Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Retro   + Ny diskussion
Till botten Visar hela tråden

Leger vs. Zelda 2: The Adventure of Link (NES)

skapad 5 dec 2017 19:27 | svar 14 st | visats 53 ggr

 
Tobias Söderlund (P) 
5 dec 2017 19:27


Super Mario Bros 2, Castlevania 2: Simon's Quest och Zelda 2: The Adventure of Link.

Om uppföljare till bästsäljare och genredefinierande spel skulle vara lika experimentella idag skulle jag ha positiva saker att säga om det.

Riskfyllt är det såklart alltid, när man bryter från vad som skulle vara en mall etablerad, men rätt ofta gick det faktiskt rätt bra.

Efterfrågan på Zelda 2 måste dessutom ha varit rätt stor, ett introducerande informationsblad medföljandes Nintendo Videospelklubb viskandes om ett berört trendbrott till trots, eftersom minnet jag har är att man tvingades förhandsboka spelet via någon skum kampanj för att säkerställa att man skulle få ett exemplar i samband med dess släpp.





Något gick åt helvete, alternativt att mina föräldrar inte hade speciellt bråttom och såg till att fixa spelet på annat håll en tid efter att det konstaterades vara slutsålt, så via en vän hade jag redan praktiskt förberett mig på exakt vad som väntade vilket säkerligen underlättade när jag slutligen själv sprang runt där i Hyrule med Link.

Zelda 2 blev ett av de där spelen jag växte ihop med, där små detaljer i mitt sätt att spela förvandlades till givna inslag aktuella än idag. Kanske en salig blandning av designmissar, närmandes rena buggar, och fixa idéer tvingandes mig att se hur långt jag kunde ta mig i sidled uppaccelererad med fingret släppt från styrkorset och endast hoppknappen att nyttja.





Eftersom Zelda 2 introducerade simpla rollspelsinslag i form av erfarenhetspoäng att fördela i om åtta steg uppgraderbara färdigheter som reduktion av magiförbrukning och skada tagen vid varje givet tillfälle samt styrka vid attack började mina spelsessioner nästan uteslutande med en halvlång runda grindande via Bubbles i det första palatset.

Inledande 50 extremt tacksamma erfarenhetspoäng utdelade, efter en miljard slag utdelade för att sänka en Bubble, förvandlades dock snabbt till en piss i havet där närmaste uppgraderbara färdighet blev belöningen av att avsluta ett tempel efter en avklarad boss.





Nintendo hade dock vett nog att aldrig göra det till något mer än ett litet inslag i en större helhet, inte mycket tid tagandes i anspråk detta erfarenhetspoängjagande, och tyngdpunkten kunde således ligga på utforskande, plattformande och actionengagerande precis som i föregångaren.




Som plattformsspel betraktat är The Adventure of Link onekligen stabilt, med en kontroll som tar en stund att behärska samtidigt som den väl bemästrad känns precis så funktionell som behövs för att tackla de allt mer irriterande fienderna och de kniviga hopp som spelet kastar åt ens håll.

Link har en förkärlek till att snubbla bakåt när han tar skada, och inte sällan sker detta i närheten av livsfarlig lava, dödliga hål och annat fanskap som inte tvekar att ta ett liv.




Dessutom går fiender rätt snabbt utmanande, krävandes rätt höga nivåer av timing för att tryggt kunna tackla; Något som blir påtagligt vad gäller bossar redan i spelets första palats men även för vanliga fiender när Ironknuckle introduceras i sin banalaste av skepnader.

Långa passager utan skyddsnät, bland annat genom ett omfattande grottsystem och en härligt fuck you-doftande raksträcka av genuint fanskap på väg till spelets sista palats, dränerar snabbt Links tillgängliga liv.

Väl mött av ett Game Over är det till att börja om vid spelets startpunkt med oanvända erfarenhetspoäng nollade; Det enda undantaget är ifall man når det absolut sista palatset som då agerar den enda startpunktsmässiga checkpoint som erbjuds.






Zelda 2 må börja rätt strukturmässigt låst, med en magi x att finna i varje stad efter att man funnit föremål y på annat håll, men i trakten av det tredje palatset börjar allt öppna upp sig och etablerade strukturer ränna.

Specialattacker introduceras, visserligen endast en uppåtstöt och nedåtstöt, och hammaren tillåter Link att krossa stora stenbumlingar likväl som hugga ned skog.

