Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Loading   Loading.se   + Ny diskussion
Till botten första | 1 2 3 4 5 | nästa | sista

Kennys spelår 2017: En sån där adventskalender

skapad 30 nov 2017 12:32 | svar 113 st | visats 332 ggr

 
chips (P31) 
6 dec 2017 11:42
KennyMan666:

Sök så sexan.


Nästan i mitten av det högra komplexet. Under den stora karaktären från Ori.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
6 dec 2017 12:27
chips:

Nästan i mitten av det högra komplexet. Under den stora karaktären från Ori.


Där har vi den, ja. Lite längre än halvvägs upp på den högra strukturen, under Naru, på en rad med tunnor, finns en sexa. Om vi öppnar den, vad finner vi då?



En liten blå som alla bör känna igen vid det här laget.

Lucka 6 - Mega Man 2.5D

Vanligtvis brukar jag låta Mega Man-fanspel gå rätt obemärkta förbi. Jag spelar dem, men jag har spelat så ofantligt många fanspel och hacks att det är lite svårt för dem att göra något nytt för mig längre, så normalt hade jag inte låtit dem vara med i något sådant här. Jag är sedan NES-eran en stor Mega Man-fanboy, så det har blivit en del genom åren.

Men här är ett som i alla fall försökte.

Och så är det väl lite passande att det kom en lucka med Mega Man i år nu när Capcom precis har utannonserat Mega Man 11, som ska vara i 2.5D-grafik också. Så, tja.

Mega Man 2.5D var något som först hördes talas om för många år sedan. Då var det i princip bara en video. Det var 8-bits-Mega Man, fast banorna var typ 2.5D - så plattformarna var uppbyggda som de vore 3D, och perspektivet användes på ett sätt som inte går att göra i 2D-spel. Vandra fram till ett hörn av en plattform och Mega Man, och tillika kameran, svänger nittio grader för att fortsätta på en ny del av banan som inte syntes tidigare. Så, Mega Man fast med Paper Mario-grafik, typ.

Så småningom så blev det faktiskt ett riktigt spel av det hela också - tidigt i år släpptes det lite sådär oförhappandes.

Det var väl ungefär vad videon hade utlovat.

Mega Man, med några klassiska robotmästare från 8-bits-spelen (inklusiver 9 och 10, då), i den Paper Mario-aktiga grafiken.

Tja.

Det går inte att komma ifrån att den biten, grafikstilen och det som den låter spelmotorn göra, är den stora behållningen med spelet. Det ser faktiskt rätt fräsigt ut. När det funkar är det kul.

Men det är inte alltid den verkligen funkar helt perfekt. Det är kanske inte helt oöverraskande att den också är vad som ligger till grund för flertalet av spelets småbuggar.

Annars är det ganska mycket vad man kunde förvänta sig. Bandesignen är rätt standard med några småfinesser som grafikgimmicken tillåter, så finns det gömda saker att hitta. Och lite grejer att låsa upp. Flera karaktärer att spela som, bland annat. Man kan spela som Roll, till och med. Det var lite kul.

Sen så var det en bana i Dr. Wilys fort som jag minns som rätt dåligt designad. Vill hävda att det var det sämsta med spelet.

Annars, så, tja...

I vimlet av Mega Man-fanspel och hacks och sådant så är det här, ambitionen till trots, kanske inte riktigt den mest världsomvälvande inlagan. Det är ett Mega Man-fanspel med en grafikgimmick.

Varken mer eller mindre.

Tanken var att Mega Maker skulle vara med i den här luckan också. Det är vad det låter som - ett slags Super Mario Maker, fast för Mega Man-banor. Gratis, till PC. Det hade potential, och har fått uppdateringar med mer grejer. Jag var i processen att bygga en bana.

Men jag hann helt enkelt inte med det speciellt mycket. Jag nämner det på ett hörn, här. Kan inte göra så mycket mer, för jag har inte ens byggt färdigt min första bana än.

Men jag hoppas att jag kan göra mer saker med det i framtiden.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
7 dec 2017 09:59
Kan posta den här delen lite tidigare, i alla fall. Dock så är texten åter inte klar än, så öppningen blir lite senare.

Men ändå.



Nummer sju var det ja.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P31) 
7 dec 2017 10:23
KennyMan666:

Nummer sju var det ja.


