Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Loading   Loading.se   + Ny diskussion
Till botten första | föregående | 1 2 3 4 5 | nästa | sista

Kennys spelår 2017: En sån där adventskalender

skapad 30 nov 2017 12:32 | svar 113 st | visats 332 ggr

 
KennyMan666 (P31) 
13 dec 2017 11:44
Vi får se när dagens lucköppning kommer eftersom jag inte har haft mycket tid att skriva texten till den, fast jag vet redan att det kommer bli en relativt kort text. Men vi kan ju leta efter luckan så länge.



Tretton, då. Luciadagen, till och med.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
13 dec 2017 11:48
Längst till vänster, nedre tredjedelen av bilden. I himlen ovanför den gröna sjöjungfrun (?)

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
13 dec 2017 21:17
prositen:

Längst till vänster, nedre tredjedelen av bilden. I himlen ovanför den gröna sjöjungfrun (?)


Exakt. På vänster kant, rakt ovanför en sjöjungfru, har vi dagens lilla nuffra. Vad har vi bakom den, kan tänka?



En lyktgubbe med en snögubbe på ryggen, tydligen.

Lucka 13 - Shin Megami Tensei: Synchronicity Prologue

Så... tja.

Den här luckan kan jag redan nu säga kommer ha samma problem som Momodora-luckan - fast ännu värre. Här är det bara ett spel.

Låt mig inleda med att säga att jag vet i princip ingenting om Shin Megami Tensei-serien. Har inte spelat ett enda spel från den.

Vad som hände var i alla fall att det kom en reklamfilm om nästa SMT-spel. I den reklamfilmen visades korta sekvenser från ett pixligt, sidoscrollande, Metroidvania-liknande spel med Jack Frost och Jack o' Lantern. Filmen slutade med en varning om att det spelet inte existerade, utan sekvenserna hade skapats bara för reklamen.

Typ två dagar senare så släpptes Shin Megami Tensei: Synchronicity Prologue, 2D-spelet från reklamfilmen, gratis på nätet. Det var sant ändå.

Nog för att det verkligen såg ut som att det skulle vara på riktigt, men att bara direkt efter att man sagt att det inte finns slänga ur sig ett helt spel ändå var lite oväntat. Gissade väl snarare först på att det skulle vara ett bonusspel i nästa Shin Megami Tensei-spel, eller nåt.

Det var ett gratis Metroidvania. Jag drog ner det och spelade igenom det på en dag.

Det var rätt så exakt vad jag hade förväntat mig, antar jag. Ett litet gratis Metroidvania, med allt vad det innebär. En sammanhängande värld att leta sig igenom. Uppgraderingar att hitta. Lite gömda grejer, också. Precis som vanligt.

Från början har man bara Jack Frost. Innan man är färdig med det första området har man även hittat Jack o' Lantern och kan fritt växla mellan de båda. De har lite olika attacker och förmågor, och en av de mer påtagliga är att Jack Frost inte tar någon skada från is och Jack o' Lantern inte tar någon skada från eld. Återigen bevisande att polaritets-mekaniken fungerar långt mycket bättre i den här typen av spel.

Och på den vägen är det. Det finns säkert saker jag inte fattar eftersom jag inte spelat Shin Megami Tensei. Jag hittade inte alla saker i spelet. Men jag klarade av det.

Synchronicity Prologue kan inte sägas ha varit så mycket mer än en parantes under mitt spelår. Ett freeware-spel med kopplingar till en större spelserie. Det kändes värt att ladda ner och spela, men jag har inte mycket mer än så att säga om det.

Det är vad det är, och det får väl räcka så.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
13 dec 2017 22:02
Kalendern ser lite fel ut nu, med alla framtida siffror tydliga?

Annars: Tack för påminnelsen om SMT-spelet! Läste ju om det för några veckor sen och tänkte att jag måste testa, men sen har jag glömt bort det. Ska försöka fixa ner det direkt.

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
14 dec 2017 01:50
prositen:

Kalendern ser lite fel ut nu, med alla framtida siffror tydliga?


Va?

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
14 dec 2017 08:14
KennyMan666:

Va?


