projekt.

ioeyre.wordpress.com

 
! Anmälj Länk
 
 
FBT42 (P) 
20 mar 2017 11:17
Har bara en sak o säga efter att ha spelat 10 timmar:Dynga!

FBT42

 
! Anmälj Länk
 
 
Karl Hungus (P) 
20 mar 2017 11:18
Verkar helt bedrövligt. Snart dags för spelutvecklarna att vakna upp ur fyllan och fatta att gigantisk spelvärld inte är lila med ett bra spel. Nu får det räcka med stora, öppna världar!

 
! Anmälj Länk
 
 
Keigo (P34) 
20 mar 2017 11:28
Elin Ekberg:

Hur Andromeda har kunnat komma förbi all form av kvalitetskontroll, det undgår mig.


Typ sånt här?



Twiiter: @KeigoMak ▪ Instagram: keigomak

 
! Anmälj Länk
 
 
blisZ (P26) 
20 mar 2017 12:08
Kadaverdoris:

Vatusan, detta skulle ju bli GOTY.


Kan det fortfarande bli. Elins åsikt är ju inte din upplevelse.

Keigo:

Typ sånt här?


Den övre är ju dock från ME3 :D

Men ja försiktigt pepp nu för spelet. Gillade det jag spelade på early access. Sen tycker jag DA: I är det bästa Bioware gjort och spelar fortfarande No Man's Sky så är lite off i min smak på det sättet.

 
! Anmälj Länk
 
 
Kalle Andersson (P) 
20 mar 2017 12:18
Åh, Elin! Det här var en helt fantastisk recension. Jag kommer att tänka på Victor Sjöström på tiden då han för Super Play bara fick recensera spel inte värd mer över fem av tio i betyg. Nej, så var det nog aldrig, men jag tyckte att han var så bra på att slakta saker så att bara skulle få usla spel att recensera. Han var bäst på att slakta. Det här är right up there. Man märker sorgen i recensionen. Kärleken till de tre första spelen är än tydlig. Sorgen över att det gick som det gick går inte att ta miste på. Jag älskade också originalspelen, särskilt första, som jag, det har jag nämnt tidigare, spelade mitt under en gråsunkig depression. Det universum Mass Effect presenterade för mig ryckte mig ur min mördande jordiska tillvaro och fick mig att glömma hur jag egentligen mådde så till den grad att när jag var klar med det kände mig som en annan person, en lyckligare människa. Det här spelet ser dock ut vara raka motsatsen till immersivt. Det ser ut att kunna utgöra en motsats och kunna ta mig från ett lyckligt ställe till ett mer miserabelt. Trots att det kan vara kul att kolla på gifs av hur det misslyckas med nästan precis allt. Men sanningen att säga är jag på ett annat sätt glad över hur spelet verkar vara. Det betyder att jag inte behöver plocka upp nu i ett skede när redan släppts kommer att fortsätta släppas så många grymma spel. Men återigen i alla fall, en helgrym recension!

 
! Anmälj Länk
 
 
lonian (P34) 
20 mar 2017 12:37
Aldrig kört Mass effect men hade tänkt ta mig an detta. Skönt att se att jag slipper och kan rikta fokus på annat.

http://www.Lonian.se

 
! Anmälj Länk
 
 
Kadaverdoris (P) 
20 mar 2017 12:46
blisZ:

Kan det fortfarande bli. Elins åsikt är ju inte din upplevelse.


Man ska inte ta det jag skriver här på absolut allvar i alla lägen. [wink] Mitt samlade intryck, utifrån andras första intryck, är dock att jag gör mig själv en tjänst genom att hoppas på ett "ok" spel. Inte mer än så. [cute]

PSN: Ebbefota

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Recensioner | Till toppen 1 2 3 4 | nästa | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.