Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Loading   Loading.se   + Ny diskussion
Till botten första | föregående | 1 2 3 4 5 | sista

Kennys spelår 2017: En sån där adventskalender

skapad 30 nov 2017 12:32 | svar 113 st | visats 332 ggr

 
KennyMan666 (P31) 
20 dec 2017 11:46
Själva lucköppningen blir antagligen inte förrän jag sitter på tåget men vi kan leta efter luckan nu i alla fall:



Tjugo, dårå.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
20 dec 2017 12:53
Alldeles ovanför huvudet på den stora kvinnan i mitten, till höger om facklan.

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
20 dec 2017 17:34
prositen:

Alldeles ovanför huvudet på den stora kvinnan i mitten, till höger om facklan.


Jorå.

I närheten av Lubella igen (när man är så stor så har man väl inget val ibland), den här gången ovanför hennes huvud, intill strålkastaren som vekar ha börjat brinna, finns tjugo. I den finns alltså...



...en som hänger.

Lucka 20 - Another Metroid 2 Remake

Har talat om flera Metroidvanias i den här kalendern, så det här är väl lite vad allt det kulminerar i - ett faktiskt Metroid-spel. Ja, okej, en fangjord remake av ett faktiskt Metroid-spel. Men ett Metroid-spel likväl.

Nämnde ju i en tidigare lucka att Metroid II var ett sånt där spel som var i behov av en remake. Det fick ju då två. Jag har inte spelat den officiella än, men lär göra det så småningom.

"Another" Metroid 2 Remake heter det, trots att det är det första fullständiga Metroid II-remaken som släppts. Det har sin förklaring i att en gång i tiden så var det flera som hade påbörjat projektet att göra en remake av det, och det här var då bara ett i mängden. Tanken var att det skulle få en annan titel så småningom, men det blev aldrig av - så den enda Metroid II-fan-remaken som efter ett tag fortfarande var under utveckling var den som fick sitt namn efter att det fanns så många andra när den startades.

Så kan det gå.

Har man spelat Metroid II så vet man vad upplägget är. Samus kommer till SR388 och det man ska göra är att hitta och döda Metroider, och nya områden låses upp när man har dödat alla i området man befinner sig i, typ alltid genom att ett hål fyllt av lava (eller nåt) blir tomt så man kan ta sig vidare. Därtill finns förstås den klassiska Metroid-progressionen, att hitta nya förmågor som låter en utforska nya områden, precis som i de andra fyra Metroidvania-spelen jag redan avhandlat i den här kalendern (men det här är i alla fall det sista).

Har man spelat Metroid II kommer man känna igen sig, och har man spelat Zero Mission kommer man känna igen hur det ser ut. Samus-spriten är väldigt snarlik den i Zero Mission, om än inte en direkt rip.

Det är väl lite det som finns att säga om Another Metroid 2 Remake.

Det är ett ambitiöst projekt. Det introducerar förstås en del saker som inte fanns i originalet, lite nya områden, lite nya bossar, lite nya fiender, lite nya föremål. Svårighetsgraden är väl lite under vad originalet hade (som förvisso nog mest var svårt på grund av sitt format). Det är mycket utforskande, då det ofta inte är en helt uppenbar väg till Metroiderna, och det blir lite ickelinjärt då man när man kommer till ett nytt område ofta kan ta hand om de flesta Metroiderna i den ordning man vill.

Däremot så var just Metroid-striderna en av spelets svagare punkter, speciellt när man kommer till de lite mer utvecklade sådana. De får mer skydd, och sättet de rör sig på gör saker och ting rätt enerverande ibland. I vissa fall så blev det så att man bara spammade missiler i hopp om att träffa. När det är de striderna som hela spelet bygger på så är det lite synd.

Det är väldigt påtagligt att det här är ett fanspel.

Men det är i alla fall ett ganska bra fanspel.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
21 dec 2017 11:08
Julen närmar sig men än finns det luckor att beta av, så.



Hitta tjugoett alltså.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
21 dec 2017 13:27
Lucka 21 är uppe till höger, på oljetunnorna bredvid den gula byggnaden som står på något som ser ut som en byggställning.

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
21 dec 2017 21:34
prositen:

Lucka 21 är uppe till höger, på oljetunnorna bredvid den gula byggnaden som står på något som ser ut som en byggställning.


Det är den absolut.

På höger struktur, nästan högst upp, på den högst belägna samlingen tunnor finns tjugoettan. Vi öppnar, tycker jag!