De första dagarna så såg jag bara dagens siffra, allting annat var dolt. Nu syns alla siffror för ännu ej öppnade luckor. Det gör det ju lite mindre utmanande att leta om jag kan förbereda mig...

(Jag tar bort bilden om/när du fixar ditt script så inte jag sitter här och spoilar, citera mig!)

3DS: 0559-6751-1389

Bifogade bilder

(181 KB)

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
14 dec 2017 11:42
prositen:

De första dagarna så såg jag bara dagens siffra, allting annat var dolt. Nu syns alla siffror för ännu ej öppnade luckor. Det gör det ju lite mindre utmanande att leta om jag kan förbereda mig...

(Jag tar bort bilden om/när du fixar ditt script så inte jag sitter här och spoilar, citera mig!)


Jag vet inte hur du har fått för dig att kalendern funkar. Om du tittar tillbaka på de första dagarna så ser du tydligt att alla siffror från 1-24 är synliga, precis som på vilken adventskalender som helst. Så har det varit alla tidigare år också. Något script har heller aldrig varit inblandat utan alla kalenderbilder är manuellt skapade och sparade.

Men i alla fall så är det ny dag och dags att söka efter ny lucka.



Lucka 14! Hitta den!

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
14 dec 2017 11:45
KennyMan666:

Lucka 14! Hitta den!


I det högra komplexet nästan längst ner. På den röda plattformen till höger om tunnan som står i mitten.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
14 dec 2017 11:52
KennyMan666:

Jag vet inte hur du har fått för dig att kalendern funkar.


Uppenbarligen helt fel! :D Och dåligt minne har jag också!

Jag hade tydligen för mig att siffrorna inte var synliga förrän du la upp att nu är det dags att gissa men som du säger är det bara jag som är helt förvirrad. Jobbar för mycket, uppenbarligen!

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
14 dec 2017 17:17
chips:

I det högra komplexet nästan längst ner. På den röda plattformen till höger om tunnan som står i mitten.


Jaha då.

På den lägsta plattformen på den högra strukturen, bakom en tunna, gömmer sig visst nummer fjorton. Vi öppnar den, tycker jag.



En snubbe med en kamera.

Lucka 14 - Dead Rising

Här har vi ett spel som jag försökt ge mig på ett antal gånger.

Första gången var innan jag ens hade en Xbox 360 själv. En vän skulle iväg till Japan på ett par månader, så jag fick låna hans. Jag lirade inte jättemycket på den, men Dead Rising var det jag hade velat spela mest.

Det gick sådär.

Spelade lite, men kom aldrig riktigt någon vart innan det var dags att återlämna konsolen och spelet.

Senare så inhandlade jag mig en egen Xbox 360. Lånade åter Dead Rising från samma vän, har jag för mig, och började om. Spelade lite, men kom aldrig riktigt någon vart innan jag återlämnade det.

Köpte spel från någon på Loading, och skaffade mig ett eget ex av Dead Rising. Började om. Spelade lite... kom en bit in, men fortsatte inte riktigt.

Tror det mycket väl kan ha blivit något försök till under åren som gick, men jag vet inte vad det var som fick mig att aldrig riktigt hålla fast vid det.

Däremot så ska det sägas att bortsett från när jag spelade det på den lånade Xboxen så var alla mina försök att ta mig an spelet inte helt bortkastad tid - eftersom Dead Rising har konstant NG+, där Frank får behålla all den exp och tillhörande karaktärsnivåer man fått när man börjar om storyn från början. Det är egentligen nästan så att det kan rekommenderas att man till en början bara tar och lirar, utan att spara eller så, tills man dör och sen börjar från början igen med lite bättre förutsättningar. Det är kanske inte den allrs bästa speldesignen om man behöver göra något sånt, men, tja.

