Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Blandat   Övrigt   + Ny diskussion
Till botten 1 2 | sista

Deppigt värre

skapad 10 jan 2018 18:18 | svar 27 st | visats 516 ggr

 
Vetekli (P) 
10 jan 2018 18:18
Vet inte riktigt vad jag vill uppnå med denna tråden, ett rop på hjälp kanske? Jag känner en sån känsla av hopplöshet, tomhet och jag känner mig väldigt ensam. Jag har i princip inga "riktiga" vänner nu för tiden. Har haft problem med ångest sen ca 4 år tillbaka vilket har gjort mig grovt handikappad socialt. Jobbet är rätt trisst, folket där känns väldigt olika mig, väldigt många egoistiska och trångsynta människor, det pratas i princip bara träning eller pengar vilket inte intresserar mig. Men jag vet inte, jag kanske ser allt svart bara för att jag mår så fruktansvärt dåligt själv.

Har fått diagnos på genrell ångest, tagit mediciner, gått i KBT osv men har inte blivit kvitt det. När det är som värst så går jag 80% av min vakna tid med en oerhört stark känsla av oro eller rentav skräck. Det är en ständig kamp. :(

Slukades av storyn i ett spel, när det var slut fick jag smått panik. Min "relation" till karaktärerna i spelet var i princip den enda bra relationen jag hade. Hur sjukt och tragiskt är inte det?

Någon som varit med om något liknande och tagit sig ur det?

 
! Anmälj Länk
 
 
Eiinnd (P) 
10 jan 2018 18:21
Vetekli:

Slukades av storyn i ett spel, när det var slut fick jag smått panik. Min "relation" till karaktärerna i spelet var i princip den enda bra relationen jag hade


Vad var det för spel?

"Snälla, krossa inte mitt hjärta" - Mr Orange

 
! Anmälj Länk
 
 
Mr Orange (P29) 
10 jan 2018 18:58
Vetekli:

När det är som värst så går jag 80% av min vakna tid med en oerhört stark känsla av oro eller rentav skräck. Det är en ständig kamp. :(


Du är inte ensam!

Sen angående vänner, jag vet inte vilken ålder du är i. Men i min ålder börjar folk fokusera på sin familj, jobb eller skola. Så det blir ju aldrig igen som när man var tonåring och umgicks 7-8 st samtidigt.

 
! Anmälj Länk
 
 
bookman (P) 
10 jan 2018 19:31
Eiinnd:

Vad var det för spel?


Jag gillar dig.

Vetekli:

Någon som varit med om något liknande och tagit sig ur det?


Jag tror faktiskt att dom flesta kan relatera, fast i lite olika nivåer.
En kompis pratade med en hjärndoktor, jag bytte bland annat jobb.
Du är inte maktlös i situationen. Försök att ändra på nån aspekt som du inte är nöjd med.

 
! Anmälj Länk
 
 
bookman (P) 
10 jan 2018 19:35
Vetekli:

folket där känns väldigt olika mig, väldigt många egoistiska och trångsynta människor, det pratas i princip bara träning eller pengar vilket inte intresserar mig


Människor är överskattade, det är inte bara dom på ditt jobb

 
! Anmälj Länk
 
 
Vetekli (P) 
10 jan 2018 20:40
Eiinnd:

Vad var det för spel?


Xenoblade Chronicles. :)

Mr Orange:

Sen angående vänner, jag vet inte vilken ålder du är i. Men i min ålder börjar folk fokusera på sin familj, jobb eller skola.


Fyller 30 strax faktiskt, gammal är man. :( Har i princip ingen kontakt med mina gamla vänner mer än ibland vid jul o så.. Är faktiskt snart själv inne i familjesvägen så förhoppningsvis kan det bli min vändning.

bookman:

Människor är överskattade, det är inte bara dom på ditt jobb


Haha! Lite sånna tankar har jag faktiskt haft, men känns inte muntert o tänka så. Man spenderar så mycket tid på jobbet att det påverkar mycket vad man har för folk runt sig tycker jag. I alla fall är det så för mig.

