Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Loading   Loading.se   + Ny diskussion
Till botten 1 2 3 | nästa | sista

Kennys spelår 2017: En sån där adventskalender

skapad 30 nov 2017 12:32 | svar 70 st | visats 234 ggr

 
KennyMan666 (P31) 
30 nov 2017 12:32
Det bidde ingen Switch i år.

Om jag ska summera spelåret 2017, baserat på förväntningar och planer från förra året, så är det faktumet det mest träffande. Varken pengarna eller tiden räckte till. Det blev helt enkelt ingen Switch. Jag hade förberett mig på att utse Breath of the Wild till årets spel. Men det blev ingen Switch, och jag ville inte skaffa det till Wii U eftersom jag ändå visste att jag ville ha en Switch. Så det blev inget Breath of the Wild i år.

Årets spel, var det.

En klassisk företeelse bland gamers när året tar slut. Man tittar tillbaka på vad som kommit under de senaste tolv månaderna och väljer ut det bästa. Jag brukade vara med i den svängen också - men för några år sedan insåg jag att jag hade svårt att göra det, för jag spelade inte så mycket jättenytt längre. Skulle jag göra en årets spel-lista så skulle den i princip bara bestå av en rangordning av allt jag spelat det året som också kom ut det året.

Det var 2014 som jag bestämde mig för att göra en personlig reboot av hela "årets spel"-konceptet. Jag skulle inte lista årets spel - jag skulle lista mitt spelår. Jag gjorde det i form av en adventskalender som jag tyckte var så kul att göra att jag gjorde det även år 2015 och 2016. Förra året testade jag också för första gången att posta lucköppningarna på forumet, med läsarinteraktion - och det blev en rungande succé, så det gör vi igen.

Ett tag såg det lite sådär ut. Min tid för spelande i år var väldigt skakig, eftersom jag gick sista terminen på universitetet i år. Så fastnade jag ibland i att sitta och spela gamla grejer, också. Ända in i september funderade jag på om jag ens hade spelat tillräckligt mycket jag inte hade spelat tidigare för att få ihop något vettigt.

Men inte hade jag behövt oroa mig, för på något jävla vänster blev det en kalender i år också!

Jag presenterar alltså härmed Kennys spelår 2017. Som jag alltså redan nu kan avslöja inte innehåller några Switch-spel, så det är inget Breath of the Wild bakom lucka tjugofyra. Så ni får fortsätta gissa vad som finns där. Men kalendern ser i alla fall ut som så:



Det fungerar på samma sätt som alltid: Bakom varje lucka hittar man en (eller ibland flera som har en logisk koppling, typ att de är i samma spelserie) av de nya (för mig, vill säga - spel som tillfört något nytt till mina spelerfarenheter) spel som jag spelat under det gågna året (för att inte något ska falla bort i skarven mellan kalendrar och år så räknar jag att spelåret 2017 började i december, när jag började posta 2016 års kalender eftersom den redan var spikad då), som kommer ta formen av en del sprites som dyker upp i kalenderbilden och en text som på något sätt relaterar till det spelet eller spelen. Texter av olika karaktär och längd. Har haft mindre tid att skriva texter i år, så de blir antagligen av inte alltför lång karaktär, skulle jag tro. Texter som antagligen kommer ha spoilers i sig, så härmed är ni varnade. Förra året överdrev jag en del med saker i kalenderbilden, märkte jag - jag verkade ha försökt fylla allt tomt utrymme med något och det blev i slutändan alldeles för plottrigt. Så i år har jag tonat ned det lite och begränsat hur mycket varje lucka innehåller, och bestämde mig för att sikta på minst 5 och max 10 saker i varje lucka. Med julafton som undantag, då. Det ser ändå rätt fånigt ut. Precis som vanligt så kommer min Loadingkalenderlucka hänga samman med denna kalenders lucka för min Loadingkalenderdag.

Alltså.