I alla fall så bestämde jag mig i år att nu får det fan vara dags att faktiskt komma någon vart i det här spelet. Det hjälpte säkerligen att jag kunde börja med några extra livspoäng och utrustningsslots, och att det hade gått så lång tid sedan jag spelade det sist att det inte kändes tradigt. Jag började i slutet av sommaren, gjorde ett uppehåll av en rad anledningar, och plockade sen upp det igen i oktober. Och då tog jag mig verkligen tiden med det - och blev färdig med 72h Mode mot slutet av månaden. Ganska exakt två veckor senare (det var under hösten det här året som det visade sig att min Xbox 360 började få lite problem med att läsa skivor, fick öppna och stänga släden flertalet gånger för att den skulle läsa skivan - så när jag skulle spela spel jag hade på skiva så ville jag lägga längre tid på varje spelsession, så det blev mindre ofta spelat) såg jag eftertexterna efter Overtime Mode rulla förbi.

Tio år eller så efter att jag som Frank West tagit mina första stapplande steg in i Willamettes köpcentrum hade jag äntligen tagit mig igenom hela horden av zombies och stod där som segrare.

Frank West, fotojournalist.

Ett yrke jag kan ta till mig eftersom jag är nästan färdigutbildad journalist (harvar med en revision av ett exjobb som jag oroar mig lite för att jag börjar bli alldeles för hemmablind på). Fotografering är en sån där kul grej i spel, också (ge mig ett Pokémon Snap 2, Nintendo).

Frank beger sig till Willamette eftersom något har hänt där och stöter på ett köpcentrum som i bästa Romero-stil är under angrepp av en hord av zombies. En av överlevarna som barrikaderat sig är dum i huvudet och orsakar att zombierna kommer in i köpcentret, och så börjar tre långa dagar i Frank Wests karriär.

Det finns två primära saker att göra: Kötta zombies och fixa scoop. Scoopen är spelets story, och är saker som händer vid specifika klockslag. Så finns det lite överlevare att rädda också, och bossar i form av psykopater att besegra. Om man vill kan man bara ignorera allt det andra och spendera sin tid med att slakta zombier i massor, men då avbryts storyn och man får inget bra slut. Fast man bygger upp Frank lite till framtida spelomgångar, i alla fall.

På den vägen är det.

Köpcentret är stort, med många olika butiker att hitta saker att nyttja som vapen i. Vapen som går sönder efter ett tag. Finns böcker som får dem att räcka längre. Och förstås finns det helande föremål i form av mat, också. Frank kan svepa en flaska vin eller en hel baguette eller ett paket frysta grönsaker på ett ögonblick. Det finns många vrår att hitta, många småhistorier som inte har något mer med huvudstoryn att göra än att de sker under zombieangreppet.

Jag tog mig an storyn, men det är gott om tid mellan scoopen där man kan vandra runt i köpcentret och döda zombies. Det är rätt så underhållande. Jag vet att det fanns en del saker jag missade. Jag kanske återvänder någon gång, ger mig på Endless mode för att kunna se vad det bjuder på.

Oavsett om man vill se storyn till slutet eller bara kötta horder av zombies så är det ett underhållande spel. Inte utan brister, dock. Och nu när det finns hela tre uppföljare som jag har hört förbättrar saker och ting så vet jag egentligen inte hur mycket poäng det ligger i att spela originalet. Jag hade påbörjat det några gånger när det var det enda jag hade tillgång till alls, så jag ville kunna avsluta det kapitlet.

Har tvåan, också. Fick det gratis på Games with Gold en gång i tiden. Har DLCn och jag har till och med Off the Record.

Det får bli nästa gång jag får ett sug efter att meja zombies.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
15 dec 2017 10:25
Postar väl nu, så kan ni ta och leta efter luckan medans jag skriver klart dagens text.



Femton är ju dagens siffra, då.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
15 dec 2017 10:34
KennyMan666:

Femton är ju dagens siffra, då.


Lucka femton hittar vi i det vänstra komplexet. I mitten av detta kompplex så har vi en röd plattform där massa tunnor står uppradade. Till vänster uppe på dessa tunnor har vi lucka 15.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
15 dec 2017 20:51
chips:

Lucka femton hittar vi i det vänstra komplexet. I mitten av detta kompplex så har vi en röd plattform där massa tunnor står uppradade. Till vänster uppe på dessa tunnor har vi lucka 15.