En liten figur som har vissa likheter med Musse Pigg... men med en kopp som huvud. Just det.

Lucka 21 - Cuphead

Egentligen var det inte alls meningen att jag skulle spela Cuphead i år.

Inte för att jag inte ville, utan för att jag inte riktigt tyckte att jag hade råd med det - jag hade noterat det som ett spel jag skulle skaffa när jag hade lite mer pengar och lira nästa år. Det gick inte direkt någon nöd på mig gällande spel att spela, så jag kunde vänta. Tänkte vänta på en rea, ändå (och det är just nu halva priset på GOG, så har ni inte spelat det än kan det vara dags att slå till).

Men så hjälpte jag en norsk dude på IRC att beställa lite saker från CDON och skicka vidare till honom, och han gav mig pengar för Cuphead på GOG som tack för hjälpen. Så jag inhandlade det, och gav mig på det ganska snabbt.

Det man inte kommer undan att nämna när det gäller Cuphead är ju förstås grafiken. En estetik hämtad från 1900-talets första halva, i första hand bröderna Fleischers tecknade filmer. Det är en estetik som man inte ser speciellt ofta i spelvärlden, och verkligen inte i den här typen av spel.

Cuphead är ju då ett run'n'gun i stil med Contra eller Metal Slug. Dock med ett fokus på bossar - från början var det tänkt att vara ett spel som bestod enbart av bossar, men som fick sig några plattformsbanor som omväxling också. I de banorna kan man samla mynt, mynt som man sen kan använda för att handla uppgraderingar hos en enögd gris.

Men det är ju då ändå bossarna som krutet verkligen lagts på. Uppdelat på tre öar, plus ett sista litet område som innehåller de två sista bossarna, så finns det ungefär tjugo bossar att ta sig an (och då räknar jag inte ens extrabossarna som är del av den näst sista bossen) och typ 6-8 plattformsbanor. Minns inte riktigt. Bossar som man slåss mot för att få fatt på deras själakontrakt, så att djävulen kan driva in lite skulder. Vilket man gör för att själv inte bli indriven.

Som spelets undertitel konstaterar - ingå inte avtal med djävulen.

Bossarna är rätt fantastiskt varierade, också. Vi har en trio förvuxna grönsaker, en duo boxande grodor, en jättestor blomma, en drake, en ande, en råtta i en konservburksmaskin, en gigantisk sjöjungfru, och ett tåg fullt med spöken. För att nämna några.

Och visst är flera av bossarna bra. Men det är en del där designen inte känns riktigt all there, vilket speciellt visar sig när man får flyga plan. Verkar vara någon slags regel att run'n'guns måste ha taskiga shmup-banor. Vissa andra bossar hade också rätt frustrerande partier - bidrottningen på den tredje ön var skitjobbig.

Det är skillnad på utmaning och bullshit. Cuphead håller sig som tur är oftast på rätt sida av det, vilket i och för sig gör det ännu mer frustrerande när det fallerar. Man förlorar aldrig alltför mycket progress när man dör, eftersom alla banor bara står för sig själva och är rätt korta, även om vissa bossfighter blir ordentligt frustrerande när man dör på sista fasen och får spela om hela grejen.

Nåväl.

Hade kunnat spara det här för co-op, men jag tror att jag inte tänkte på det då. Men vi drog igenom det i co-op bokstavligt talat i dag, och det var goda grejor. Vissa saker blev lite extra jobbiga i co-op, men i allmänhet så var det ett sånt där spel som är bra själv och lite bättre i co-op - men inte till den grad att man ska undvika att spela det själv, som vissa andra spel jag behandlat.

Egentligen så är estetiken i Cuphead bättre än gameplayet - men det är ändå ett bra spel med hög intensitet. Det rekommenderas och jag hoppas att vi får se mer av sånt här.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
22 dec 2017 11:14
Nå, texten är inte klar så lucköppningen blir tidigast ikväll, men ändå:



Leta två tvåor.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
prositen (F38) 
22 dec 2017 11:18
Okej, på nedersta plattformen till vänster om Lubella. Mellan en späckhuggare (?) och en lilahårig karaktär med japansk manga-estetik.

3DS: 0559-6751-1389

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
22 dec 2017 18:34
prositen:

Okej, på nedersta plattformen till vänster om Lubella. Mellan en späckhuggare (?) och en lilahårig karaktär med japansk manga-estetik.


Hade visst lagt tre luckor runtom röthäxan, men men. Det passade väl bäst så.