Varje dag fram till julafton kör vi lucköppning här i den härna tråden. Jag postar kalendern, och så får ni leta efter dagens lucka och tala om var den finns genom att citera och förklara. Sedan öppnas den, jag postar den uppdaterade kalenderbilden och texten. Den som hittar luckan får en julpoäng, och den som har flest julpoäng när alla luckorna har öppnats utses till Kennys kalendermästare 2017. Kalendermästare 2016, och därmed också regerande kalendermästare, blev prositen med hela tolv julpoäng. chips var inte långt efter med sina elva. Blir det åter batalj mellan de båda, eller får vi oss någon ytterligare utmanare om posten i år? Den som lever får se.

Vi smygstartar redan i dag med en testlucka - lucka noll. Den utgår det inga julpoäng för, utan det är bara för att testa lucköppningssystemet. Så att det fortfarande fungerar. Vi tar det så att alla fattar:

1. Leta i bilden (klicka på den för att få den i helformat) efter dagens lucka.
2. Citera vad som helst från dagens post från mig och beskriv var dagens lucka finns.
3. Vänta på att jag öppnar luckan.

Det är inte så svårt.

Så det är bara att börja leta. Jag hoppas ni vill vara med ända fram till julafton.

Kalenderleaderboard
10 julpoäng - chips
2 julpoäng - Joe E Tata, prositen, Fröken Keke
1 julpoäng - Alexander Rehnman

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 

Ändrad: I går 22:22 av KennyMan666, ändrad 18 gånger

! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
1 dec 2017 00:18
Ser inte ut som om det blir någon som tar lucka noll i år heller, så återigen får jag öppna den första luckan helt själv.

Lucka noll går att hitta högst upp i högra hörnet på kalendern.

Så vi kikar under den.



Se där.

Lucka 0 - Alla Spelar

Det är samma lucka noll som förra året, eftersom det egentligen är en lucka som inte räknas. Det blir inte mycket till text om den heller. Men jag gillar fortfarande symbolen.

I morgon (okej, det har hunnit bli den förste, men ändå) börjar vi på riktigt. Får kalla till mig förra årets flitigaste lucköppnare då.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
1 dec 2017 11:07
Så var det december! Nu kör vi!

Ett utrop efter regerande kalendermästare och hennes främste utmanare från förra året först:
prositen:

Jul!


chips:

Jul!


Så.

Ni kan ta fram era kalendrar, då.



Ni kan nu leta efter lucka nummer ett, citera mig och förklara var den luckan finns. För vi måste ju hitta den innan vi kan öppna den.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
1 dec 2017 11:10
Högst upp på vänstra tornet, lyckas inte citera på telefonen.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
1 dec 2017 11:12

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
1 dec 2017 12:19
Okej, eftersom den här forummjukvaran är som den är så ändrar jag lite på reglerna för att hoppa över citering. Kommer göra något annat med det.

Men precis som Keke säger så finns lucka nummer ett högst upp på den vänstra byggnaden. Vi öppnar den och vad finner vi?



Någon rödklädd som snärtar till något med sitt lila hår.

Lucka 1 - Shantae: Half-Genie Hero

Det var inte det första spelet jag spelade i år (det var Odin Sphere Leifthrasir, för att inleda spelåret 2017 med det jag höll som 2016 års bästa spel). Det var inte heller det första jag klarade av (det var också Leifthrasir).

Men - det var det första nya som jag påbörjade, det första jag spelade som jag aldrig spelat tidigare. Och det påbörjades redan den första januari.

Det föregicks av en längre väntan.

Half-Genie Hero var med i en bonuslucka redan i 2014 års kalender. Kickstartern var redan klar då, och jag hade hoppats att det skulle komma ut det året. Det gjorde det inte. Inte heller kom det ut 2015 (men då spelade jag Pirate's Curse). Tekniskt sett så kom det ut 2016, i slutet av december - men vid det laget kände jag inte speciellt för att påbörja något nytt (även fast jag räknar december som tillhörandes nästa spelår av kalendertakniska skäl), så jag bestämde mig ändå för att vänta med att spela det tills januari. Och jag började verkligen med det den första januari.