Se där ja. Till vänster, ungefär i mitten, uppepå ännu fler tunnor, har vi vår lucka för dagen, så vi öppnar den upp.



En person med röda kläder och blont hår.

Lucka 15 - Crypt of the Necrodancer

Här har vi två saker i ett: Ett rytmspel och en Roguelike.

Jag gillar rytmspel. Jag är inte fullt lika förtjust i Roguelikes.

Jag spelade i alla fall Crypt of the Necrodancer under en period i maj. Jag återvände aldrig till det efteråt, mest för att jag hade annat att spela, tror jag. Jag hade planer på att spela mer och låsa upp mer grejor.

Så vi har ett Roguelike i vilket alla dina rörelser ska vara i takt till soundtracket. Upp, ner, höger, vänster. Det är allt. I takt. Så det gäller att fatta snabba belut om man inte vill tappa sin kombo.

Sondtracket, ja. Det är värt att specifikt nämna, för det är riktigt bra. Låtarna är väl anpassade till spelsättet. Finns i en mängd olika remixar också, vilket är trevligt.

Sen var det ju spelet.

Det är ändå en Roguelike - med allt vad det innebär.

Slumpgenererade nivåer.

Slumpgenererade fiendeplaceringar.

Och, förstås - slumpgenererade skatter.

Det är ju det där sista.

Det är det som allt faller på. Ibland hittar man en bra arsenal på de första nivåerna - ibland hittar man inget vettigt alls. Till viss del så kan man givetvis kompensera genom att veta hur allt is pelet fungerar - men om man inte har hittat tillräckligt med vettigt stuff så blir det efter ett tag lite oäverkomligt ändå. Fienderna blir fel och mer komplicerade, banorna blir större och introducerar flera typer av hinder. Börjar man få stryk brukar det oftast leda till att man fortsätter få stryk och så var det slut på den spelomgången.

Jag hade lite samma problem med Spelunky. Jag och Sture testade det i co-op, men det klickade aldrig för mig. Ibland hittade vi bra grejer, ibland ingenting, och det kändes som om det var slumpen som helt avgjorde om man kunde klara de kommande nivåerna.

Jag gillar inte riktigt det.

Och visst. Det är så Roguelikes funkar. Det är slumpgeneration som gäller. Det gör varje spelomgång till något nytt.

Men ibland känns det som att spelet bestämde att man inte skulle kunna göra bra ifrån sig innan man ens började.

Då tröttnar jag rätt snabbt. Även om jag sannerligen inte är främmande för att dunka huvudet mot samma sak gång på gång på gång - jag är ju ändå speedrunner.

Men det här orkar jag inte riktigt med längre.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
16 dec 2017 12:22
Justdetja, måste ju posta det här! Tänkte göra det tidigare men det föll bort. Så, i alla fall!



Vi vill ha sexton.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
16 dec 2017 12:33
Mitt på översta planet av det högra tornet.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
16 dec 2017 17:50
Fröken Keke:

Mitt på översta planet av det högra tornet.


Det får väl duga som svar. Så ja. På den högra strukturen, på den översta röda plattformen, mellan några tunnor så har vi nummer sexton och nu när vi vet var vi har den kan vi också öppna den.



Se där, en shinto-helgedomsmö.

Lucka 16 - Touhou Tenkuushou ~ Hidden Star in Four Seasons

Så var det Tåhå-dags igen då.

Om någon har missat det så är Touhou alltså en serie doujin-shmups med en massa flickor som skjuter färgglada bombmattor. Den har varit igång ett tag - det första spelet kom 1997 till den i Japan populära hemdatorn PC-98, och det här är då det sextonde. Eller tjugotredje, om man räknar alla officiella spinoff-spel. Alla spinoffer är inte shmups, och alla är inte gjorda av ZUN/Team Shanghai Alice. Själv har jag varit Touhou-fan sedan tidigt 2000-tal, vilket var i samma veva som serien tog steget över till Windows. Det var i och med det andra Windows-spelet, det sjunde i serien, som jag började, och det var ett av de första bullet hell-shmups jag spelade som fick mig att fastna för genren (inte alltför långt senare blev jag Cave-frälst, och sen var det kört). Så det är en serie som ligger mig nära om hjärtat.