I botten på det högra hus-komplexet. Där marken slutar och övergår till vatten.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F39) 
7 dec 2017 10:28
Men FFS, jag är på ett möte i en halvtimme.. Måste ta tjänstledigt för at hinna med detta :P

(Förra året hade jag tråkigt på jobbet, ok?)

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
7 dec 2017 10:34
prositen:

(Förra året hade jag tråkigt på jobbet, ok?)


Du får väl skaffa ett tråkigt jobb.

chips:

I botten på det högra hus-komplexet. Där marken slutar och övergår till vatten.


Minsann. Långt till höger där, precis innan vi faller ner i vattnet, finns en sjua. Den öppnas.



Någon som verkar ha en vattentank på ryggen. Och en slang.

Lucka 7 - Mighty Switch Force 2

Spelet som jag från början hade tänkt spela 2015 blev äntligen spelat i år.

2015 spelade jag i alla fall det första Mighty Switch Force (och skrev om det i kalendern). Jag ägde tvåan redan då - hade inhandlat båda på samma rea. Ettan spelades mycket som buss/spårvagnsspel. Har inte riktigt blivit samma med tvåan. Har inte blivit lika mycket buss/spårvagnsspelande i allmänhet. Så det här är väl tekniskt sett den andra halvan av texten som skulle blivit 2015 om jag hade spelat båda spelen då. Så den här blir inte heller jättelång.

Mighty Switch Force 2, då. Patricia Wagon är tillbaka precis som huligansystrarna från det första spelet. Som tydligen har kommit på bättre tankar och blivit snälla, så istället för att ta fast dem så ska man nu... rädda dem, för av någon anledning verkar de ha blivit mesiga också. Rädda dem från en massa eld.

Patricia har sadlat om från polis till brandman, vilket mest innebär att hon numera är rödklädd och har en vattenslang istället för en energipistol. En vattenslang som nyttjas till att släcka bränder, besegra fiender, och smälta bort block.

Huvudgimmicken är dock densamma - att man skiftar block från att vara inaktiva/aktiva. Det är det som spelets pussel i allmänhet är baserade på. Så i det stora hela är gameplayet ganska så detsamma - hitta de fem systrarna, och ta sig sen till roboten. Lite nyheter finns också - varje bana har en baby som går att hitta, som en bonus. Babyn tenderar att involvera ett lite svårare pussel än vad som krävs för att bara klara banan. Så den räknas inte in i par-tiden, heller. Bra det.

Men där jag i det första spelet alltid såg till att fixa par-tider, så har jag inte riktigt orkat med att göra det fullt ut i tvåan.

Pusslen här är klart knöligare än i det första spelet. Vissa av baby-pusslen är så out there att jag för vissa inte ens fattar hur jag ska börja ta mig an dem. Så har det introducerats ännu en färg av de låsbara blocken, så nu finns det tre att hålla reda på, vilket inte alltid är helt lätt. Har kommit till ett pussel på en bana som inkluderar alla tre, där... jag inte har någon som helst aning om hur jag ska ta mig vidare. Ingen konfiguration av block fungerar.

Jag har inget emot innovation, men jag får ändå säga att Mighty Switch Force 2 inte är lika bra som sin föregångare. Pusslen i det första spelet blev utmanande utan att bli alltför frustrerande, men tvåan är på fel sida av den gränsen. Vilket kanske är lite synd.

Har ju på min 3DS även något som Wayforward gjorde innan Mighty Switch Force, också - Mighty Flip Champs till DSiWare.

Måste testa det också.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
8 dec 2017 10:53
Dags för årets traditionsenliga crossover med Loadingkalendern, då! Så det är en extra viktig lucka i dag.

Först får vi ta fram kalendern.



Sen får vi hitta nummer åtta. Var finns den?

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F39) 
8 dec 2017 10:58
KennyMan666:

Sen får vi hitta nummer åtta. Var finns den?


Vänstra ön, på taket på vänstraste huset mitt i den andra "pelaren". (Precis vid kanten till nästa hus)

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P31) 
8 dec 2017 11:10
Nu vart jag på möte istället!

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
8 dec 2017 11:39
prositen:

Vänstra ön, på taket på vänstraste huset mitt i den andra "pelaren". (Precis vid kanten till nästa hus)


Ja, men precis. På den vänstra strukturen, på andra våningen, på ett gäng tunnor, framför en pelare/antenn/torn/något, finns en åtta. Vad eller vem finns inunder den?



Lite suddig, men... Någon i skoluniform, med brunt långt hår och rosett.

Lucka 8 - Doki Doki Literature Club!