Det började ju ganska bra. Efter introt så kom en första riktig bana, satt till Dance Through the Danger. Det syntes redan här att det fanns saker som inte gick att nå, att det var saker som kunde återkommas till senare. Och det var ju i klassisk Shantae-stil. Introboss-Risky fick pisk, och så vidare.

Sen började runthattandet.

Så till en början tycktes det väl rätt så linjärt, i ungefär samma stil som Pirate's Curse. Nya områden låstes upp ett efter ett. Nya förmågor inhämtades. Det märktest fortfarande att delar av banorna var låsta, så att man skulle återkomma senare med nya färdigheter.

Men allting kändes ändå så mycket mer linjärt än det gjorde i originalet och Pirate's Curse (Risky's Revenge lämnar vi för tillfället därhän). Där så handlade det om områden som vars innehöll en separat dungeon, som utforskades på Zelda-vis med nycklar och grejor, och en färdighet/ett föremål att hitta i den, och en boss på slutet. I Half-Genie Hero så var det bara banor, som sidoområden till trots, kändes klart mindre inspirerade och mindre gjorde för utforskning.

Det stora problemet var att spelet, efter att alla huvudbanor klarades av, blev en serie fetchquests (har vi någon bra svensk översättning av den termen?). Det var det som sidoområdena man kunde återkomma till var. Där gömde sig inte en helt ny del av banan, en ny grotta som ledde fram till en annan bossfight eller så. Nej, på sin höjd var det ett några få rum långt pussel där man hittade ett föremål som antingen var del av en fetchquest eller som behövdes för att få det bästa slutet.

Just den aspekten var väl lite av en besvikelse, på det sättet att det inte kändes speciellt givande att utforska såsom det ändå gjorde i originalet och Pirate's Curse.

Sen så var det ju jag som återvände till varje bana efter varje ny uppgradering jag fick, vilket var helt jävla menlöst att göra - det finns absolut ingen poäng i att finkamma de tidigare banorna förrän man låst upp den allra sista banan, så att man kan gå tillbaka med alla färdigheter.

Det blev en 100%-genomspelning, i vilket fall som helst. Fixade båda sluten. Vilket inkluderade en rätt dålig autoscroller-sekvens efter slutbossen. Som tur var gick den att cheesa stenhårt med en viss magi.

Nå.

Sedan så kom Pirate Queen's Quest, där man får spela som Risky, mot slutet av augusti. Jag borde inte haft tid att spela då, men jag testade det, och tre timmar senare (två timmar enligt spelet) var jag färdig med det, med 100% föremål. Återigen var den inte dålig - men inte helt upphetsande designad. Trots att alla banorna utom den sista här var upplåsta från början så pekade allting mot att man ändå fick uppgraderingarna (som inte hittades i själva banorna, utan som man fick automagiskt efter att ha klarat av dem) i en förutbestämd ordning, istället för att - vilket hade gjort det mycket intressantare - var uppgradering gavs ut efter en specifik bana. Några fetch quests fanns det inte längre, så förvisso slapp man dem, men då det var en total avsaknad av någon som helst aktivitet mellan banorna (som Shantae fick man springa runt i staden och så, för Risky är det bara en meny) så kändes det, tja, fattigt.

Minst en till DLC-kampanj är på ingång, också - fast den har också drabbats lite, för från början lät det som att Sky, Bolo och Rottytops skulle få var sin kampanj. Nu har det visat sig att de har en gemensam. Får väl de hur det blir. Jag får den gratis i alla fall.

Ett fullt godkänt spel är det - men Pirate's Curse står kvar som det bästa spelet i Shantae-serien. Wayforward är bra men ojämna, och verkar inte riktigt ha tagit tillvara på det som gjorde Pirate's Curse så bra.