Visst, det har varit lite varierande kvalitet på spelen - det förra var rätt experimentiellt och jag hade inte många vackra ord om det. Förra året kom det inget, men i år så var ZUN tillbaka med det sextonde i serien - Hidden Star in Four Seasons.

Åter så har vi fyra spelbara karaktärer. Två veteraner i Shintoprästinnan Reimu och svarthäxan Marisa, och så två som inte varit spelbara i annat än spinoffer tidigare, tengun Aya och isälvan Cirno. De representerar även var sin årstid, och årstider är som titeln antyder en stor del av storyn och har även blivit en spelmekanik. Något är fel med årstiderna i Gensokyo, så det är upp till våra hjältinnor att kolla upp saken.

Som vanligt så resulterar det i en massa jävla skottmönster i diverse kulörer.

Nya karaktärer har vi förstås. Som fjärilsälvan Eternity Larva, jordaguden Narumi Yatadera, och dansöserna Satono Nishida och Mai Tereida. Och så slutbossen, den hemlige gudinnan Okina Matara.

Till skillnad från Legacy of Lunatic Kingdom som försökte bygga ett nytt spelsätt så håller sig Hidden Star in Four Seasons till det gamla vanliga Touhou-gameplayet, med som alltid en för spelet unik gameplay-gimmick. I det här fallet alltså årstiderna.

Varje karaktär har alltså en huvudsaklig årstid - vår för Reimu, vinter för Marisa, höst för Aya och sommar för Cirno. Efter att man valt karaktär för man också välja en sekundär årstid, vilket alltså resulterar i 16 olike kombinationer. När man besegrar fiender och skjuter på bossar så släpper de ifrån sig små årstids-fragment för den sekundärårstid man valt, vilket låter en bygga upp upp till sex stycken små extra årstids-options, som fungerar som miniversioner av den karaktärs options som representerar den årstiden, och skjuter dennes typ av attack. Så om man väljer vinter som sekundärårstid så får man små extraoptions som skjuter laser, vilket är vad Marisas standard är. Det är mindre komplicerat än jag fick det att låta där.Så kan man också göra en årstids-release, som funkar olika för var årstid men är en slags mini-bomb som konverterar skott till årstids-fragment. Jag brukar köra Marisa med vinter och nyttja det som extra skjutkraft, och så brukar jag glömma bort att releasen finns.

Så kan det gå.

Men i alla fall.

Jag spelade Hidden Star in Four Seasons först när demot kom ut och sen när hela spelet kom ut. Blev aldrig någon 1CC av hela spelet, men jag tog mig till slutbossen (på Normal) i alla fall.

Och, tja.

Med sexton (eller tjugotre) spel i serien där de flesta bygger på samma formel så ska det till en fantastisk uppvisning av nämnda formel för att höja sig från mängden.

Hidden Star in Four Seasons gör inte riktigt det. Det är ett bra spel, och helt klart värt att spela om man gillar bullet hell och Touhou.

Men med tanke på hur det gick sist ZUN försökte röra om ordentligt i formeln så är det kanske lika bra så.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
17 dec 2017 11:04
Vi får väl se om jag hinner skriva klart innan jag ska iväg på möte och sen julhandla, men ändå.



Leta efter sjutton så länge.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
17 dec 2017 11:09
KennyMan666:

sjutton


Längst ner på marken. I mitten på den högra delen.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
17 dec 2017 22:21
chips:

Längst ner på marken. I mitten på den högra delen.


Ja, se där.

På marknivå på den högra halvan, mellan de två byggnaderna på den högra landmassan, finns sjutton. Öppnas!



Två pojkar. En klart lite yngre än den andra.

Lucka 17 - Brothers: A Tale of two Sons

Jag har pratat om spel som är upplevelser. Som jag ger en egen kategori. Som Star Control 2. Odin Sphere. Shadow of the Colossus. Mother 3.

Brothers är rätt nära att hamna i den kategorin också. Jag är inte helt säker på om jag tycker att det ska vara det. Men det är inte långt ifrån.