Egentligen så anser jag inte att det här är direkt ett spel. Och jag gillar egentligen inte visual novels.

Så jag tar och inleder med just den biten - att jag inte gillar VNs och varför.

Interaktivt berättande, var det. För vissa räcker det för att kalla det för ett spel. Jag håller inte fullt ut med. När vi pratar om just VNs så är det för många icke-interaktiva delar för att jag ska kunna tycka att det finns tillräckligt med vad vi får kalla för gameplay för att det ska kunna kallas ett spel.

Sen så tycker jag att VNs är en väldigt, väldigt seg berättarform. Det är dialogboxar med typ en eller två meningar, så ska de klickas igenom. Massvis av dem. Tills man kommer till ett vägskäl där man får välja en av två eller fler val.

Ad infinitum tills man når ett slut.

Och fick man inte det slut man ville ha får man börja om och göra andra val.

De urartar till att bli glorifierade flödesscheman.

Och då orkar jag bara inte.

Men så var det Doki Doki Literature Club!, då. På grund av mediet så tyckte jag först inte att det inte borde vara med i kalendern alls, eftersom jag tycker att visual novels ligger närmare, tja, serier och filmer (och jag använder verbet "läsa" snarare än "spela" när det gäller VNs). Om en VN fick vara med så skulle ju lika gärna nån film eller TV-serie jag sett kunnat vara med.

Men det skulle komma att visa sig att Doki Doki Literature Club! var något så utöver sitt medium att jag inte kan klumpa ihop det med de andra. Att det hade några extremt bra anledningar till varför det använde just det mediet.

Och för bara andra gången på 89 luckor (första var Mother 3) så kommer här en extra varning: Den här texten innehåller spoilers. Mycket i Doki Doki Literature Club! fungerar på bästa sätt om det upplevs på egen hand. Läs ej vidare om du planerar att läsa det själv. Det är gratis att ladda ner.

Det började väldigt standard-VN-likt. Generisk spelarkaraktär, introduceras till fyra flickor. Sen så visade det sig ha lite mer än bara små val: Man fick välja ord för att skriva poem. Och varje ord relaterade till en av tre av flickorna. Så om man ville ha scener med en speciall flick fick man skriva ett poem som hade flest ord som hon tyckte om.

Sayori, Monika, Natsuki och Yuri. De fyra flickorna. Sayori var ju då karaktärsklichén spelarkaraktärens barndomsvän.

Jag siktade in mig på Yuri. Jag fick scener med henne. Så kom dagen innan festivalen, då Yuri kom hem till spelarkaraktären för att arbeta på dekorationer. Samma dag avslöjade Sayori att hon var deprimerad. Sen fick man göra ett val relaterat till Sayori - antingen säga att man älskade henne, eller att hon var ens bästa vän.

Jag valde det senare.

Hon reagerade, och det kändes rätt uppenbart vad som komma skulle.

Så jag såg Sayoris självmord komma. Hennes karaktärsark, givet vad som hade avslöjats och ett val jag gjorde strax innan, hade inte kunnat sluta på något annat sätt. Det andra valet hade inte ändrat på det heller. Hennes öde i spelets första akt är ofrånkomligt.

Jag såg inte att hon bokstavligen raderades från spelet komma.

Det hade kommit små indikationer tidigare på att DDLC skulle gå lite meta - men det här var när det verkligen, verkligen skruvades upp till hundratio.

Det var här jag märkte att det hade dykt upp nya filer i mappen där jag placerat DDLC. En bildfil med intentionen att verka korrupt. En textfil som verkade vara en slags logg-fil... men visade sig innehålla något långt mörkare.

Och i characters-mappen så fanns inte sayori.chr längre.

Berättelsen började om. Utan Sayori. Det var bara Monika, Natsuki och Yuri nu.

Och någonting stod inte rätt till.

Tidigare hade det funnits små, små hintar om att Monika visste mer än hon avslöjade. Att hon visste att det inte var på riktigt. Att det var en VN. Jag började forma en teori om att Monika var författaren till Doki Doki Literature Club.

Och hon ville ha spelarkaraktären.

Natsuki blev jobbigare.

Yuri blev mindre mentalt fullständig.

Novellen i sig började falla sönder.

Yuri gick helt över gränsen.

Monika fick till sist nog. Hon hade raderat Sayori tidigare. Hon raderade Natsuki och Yuri också. Så att det bara var hon kvar att välja på.

Bara Monika.

