Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!
Forum   Spel   Retro   + Ny diskussion
Till botten Visar hela tråden

Leger vs. Super Monaco GP (Master System)

skapad 11 jan 2018 12:51 | svar 4 st | visats 15 ggr

 
Tobias Söderlund (P) 
11 jan 2018 12:51


Man kan väl tycka att Sega med Out Run borde ha satt någon form av standard.

Super Monaco GP lanserades två gånger i arkadhallarna, dels som det grafiktekniskt tunga originalet och dels som den nedbantade versionen till Mega Drive. I båda fall rörde det sig om framgångar, i förstnämnda fall om trendsättande i dess tidiga erbjudande av backspegel.

Så långt så bra.

Med Out Run lyckades dock Sega på ett försvarbart vis skala ned någon form av känsla till åtta bitar, varpå det känns underligt att Super Monaco GP kraschar och brinner lika hårt som det gör.

Runt tre år senare, liksom.

Som om all kunskap ackumulerad gått om intet.



Super Monaco GP har för all del en respektabel inramning, med en naivt charmig titelskärm och funktionell grafik som även om den allt annat än höjer ribban visar vad man förväntar sig att den skall visa.

Även menyerna och presenterad statistik lockar fram en känsla av något visst, positivt, även om jag har svårt att sätta fingret på vad.

Som om det gömmer sig ett inte helt ointressant spel där bakom det som till en början känns helt ospelbart, månne.



Lustigt, är det, att man valt att dela skärmen så som man gjort.

Arkadoriginalets backspegel må vara som bortblåst, men väl att man ständigt ser sin motståndares framfart på den nedre skärmen även om det egentligen endast är markörerna på kartan i toppen som verkligen säger något om positioner och kurvor.

Det är i kurvorna som Super Monaco GP visar upp sin underliga inställning till fysikens lagar, och hade det inte varit för kartan och dess positionsmarkörer undrar jag om någon överhuvudtaget hade orkat lägga någon tid och energi på att få grepp om vad som förväntas för att man skall nå framgång.

När en kurva väl tar vid upphör mer eller mindre möjligheten att förflytta sig mot dess innerkanten, såvida man inte sänker hastigheten orimligt mycket och näst intill stannar upp mitt på banan.

Sakta men säkert dras man mot dess ytterkant, i höga hastigheter som låga, och alla försök att motarbeta detta, som sträcker sig över ett sekundslångt tryck på styrkorset i kontrande riktning, leder till att man tappar fästet och börjar vobbla med sin bil.



Låg hastighet blir rentav spelarens värsta fiende, då hastigheten liksom inte har någon direkt roll gällande hur snabbt man åker ur en kurva. Konsekvensen av detta blir att man genom att hålla så hög hastighet som möjligt genom en kurva reducerar tiden man behöver jobba mot g-kraftens lagar.

En extremt snäv kruva blir således lättare att ta sig genom oskadd i skyhög hastighet än vad en lång med mild kurva blir i låg hastighet.

Exakt all tid spenderat med Super Monaco GP har för mig kommit att handla om att försöka få grepp om hur jag skall kunna tackla spelets kurvor på ett vettigt vis utan att halka efter motståndet så mycket att det känns helt hopplöst att någonsin åter befinna sig på en repsektabel position i ett race.



Det är mycket möjligt att det med blod svett och tårar går att bli gud på detta spel, men för att det skulle kännas intressant hade det behövts någon form av morot som Super Monaco GP saknar.

Visst kan man göra mindre justeringar av ens bil, bland annat välja bland några få motorer, konfigurerna växlandet och påverka luftflödet runt bilkroppen... men det känns aldrig som att det handlar om att hitta fördelar, utan snarare som om det är en funktion helt frikopplad de faktiska banorna man kör på och de förutsättningar man bör ha på dessa.

Och visst kan man välja att gå Grand Prix, träna på aktuella banor, tävla huvud mot huvud mot antingen en datorspelare eller en mänsklig spelare, men vad man än gör och hur man än gör det tar det omöjliga i att behärska spelets kurvor över precis allt annat upplevelsen skulle kunna erbjuda.



Fast, även om ytterligare timmar spenderade med Super Monaco GP hade kunnat bana väg för total kontroll... säger jag vad jag nu säger... då livet känns lite för värdefullt för att lägga tid och energi på liknande när utdelningen känns så frånvarande som i berört fall.

Möjligt är det, rentav, att Super Monaco GP till Master System är ett av de sämre racingspel jag någonsin haft oäran att interagera med.



https://legerdemainlive.blogspot.se/

 

Ändrad: 13 jan 2018 21:23 av Tobias Söderlund, ändrad 4 gånger

! Anmälj Länk
 
 
Evangelah (P) 
13 jan 2018 19:17
Det där problemet med kurvfysiken påminner om Senna spelet till Mega Driver, när jag spelade igenom det så var det snabbast att bara lägga sig i innern och göra kurvan så kort som möjligt än att göra den så svag som möjligt.

Udda det där.

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
13 jan 2018 19:30
Evangelah:

Det där problemet med kurvfysiken påminner om Senna spelet till Mega Driver, när jag spelade igenom det så var det snabbast att bara lägga sig i innern och göra kurvan så kort som möjligt än att göra den så svag som möjligt.


Det var väldigt tråkigt att höra. Senna till Mega Drive är Super Monaco GP 2, och jag trodde verkligen att detta med galna svängar var exklusivt just detta Master System-spel.

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
 
Muppbuss (P) 
13 jan 2018 19:41
Hur lång tid tog det innan du stängde av ljudet?

 
! Anmälj Länk
 
 
Tobias Söderlund (P) 
13 jan 2018 20:45
Muppbuss:

Hur lång tid tog det innan du stängde av ljudet?


Tror inte jag stängde av det överhuvudtaget... men väl att jag hade det på så låg volym att jag knappt märkte av att spelet hade något ljud.

https://legerdemainlive.blogspot.se/

 
! Anmälj Länk
 
Tillbaka till forumet | Tillbaka till Retro | Till toppenVisar hela tråden

Du måste vara registrerad användare och inloggad för att kunna skriva i forumet.