Nej; är faktiskt förvånad över att jag kommer ihåg titeln då jag enbart har sett delar av spelet på Youtube.

Min uppfattning utav Twinkle är i korta drag Shoot Em' Up meets The Legend of Zelda. Kan det stämma, eller är jag helt ute och cyklar?

Zelda till utseende isåfall. Det är mest skjuta som gäller. Inget leta.

Machinarium till Ipad.

Har uppenbarligen inget tålamod för liknande spel längre. Speciellt inte när jag spelar dem ensam och inte har någon att bolla idéer med.

Presentationsmässigt är det här smärtsamt mysigt. Älskar varenda liten pixel som erbjuds. Musiken smeker mina öron till extas. Ljudeffekterna kunde inte vara mer rätt för känslan. Har absolut ingenting överhuvudtaget att klaga på på denna front.

Magiskt.

Däremot är jag inte helt överrens med gränssnittet. Gillar inte att man så lätt drar den lille robotens huvud för lågt och sedan börjar vandra iväg i slowmotion. Det går att byta riktning, men inte dra upp huvudet under tiden så att roboten börjar gå snabbare.

Och det här med att man måste stå intill något för att interagera med det (istället för att kunna stå en bit bort och markera vad man vill göra och sedan se det göras automatiskt)... jag vet inte riktigt vad det skall tillföra förutom irritation och en ökad risk att missa något. Det tillför åtminstone, i mina ögon, absolut ingenting positivt överhuvudtaget (men det är inte speciellt problematiskt heller, mest bara en onödig 'feature').

Vidare.

Eftersom att två separata hint-system är inbyggda i spelet så har jag använt mig av dem. Inte mycket, men en del, men då de är integrerade i upplevelsen så skiter jag i vilket. Lite som save/load i typ alla spel någonsin på data (nästan).

I de absolut flesta fall har det visat sig att jag redan förstått vad man skall göra, innan jag bett om hjälp, men bara inte gjort det helt rätt.

I ett specifikt fall var jag övertygad om att spelet buggat ur (som många andra också varit övertygade om)... men det verkade snarare handla om ett underligt designbeslut.

I ett annat specifikt fall behövde jag antingen ta hjälp av extern hårdvara för att lösa ett pussel, planlöst gissa mig fram (typ omöjligt att chansa rätt) eller använda spelets mer ingående hint-system. Låt mig säga såhär: är man handikappad på ett visst sätt är pusslet omöjligt att lösa utan hint-systemet eller någon som kan göra pusslet åt en. Jag är inte handikappad på detta vis, men pusslet ställde lite för höga krav på mig ändå.

I övrigt, lite som Voxbrallan påpekat redan, en modern pixeljakt... fast enligt mig utan de där mest störande inslagen som många äldre liknande spel vältrade sig i. Pusslen är överlag logiska inom ramarna för spelet och med tanke på att man alltid har ett hyfsat begränsat område att röra sig inom och aldrig kan 'köra fast' så funkar det rätt okej (ungefär så bra som man bör förvänta sig i ett liknande sammanhang idag).

Funderar dock lite på ifall genren inte skulle behöva någon form av ny approach, för även om det här är unikt på sitt eget lilla vis gör det inte mycket som genren inte gjort sedan evigheter tillbaka.

Det gör mest bara sådant (spelmässigt, inte presentationsmässigt) som redan är gjort. Fast bättre än genomsnittet.

Fint litet spel.

Med ett av de absolut Dold text: sämsta slut jag varit med om på längre. Hände absolut ingenting överhuvudtaget. Omotiverat korthugget. Lite i stil med 'sista pusslet löst', 'en sekvens på några sekunder då man ser vad som händer när man löst pusslet', 'The End'.

Betyg: 4/5

Bästa låten i spelet:

Hela soundtracket är magiskt imo :)

Denna var min favorit

Magical Quest 2 (SNES)
Magical Quest 3 (SNES)
och
Otogi (Xbox)

Första MQ var lätt, de andra är helt löjligt lätta. Det känns som att man sitter med odödlighetsfusk aktiverat. Sprang igenom dessa snabbt. Charmiga dock.

Otogi var riktigt stylish och coolt, synd med så få attacker bara. Varierande bandesign, man får slåss på svävande plattformar i rymden och i djupa grottor. Musiken inger en känsla av hopplöshet.

Jösses, det är två poäng mer än vad jag faktiskt trodde att du som mest skulle ge det. Jag borde sluta vara så pessimistisk över spel jag gillar...


Jag måste ha haft tur med det pusslet.


Enda gången jag använde boken, för att bekräfta att jag redan hade löst pusslet, var Dold text: hisspusslet. Jag trodde hela tiden att för att rita stjärnan var man tvungen att använda de mittersta punkterna så jag försökte desperat hitta den punkt som inte fanns, när man skulle använda de som var över. När jag väl kollade i boken var jag lite "wtf". Om bilden bara hade varit lite annorlunda hade detta nog inte varit ett problem överhuvudtaget.


Ja, verkligen... Dold text: Jag skulle beskriva det som en käftsmäll.

Förövrigt går ju soundtracket att hitta på till exempel Spotify, eller om man som jag köpte det på GOG så får man det på köpet

Klarade ut kampanjen i MW3 för inte så länge sedan. Väldigt underhållande i det sättet storyn framförs, och jag gillade slutet väldigt mycket.
Men annars så tyckte jag den var lite 'meh. Många sektioner kändes alldeles för skriptade och om man jämför det med tidigare spel, är den inte alls lika bra.

Klart bättre än MW2 dock. På alla plan.

Whut? Dold text: Såg vi samma slut? Det slutar ju med en av de hastigaste cliffhangers jag någonsin sett som dessutom nollställer allting man har arbetat för. Alltså, jag älskar spelet men när jag tänker på spelet känner jag mig så oerhört förrådd. Råd bot och ge mig en tvåa!!

Jag spelade nyss ut Bayonetta på normal, det var svårt och tog mig
16 timmar

Bra spel var det nog men inte tillräckligt bra för att spela ett till varv på Hard. Det skulle dessutom vara för svårt för mig.

Betyg då? på en skala mellan 1 - 10 så kommer det väldigt högt. Så det så!

Spelade ut Ninja till Commodore64 inatt.
Det var betydligt lättare än vad jag kommer ihåg det som.
Tog inte många minuter att bemästra spelet. Men det var väldigt roligt att spela det igen.

Det har tagit ganska lång tid men nu är det klart.
The Sky Crawlers: Innocent Aces på Wii.

Det var kul men tydligen inte så kul att det var värt att prioritera framför andra spel.
Bra att fördriva tid med när man inte orkar spela "ett riktigt spel"

Väldigt fina filmsekvenser finns i spelet. Om det hade varit en filmsekvens mellan varje uppdrag så hade spelet varit mycket mer motiverande att spela.
Nog med gnäll nu, jag gillar spelet i all sin enkelhet.

Jo.

Det har ju uppenbarligen nog för att man inte skall lägga det helt åt sidan, även om annat kommer mellan.

Hade varit skoj att se det få blomma ut i ett fullskaligt spel med höga produktionsvärden och klart intensivare action.

Nu känns det mest meditativt med några få sekvenser av fet action. Men jag har inte spelat på högsta svårighetsgraden nämnvärt, det kanske händer mer där.