 
! Anmälj Länk
 
 
parantes (P) 
10 jan 2018 20:49
Vetekli:

Någon som varit med om något liknande och tagit sig ur det?


Befinner mig lite i samma situation just nu. Lider av lite mild ångest och får ibland panikattacker, oroar mig över saker och mår generellt dålig. För mig hjälper det att snacka om saker, aktivera mig och spela en jäkla massa Tv-spel;)!

https://www.youtube.com/otakuout

 
! Anmälj Länk
 
 
Micke Johansson (P34) 
10 jan 2018 20:50
Vetekli:

Någon som varit med om något liknande och tagit sig ur det?


Känner igen det väldigt mycket, så jag levde i mina tonår och fram tills jag var runt 25-26.
Visst hade jag vänner, men jag undrade ibland varför dom umgicks med en. Dåligt självförtroende och nedtryckt i skolan, familj som inte förstod eller tog mina problem på allvar. Min enda konstanta tröst igenom det hela har varit TV-spel.

Jag tror det var en av anledningar till att jag fastnade så mycket för JRPG, jag fick komma ifrån mig själv och ofta till en värld som såg bättre ut än vår.
Men en bättre kamratskap, jag kände mig som en del av gänget, jag var hjälten. Jag skrattade när dom skrattade och grät när dom gjorde det.
Tror lite av detta sitter kvar idag, då jag gråter inte när något sorgligt när det händer någon jag känner eller på riktigt.
Men om en spelkaraktär jag gillar far illa eller händer något sorgligt, då gråter jag som fan.

Det jag som blev vändningspunkten för mig var att jag fick en lägenhet, kort efter fick jag jobb, folk som trodde på mig och räckte ut en hand istället för att sparka och trycka ner mig.
Klarar ju rent av att ha konversationer med främlingar idag! Inget som hade hänt för ett par år sedan.
Jag hoppas verkligen det blir en vändning för dig också. Alla förtjänar att må bra. Jag går fortfarande hos psykolog, men så bra som jag känt mig de senaste 2-3åren har jag aldrig mått.

Vetekli:

Xenoblade Chronicles. :)


[love][love][love]

Yazuka - www.yazuka.net

 
! Anmälj Länk
 
 
thezboson (P) 
10 jan 2018 20:52
Vetekli:

Någon som varit med om något liknande och tagit sig ur det?


Ju fler jag lär känna desto fler berättar att de haft liknande perioder i olika grad.

Så även jag. Och för min del blev träningen och mitt jobb faktiskt räddningen.

 
! Anmälj Länk
 
 
Eiinnd (P) 
10 jan 2018 21:17
bookman:

Jag gillar dig


Gillar dig med :-D

Vetekli:

Xenoblade Chronicles


Känner igen mig i det du beskrev. Man vill inte lämna världen. Men du kan ju spela om.

"Snälla, krossa inte mitt hjärta" - Mr Orange

 
! Anmälj Länk
 
 
Vetekli (P) 
10 jan 2018 21:56
parantes:

Befinner mig lite i samma situation just nu. Lider av lite mild ångest och får ibland panikattacker, oroar mig över saker och mår generellt dålig.


:( Hoppas du blir bättre. Skönt att du har något som hjälper i alla fall.

Micke Johansson:

Jag tror det var en av anledningar till att jag fastnade så mycket för JRPG, jag fick komma ifrån mig själv och ofta till en värld som såg bättre ut än vår.


Oj, vad jag känner igen mig där. För mig var det lite av en verklighetsflykt. Spelvärlden var såpass mycket trevligare än den riktiga att jag kände en enorm sorg när det var slut. Fick smått panik över att jag kände så. :/

 
! Anmälj Länk
 
 
Micke Johansson (P34) 
10 jan 2018 22:02
Vetekli:

Oj, vad jag känner igen mig där. För mig var det lite av en verklighetsflykt.


Det var ju det och det är det även än idag. Det är skönt att bara fly denna värld ibland där man bara läser om massa skit på nyheterna, som stressar upp en.

Vetekli:

Spelvärlden var såpass mycket trevligare än den riktiga att jag kände en enorm sorg när det var slut.