Att Monika var författaren var dock inte helt korrekt ändå - Monika är en VN-karaktärstyp, "vän"-karaktären som håller koll på ens relationsstatus med de övriga karaktärerna. Så hon hade meta-kunskap. Och det använde hon till sin fördel.

Det var inte mitt fel att Sayori tog livet av sig. Det berodde inte på något av mina val.

Det berodde på Monikas val.

Till slut fick man ta saken i egna händer. Om Monika kan radera karaktärsfiler - varför inte jag?

Även om det inte riktigt ledde till ett gott slut på det hela heller.

Slut på spoilers.

VNs är inte spel. Det håller jag fast vid.

Men jag kan knappt kalla DDLC för en VN längre.

̶̕̕͠►҉̶̷̡ Jag vet inte vad det är. Det är en berättelse som använder VN-mediet och mer därtill för att uppnå sin effekt. Det använder sig av förväntningarna på mediet på ett extremt skickligt sätt. Det hade kanske funkat i ett annat medium, om det hade spelat på det mediets förväntningar på samma sätt.

Jag har inte svaren.

Det är det inte meningen att jag ska ha heller.

Där hade luckan slutat vanligtvis - men det här är ju min Loadingkalenderlucka, också, så det blir förstås lite extra content. Och för att gå i samma tema som dagens spel (vilket var varför jag valde den här dagen för min Loadingkalenderlucka) så har jag författat ett Loading-poem. Det är friform. Tanken var att det skulle bli fler än ett, men inspirationen och tiden räckte inte till. Får väl se om jag får mer inspiration senare, kanske skriver något mer under dagen. Så det blev lite mindre Loadingkalendercontent än jag tänkt mig, men...

En blå nyans på skärmen lyser
för forumet det är en fyr
Vi samlas i trådar om allting och inget
det talas om spel och om film och musik
Vi lyssnar till Oskar och hela hans gäng
vi bråkar mest om politik och betyg
Men vänskap finns alltid att finna
bland alla som har loggat in här i dag
du kanske ej tror det,
men se dig omkring
Trotsar du trollen och inte tar betet
så finns det ju där alltid nån
någon som lyssnar
någon som pratar
någon som delar din åsikt
någon som spelar det spel som du spelar
någon som får dig att le
För forumet är inte en enda sak
forumet byggs utav allt
Byggs utav Oskar och hans kompani,
byggs utav moderatorers geni,
byggs utav medlemmars stora mani,
byggs utav det som vi vill det ska bli.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
8 dec 2017 15:03
The Swapper står med på min lista över spel att spela... har haft det liggandes på mitt Wii U i evigheter känns det som. Testade lite smått, men fastnade aldrig för det... utan att för den skull avskriva det. Tänkte, vid ett annat tillfälle.

Mighty Switch Force 2 tyckte jag var mycket bättre än första spelet. Smidigare pussel, mindre "allt svårare och drygare desto längre man kommer" och mer "jämn utmaning och varierade pussel som ställer nytt typ av tänkande på prov framför att främst Satsa på komplexitet".

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
9 dec 2017 11:25
Lördag. Nu borde väl folk vara här för att leta luckor.

Så.



Nummer nio, var det då.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P31) 
9 dec 2017 11:35
KennyMan666:

Nummer nio,


Högst upp på den högra kanten på det högra komplexet.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
9 dec 2017 15:35
chips:

Högst upp på den högra kanten på det högra komplexet.


Jodå.

Högst upp på den högra stukturen, på byggnaden allra högst upp, på höger kant, finns nian. Den öppnar vi.



En rosa liten filur med en hammare.

Lucka 9 - Team Kirby Clash Deluxe

Jag hade egentligen tänkt spela Planet Robobot i år. Det var planen. Nytt Kirby, liksom, som många säger är bra.

Men som med så mycket annat i år så räckte i första hand pengarna och i andra hand tiden inte till.

Det blev en del Kirby, dock. I form av ett free-to-play-spel till 3DS.

Jag spelar sällan free-to-play. Det enda andra jag spelar alls är Pokémon Shuffle (och, tja, Nintendo Badge Arcade, men det är inte riktigt ett spel...). Har inte betalat ett öre för det och har inte betalat ett öre för Team Kirby Clash Deluxe. Kommer inte göra det heller.