Där är den i alla fall. På högerkanten på den vänstra landmassan, mellan två stuprör, och framför Yuri (från Doki Doki Literature Club). Två tvåor. Tjugotvå.



En lite blek snubbe som har med sig något lila med en lie.

Lucka 22 - Darksiders II

Det här var lite spelet som jag spelade i brist på Breath of the Wild i år.

Ni som läste kalendern förra året vet att jag spelade det första Darksiders då. Det var lite Zelda möter God of War. Tvåan... är något annat.

innan jag spelade det så hade jag någonstans, vid något tillfälle, hört att Darksiders II var mer som ett MMORPG fast utan att vara multiplayer eller online. Nu spelar jag själv inte några MMORPGs - men det känns som det kan stämma. Och något har jag spelat som jag verkligen blev påmind om när jag spelade Darksiders II.

I det första Darksiders spelade man alltså som Krig, en av apokalypsens fyra ryttare. I uppföljaren ikläder man sig istället rollen som hans äldre bror, Döden, och enligt uppgift utspelar sig Darksiders II ungefär samtidigt som det första spelet. Han är ute efter att rentvå sin bror, i alla fall.

Det första man märker är att Döden är rätt så mycket kvickare och smidigare än bror sin. Krig rörde sig ganska långsamt i jämförelse, och Döden har akrobatiska trick för sig som Krig aldrig kunnat drömma om. Springer längs väggar, klättrar upp på dem, vägghoppar, svingar sig hit och dit och överallt. Döden får också ha med sig sin häst från början. Krigs attacker bestod mest av kraftiga, långa svingar, emedan Döden främst nyttjar snabbt viftande med sina dubbla skäror eller ännu snabbare med klor eller andra typer av handbladsvapen. Ibland långsammare attacker med stora tvåhandsvapen, men de brukar i allmänhet inte vara lika bra som de snabba.

Så ja.

Det första Darksiders var väldigt Zelda-aktigt, med separata tempel vari man hittar ett föremål som används för att klara av templet och ofta även spöa bossen. Man fick tre huvudsakliga vapen, och några som var föremål. Vapnen uppgraderades genom att man samlade på sig, tja, själar eller vad det var av att besegra fiender.

I Darksiders II så hittar man istället vapen. Överallt. Hela tiden. Inte bara vapen, utan även diverse typer av rustning, och amuletter och sådant. Så hittar man även guld. Helt enkelt - en hel massa loot.

Jag fick rätt så grova Diablo III-flashbacks av det, och det är inte nödvändigtvis helt positivt. Den oändliga jakten på bättre loot var sannerligen inte den del av Diablo III som jag minns varmast. Speciellt inte eftersom 95% av det man hittar är rent jävla skräp och bara är där för att säljas av till den gällande stadens vendor. Ibland, ibland hittar man något som faktiskt är bättre än det man har. Men det är inte ofta nog.

Inte heller hittar man föremål i spelets tempel på det sätt man gjorde i föregångaren. Ibland förekommer det, men många tempel är bara ett stort pussel som ska lösas, ibland även med en boss. Progressionen i spelet är istället knutet till quests, som kommer i mängder. Tror jag hade fått typ 8 quests innan jag hade hunnit spela en timme. Vissa som pekade mot områden jag inte ens hade låst upp, vissa som jag inte hade verktygen för att fixa (men spelet pekade mig gärna mot dem i alla fall). Allt kändes helt enkelt mer lösryckt än det gjorde i det första Darksiders - jag jobbade på flera saker samtidigt, hade sidequests hela tiden, gömda bossar att få fatt på, saker att hitta, och så vidare och så vidare.

Visst hade jag kul med Darksiders II, och jag planerar absolut att fortsätta spela det och klara av det någon dag. Men det var också väldigt lätt att känna att det bara blev för mycket och för tjatigt ibland. Och då spelade jag hellre något annat ett tag.

Så är karaktärsdesignen i det här inte fullt så edgy som den var i det första spelet. Det är alltid något, antar jag.

Så jodå - det är ett fullt godkänt spel. Även om det inte är lika bra som sin föregångare, och verkar inte riktigt veta vad det vill vara ibland.

Men jag ser ändå fram emot trean.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
23 dec 2017 11:38
Ja, det är väl inte så mycket att säga. Det återstår bara två luckor här. Vi får se när öppningen kommer eftersom jag har saker att göra och så ska jag gå på bio i dag. Men.