Städer tappar dess givna skepnad, palats blir enorma och till slut så komplexa att de börjar kännas som feberdrömmar från helvetet och tidigare fullt synliga platser att besöka ersätts av sådant endast ledtrådar vittnar om.





Det finns en framåtanda i Zelda 2 som till och med tillbaka till rötterna i modern tappning-klassikern till A Link to the Past saknar, och ett tempo och en utmaning serien aldrig hittat tillbaka till igen.

Och visst är det så att The Aventure of Link har vidareutvecklats från det inte riktigt lika självklara Japanska originalet på ett vis som övriga spel i serien aldrig fått göra, men det är förändringar som i princip i samtliga avseenden, förutom vatten som gått från rörligt till statiskt på övervärlden, gjort det diskettbaserade originalet till ett bättre kassettbaserat spel; Ett smidigare erfarenhetspoängssystem, mer utseendemässigt varierade palats, en ny boss istället för en repris och en hel del annat.




Ingen som helst anledning till att se på Zelda 2: The Adventure of Link som ett svart får finns det.

Serien har liksom aldrig återvänt till allt det som gjorde just detta spel unikt även om vissa inslag återkommit vid senare tillfällen, som de sidoscrollande plattformssekvenserna i Link's Awakening, men det borde rimligen ha mer att göra med att Zelda fått sig en identitet så stark att det skulle krävas alla de åren fram till Breath of the Wild för dess mall att brytas än att The Adventure of Link skulle vara ett dåligt spel.

Snarare vill jag se på det som ett ovanligt lyckat experiment, som i dagsläget kanske är det spel i serien som vore mest intressant att se Nintendo återvända till för en samtida uppdatering, sådär som de tog sig an Metroid 2, eller en mer regelrätt fortsättning.

Inte för att vår västerländska originalversion inte skulle vara högst spelbar än idag, för det är den, men...



https://legerdemainlive.blogspot.se/

 

Ändrad: 30 dec 2017 18:36 av Tobias Söderlund, ändrad 3 gånger

! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F26) 
5 dec 2017 19:40
Mitt största problem med spelet är något kryptiskt segment här eller där som nästan skriker guide, och att erfarenhetssystemet progressivt tappar sin jämvikt eftersom det ligger i spelarens händer.
Spelet är som roligast och mest utmanande där i början när man inte är helt förberedd och saknar svängrum för misstag.

Jag väljer att kalla det min pusseltes, där det är svårast och roligast i början, bara för att tappa utmaning ju längre man kommer tills det inte är roligt längre.


Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F26) 
5 dec 2017 19:41
Också jämförbart med sudoku.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
5 dec 2017 19:55
Fröken Keke:

Spelet är som roligast och mest utmanande där i början när man inte är helt förberedd och saknar svängrum för misstag.


Kan se det som teoretiskt sett svårast där i början innan man fått grepp om exakt vad det är man sysslar med, men om man inte viger lite tid till att grinda skjuter svårighetsgraden snabbt i höjd till rätt sanslösa nivåer.

Dock tycker jag att de lyckats bra med att inte få erfarenhetspoängssystemet att ta för mycket utrymme i anspråk. Att grinda sänker svårighetsgraden, kanske framförallt vad gäller spelets bossar, men det får aldrig spelet att stanna upp (om man nu väljer att rågrinda som jag brukar göra) eller utmaningen att nå fånigt låga nivåer.

Menar, som maxad är det fortfarande inte en strandpromenad en halvsolig dag som väntar... det går alldeles utmärkt att fumla och tvingas börja om från början, speciellt under spelets sista tredjedel med stora och komplexa palats och långa sträckor att ta sig utan några som helst säkerhetslinor annat än de liv man har tillhanda (vilket är få om man inte samlat på sig extraliven utspridda lite här och var... men väl förbrukade går de aldrig att komma över igen... så man får ju verkligen aktivt välja när man tycker det är lämpligt att plocka upp dem om de skall fylla någon funktion).

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F26) 
5 dec 2017 20:03
Tyckte spelet blev lättare och lättare ju längre jag kom.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
5 dec 2017 20:16
Fröken Keke:

Tyckte spelet blev lättare och lättare ju längre jag kom.


Vi är alla olika, såklart. Ingen upplevelse är ju felaktig.