De flesta JRPG jag spelat har slutet alltid fått mig att gråta, inte minst för jag tyckt det varit över, men för att "våran resa är slut".

Vetekli:

Fick smått panik över att jag kände så. :/


Lite så ja. Liksom vad händer nu?
Man behöver ha en eller två dagar för att fatta att det är slut. Nu senast är det väl Xenoblade Chronicles 2 som fick mig att känna så.
Tänker fortfarande på det ofta om dagarna, saknar karaktärerna där.

Yazuka - www.yazuka.net

 
! Anmälj Länk
 
 
Rom Raptor (P35) 
10 jan 2018 22:33
Även om jag har haft några riktigt jobbiga perioder i mitt liv så har jag aldrig varit i en djup depression eller behövt mediciner så där tänker jag inte säga att jag vet hur det känns eller vad du ska göra.

Däremot vill jag berätta att mycket går att ändra i sitt liv. Hela min bekantskapskrets (bortsett från en person) har jag byggt efter gymnasiet och jag har fortfarande (vid 35 års ålder) ett socialt liv. Det gick också alldeles utmärkt att ta en 4,5 års paus för studier vid 27 för att få ett jobb som jag tycker det är kul att gå till varje dag.

 
! Anmälj Länk
 
 
Voxbrallan (P30) 
10 jan 2018 23:08
Bästa tipset för att bygga upp ett socialt liv är att kolla upp lokala hobbyföreningar eller börja sporta.

Utöver det så är motion, sömn och vitaminer A och O för den mentala hälsan (sånt tråk man inte brukar ha motivationen för när man redan mår skit jag vet).

"Att tänka sig för innan man skriver är som att torka sig i arslet innan man skiter"

 
! Anmälj Länk
 
 
Vetekli (P) 
10 jan 2018 23:22
Micke Johansson:

Man behöver ha en eller två dagar för att fatta att det är slut. Nu senast är det väl Xenoblade Chronicles 2 som fick mig att känna så.
Tänker fortfarande på det ofta om dagarna, saknar karaktärerna där.


Vi verkar vara väldigt lika på den fronten, känner igen mig till 100% i det du skriver. Har faktiskt glott på en lets play av 2:an enda fram till början av kapitel 8, helt enkelt för att jag tänkte att jag inte har tid att spela själv pga massa annat med huset o så nu. Dessutom äger jag ingen switch. Men jag ångrar mig, är det värt o köpa spelet för o spela de tre sista kapitlen nu? (Inga spoilers! [wink])

Rom Raptor:

Däremot vill jag berätta att mycket går att ändra i sitt liv.


Tack för uppmuntringen. Känns lite bättre nu, jag försöker kämpa men ibland så blir det för mycket och det blir ett mörker i några dagar. Jag spenderar väldigt mycket tid åt att tänka på mina bekymmer, det är en ständig kamp och massa funderingar kring hur jag ska komma ur det här. Har inte lyckats hitta något sätt ännu tyvärr. Det har varit så i flera år nu. [sad] Nu senast och några få gånger har det tom dykt upp tankar om självmord. Känns fruktansvärt men jag tror aldrig att jag skulle göra det. Delvis för att jag vill verkligen leva ett "normalt" liv igen, men främst för att jag vet att det skulle såra några som står mig nära enormt..

Får nog bli så att jag tar kontakt med vården igen.. Stor eloge till er som varit så schyssta mot mig. Inte så många som orkar bry sig om en främmande människa, speciellt inte på nätet.

Tack!

 
! Anmälj Länk
 
 
Micke Johansson (P34) 
10 jan 2018 23:28
Vetekli:

Men jag ångrar mig, är det värt o köpa spelet för o spela de tre sista kapitlen nu? (Inga spoilers! )


Nu är jag nog inte så objektiv i det hela, men det tycker jag absolut! [love]

Yazuka - www.yazuka.net

 
! Anmälj Länk
 
 
Rom Raptor (P35) 
10 jan 2018 23:37
Vetekli:

jag vill verkligen leva ett "normalt" liv igen


Det viktiga är att du fokuserar på det du känner får dig att må bätrre. Du behöver inte vara "normal" på så sätt att du är som alla andra.