Tjugotrean kan ni leta efter så länge.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
23 dec 2017 12:32
KennyMan666:

Tjugotrean


I det högra komplexet. Nästan högst upp där de tre röda kolonnerna håller uppe den högsta punkten. Lite till höger om mitten. Där hittar vi 23

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
23 dec 2017 14:03
chips:

I det högra komplexet. Nästan högst upp där de tre röda kolonnerna håller uppe den högsta punkten. Lite till höger om mitten. Där hittar vi 23


Jäpp.

Höger struktur. På plattformen där det inte finns några gula byggnader. Precis intill en tunna finns tjugotre. Vi tittar.



Någon som försöker lyfta den där tunnan. Någon som man bör känna igen vid det här laget.

Lucka 23 - The Legend of Zelda: A Link to the Past Randomizer

Det jag har sagt om spel som får vara med i kalendern är att de måste ha tillfört något nytt till mina spelerfarenheter under året.

Spel jag aldrig tidigare har spelat kvalificerar in by default - spel som jag har spelat tidigare får vara med om de verkligen kan sägas ha tillfört något helt nytt till mina erfarenheter bortom vad mina tidigare samlade erfarenheter med spelet har varit.

Som, tja, det här.

A Link to the Past är ett av världens bästa spel (någonsin). Fram tills att A Link Between Worlds släpptes var det också det bästa Zelda-spelet. Jag brukade spela igenom det minst en gång om året, men det har blivit lite dåligt med det på sista tiden.

Men nu har jag tagit igen de år jag missat - och med råge.

Jag hörde först talas om A Link to the Past Randomizer i speedrun-tråden på SomethingAwful. Folk pratade om Randomizer-raceande. Jag kollade aldrig upp det, då. Jag fattade ju vad det var - A Link to the Past med alla föremålen runtblandade så att man inte visste vad man skulle hitta var.

Det var inte förrän välgörenhetsmaratonet Harvey Relief Done Quick som jag för första gången såg ett Randomizer-race. Det såg ju faktiskt kul ut, men det som verkligen gjorde det intressant att titta på var kommentatorerna. Så jag började känna att jag borde testa det.

Jag sökte upp hemsidan och en tracker, och genererade min första seed. Började med Standard, så att jag kunde garantera att få ett svärd i början i alla fall. Började spela. Och streama, vilket såhär i efterhand kanske inte var det smartaste, men men. Det kunde jag inte veta.

Det började ju bra.

Fick flera trevliga föremål snabbt. Flöjten, bland annat. Så hittade jag silverpilarna tidigt också.

Men Randomizer giver och Randomizer tager.

För vissa grejer tog en hel jävla evighet att få fatt på. Spegeln gömde sig i Misery Mire, och om jag inte blandar ihop det med en annan av mina tidiga seeds jag spelade så var pilbågen det absolut sista stora föremålet jag hittade.

Men det var kul ändå. Så jag genererade en ny seed och spelade igen.

På den vägen var det.

Och det var helt fantastiskt.

Mer än något annat så gjorde Randomizer ett av mina favoritspel till något nytt. Varje spelomgång blev en helt unik upplevelse, med sin egen progression genom spelet. Visst, vanliga A Link to the Past är fantastiskt som det är, men jag har ju faktiskt spelat det så många gånger. Att då kunna göra det till något nytt och fräscht och dessutom förnya det gång på gång på gång är något helt underbart.

Jag testade några andra inställningar. För närvarande är min standard att jag kör Open mode, och utan progressiva föremål (så man kan hitta bland annat vilket svärd som helst istället för att hitta svärden i en bestämd ordning). Testade en inställning som gjorde så att fiender kunde explodera i en bisvärm när de dog, bin som var så många att de bokstavligen blev för starka för spelet.

Har även glott på en hel del Randomizer-race. Det är turnerningar i det lite då och då, och det finns många väldigt bra spelare. Är alltid intressant att se och det är alltid roligt när något föremål trollar skiten ur dem. Givetvis med bra kommentatorer som får det att växa, också.

Att det får det att växa är en ganska bra sammanfattning av A Link to the Past Randomizer, också. Det tar ett av världens bästa spel och gör det till något större.

Så det fortsätter vara ett av världens bästa spel.

Och det tar aldrig slut.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
24 dec 2017 12:14
Nu återstår endast en endaste lucka, en siffra som ännu där någonstans finns.
På traditionen vi inte ska rucka, ni som var med i fjol kanske minns:
Att den sista luckan förvisso ska jagas, men en liten tvist ska vi ha.
För när sista julpoängen ska tagas, på rim din beskrivning ska va'!