Sen så hade jag önskat mig var att Dance Through the Danger hade återkommit som slutboss-tema, i alla fall när man fixat så man får det bästa slutet. Men det är ett mindre klagomål i sammanhanget.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
2 dec 2017 12:42
Då fortsätter vi!

Ta en titt på kalendern!



Sök upp lucka två! Eftersom den här forummjukvaran suger och det inte går att citera i mobil-browsers så tar jag väl och släpper det kravet. Det får räcka med att man ger en utförlig förklaring av var luckan ifråga finns. Men om ni kan får ni gärna citera ändå.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
2 dec 2017 13:06
KennyMan666:

Men


Till vänster om det högra tornet nästan längst ner. Jämte det gula "huset" med de två röda fönstren.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
2 dec 2017 14:01
chips:

Till vänster om det högra tornet nästan längst ner. Jämte det gula "huset" med de två röda fönstren.


Men precis.

Till vänster om en struktur långt ned till höger så finns en tvåa. Dags att öppna.



Någon klättrar upp. Någon med fläta.

Lucka 2 - Lara Croft and the Guardian of Light

Det här var ett spel vi hade glömt bort. Vi som i jag och Sture, då - min gamla polare från gymnasiet som bor en kort gångväg från där mina föräldrar numera bor så vi träffas och spelar en massa spel när jag är på besök. Min primära multiplayerpolare de senaste flertalet åren och vi har spelat en hel massa grejs.

På senare tid mest Diablo III: Reaper of Souls. På Xbox 360. En version som slutade uppdateras och därmed blev lite eh, så när jag var där under julen 2016 tyckte jag att vi borde försöka hitta något nytt.

Vi hittade någonting nytt som egentligen inte var nytt.

Vi hade påbörjat Lara Croft and the Guardian of Light en gång. Jag vet inte när. Men tydligen spelade vi inte speciellt långt. Så vi började om från början, helt enkelt (även om vi redan hade fixat några challenges). Jag som Lara, han som... den där guden med spjutet. Totec.

Spjutet, var det ju.

I singleplayer-kampanjen så plockar Lara upp spjutet och får själv använda det för att skapa plattformar och så, som används i kombination med hennes änterhake. I co-op så har Lara sin änterhake och Totec sitt spjut - så samarbete krävs. Exempelvis att Totec först placerar ut spjut så att Lara kan klättra upp till en högre avsats (Totec kan inte stå på sina egna spjut), och sedan använda änterhaken för att fira upp Totec .

Det är den aspekten som gör det här spelet bra.

Visst, det går att spela själv. För den ensamme spelaren så är det väl ett helt okej spel, bara man är införstådd med att det inte är ett Tomb Raider-spel, utan ett action/pusselspel med Lara Croft.

Men spelar man det själv så går man miste om så mycket.

Det har varit lite halvfattigt med bra co-op spel under de senaste generationerna. De finns här och där, men det mesta multiplayer-krutet i dessa dagar läggs på online-multiplayer, och då oftast i större lag, eller bara mot varandra. Men vi vill ha co-op. Vi är ett team på två personer, liksom.

Vi vill ha sånt som det här.

Vi spelade det då under julhelgen förra året (som, som sagt, jag av kalendertekniska skäl räknar hörde till spelåret 2017, och allt jag spelar från och med nu räknas till spelåret 2018 - även om jag under november-december främst försöker ägna mig åt lite roundup av årets påbörjade men ännu ej avklarade spel). Vi började dagen innan julafton - och blev färdiga på annandagen. Väldigt långt var det inte, trots att vi återbesökte en del banor för att ta challenges för belöningar, som vapen och reliker.

Vi hade gärna haft mer.

Det finns en uppföljare, Lara Croft and the Temple of Osiris, med support för upp till fyra spelare. Vilket för med sig dilemmat - skulle det vara poäng i att spela det bara två? Funkar det bra, eller skulle vi missa någon aspekt av det - såsom man missar flertalet aspekter av Guardian of Light om man spelar det själv?

