The Last Story

The Last Story, spelet som kunde bli hur bra som helst, ett av världens bästa spel utan tvekan. När jag startade spelet för första gången och fick höra den underbara intro-låten så var jag nästan säker på att mina drömmar hade gått i uppfyllelse. Min inställning ändrades dock efter en timme av spelande. Jag möttes av ett mediokert spel, men hoppet var ännu inte över. Jag hoppades enda in till det sista att spelet skulle ta fart och bli trollbindande. Men det hände aldrig, jag fick istället uppleva en hel sjö med mediokra saker. Framförallt handlingen, som är helt ointressant och fruktansvärt förutsägbar. Obegripligt att Hironobu Sakaguchi har kunnat sätta ihop något sådant dåligt.

När jag börjar bekanta mig med spelets karaktärer så blir jag deprimerad, hela bunten är så löjliga och tråkiga (särskilt huvudkaraktären) så att jag nästan vill sluta spela. Det hela blir dessutom inte bättre när jag hela tiden är omringad av helt fantasilösa miljöer som endast är gråa och tråkiga. Nobuo Uematsu har inte ens av någon anledning lyckats få till soundtracket särskilt bra, som han brukar lyckas med. Soundtracket innehåller visserligen en del fina slingor, men överlag väldigt mediokert.

De sakerna de har lyckats med i spelet är stridssystemet, som verkligen imponerar, och gör att man får motivation att klara spelet. Utan det så vet jag knappt om jag hade orkat ta mig igenom detta. Röstskådespelet är även det mycket imponerande, synd att så bra röster används till så tråkiga karaktärer.
The Last Story blev en av de största besvikelserna någonsin för min del, och nu får detta mediokra spel stå i spelhyllan och endast samla damm.

5/10

Skitbra slut.
Om vi har riktigt riktigt tur så kanske vi får se vad klipphängaren mynnar ut i.

Jo det var ju ett snyggt cliffhanger slut. Men det har ju gått många år sen spelet kom och fortfarande har inte 2an kommit. Ett sånt slut förlorar sin poäng om det går för lång tid.

Red Steel 2
Wii

+ Snygg estetik
+ Intressant och välfungerande spelmekanik
+ Bra och passande musik
+ Lagom långt (uppskattningsvis en bit över 7 timmar)
+ Ganska roligt

- En berättelse som är så dålig att det gör ont
- Repetitivt
- Obalanserat
- Lock on-system från helvete
- Tråkig bandesign
- Innehåller inte ett enda riktigt minnesvärt parti

Ganska kul koncept, ganska kul spel. Rekommenderas till folk som söker något kul och lättsmält.

Svag 6/10

7th dragon 2020.

Journey.

Den klockrenaste tiopoängaren jag har upplevt på länge.

Har aldrig varit något vidare.

Katawa Shoujo till PC



Ett gratis spel som är utvecklat av ett gäng personer över fem år. Plockade upp det eftersom det figurerar rätt mycket på Reddit Gaming, kolla under most played till höger.

Detta är det andra datingspelet jag någonsin kört och det första körde jag för över 10 år sedan och det var mer av ett hentaispel. Så jag har ingen större erfarenhet av genren.

Och som jag blåstes iväg. Jag hade så mycket fördomar om spelet, likt World of Warcraft. Jag trodde storyn skulle vara ganska krystad, min karaktär en playboy och allt möjligt.

Spelet var i stort sett motsats till ALLT jag förväntade mig. Det var mer som att läsa en mindre bok och man fick väldigt få val samtidigt som man ibland höll med huvudpersonen eller hatade hans val och sätt att resonera. Några cheesy scener hade de med i spelet men det var långt ifrån poängen med spelet.

Efter att ha kört igenom det var jag tvungen att samla tankar och kolla vad andra personer tyckt och känt. Och det verkar vara en viktig sak i den här genren, att man får "feels" och känner med karaktärerna och situationerna.

Datingspel är inte min grej och kommer nog inte köra fler, men detta var en av de absolut största upplevelserna jag haft, samlat tankar och reflekterat hur jag själv möter olika situationer. Det är inte samma sak som att titta på en film eller läsa en bok, speciellt när man får göra väldigt små val som påverkar allt så mycket. Spel i sin mänskligaste form kanske.