Vi letar då efter tjugo och fyra, julafton har ju kommit hit!
Innan du mot gran och klappar kan styra, luckan bör öppnas en bit.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Voxbrallan (P30) 
24 dec 2017 12:35
KennyMan666:

tjugo och fyra


Vid Metroid-baggen höger om mitten.

Sista luckan-time!

"Att tänka sig för innan man skriver är som att torka sig i arslet innan man skiter"

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
24 dec 2017 12:47
Voxbrallan:

Sista luckan-time!


Icke godkänt är det där, ty något saknas än.
Julrim ska det vara här, försök gärna igen!

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 

Ändrad: 24 dec 2017 12:48 av KennyMan666, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
chips (P30) 
24 dec 2017 12:53
KennyMan666:

rim


Bilden är nu fylld med diverse karaktärer från olika spel.

Men ändå är det något som fortfarande är fel.

Sista luckan ännu ej är hittad, var kan den va?

Men om vi mot mitten låter våra blickar dra

Och tittar där uppe i skyn, till höger om fågeln från ori

Är det inte kalenderns sista lucka vi ser där tror ni?

Jovisst är det det! Luckan är hittad! Denna tradition är alltid kul!

Vi tackar Kenny än en gång för detta år och önskar han en fin jul!

http://bit.ly/IqT6zt

 
! Anmälj Länk
 
 
Voxbrallan (P30) 
24 dec 2017 12:58
Jag var seriöst för ivrig med lucköppningen [bigsmile]

"Att tänka sig för innan man skriver är som att torka sig i arslet innan man skiter"

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
24 dec 2017 13:10
chips:

Jovisst är det det! Luckan är hittad! Denna tradition är alltid kul!
Vi tackar Kenny än en gång för detta år och önskar han en fin jul!


Så är det, där är den, den luckan vi sökt.
Alla som följt med färden, alla som har försökt
att små tecken hitta i röran jag gjort
som har velat titta, det har gått som smort.

Vi tar nu och öppnar den som återstår
vad har vi här kvar, vad är det vi får?



En robot, nej fler, en han och en hon
och tre till jag ser, och utan pardon
jag konstaterar att jag inte har fel
när jag presenterar: det här är årets spel!

Lucka 24 - Mighty Gunvolt Burst

Som jag sa redan i lucka sex: jag har varit passionerad Mega Man-fanboy ända sedan NES-eran. Mega Man, Mega Man 2, och speciellt Mega Man 3, som jag än idag anser vara det bästa spelet i den klassiska serien och ett av de, om inte det, absolut bästa spelet som någonsin släpptes till NES och därmed också ett av världens i allmänhet bästa spel någonsin.

Alla kan historien om Mega Man vid det här laget. Bejublat till NES. I och med Mega Man X även bejublat till SNES, även om SNES-spelet i den klassiska serien var lite sådär.

Sen började det gå åt helvete när 32-bits-eran kom.

Mega Man X4 var fantastiskt. Men Mega Man 8 och X5 hade båda grava problem, och X6 var en ren katastrof. X7 var ännu värre, och jag har vid några tillfällen kallat det för Mega Mans Star Wars Holiday Special.

Att X8 sen var riktigt, riktigt bra, absolut i klass med X4, var det många som antagligen totalt missade, för Mega Man hade sedan länge förlorat all goodwill med folk. Legends kan jag inte säga mycket om eftersom jag nästan inte spelat det alls. Zero och ZX var bra grejor, men de rörde sig ännu längre ifrån den klassiska serien än vad X-spelen redan hade gjort, även om de fortfarande var igenkännbara som Mega Man-spel. Sidospåren Battle Network och Star Force gjorde väl sitt för att hålla varumärket vid liv, men Mega Man from sent 80- och tidigt 90-tal var långt borta.

Tiden gick. Vi fick faktiskt Mega Man 9 och 10, och fansen gjorde sitt för att minnas de gamla klassiska spelen. Men flertalet Mega Man-projekt stängdes ner av Capcom. Keiji Inafune lämnade företaget. De där sista två kan ha varit i den andra ordningen - att Legends 3 dog var absolut en direkt effekt av att Inafune gav sig av.

Så bestämde sig Inafune för att försöka casha in på de svultna Mega Man-fansen.

Alla kan väl historien om Mighty No. 9 vid det här laget också. Det som utgav sig för att mer eller mindre vara Mega Man med serienumret bortskrapat. Kickstartern som samlade in fyra miljoner dollar.