Vi får väl testa någon gång.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
3 dec 2017 11:58
Framåt går det! Kalender upp!



Någonstans gömmer sig lucka tre och det är er uppgift att hitta den. Dock kommer själva lucköppningen få vänta ett tag, dagens text är inte klar än, var upptagen under stora delar av gårdagen. Men ändå.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joe E Tata (P) 
3 dec 2017 12:44
Längst till vänster finns det flera torn. Efter det andra tornet, på marken, ser jag en trea. Mellan tornet och det gula huset.

"So who are you on the outs with? Brenda or Kelly?"

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
3 dec 2017 16:22
Joe E Tata:

Längst till vänster finns det flera torn. Efter det andra tornet, på marken, ser jag en trea. Mellan tornet och det gula huset.


Precis, då. Typ torn i alla fall. Är väl snarare typ master, fast det är ju plattformar på dem.

I alla fall så har vi sannerligen lucka tre där, så vi öppnar den och hittar...



...en vit liten filur.

Lucka 3 - Ori and the Blind Forest: Definitive Edition

Inte för att jag har någon större aning om vad skillnaden mellan vanliga och Definitive edition är, eftersom jag inte spelat originalet. Knep det på rea på GOG under januari månad, så började spelade jag det under en för en gångs skull ledig (fast, ja, som universitetsstudent är man väl aldrig hundraprocentigt ledig, men jag hade inga deadlines just då) helg i februari. Klarade av det fyra dagar senare.

Det var rätt härliga fyra dagar.

Jag har ordat tillräckligt om Metroidvanias i allmänhet här och dr tidigare, så jag behöver nog inte säga så mycket om det. Men det är en sån där löjligt solid genre som jag inte kan få nog av.

Ori hade jag hört mycket gott om, så det såg jag fram emot att testa. Som så mycket annat införskaffades det genom ett köp på rea på GOG.

Det började ju bra. Även om det var rätt uppenbart att Oris adoptivförälder inte skulle överleva introt, men i alla fall. Det var lite Ghibli-känsla där.

Sen började själva spelet på riktigt.

Precis i början fanns det några frustrationsmoment, ska sägas. Innan man hittat det som ens lät en attackera, och man inte hade speciellt mycket liv, och när man fortfarande höll på att lära sig kontrollerna - ja, då blev det ett par dödsfall. Men det tog sig rätt snabbt, ändå.

Utfoskandet tog vid.

Mycket var ju i gammal god Metroidvania-stil. Sök igenom områden, hitta uppgraderingar som tillåter en att utforska fler områden. Upptäck storyn genom cutscenes här och där. Hitta erfarenhetspoäng och uppgradera saker i färdighetsträdet.

Kontrollen över Ori, och rörelsefärdigheterna man fick tag på, gjorde mycket till att göra spelet så bra. När man fått den rätta knycken på det hela så är det ljuvligt att kontrollera Ori, med rörelser som lätt flyter in i varandra. Sekundära färdigheter hjälper också till. Som det där att man kan kasta en ljuskula, och medans den finns i luften kan man använda den som avfyrningspunkt för en dash-färdighet. Det öppnar upp för en del intrikata rörelsepussel för att komma åt gömda livs- och energiceller.

Och det är så underbart.

Jag var väl inte alltid bästa vän med attacken - lätt målsökande skott som avfyras från den lilla ljusbollen som följer Ori, som har lite av ett eget liv och skotten sjuts inte alltid rakt mot fienden, och så är det autotarget på det hela också, gör att man inte alltid träffar såsom man vill. Vilket gör det extra tacksamt att Ori kontrolleras så väl att man inte hindras från att undvika fienderna samtidigt. Så jag antar lite att det finns en poäng med det hela där - att attackera har ingenting med Ori själv att göra, utan du kan attackera vad Ori än gör.