Det är ett team på fyra Kirbys mot en boss. Så av flera anledningar har Kirby här inte sin vanliga kopieringsförmåga, utan det finns fyra förmågor att välja på i förväg - svärd, hammare, stråle och doktor. I affären går det att köpa vapen och hattar till de fyra rollerna. Sen får man välja vad för roller varje Kirby i laget ska ha (och det går hur bra som helst att ha flera av samma) innan det bär av till strid.

Det är du och tre AI-kontrollerade Kirbys. Något som var lite av en besvikelse var att det inte fanns någon form av multiplayer alls, här - hade trott att det skulle gå att spela fyra mänskliga spelare, men det går inte alls. Det man kan göra är att söka efter andra spelare, så kan man använda deras Kirbys istället för automatiskt påklädda AI-partners, men det är ändå lite segt.

Och det är lite vad hela spelet är.

Bossarna är mestadels klassiska Kirby-minibossar, ibland en uppförstorad vanlig fiende, och så förstås ett gäng klassiska riktiga bossar för de stora striderna. Man har ganska hyfsat många olika rörelser, ändå, och så kan bossen släppa ifrån sig fragment som när alla fyra Kirbys har plockat upp ett leder till en meteor-attack.

Det är ganska kul.

Men det är också, egentligen, allt.

Free-to-play, var det.

Huvudvalutan i spelet är kristalläpplen. De kan skördas gratis var tolfte timme, så går de att köpa också. Köper man äpplen så växer det fler på trädet. Utan att betala så kan man skörda fem åt gången, så max tio per dygn genom den metoden. Sen så går det att få äpplen genom att klara utmaningar på banorna också. Äpplen används för att köpa saker i affären samt för att låsa upp banor. Det finns sekundärvaluta i form av eld, vatten och ljusfragment också, men de får man så många av jämfört med äpplena att de har känts ganska oviktiga i sammanhanget.

Så det är ju förstås där flaskhalsen kommer in.

Äpplena behövs för att låsa upp de senare banorna, och för att skaffa utrustning för att kunna klara av de senare banorna. Det är förstås uträknat - det är här de vill att du ska börja betala för dig.

Inte för att jag kommer göra det.

Så under längre perioder blir det att jag bara drar igång spelet en gång om dagen för att skörda äpplen och leta online-Kirbys (för då får man gratis fragment också, men nu har jag maxat alla mina fragment, så) och när jag samlat ihop en stor hög äpplen går jag loss och handlar för dem och försöker mig på att klara några banor så jag kan låsa upp fler.

Det blir aningen tradigt i längden.

När man får lite flyt i striderna så är det ändå ett rätt kul spel. Men gameplayet känns inte riktigt Kirby, hur bedårande det än må vara.

Jag får ta och skaffa mig Planet Robobot för att få det, antar jag.

Så ska jag väl nämna att jag testade demot på Kirby Battle Royale, också. Det var väl helt okej, men jag tvivlar på att jag kommer skaffa det.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
10 dec 2017 11:50
Postar den här biten nu, men inga garantier för när själva lucköppningen kommer ske.



Vi har slut på ensiffriga... siffror, så ni får leta efter nummer tio.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P31) 
10 dec 2017 12:21
KennyMan666:

tio


I mitten på det högra komplexet. Ovanför de två gula "lådorna" som är staplade på varandra. Ovanför karaktären som jag antar är från doki doki literature club.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
10 dec 2017 16:27
chips:

I mitten på det högra komplexet. Ovanför de två gula "lådorna" som är staplade på varandra. Ovanför karaktären som jag antar är från doki doki literature club.


Men visst. Höger sida igen, typ rakt neråt från lucka nio och precis ovanför Sayori så hittar vi vår lucka tio som vi öppnar.



Vi har någon som skjuter pilbåge.

Lucka 10 - Momodora: Reverie Under the Moonlight

Fast det blir lite fler spel i dagens lucka. Men en sak i taget.

Allt började med att Momodora: Reverie Under the Moonlight var på rea på GOG (det är rätt många av mina kalenderhistorier som börjar på typ det sättet. Det är rätt många av mina spelhistorier i dessa dagar som kan inledas med frasen "Det var på rea"). Jag minns inte exakt hur jag fick reda på det, men det kom att visa sig att Reverie Under the Moonlight var det fjärde spelet i Momodora-serien.

Så vi får väl börja i änden Momodora. Det första, alltså. Det visade sig vara gratis. Samma sak med Momodora 2. Så fanns det ju ett Momodora III också. Jag tyckte att jag väl fick ta mig igenom dem innan jag påbörjade Reverie.