Spelet som blev en total jävla katastrof med dassig grafik, som bäst mediokert gameplay och flera timmar långa eftertexter för att tacka alla backers, trots att majoriteten av dem inte ens står med namn. Spelet som fick Inafune att förlora den redan vacklande goodwill han alls hade kvar efter att han talat sig varm om hur det skulle bli en ny franchise och allt, och den högst tveksamma Red Ash-Kickstartern som gick åt helvete. Mer eller mindre över en natt blev Keiji Inafune, som en gång setts som Mega Mans fader, lite av en driftkucku i branschen.

Vid sidan av det här, lite mer i skymundan, så skapade Inti Creates - som var delaktiga i Mighty No. 9 också - sitt eget spel med klara Mega Man-influenser, även om de mer tittade mot X och Zero-serierna, i form av Azure Striker Gunvolt. Inti Creates som ju hade gjort Mega Man 9 och 10 får ett antal år sedan. I samband med Azure Striker Gunvolt dök även ett litet extraspel upp, nämligen Mighty Gunvolt. Det var ett spel i 8-bits-stil, en helt uppenbar hyllning till NES-erans Mega Man-spel, med Beck från Mighty No. 9, Gunvolt från Azure Striker Gunvolt och så, antagligen bara för att, Ekoro från Inti Creates egna spelserie Gal*Gun.

Det var ett spel som egentligen aldrig var menat som mer än en liten parantes. Ett bonusspel man fick gratis när man köpte Azure Striker Gunvolt. Jag spelade det mycket, mer än jag någonsin gjorde Azure Striker, vilket mest var för att jag kom in i att speedrunna det väldigt tidigt. Mest med Ekoro, för jag gillade hennes rörelsetech bäst, även om Gunvolt egentligen var bäst (Beck, precis som sitt spel, sög). Så det blev en massa sånt.

Tiden gick. Ett Azure Striker Gunvolt 2 dök upp.

Och från absolut ingenstans så dök även en uppföljare till Mighty Gunvolt upp, i form av Mighty Gunvolt Burst. Den här gången skulle det vara ett helt spel, med flera bossar, och nya vapen att få fatt på.

Som i Mega Man.

Som spelbara karaktärer fanns Beck och Gunvolt. Ekoro, tja... saknades. Men innan spelet hade kommit ut så kom det information om att hon skulle komma som DLC senare. Jag var nöjd. Jag väntade spänt på Burst, och skaffade det kort innan jag skulle resa till mina föräldrar i somras. Jag sparade spelet att ha till tågresan. När jag hade satt mig på tåget mellan Stockholm och Uppsala så plockade jag fram mitt 3DS, kopplade in mina hörlurar och startade Mighty Gunvolt Burst.

Tågresan de två städerna emellan är bara ungefär 40 minuter och innan jag hade kommit fram hade jag fullkomligen förälskat mig i spelet. Sen fortsatte jag spela under tiden jag var hos mina föräldrar och jag har inte ord nog för den känsla jag fick av det då.

Först så var det en introbana. Sen så fick man välja mellan åtta olika banor (okej då, nio, eftersom man kan välja att återvända till introbanan också - mer om det senare) med tillhörande bossar. Åtta bossar som alla är bossarna från Mighty No. 9.

Det är lite här antydningarna om att Mighty Gunvolt Burst är en (typ) 8-bits-version av Mighty No. börjar komma. Mighty Gunvolt var en slags komprimerad version av Azure Striker Gunvolt-storyn med vissa saker ändrade och med andra karaktärer inblandade, och fyra av fem banor/bossar av huvudbanorna (och fem av nio, om vi räknar med DLC-bonusbanorna) är från Gunvolt. De andra karaktärerna är med, och element från deras spel förekommer, men det är uppenbart att det huvudsakligen var ett Gunvolt-spel och var främst placerat i Gunvolt-universumet.

I Mighty Gunvolt Burst är det istället Mighty No. 9 som står i centrum, och Beck är absolut menad som spelets primära karaktär. Hur kanon det egentligen är är lite svårt att sia om, men då hela spelet sker i en virtuell verklighet (även om den har blivit lite uppfuckad så att det är farligt på riktigt för Beck och Gunvolt inne i den) så går det att slotta in det utanatt det skulle påverka den redan existerande ståryn alltför mycket. Har hört att det för Gunvolts del bör hända under Azure Striker Gunvolt 2, i alla fall.