Om det är något som ligger det i fatet så är det längden - jag spelade igenom det på en dag. Tog ett par timmar på sin höjd. Det skulle i sådana fall vara en rätt komprimerad upplevelse om det skulle hamna i den kategorin. Det är antagligen därför jag inte riktigt velat klassa det som det: den där upplevelsekänslan hann aldrig riktigt slå rot på riktigt innan det var slut. De andra spelen jag radar upp räcker så länge att man verkligen hinner leva sig in i världen, hinner få den där känslan av att det är något extra.

Kanske är det därför, i alla fall.

Så var det Brothers. Det närmaste vi kommer ett Bröderna Lejonhjärta-spel, vilket antagligen är ganska avsiktligt eftersom det är ett svenskutvecklat spel. Inleds med att man får reda på att de titulära brödernas moder har gått bort i en drunkningsolycka, och i början av spelet så blir deras fader sjuk. Att transportera fadern till byns doktor är den första uppgiften, och den introducerar spelsystemet: Den äldre brodern styrs med vänster styrspak, den yngre med höger. Den äldre brodern har LT som actionknapp, och den yngre har LT. Det är allt.

Samarbete är vad hela spelet bygger på. Det är lite av ett single player co-op. För att ta sig igenom spelet behöver båda bröderna användas, ofta samtidigt. Att den ene brodern springer i ett hjul för att sänka en bro så att den andre brodern kan gå över och hämta ett får. Att bröderna måste tillsammans bära en lång planka eller dylikt. Att hålla i varsin ända av en såg för att såga ned ett träd.

Och saker i den stilen.

Målet med brödernas färd är att finna livets träd, för att hämta hem något som kan bota deras sjuke fader. Det för dem genom byar, berg, genom grottor, genom mörka skogar där inte bara vargarna försöker få tag på dem, genom en jättes slott där som tur är ingen är hemma.

Allt för att hjälpa sin fader.

Under äventyrets gång blir det också väldigt tydligt hur mycket de två bröderna bryr sig om varandra. Efter moderns olycka så har den yngre utvecklat en skräck för vatten, och när det ska simmas måste den äldre brodern ta sitt syskon på ryggen. Under vissa sektioner, när actionknappen inte har något speciellt att göra, så får den funktionen att bröderna ropar till varandra. Bara en sån sak, liksom.

Och så var det sen spelets sista pussel som jag inte tänker spoila, men där det är omöjligt att inte bli lite överväldigad av hur genialt det är.

Om än kort så är det ett äventyr fullt av känslor, och väl värt att spela. En väldigt skicklig uppvisning i ordlöst berättande, också.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
18 dec 2017 11:09
Kan antagligen garantera att dagens lucköppning också blir sen, men vi kan börja leta luckan i alla fall.



Aderton är ju då dagens mål.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
18 dec 2017 11:13
18 är strax nedanför och till vänster om mitten, ovanför spindel-människa-hybriden (spindel-centaur?) och till höger om något som ser ut som en zombie eller Frankensteins monster.

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
18 dec 2017 23:03
Usch, blev alldeles för sent i dag. Bättre lär det inte bli i morgon. Antagligen blir det sämre i morgon, men med start på onsdag och för resten av luckorna lär det bli bättre. Dagens text blev inte riktigt så lång som jag antagligen hade velat att den skulle bli, för jag vill orda mycket om dagens spel, men jag är trött som själve faen.

prositen:

18 är strax nedanför och till vänster om mitten, ovanför spindel-människa-hybriden (spindel-centaur?) och till höger om något som ser ut som en zombie eller Frankensteins monster.


God beskrivning där. Och precis. På vänster struktur, uppepå en gul byggnad, ovanför en spindelkvinna och bredvid en zombie, finns nummer arton. Öppnar vi den, så hittar vi...



...en liten gråklädd figur med ett vitt huvud. Eller vit mask.

Lucka 18 - Hollow Knight

Ibland kommer det spel som bara tar en genre och gör något extra med den.

Hollow Knight är ett sådant spel när det kommer till Metroidvanias.