Ettan, tvåan och trean klarades av inom ett och samma dygn. Hyfsade spel. Ettan var lite förvirrande. Kontrollerna i de första två var lite sladdriga. Trean var väl det längsta och det tog ändå under en timme (ja, tog väl egentligen mer, för jag gissar att den tiden inte räknade med när jag dog och fick spela om från sparpunkter). Lite olika grader av Metroidvania över dem - tvåan var det enda som hade karta och som innehöll färdigheter som dubbelhopp och så. Tror säkerligen det fans några hemligheter och grejor jag inte hittade. Men de tre spelen var ju egentligen bara menade som transportsträcka fram till det fjärde spelet.

Momodora: Reverie Under the Moonlight, alltså.

Precis som flera andra av mina spelhistorier det här året så innehåller den här resultatet att jag inte har spelat det fullt så mycket som jag hade hoppats att göra. Det blev en period med det, sen blev det annat att göra eller spela.

Men jag spelade tillräckligt för att ha en historia om det, i alla fall. Annars hade det inte varit med i kalendern.

Det är ju då ett Metroidvania, en genre som jag redan talat mig varm om. Du spelar som en prästinna, eller nåt, och den exakta storyn har jag faktiskt lyckats glömma. Men det är rätt välbekant uppbyggt - utforska områden för att hitta grejer som låter dig utforska fler områden.

Däremot så kändes det rätt öppet ibland. Det fanns ofta flera alternativ när det gällde var man kunde gå härnäst, och speciellt mycket hintar om vad som var nästa mål saknades.

Det har jag ju verkligen inget emot.

Märker att jag börjar få slut på saker att säga om Metroidvanias, vilket det finns många anledningar till.

Genren är bra, och även om jag tycker att Reverie Under the Moonlight är ett bra spel, så har jag inte riktigt sett speciellt mycket från det som får det att skilja sig från mängden. Men några fler detaljer kan jag väl gå in på.

Svårighetsgraden är ibland lite hög, och inte på det bra sättet. Många fiender i början vill jag minnas åsamkade förgiftning, vilket var lite väl hårt så tidigt.

Kontrollen är ibland inte helt exakt.

Pilbågen är helt åt helvete bruten. Minst en boss besegrade jag genom att under majoriteten av striden ducka och spamma pilbåge.

Så kan det gå.

Jag har inget emot Momodora: Reverie Under the Moonlight. Jag planerar att spela vidare, klara av det. Jag tror jag är typ halvvägs igenom eller något sådant. Det är ett habilt Metroidvania.

Det är väl bara det att jag har sett det här förr.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
11 dec 2017 11:12
Så, då. Lustigt nog är klockan 11:11 när jag börjar skriva det här. Passande när vi ska leta efter lucka 11!



Två ettor, då. Hitta dem!

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P31) 
11 dec 2017 11:15
KennyMan666:

Två ettor, då. Hitta dem!


Uppe i den blåa himlen så hittar vi ett åskmoln(?) med ett öga som stirrar ut 11an till vänster.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F39) 
11 dec 2017 11:51
Nåja, i år får jag väl nöja mig med att läsa om spel jag blir sugen på att testa :P

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
11 dec 2017 17:23
chips:

Uppe i den blåa himlen så hittar vi ett åskmoln(?) med ett öga som stirrar ut 11an till vänster.


Absolut. Ovanför den vänstra strukturen, framför Kracko från Kirby, så har vi våra två ettor. Så vi kan öppna lucka elva.



Ett rymdskepp. Ett rosa. Och runt.

Lucka 11 - Lovers in a Dangerous Spacetime

Jag önskade mig fler bra co-op-spel tidigare, och här har vi ju ett till som jag spelade i år.

Och när jag säger "jag" så menar jag förstås "jag och Sture".

I julas var det Lara Croft and the Guardian of Light vi arbetade oss igenom på ett par dagar. Men jag var på besök hos föräldrarna i somras också, och då hade vi grävt upp ett annat spel att ta oss an tillsammans.

Det tog också bara ett par dagar.

Men det var underbara dagar.

Lovers in a Dangerous Spacetime är egentligen för upp till fyra spelare, men vi körde igenom det bara vi två. Storyn är lite sådär avsiktligt fånig - kärlek är kraften som driver saker och ting, något skiter sig, dags att hoppa in i ett experimentiellt rymdskepp och rädda galaxen. Så ger man sig iväg för att rädda små rymdkaniner och andra djur.