Men ändå.

Jag och Ori tog oss genom skogen. Vi klättrade upp för Ginso-trädet och renade vattnet. Vi tog oss igenom ruiner, vi sökte oss igenom den mörka skogen där saker och ting inte alltid var vad de verkade vara, vi letade oss igenom det mörka området (som jag sedermera lärt mig faktiskt var något som lades till för Definitive Edition) - och vi tog os an Kuro. Den stora, svarta fågeln som spelet igenom presenterats som antagonist... fram tills att det visade sig att hon endast var ute efter att skydda sitt bo och sitt kvarvarande ägg, efter att själaträdet - där Ori har sitt ursprung - av misstag dödat några av hennes ungar när det spred ett ljussken över skogen i sin jakt på Ori.

Historien är verkligen inte bara mysiga grejer, och trots att själaträdet signifieras som just ljus och Kuro är väldigt mycket mörker, så är det inte bara svart mot vitt. Det finns mer i storyn att upptäcka också, och allt serveras inte direkt.

Det är ett fint äventyr.

Jag ser fram emot uppföljaren.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
4 dec 2017 13:38
Så, vi fortsätter!

Titta nu noga på kalendern.



Hitta en sån där fyra och säg mig var den finns medans jag färdigställer dagens text.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Joe E Tata (P) 
4 dec 2017 13:41
Längst till höger, strax ovanför vattnet, precis under plattformen.

"So who are you on the outs with? Brenda or Kelly?"

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
4 dec 2017 13:42
KennyMan666:

Hitta en sån där fyra och säg mig var den finns medans jag färdigställer dagens text.


Nästan ända längst ner i högra hörnet. Precis under den röda plattformen. Där hitta vi fyran.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
4 dec 2017 13:42
Attans!

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
4 dec 2017 13:44
Curse you!

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
4 dec 2017 13:46
prositen:

Curse you!


Du har varit saknad i denna tråd!

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
4 dec 2017 14:30
Håhå, många kalenderintresserade i år. Kul, då får vi mer julstämning!

Joe E Tata:

Längst till höger, strax ovanför vattnet, precis under plattformen.


Men visst. På undersidan av den undre plattformen på den högra strukturen har vi fyran. Vad finns under den?



Ett fordon som kör upp och ner. Ett fordon ni kanske känner igen.

Lucka 4 - Blaster Master Zero

Vissa spel är i ett enormt behov av att få remakes. Ofta spel som begränsades av formatet de först kom ut på. Metroid II är ju ett praktexempel, och det har ju nu fött både en officiell och en fangjord remake. Original-Shantae är ett annat spel som skulle må väldigt bra av en uppfräschning till modernt format.

Så finns det spel som ingen egentligen skrek efter en remake av, men som fick det i alla fall.

Som det här.

Blaster Master var ett bra spel (och jag skrev om det i 2014 års kalender), och ett sånt där spel som kändes väldigt avancerat för att vara på NES. Det saknade väl egentligen bara två saker - en spar- eller lösenordsfunktion, och en karta.

Naturligtvis så finns båda dessa i Zero.

Givetvis så gör Zero mycket mer än så, men det är ändå de två mest påtagliga additionerna. Speciellt kartan, som förvisso gör mycket mer tack vare de övriga tilläggen som Zero bjuder på.

Storyn i Blaster Master Zero blandar friskt från det japanska Famicom-originalet Metafight och den engelska översättningen Blaster Master (som hade en totalt annan story än originalet - allt det där med grodan var helt nypåhittat), och plockar ett par detaljer från några av de andra spelen i serien också. Så småningom så tenderar det mer och mer att vara en utveckling av Metafight-storyn, men grodan finns fortfarande (även om det den här gången från början är en alien-groda) och huvudpersonen heter Jason. Även om det finns lite hintar om att det är mer än så...