Så, Might Gunvolt Burst är ett klassiskt sidoscrollande plattformsactionspel, till nittiofem procent stöpt enligt NES-Mega man-modellen. Åtta bossar som är svaga mot varandras element i en slags kedja. Men det finns en del saker utöver det. Mycket bygger på det så kallade CP-systemet, där man har en massa slots där man kan ställa in saker som typ av projektil, hur projektilen ska bete sig, vad den ska ha för element, vad för extragrejer i form av mer skydd, dubbelhopp eller liknande, och ett gäng andra prylar. Olika saker kostar olika mycket CP, CP som man får genom att hitta föremål, eller välja CP-bonus som belöning när man klarat en bana (går bara att göra en gång per bana). Banor kan spelas om för att hitta mer CP-bonusar, hemliga vägar, andra föremål som kan användas för att ställa in sin karaktär och vapen. Det ger lite mervärde, även om det ibland kan leda till att man drar igenom en bana alldeles för många gånger i jakt på det där sista föremålet.

Jag spelade först med Gunvolt. Då använde jag i princip bara en slot, som jag ändrade element på för att testa vad för element som var bra mot vad, och gav lite andra grejor när jag hade råd med CP till det.

Det var inte förrän jag hade klarat av det med Gunvolt och började på en ny fil med Beck som jag började använda det till att göra det som är så fantastiskt att man kan göra med det: Att skapa sina egna bossvapen av Mega Man-typ. Nu är det bara Beck som faktiskt kan använda sig av olika typer av projektiler bortsett från att ändra projektilstorlek, så det är extra tacksamt med honom. Jag hade lite för kul med den funktionen. Skapade en del kul vapen. Lirade igenom spelet och det var hur underbart som helst.

Två saker hade inom rätt så kort blivit uppenbara: Att Inti Creates verkligen ville göra Mega Man igen, och att Inti Creates hade gett sig själva fan på att göra spelet som Mighty No. 9 borde ha varit.

För Mighty Gunvolt Burst är spelet som Mighty No. 9 borde ha varit. Spelet som majoriteten av de som backade Mighty No. 9 på Kickstarter egentligen hade velat ha. Och det bästa Mega Man-spelet som släppts på många år.

Sen så började den utlovade DLCn i form av extra karaktärer droppa in också. Först, som tidigare nämnt, Ekoro. med mindre hälsa, men ett mycket högre standardhopp än Beck och Gunvolt och en temporär odödlighet som kan laddas upp och aktiveras. Sen kom Becks kompanjon Call, med Patchbots som anfaller fiender för extra skada som unik grej, och Gunvolts partner Joule, med en unik förmåga som under en begränsad tid låter en totalt ignorera CP-begränsningar. Mer är på ingång, också - den tjugoåttonde kommer Ray från Mighty No. 9, Copen från Azure Striker Gunvolt och Kurona från Gal*Gun. Jag ser verkligen fram emot det, speciellt Ray som jag hoppas ska spela som Zero från typ Mega Man X4 (eftersom Ray i original är en ganska skamlös ripoff av Zero, så).

Har gett mig på att speedrunna det här lite. För tillfället är det Call jag främst vill speedrunna det med, men har ju som sagt förhoppningar på Ray. Kan mycket, mycket väl tänka mig att jag kommer speedrunna med henne.

Inti Creates vet nog vad de gör.

Mighty Gunvolt Burst var helt enkelt allt som jag ville ha, har blivit ännu mer sedan dess, och kommer att bli ännu mer än så snart.

Att kalla det för något annat än årets spel (i alla fall för mig, som inte spelat Breath of the Wild) vore otänkbart.

God jul.



























Men vi har ju förstås en vecka med bonusluckor också. Så det finns sju julpoäng kvar att samla under 2017 - än är fighten inte över!



Så vi fortsätter i morgon.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 

Ändrad: 24 dec 2017 14:30 av KennyMan666, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
25 dec 2017 11:42
Ja, då hoppas jag att ni inte är alltför jul-bakis, för kalendern fortsätter faktiskt december ut med en vecka bonusluckor. Där luckorna fram till nu blickade bakåt över det spelår som gått, så behandlar bonusluckorna det som komma skall - eller det som jag tänker mig komma skall. De innehåller spel som jag hoppas och/eller tror att jag kommer att spela under spelåret 2018 (som, ja, alltså sträcker sig från 2017-12-01 till 2018-11-30).

Tidigare luckor innehöll flera sprites, men bonusluckorna har bara en sprite var bakom sig. Texterna är rent naturligt kortare, också - jag har mindre att säga om sånt jag inte har spelat.