Allt i hela spelet är med den där lilla glimten i ögat.

Så vi ger oss iväg. I skepnad av två små rymd-"Lovers", små astronautfigurer, hoppar vi in i ett väldigt runt och väldigt rosa rymdskepp. Dat har en motor, en sköld och några kanoner. Var och en av dessa har en egen kontrollpanel.

Så för att styra rymdskeppet får vi springa omkring och sätta oss vid olika kontrollpaneler för att kontrollera just den delen av skeppet. Ska vi åka någonstans måste någon sitta vid motorn. Ska vi skjuta något måste någon sitta vid en kanon. Och så vidare.

Det är helt fantastiskt.

Det är den bästa sortens co-op. Samarbete är helt centralt. Det handlar inte om att vi är två distinkta karaktärer som kan göra sitt eget även om vi jobbar mot samma mål, utan vi kontrollerar samma rymdskepp. Om vi ska lyckas med det här måste vi kommunicera med varandra, komma överens om vem som ska göra vad, hur vi ska ta oss an det som finns framför oss.

Ibland så var vi samspelta utan att behöva säga så mycket. Vi visste precis vad som behövde göras, och vi såg till att göra det också. Men det var förstås också mycket snack mellan oss.

Båda hade sina skift på alla olika delar av rymdskeppet, även om den valigast förekommande konfigurationen när vi utforskade banorna var att han satt vid motorn och därmed styrde själva rymdskeppet, och jag satt vid skölden för att skydda från fiender och krockar med planeter och annat, vilket ibland även inkluderade att ställa in skölden och sen hatta över till en närliggande kanon för att ta hand om några fiender. När det var mycket strid på gång så satt vi förstås båda vid varsin kanon.

De flesta banorna går ut på att rädda ett antal rymdvänner. Ett visst antal låser upp portalen till nästa nivå, men det finns fler än man behöver - att rädda extra ger fler poäng som sedan används till att skaffa sig bättre rymdskepp. Banorna är lite slumpuppbyggda, också, även om det var en del byggstenar som man kände igen även när man spelade banorna flera gånger.

Så kan man förstärka kontrollpanelerna med olika typer av kristaller man hittar, också. Först bara med en, men senare två, och med tre olika typer av kristaller gick det att göra många olika kombinationer, så vi experimenterade en del för att hitta de bästa kombinationerna.

Så var det bossarna, också. Förutom den sista, som tog ett antal försök, så var de kanske inte det svåraste med spelet.

Spelet i sig var ju då egentligen i allmänhet inte jättesvårt, eller som sagt jättelångt. Även om vi återvände och se till att rädda alla rymdvänner på alla banor så var vi klara efter tre dagar.

Jag vill egentligen inte säga någonting om att spela Lovers in a Dangerous Spacetime själv, för det är inte ett spel som man ska spela själv. Till skillnad från Guardian of Light så skulle ett ensamspelande av det här (har inte testat det, men ändå) vara, tja... tomt.

Det kräver en vän.

Eller två.

Eller ännu hellre tre. Vill absolut testa att spela det med fyra spelare någon gång.

Och så behöver jag och Sture fler såhär klockrena co-op-spel. Jag har ett ospelat spel i biblioteket som sägs ha co-op-läge, så jag tänker pitcha det det när jag besöker föräldrarna (och därmed också Sture) för årets julefirande.

Men det får ni läsa om nästa år.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
12 dec 2017 10:51
Tja, lite tidigare luckpostning, men åter så kommer själva öppningen inte komma förrän senare. Kanhända det inte blir förrän i kväll, av anledningar. Vi får se.

Vi ska i alla fall titta på kalendern.



Dags att hitta tolvan!

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Alexander Rehnman (P20) 
12 dec 2017 11:04
KennyMan666:

Dags att hitta tolvan!


Precis över plattformen som beginner sig över Natsuki, till höger om tjejen med hornen.

http://livshornet.se

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
12 dec 2017 13:56
Alexander Rehnman:

Precis över plattformen som beginner sig över Natsuki, till höger om tjejen med hornen.


Se där, ett nytt namn på leaderboarden. Grattis på namnsdagen, förresten, och hur går det med förra årets julklapp? :P

Men sannerligen. På plattformen mellan de två höga strukturerna, ovanför Natsuki från Doki Doki Literature Club! och till höger om röthäxan Lubella från Momodora, ser vi nummer tolv. Vi tittar efter.