I vilket fall som helst så kommer den som har spelat Blaster Master känna igen sig i Zero. Det första rummet när man får börja spela är så gott som identiskt som originalet, och flertalet av världarna är uppbyggda i princip likadant, med modifikationer här och där. Lite extra områden. Musiken är mestadels remixer av originalet.

Och gameplayet är förstås detsamma.

Det är Metroidvania-aktigt, med areor av hyfsad storlek att undersöka, som även innehåller sub-dungeons där man får hoppa ur SOPHIA och kontrollera Jason i områden med fågelperspektiv. Det fanns ju förstås också i originalet. Precis som där kan man uppgradera Jasons pistol med vapenuppgraderingar - och här har vi en märkbar skillnad, också.

I originalet var det nästan inte värt att uppgradera sin pistol - det var svårt att hitta uppgraderingar, och så gick man ner i kraft när man tog skada, så de var inte helt lätta att hålla kvar heller. Man går fortfarande ner i skottlevel när man blir träffad - men nu är det mycket lättare att hitta uppgraderingar, och dessutom är de uppgraderade skotten nu helt nya grejer, till skillnad från originalet. Nu går det också att växla mellan alla nivåer man har. Däribland finns en kortdistans-spread, en elboll som skadar typ allt på skärmen, en eldkastare... och så vågstrålen. Den högsta nivån. Som är totalt jävla skitbruten - högst spambar, går igenom både väggar och fiender, och har flera hitboxar. Den skär igenom så gott som allt som en varm kniv genom smält smör.

I alla fall.

Finns en del nya uppgraderingar till SOPHIA som inte fanns i originalet heller. Hover kan bytas ut till multipla hopp i luften, bland annat. Det finns nya bossar, nya fiender.

Den typen av nytt grejs som man förväntar sig från en remake av det här slaget.

Men Inti Creates kunde ju inte bara sluta där, förstås.

För sen började DLCn komma.

Nya karaktärer började droppa in. Gunvolt och Ekoro var först ut. Sen kom, kanske lite oväntat, Shantae och Shovel Knight. Alla med sina egna spelstilar baserade på sina originalspel, och komplett med egna färger på SOPHIA III. Kanske inte passar helt i själva storyn - men vem bryr sig?

Har ännu inte spelat långt med någon av DLC-karaktärerna. Har testat alla, spelade lite längre med Shantae, men har ännu inte riktigt känt att jag vill spela om det riktigt än. Det blir av nån gång, i alla fall.

För ett bra spel är det. Det fixar det som behövde fixas med originalet (även om jag är säker på att vissa kan hävda att det inte var något som behövde fixas med det). Och efter vad serien har bjudit på efter att originalet kom ut så var det nog på tiden att det gjordes något vettigt av varumärket igen.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 

Ändrad: 5 dec 2017 14:59 av KennyMan666, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
Joe E Tata (P) 
4 dec 2017 20:06
chips:

Attans!


En minut till godo!

"So who are you on the outs with? Brenda or Kelly?"

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
5 dec 2017 12:28
Jag måste sluta bli så försenad med allt i år.

Så, i vilket fall. Här tittar vi efter.



En femma existerar. Finn den!

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
5 dec 2017 12:50
KennyMan666:

En femma existerar. Finn den!


Den röda pelaren näst längst till vänster. på den hittar vi femman.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
5 dec 2017 12:53
Men åh, så dålig tid på dygnet att släppa luckorna för mig, mina kollegor är så tjatiga om lunch av nån anledning :P

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
5 dec 2017 13:51
prositen:

Men åh, så dålig tid på dygnet att släppa luckorna för mig, mina kollegor är så tjatiga om lunch av nån anledning :P


De senaste dagarna har jag postat dem senare än jag egentligen skulle vilja, av en rad olika anledningar. Ska försöka få ut dem tidigare.

chips:

Den röda pelaren näst längst till vänster. på den hittar vi femman.


Absolut.