Det börjar ganska vanligt. Man har en litet startområde där man får lära sig att kontrollera sin karaktär innan man når den lilla, lilla byn som blir spelets primära hubb. Därifrån får man bege sig ner i grottorna som finns därunder. I början finns det inte så många platser man har kapacitet att ta sig till, så man leds rätt naturligt till sina första mål. Sen så börjar man hitta nya områden.

Det är ungefär där man börjar märka att man inte har något direkt mål. Du vet inte vad det är du letar efter. Du hittar nya platser, nya områden. Är det dit du ska? Du vet inte. Men du går dit ändå, för det skulle kunna vara dit du ska.

Du utforskar.

Det är vad Hollow Knight handlar om.

Hollow Knight är ett så att säga organiskt stort Metroidvania. På gott och ont. Världen känns sällan "konstruerad", utan det är helt enkelt en värld som finns som du har hamnat i. Du är inte helt säker på varför du är där, eller vad du ska göra där (till en början, i alla fall - sedermera så får man reda på ett och annat). Ska man trivas i Hollow Knight måste man ha en upptäckarlust utöver att ta sig till ett klart definierat mål. För det finns så mycket att hitta i Hollow Knight. Världen har så många skrymslen och vrår, karaktärer här och där som nödvändigtvis inte gör något för dig utan bara är lite mer lore. Å andra sidan så kan det ibland leda till att det känns lite planlöst och att man bara irrar omkring utan någon som helst aning om vad man egentligen förväntas göra. Vilket förvisso gör det ännu bättre när man hittar ett nytt område.

När man fått fatt på ett par uppgraderingar, såson vägghopp och dash, så blir Hollow Knight i princip helt icke-linjärt. Det finns vissa saker som måste hittas före andra saker, men en ny upptäckt kan ofta leda till ett halvdussin nya vägar att utforska, som vars kan leda till flertalet nya saker.

Det är en härlig känsla. Upptäckarglädje är något som förstås finns i Metroidvanias generellt sett, men i Hollow Knight är den mer påtaglig än vanligt.

Ungefär 20-25 timmar tog det mig att se eftertexterna rulla förbi. Det var längre än det hade behövt vara - jag hade tillgång till att klara spelet långt tidigare, men jag kände mig inte klar. Jag hade fortfarande platser att se, delar av världen jag ännu inte hade nått. Så jag fortsatte leta, utan att tycka att det var tradigt. Jag ville hitta mer saker. Ska väl sägas att jag efter ett tag (efter att jag besegrat slutbossen en gång, återvänt för att leta upp fler saker och sprungit runt hela världen typ tre gånger) konsulterade en karta för några saker, vilket inkluderade några mini-"pussel" som jag antagligen inte hade kunnat räkna ut själv.

Så visst - vissa grejer är extremt jävla skitfrustrerande. Hur kartan fungerar gillar jag inte alls - att man dels måste köpa en karta för varje område (och då måste hitta kartmakaren i varje område), och att kartan sen bara uppdateras vid sparpunkter. Standardattacken man har är rätt kort, och det är ibland lite för lätt att ta stryk. Dealen med att man måste hämta tillbaka sin själ efter att man har dött, och om man dör igen på vägen så blir man av med alla pengar man hade, är rätt kass design.

Men Hollow Knight är rätt fantastiskt ändå och jag väntar spänt på den tredje DLCn.

Även om jag inte riktigt är klar med den andra än, för slutbossen i den är rena helvetet.

Men det går väl nån gång.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
19 dec 2017 10:46
Vi får väl se hur det blir i dag, men i alla fall. Här är kalendern.



Var är nitton?

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
19 dec 2017 11:21
KennyMan666:

Var är nitton?


Den där grönblåa jättetjejen längst ner i mitten med horn. Rakt till höger om hennes bröst hittar vi 19 vilades på den gula byggnaden.

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
19 dec 2017 23:49
chips:

Den där grönblåa jättetjejen längst ner i mitten med horn. Rakt till höger om hennes bröst hittar vi 19 vilades på den gula byggnaden.