Själv har jag aldrig sett på spelet så svårt som ryktet säger... dvs, jag tycker det är väldigt ofta man ser folk säga sig springa in i någon form av utmaningsmässig vägg (utan förmåga att rasera den, vilket jag inte förstår).

Minns du vilka pussel du fann luddiga, för övrigt?

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F26) 
5 dec 2017 20:32
Tobias Söderlund:

Minns du vilka pussel du fann luddiga, för övrigt?


Minns att det fanns en dold stuga i en ruta i början av spelet man behövde hitta, sedan mot slutet när man ska använda hammaren mot ett skogsparti, plus att kasta en magisk formel i en återvändsgränd.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
NicolausCamp (P36) 
5 dec 2017 20:38
Zelda 2 > Zelda 1
Come at me, rest of the world!

Puff-Puff?

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
5 dec 2017 20:40
Fröken Keke:

Minns att det fanns en dold stuga i en ruta i början av spelet man behövde hitta, sedan mot slutet när man ska använda hammaren mot ett skogsparti, plus att kasta en magisk formel i en återvändsgränd.


Mm, det är nog de tre knepigaste. Man får dock ledtrådar, som åtminstone i fallet med Bagu i skogen är en klar och tydlig sådan. Återvändsgränden i staden får man inte mer tips gällande, vad jag vet, än att det gömmer sig en hemlighet där. Det säger en tant i samma by. Staden i skogen minns jag inte riktigt hur man blev ledd till... måste kolla upp det.

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
Tenga (P36) 
5 dec 2017 20:47
Tack för en bra text!

Jag älskar detta spel. Spelar just nu igenom det för femtioelfte gången. [love]

Odi profanum vulgus et arceo

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
5 dec 2017 21:02
NicolausCamp:

Zelda 2 > Zelda 1
Come at me, rest of the world!


Tycker att Zelda 2 är ett bättre designat spel, fritt från de saker som tar udden av det magnifika i The Legend of Zelda. Och det skulle då röra sig om rätt så trist pengajagande, luddiga pussel (och tillhörande ledtrådar) samt det evighetsprojekt det är att bomba och elda fram grottor. Har dock ett band till The Legend of Zelda knutet lite närmare hjärtat än det jag har till Zelda 2... så det går hyfsat jämnt upp, faktiskt.

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
NicolausCamp (P36) 
5 dec 2017 21:08
Tobias Söderlund:

Har dock ett band till The Legend of Zelda knutet lite närmare hjärtat än det jag har till Zelda 2... så det går hyfsat jämnt upp, faktiskt.


Tvärtom för mig. Zelda 2 var mitt första Zelda-spel. Har fortfarande inte tagit mig igenom hela Zelda 1 än. Zelda 2 var ett sånt där spel som jag plockade fram då och då under flera års tid när jag kände mig redo, och till slut, efter lååååång tids kämpande, äntligen klarade. Vilket kändes smått magiskt (men även lite underväldigande, då jag, helt utan vetskap om exploiten sedan tidigare, tog sista bossen genom att ducka och slå i vänstra hörnet [crazy])
Minns ju bäst tragglandet genom Death Mountain, och jag har hela bergets banlayout inpräntad i näthinnan.
Bortsett från att jag kände att jag var tvungen att grinda erfarenhetspoäng till och från så tycker jag verkligen att det är ett helt magiskt spel och troligtvis min absoluta NES-favorit någonsin.

Puff-Puff?

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
5 dec 2017 21:12
NicolausCamp:

Minns ju bäst tragglandet genom Death Mountain, och jag har hela bergets banlayout inpräntad i näthinnan.


Det har jag också.

Går aldrig fel.

Ibland känns det som att det finns hemligheter på de vägar jag aldrig tar, men jag vet att så ej är fallet.

Jag saknar Zelda från förr. Zelda av idag är så... omfattande.

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
680xx (P) 
5 dec 2017 21:24
Tack för en trevlig läsning Tobias och roligt att se fler som verkligen uppskattar Zelda 2.
Har alltid fått upptryckt i ansiktet att detta skulle vara seriens svarta får men kan verkligen inte hålla med i den kritiken. Detta är lätt ett topp 5-spel i Zelda-serien för mig.

680xx

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F26) 
5 dec 2017 23:39
Skulle inte likställa svart får som negativt, bara att det är mest annorlunda från resten, vilket the Adventure of Link definitivt är i Zelda-serien.

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Retro | Till toppenVisar hela tråden

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.