Om du däremot väljer att göra några livsförändrande val så kommer det vara enklare om du har en plan. Saker som att hitta riktiga vänner, givande jobb etc. tar tid, ibland många år. Man kan ha mer eller mindre flyt, men genvägarna är få.

 

Ändrad: 10 jan 2018 23:39 av Rom Raptor, ändrad 1 gång

! Anmälj Länk
 
 
judge death (P28) 
10 jan 2018 23:53
Är ungefär i samma båt så långt ifrån ensam iallafall på detta forum men det hjälper ju en inte direkt när man mår så där samt letar efter riktiga vänner.

Har ingen depression men hade en sist 2011 men mår bättre efter jag flytta ut och har jobb men har djupare ångest då man oroar sig för allt, tom inte ens vet vad ibland varför men liknar ångestanfall ibland, dock har jag kontroll över det och påverkar inte mig i arbetet. Dock så lever man ensam och ingen jag träffar eller har daglig kontakt med, dock är jag en ensamvarg men trots det så vill man ju ha någon som förstår en och kan hjälpa en och detsamma tillbaks och någon form av socialt liv, på jobbet finns inget att prata om förutom bullshit och kallprat så inget jag gillar samt blir aldrig bjuden på fest etc av arbetskollegor xD Känner inte jag tillhör i denna värld eller då alla bara fokuserar på dricka och festa och slösar bort pengar på dumheter istället för spara. Själv dricker man inte och arbetar och fokuserad på det och lära mig nya saker och läsa på samt spendera på bli bättre på så mycket som möjligt, samt spendera tiden på mina hobbies och spelande.
De få som lärt känna mig är få och flesta har man inte kontakt med efter viss tid, en del som är mer personmänniskor och psykologer antingen tror mitt beteende socialt är från min uppväxt i en dysfunktionell familj eller autism, eller både och. Dock har ingen skola jag varit i eller senare brytt sig om kolla upp det. En bekant misstänker det är antisocial typ av autism och lättare asberger som det förr kallades men finns ingen diagnos, men tror det skulle vara en bra sak att göra, skulle förklara en del om mig själv. Men hur får man det undersökt, speciellt när man inte lider av det? Arbetet mm anser inte det nödvändigt.
Skulle förklara varför mina föräldrar lever som eremiter och min släkt är väldigt märkliga mot normen, en del anser autism är ärftligt så.

Känns numer som man bara jobbar och tiden hemma är bara en paus suck.
Skulle gärna vilja ha närmare vänner som man kan ha regelbunden kontakt med och spela mm ihop, 2 år sen så lärde man känna en grym tjej som bjöd in en på spela ihop och tog kontakt om man inte skrev efter någon dag, men det dog ut och de spelen är så ointressanta numer för henne att det inte är värt att fråga ens, risk om man frågar är att få ett kallt och elakt svar, aja var kul så länge det varade. Hon är ju anti social och har sjukdomar men trots det så leder hon en spelguild mm och rollspelar så kanske inte många vänner men har socialt liv på den biten. När man själv provat rollspel och föreningar etc så lär man känna en del lite lätt men sen snabbt bortglömd och frågar man om man ska spela så får man oftast inget svar eller nej, går inte. xD Inte ens en del från detta forum som man lira rainbow six med vill längre xD

I skolåren hade man inga vänner eller och de kontakter man har idag är från lumpen och efteråt och som en annan sa: blir svårare att få vänner när man blir äldre.
Så har igår accepterat att det är mitt liv och jag får klara mig själv, tack och lov för spel som hållit en vid liv och gör än samt min hatfilosofi som ger energi, självmord etc är uteslutet, likt en terminator kan jag inte selfterminate dock orädd för döden. Numer så fokuserar jag helt på jobbet och hobbies och spel.
Lol 10 år sedan man sist hade flickvän, och ingen tjej som visat intresse eller efter man började jobba, illa med tanke på jobben jag varit på och är har 300+ anställda och flesta i min ålder eller yngre. De få gånger man fått känslor för någon, 2 st under 10 års tid så har det blivit katastrofer xD