Sen får vi väl se hur mycket det blir av att jag spelar av dem, också. Man vet aldrig riktigt, och nya spel droppar ju in. Men det är ett antal spel som jag gärna vill ge lite högre prioritet än andra. Vissa som redan har släppts än, vissa som är på väg. Bonusluckorna kan aldrig innehålla ett spel som under något tidigare år varit med i en bonuslucka, och ingenting från en spelserie som redan finns representerad i huvudkalendern.

Så vi kör.



Juldagens lucka tjugofem är det dags för, då - julpoäng får ni fortfarande!

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 

Ändrad: 25 dec 2017 11:43 av KennyMan666, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
25 dec 2017 18:36
På den lilla ön längst ner i högra hörnet.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
25 dec 2017 18:52
Fröken Keke:

På den lilla ön längst ner i högra hörnet.


Precis.

På en liten plattform som uppenbarade sig under en tidigare lucka hittar vi vår första bonuslucka, nämligen nummer tjugofem. Så vad finns i den?



Du hittade en måne.

Lucka 25 - Super Mario Odyssey

Det var Super Mario 64 som fick mig att ge upp om Mario, egentligen. För jag tyckte aldrig att Super Mario 64 var speciellt bra. Ni får säga vad ni vill om det.

Så jag spelade typ inte Super Mario Sunshine. När jag testade det så tyckte jag om bonusbanorna utan FLUDD bättre än resten.

Galaxy spelade jag inte heller. Jag har Galaxy 2 på Wii U, men jag har aldrig startat det. Vi får väl se om det någonsin blir av.

Det var när Mario hängav sig åt RPGn som jag faktiskt var intresserad. Mario & Luigi-RPGna, i alla fall - har faktiskt fortfarande inte spelat något Paper Mario. Har fortfarande planer på att göra det någon gång.

Men Odyssey, då. Jag har sett det spelas. Och okej, det verkar något collectathon-aktigt, och jag säger fortfarande att collectathons inte är en genre vi behöver ha tillbaka. Men gameplayet ser ändå rätt fränt ut, och det verkar ha en del kul rörelsetech. Så jag tror att det kan vara dags att ge Mario-plattformare en ny chans.

...när jag tröttnar på Breath of the Wild, alltså.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
26 dec 2017 11:41
Ingen rast, ingen ro! Jag har bråttom!



Leta tjugosexan nu då! Så kan jag öppna den när jag har hämtat bror min på flygplatsen.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
Alexander Rehnman (P20) 
26 dec 2017 11:44
KennyMan666:

Leta tjugosexan nu då! Så kan jag öppna den när jag har hämtat bror min på flygplatsen.


I mitten av den högra byggnaden, till höger om Mega Man.

Lyssna på Livshornet! https://soundcloud.com/livshornet

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
26 dec 2017 13:02
Alexander Rehnman:

I mitten av den högra byggnaden, till höger om Mega Man.


Jomenvisst.

I höger struktur, typ i mitten, uppepå ett gäng tunnor, och till höger om Mega Man, så finns tjugosex. Vi öppnar den, då.



En liten, svart och arg boll, eller nåt.

Lucka 26 - Chuchel

Amanita Design talade jag mig varm om i förra årets kalender. Då sade jag att jag gärna skulle se ett nytt Samorost, Botanicula eller Machinarium, men att jag trodde att Amanita skulle kunna göra något nytt och underbart på samma sätt som de gjort tidigare.

Och vad kom att unannonseras i år om inte just ett nytt Amanita-spel?

Chuchel, då. Någon slags historia om en svart lurvboll ("Chuchel" betyder tydligen "hårboll" eller "dammtuss" på tjeckiska) med en orange hatt, som är på jakt efter ett... körsbär. Ett körsbär som bara är lite mindre än Chuchel själv. Tydligen har han en rival som är ute efter samma körsbär.

Det ska vara upptakten på ett humoristiskt litet äventyr som sägs ligga någonstans i gränslandet mellan peka-och-klicka-spel och tecknad film.

Och tja.

Det kan väl bli bra, det också.

Amanita har överraskat mig mången gång förut, så jag har höga förhoppningar, här.

Om inte annat så har jag ju redan sett på bilderna att det här kommer bli så charmigt att oavsett hur själva spelet är så kommer jag tycka det är alldeles, alldeles bedårande ändå.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
 
KennyMan666 (P31) 
27 dec 2017 11:34
Så. alltså.



Juldagarna är över och det är tjugosju vi ska ha.

Det man inte har i begåvning får man ta ut i energi.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Loading.se | Till toppenförsta | föregående | 1 2 3 4 5 | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.