På den vänstra landmassan, åt vänster, står det två pelare och på den högra och högre av dem finns en femma som vi då kan öppna.



En gråklädd... astronaut, eller nåt.

Lucka 5 - The Swapper

Ibland så är det bara så uppenbart att det man spelar är ett indiespel.

Det är nödvändigtvis inte en negativ anmärkning, även i dessa dagar när ordet "indie" har tappat rätt mycket av det betydelse det en gång hade. Nu är vart och varannat spel ett indiespel bara för att ingen av de gigantiska företagen ligger bakom det.

The Swapper är i alla fall ett sådant spel.

Till en början får man inte veta så mycket. Du vet inte vem du är, vad du gör här, eller vad ditt mål är. Det är bara du, på någon slags rymdstation, och så hittar du den där klonstrålen. Den som låter dig skapa upp till fyra kopior av dig själv. Och så kan du byta vilken kropp som är den huvudsakliga.

Det är allt.

Det är allt du har, och allt du kommer ha genom hela spelet.

Det är det du har till ditt förfogande för att lösa pussel, för att utforska stationen, för att hitta alla de där plot-biljetterna du behöver för att låsa upp nya områden.

Visst, pusslen i sig introducerar nya element. Saker som växlar din gravitation. Fält där det inte går att projicera kloner, och sånt.

Men alla pussel är i slutändan samma sak: Räkna ut hur du får den huvudsakliga kroppen till rätt ställe.

Vilket väl gör att det ändå är rätt okej att spelet inte är speciellt långt. Det tar slut innan det hinner bli alldeles för tradigt. Jag spelade igenom det i en session, och batteriet i Wii U-kontrollen hann inte ens ta slut under den sessionen. Det går säkert att tycka att det är för kort för priset, men eftersom jag köpte det på rea för typ en tia kan jag inte klaga, egentligen.

I alla fall.

Det finns en story som sakta men säkert avslöjas, främst genom radiosändningar du får, men som det inte är helt klarlagt var de kommer från, till en början. Men ju längre in i spelet man kommer, desto mer börjar man förstå vad det är som pågår. Vem man egentligen är. Vad man egentligen är.

Varför man är där.

Kanske inte helt varför man gör allt man gör.

Miljömässigt är det ett väldigt mörkt och tomt spel. Någonting har hänt. Det finns nästan ingen annan kvar - det är bara du och dina kloner. Det är gjort helt med flit för att skapa en känsla som jag ändå tycker funkar. Och en av de grejerna som gör det tydligt att det är ett indiespel du spelar.

Pusslen är i allmänhet rätt okej designade. Av alla spelets pussel så var det två som jag fick kolla upp lösningar på efter att ha gått bet gång på gång. Att misslyckas med ett pussel innebär egentligen aldrig större konsekvenser än att man får nollställa rummet och försöka igen.

Det som störde mig mest var egentligen spelets sista sekvens - det finns två slut, och vilket man får beror helt enkelt på vilket av två val man gör som sin absolut sista aktion i hela spelet. Så jag fick ett slut och såg eftertexerna rulla förbi - och när jag försökte ladda mitt spel och se det andra slutet så fick jag inte fortsätta från den sista checkpointen, utan jag skickades direkt till eftertexterna igen. Så för att se det andra slutet hade man varit tvungen att spela igenom hela spelet igen. Kollade upp det på Youtube istället.

The Swapper är helt okej, men jag vet inte om jag skulle rekommendera det till fullpris. Däremot rekommenderar jag att om man har tänkt spela det att man antagligen ska kolla in PC-verionen istället - kan tänka mig att det kontrollerar lite bättre med tangentbord och mus än med två stickor.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
6 dec 2017 11:41
Dagens text är i alla fall redan klar, men den här posten blev senare än vad som var tänkt ändå. Blä.

I alla fall, vi tittar på kalendern.



Sök så sexan.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Loading.se | Till toppen 1 2 3 | nästa | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.