Så nej, passar inte samhället och lever numer ensam och försöker jag lära känna någon så skräms personen bort eller man är inte normal och skadar personen så personen inte vill ha kontakt mer. Så får väl undersöka hur man får hjälp med sådant men vården lär aldrig gå med på det då man inte lider av det/problem med jobb/livet.
Måhända mår uruselt efter jag kommer hem från jobbet då mitt liv är värdelöst och ingen som bryr sig, men man har vant sig så får göra det bästa av livet.

Mr Orange:

Sen angående vänner, jag vet inte vilken ålder du är i. Men i min ålder börjar folk fokusera på sin familj, jobb eller skola. Så det blir ju aldrig igen som när man var tonåring och umgicks 7-8 st samtidigt.


Hade inga jag hängde med som tonåring :P Familj kan man fettglömma. Men jo de som har familj får annat att tänka på men även där så går de ut och träffar och har normalt socialt liv och vänner till skillnad från en annan xD

Vetekli:

Har i princip ingen kontakt med mina gamla vänner mer än ibland vid jul o så..


Typ så, Samt oftast jag som får ta kontakt annars hör man inget även efter 6-12 månader.
Knappt man hör från föräldrar eller, som de växt upp så får du klara dig själv efter 18 och flyttat ut.

Love is poison.

 
! Anmälj Länk
 
 
LazyBum (P33) 
11 jan 2018 13:07
Skaffa en hund! 😊 om du har tid för det:p

 
! Anmälj Länk
 
 
Avgrundsvrål (P31) 
11 jan 2018 13:30
Loading är ju proppfullt av skönt folk, vi får väl styra upp en Loadingträff eller nåt sånt!

INSTAGRAM ― https://www.instagram.com/avgrundsvroal

 
! Anmälj Länk
 
 
Daniel Eyre (P31) 
11 jan 2018 14:12
Fint att se folk ställa upp och skriva peppande. Skulle tro att många av oss här vet hur det är att vara på absoluta botten. Vetskapen om att man inte är ensam om sin smärta räcker knappast hela vägen för att börja må bättre, men kanske kan den lindra lite åtminstone. Du skriver att du nästan inte har några vänner. Men du har bevisligen vänner här. Ta vara på det. [love]

facebook.com/DanielEyre | ioeyre.wordpress.com

 
! Anmälj Länk
 
 
FruitShaped (P29) 
11 jan 2018 14:58
Om du finns i närheten av Stockholm är du välkommen på spelkväll!

Friend Code: SW-7233-3314-3144 │ Instagram: @FruitShaped

 
! Anmälj Länk
 
 
Fridell (P) 
11 jan 2018 15:05
Har du testat att dagligen motionera / ta promenader i natursköna områden med skön luft? Provat avslappningsövning och mindfulness? Min erfarenhet är att man måste vara på mycket sånt och skapa rutin i det så mycket man kan.

Tänk på att du inte har några obligationer mot nån annan än dig själv och de du bryr dig om om du inte orkar.

 
! Anmälj Länk
 
 
Fröken Keke (F25) 
11 jan 2018 16:54
Avgrundsvrål:

Loading är ju proppfullt av skönt folk, vi får väl styra upp en Loadingträff eller nåt sånt!


KRYYYYYYSSNIIIIIIIIIIINNNNNNGGG

Jobbar fortfarande med Rombra.

 
! Anmälj Länk
 
 
Apelsinsaft (P31) 
12 jan 2018 14:08
Tipset är att sluta jaga dopamin. Sluta spela tv-spel och sluta onanera.

Ät bra mat på regelbundna tider, ut och motionera några gånger i veckan. Umgås inte med folk som tynger ner dig. Skaffa en ny hobby.

Sedan, prata inte bara om att du mår dåligt utan AGERA! Gör något åt din situation istället för att bara prata om den!

Hey! Hello? Look! Listen! Watch out!

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Övrigt | Till toppen 1 2 | sista

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.