Sannerligen så har vi nummer nitton på en liten byggnad till höger om Lubella. Och Risky. Och under den finns ju då... vadå?



En rustningsklädd herre.

Lucka 19 - Arthur to Astaroth no Nazo Makaimura

Låt oss börja med en historia som jag redan dragit några gånger lite här och där. Den historien utspelar sig för länge, länge sedan, i en galax långt borta, närmare bestämt under nittiotalets andra halva i Uppsala. Det var innan datorer och internet var en extrem självklarhet i var mans hem och den yngre generationen var nödvändigtvis inte datorexperter som hade växt upp med tekniken. Då gick jag på något som hette Futurekids, vilket var en slags kvällskurs för yngre som ville lära sig datorer, och utlärningen skedde mcyket med att göra roliga saker med datorer. Det fanns en storyline som handlade om det så kallade Futurekids City, som skulle byggas, utvecklas, lanseras och så vidare.

Vid något tillfälle så fick vi pyssla med ett spel som hette The Incredible Machine. Det var närmare bestämt det tredje spelet i Incredible Machine-serien, som kom ut 1995. Det var ett helt fantastiskt pusselspel där man hade mängder av byggstenar som skulle användas för att lösa pussel - och bygga pussel, för det fanns förstås en editor också. Möss, laser, lampor, hus, akvarium, rullband, bowlingklot, golv och väggar, nålar, raketer, kanoner, vippbrädor, kugghjul... listan kan göras jävligt lång. Man kunde göra enkla grejer, eller mer komplexa saker i många steg. Det var, och är, ett av de bästa pusselspelen som gjorts. Det fick två faktiska uppföljare (och jag väljer att ignorera smartphone-varianten eftersom den inte "finns" längre) och några spirituella sådana. Det senaste faktiska Incredible Machine-spelet kom 2001, och det finns en bundle att köpa på GOG.

Under tiden som serien var aktiv, väldigt tidigt till och med, så kom det även en halfofficiell spinoff i form av Incredible Toons, som var Incredible Machine fast med en tecknad film-estetik istället för, tja, teknik. Jag spelade inget av dem.

Då.

I andra änden av historien som leder fram till dagens lucka har vi Ghosts 'n Goblins. Eller Makaimura, som det heter i original. Det är en serie mestadels extremt jävla orättvist designade spel som inte är speciellt roliga att spela. Ändå så klarade jag av Super Ghouls 'n Ghosts på konsol en gång i tiden när jag hade lånat en polares SNES.

År 1996, bara året efter att The Incredible Machine 3 (eller, som jag kände det, Professor Tim's Incredible Machines) släpptes, så strålade de här kanske lite oväntat samman i Arthur to Astaroth no Nazo Makaimura: Incredible Toons till Saturn. Det är det enda Incredible Machines-spelet som släppts till någon konsol, och det släpptes bara i Japan. Jag kände till det tidigare, men det blev aldrig av att jag testade det förrän i år (i år var då BizHawk fick vettig Saturn-emulation och i den vevan kom jag att tänka på det här som ett spel jag hade velat testa).

Tja.

Det är lite exakt vad man kunde förvänta sig. Det är Incredible Machines med ett GnG-tema. Arthur och Astaroth förekommer ofta i pusslena. Pusseldelarna är till största delen objekt och fiender från GnG-spelen.

Men det finns några klart identifierbara problem med spelet.

För det första: Kontrollerna. Incredible Machine funkar helt enkelt inte i närheten lika bra med en handkontroll som med en mus.

För det andra, vilket delvis är mitt eget fel: Det är inte speciellt lätt att förstå sig på vad man ska göra. Så, okej, det är delvis för att det är på japanska och jag har inte orkat försöka använda mina begränsade kunskaper i språket för att förstå alla hint-meddelanden som kommer fram, men ändå. Det är sällan uppenbart vad målet med pusslet är.

Och så är det ju också den lilla detaljen att det i allmänhet helt enkelt inte är lika bra som i alla fall Professor Tim's Incredible Machines.

Kommer antagligen försöka spela vidare ändå.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Loading.se | Till toppenförsta | föregående | 1 2 3 4 5 | nästa | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.