En ninja. Okej då, det är Naruto. Det är inget Naruto-spel i dag, men jag är rätt så säker på att några saker i dagens spel var en referens ditåt och det var de mest passande sprites jag kunde hitta för att representera dagens spel.

Lucka 12 - Ninja Battle Heroes

Ett 3DS-ninja-spel från eShop i år också. Inte lika mycket av ett hidden gem den här gången, men...

Minns inte om det var på rea eller om det bara var billigt som det var, men hade läst en recension av det på Nintendolife och det fick en bedömning som klart var bättre än vad det såg ut att vara. Så jag gav det en chans.

Det handlar om ninjan Saizo Kirigakure, som efter ett uppdrag (eller nåt) kommer hem och märker att alla hans kompanjoner i bestbrigaden (alla karaktärer är djur) har försvunnit, så han ger sig iväg för att hitta dem och ta reda på vad det är som pågår. Okej, det är inte den mest originella storyn man hört, men det är ju nödvändigtvis inte negativt.

Det är i alla fall upptakten till ett sött litet actionplattformsspel som har mer djup än det kan verka vid en första anblick (och nu menar jag inte att det finns fiender på Z-axeln också).

Man spelar alltså som Saizo på hans färd i jakt på sinna vänner. Till sitt förfogande har man till en början ett svärd och ett outtömligt förråd av kaststjärnor, som används med samma knapp - är du nära en fiende används svärdet, annars kaststjärnor. Så finns det en knapp för att flänga kaststjärnor på fiender som är i bakgrunden, också - siktar in sig automatiskt på den närmaste fienden, vilket inte i hundra procent av fallen kanske var det man ville attackera. Men i allmänhet så fungerar den biten bra.

Okej, så de huvudsakliga vapnen är spelet igenom svärdet och kaststjärnorna. Men på den undre skärmen så finns det sex stycken cirklar - där man kan ha färdigheter. Inte så många från början - varje slot (utom den första, tror jag) måste låsas upp. Finns tre typer av färdigheter - två typer av passiva som helt enkelt ger en bonus så länge man har lagt dem på en av sina färdighetsslots, och så frammanings-färdigheter som låter en åkalla fritagna vänner från bestbrigaden. De flesta fördigheterna går att uppgradera genom att spendera spirit-poäng som besegrade fiender släpper ifrån sig. De behöver även samlas in för att kunna nyttja de aktiva färdigheterna under banorna.

Jag använde mig mest av passiva färdigheter, men vissa av de aktiva testades. Det var föga överraskande de man fick senare i spelet som var de bästa. Och de använde jag mest mot bossar.

Varje bana har dessutom tre uppdrag man kan försöka klara. Alla uppdrag, så vitt jag kan minnas, är något av följande: Klara banan på en viss tid, klara banan utan att ta skada, besegra X fiender, få en Y lång kombo, samla ihop Z spirit-poäng. I början är det inte så svårt, men på vissa senare banor är fiendeantalet rätt extremt, och att få till en kombo är inte alltid det lättaste eftersom man tappar kombon om man blir träffad - och det är lätt att bli träffad. Klarar man ett uppdrag får man en belöning i from av ett stort antal spirit-poäng, en ny färdighet, eller en ny färdighets-slot (jag har insett att det inte finns någon bra översättning av "slot" i den här betydelsen på svenska. Förslag emottages gärna). Att samla på sig fler så att man kan ha fler fädigheter valda blir väldigt viktigt efter ett tag.

Spelade mycket det här på bussen. Banorna var korta nog för att det skulle passa rätt bra till det. Klarade så småningom av det, och då låstes ett hard mode upp. Testade det, och "hard mode" betydde i det här fallet att banorna fylls med en jävla massa fler fiender, så jag tror jag hoppar över det. Har något uppdrag kvar på slutbossen, men det var ett jobbigt sådant.

Ninja Battle Heroes är ett kul, sött och färgglatt spel med en hel del finesser som gör det väl värt att kolla in, även om det har en del små frustrerande partier. Förvänta dig inget världsomvälvande, men det finns sämre saker att lägga dina pengar på.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Alexander Rehnman (P20) 
12 dec 2017 14:00
KennyMan666:

Grattis på namnsdagen, förresten, och hur går det med förra årets julklapp? :P


Man tackar! Jag har suttit och klurat lite från och till på ett pussel, ska fundera lite till innan jag ställer eventuella frågor [smile]

http://livshornet.se

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Loading.se | Till toppenförsta | 1 2 3 4 5 | nästa | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.