Ladda ner idag: http://katawa-shoujo.com/
Det tar runt 4-6 timmar beroende på hur snabbt man läser.

UFO: Enemy Unknown (Collector's Edition)
Ett spel med en relativt hög ingångströskel, där bökande i manualer och bra tålamod är ett måste. Den kändes dock helt värd att ta sig förbi när jag väl fick försjunkna i spelets detaljerade stridssystem, bli beroende av att se mina nya rekryter sakta förvandlas till övermäktiga alienslaktare och uppleva en undergångskänsla som jag inte stött på i många andra spel.

Valet att låta utomjordingarnas framfart ske i realtid i management-delen gör att hotet känns så mycket starkare än i många andra spel, där fienden hellre väntar på att du tar fajten till dem om du inte råkar befinna dig i en mellansekvens som för handlingen framåt. Det är smart. Gillar även greppet att låta mig som spelare upptäcka och pussla ihop delar av handlingen samt planen för att avsluta kriget.

Spelet är långt ifrån felfritt; många små problem med interface och balansering hopar sig och irriterar mer nu än då jag först stötte på det runt mitten av 90-talet. Det bildas ganska lätt olika slags flaskhalsar där man mest väntar på att något ska bli klart och tvångsmässigt nöter skirmishes i områden (som överlag är ganska livlösa jämfört med verklighetens diton) för att hålla sin score på plus och sina sponsorer nöjda.
Beslutet att göra psionics till en så viktig egenskap och sedan undanhålla den fram till mid-game, där en toppsoldat kan visa sig oanvändbar i många kommande strider, är så pass dum att jag först trodde något blivit fel på spelet. Ingen enskild soldat är egentligen oersättlig, det är klart, men vid det här laget hade jag ju hunnit fästa mig rejält vid de små pixelkrigarna vilket också verkade vara utvecklarnas tanke.

Mot slutet var det egentligen inget i spelet som rådde på mina uppgraderade (dock inte maxade) trupper och finalen på Mars var inte det klimax jag hoppats på. Slutsekvensen kändes som något som lagts till i efterhand i jämförelse med det snygga introt, och man får egentligen väldigt få frågor besvarade innan man är tillbaks i huvudmenyn.

Men vägen dit var överraskande engagerande - spelet har haft mig helt i sina klor de senaste fyra dagarna - och jag lär ta mig an det igen i patchad form, på en högre svårighetsgrad, inom en inte alltför avlägsen framtid.

8/10

Annat jag klarat på sistone:
Spriggan Powered (SFC) - 6+
Phoenix Wright: Justice for All (DS) - 7
Indiana Jones (SNES) - 6
Syndicate (PC) - 6+
Escape from the Underworld (PC) - 7
C&C: Red Alert (som Allies, PC) - 8

Sonic Generations till Ps3.

Varje uppdrag, S-rank på nästan alla banor. I WANT MY PLATINIUM

Skyrim
Gillade aldrig Oblivion, men Skyrim var mycket bättre. GOTY 2011? Njae..men nästan.
8/10

Medal of Honor
Tog mig igenom kampanjen på en sittning, på 2,5h. Skamlös CoD-kopia. Multiplayer har jag inte prövat.
5/10

Knights Contract
Köptes för 98:- i en realåda, och ibland blir man förvånad över vissa "okända" spel.
Spelet är en blanding av bra och dåligt, fult och snyggt, svårt och enkelt. Har hört att QTE delen på varje boss skulle vara svårare än att få en snigel att flyga. Utav ca 40 QTE sammanlagt, misslyckades jag med 3-4 st. Så för en person som är någorlunda erfaren av QTE så är det inga problem.
Idiotisk bandesign, drygt "heal-system" och tråkiga miljöer hade det, men roligt stridssystem, bra story och grymma bossar på nästan varje bana uppskattar jag.
Bästa jämförelsen är väl Castlevania: Lords of Shadow, även om jag faktiskt gillar Knights Contract mer :O
7/10